I det elfte avsnittet av Ärligare Talat berättar Natasha om hennes tuffa uppväxt som genomsyrats av mobbing, svek och självskadebeteende.
När Natasha var 15 år gammal sa hennes mamma åt henne att lägga sin nyckel på köksbordet och dra där ifrån. Det var kulmen på en lång och svår barndom.
Som liten sökte Natasha desperat efter den uppmärksamhet hon inte fick. Oftast var hon arg istället för ledsen för att de gav större reaktioner från omgivningen. Som mörkhyad kände hon att hon hade svårt att passa in, såväl i skolan som i sin egen familj; som hon beskriver som vit. Hon är uppvuxen med sin mamma, hennes man och deras barn. Hennes biologiska pappa har hon ingen kontakt med.
För att försöka passa in och få vänner så umgicks Natasha med personer som hon egentligen inte identifierade sig med och som i regel var taskiga mot henne. Hon plattade sitt krulliga hår och gjorde vad hon kunde för att anpassa sig men inget dög. Hon kände att allt hon gjorde betraktades som fel och redan som liten fick hon genomlida en allvarlig identitetskris.
Efter att hon blivit utslängd av sin mamma föll hon allt djupare in i ett destruktivt beteende. Hon drack för att dämpa sin ångest och skar sig för att känna något annat psykisk smärta. Ingen runtomkring verkade se eller förstå.
Idag är Natasha 31 år, hon har två barn och har nyss startat företag. Hennes livsstil som egenföretagare underlättar för henne att leva med diagnosen borderline som hon fått i vuxen ålder.