Jonathan Bråthen // Salme 63

I denne talen kan du høre ungdomspastor, Jonathan Bråthen forkynne ut i fra Salme 63. Talen er fra Oasenkirka Søgne, mars 2026.

Transcript

SPEAKER_00 0:02

Du ska på podcast bara geta med flera lokationer på söjna. Nu ska du få hör som vi hårdbar och stycket ålig.

SPEAKER_01 0:24

Och så kan du få låka i öna. Då som möjligt och blick och fö. Och så kan du se för detta. Du är ute i israels. Grand stocken har kröpare 40 grador. Och den gången duke på grann bush på varite man. Men du är förlatt. Och du har gick mobil, du har ström, du har hotell, ingen air condition, ingen luxus i den halligt och. Dessut är du livrad. För det är din gamle van ute med en stor här. För att få det drött. Och tillägge till detta så har du duck van på flera dagar. Och så kan du öppna dina igen. Det var hällig spåend dröm. Så vi tro traditionen så var detta den situationen som David befann sig i när han skrev den salmen som vi ska reflektera lite över i dag. Du kan vi stå med Bibeln åppna till salmen 63. Det är en salmö som all så skrev, men David är storfare. Den mäktig kung skull är ute. Så det är när du på David och vill ta liv av han. Och tilläg så har han starka livsnödvändiga behov. Men mit i den enorma krisen som David är i, så har han en längs att jag gud som sitter och dybare än alla hans fysiska och världsliga problemor. Så hopar jag att vi kan bli inspirerad av David och hans hjärte som är uttryckte i den här salmen 23 som vi ska, när salmen 60 som vi ska läsa sammen. Så det kom på sammen. Och där står det som följer. En salma av David, den gången han var i duda öcken. Gud, du är min gud som jag söker, min skäl törstor dig, min kropp längtor att dig ett vanlöst tört och utarmet land. I helgomen sker dig, jag såg din makt och harlighet. För din misgun är bedre än liv, mina ska singe din pris. Slik vid dig helt och löfte hanna i ditt namn. Jag matts som med fheter, men djublina lapor priser jag dig. Jag tänker på dig där jag ligger och villor och grunar på dig igenom natten. För du har varit en hjälp för mig. Jag jubler i skeggen av din vingor. Jag håller fast ved dig, din hör hån har göppet mig. Men det går illen som står med och livet. Det ska far i årens typ. Det ska åvis till svärden och gis och bli till rovskakalor. Men kongen ska gedä sig gud, alla som svargår vid ham kan vara ståta för lön och mön ska. Var vi tackar den för ditt or som är levna och rikekraftig, tack för den här salmen som du har gett oss, och tack för att Davids bön för 3000 år sedan, den kan vara till sinnelse för oss idag. Då börjar vi la om att du ska öppna vår äter. Och att den dypen länsen som David hade lät där, det gör om att du ska skapa den också i vår hjärt och i vår liv. Det börjar med så namn. Amen. Bra, så detta här är en fantastisk salma som vi ska dyka in i sammanhangen, men för vi gör det så är det enligt viktig som vi har när stå på. Får jag ska killata som att några sagten skulle förbereda detta i august för detta en gammel tal och skranivet. Så var jag väldigt fristad till och stoppade och läse i vers 9. Så varen sker i vers 10 och 11. David hade den koslig salmen, den var så fin. Varför måste han ödlägga den hyggelige stämningen med plötzligt och snack om, svärd och sakaler och straff av och finlandet. Värsken, men det går gillen som står med att livet i ska fara ned i jorden typ. Det ska ovvis till svärden och bli tillravar. A det är lovvis. Ja i denna sammanhangen får David så var det lov och sig för det. Jo, för oss detta är gudsord. Och allt som förskrev, skrivad, är skrev, mäklabet skrebus är skrevet för att vi ska lära alla. När vi förstår det i sin sammanhang. Därför så följer jag att det blir uansvarliga med och utlata det som Gud har bestämt att skavärna till välsinnelse för hans folk, bara för det att det syns att innehålla är lite utförande. Och vi blir som kristna i liten grad utrustat att kunna läse Bibeln på egen hånd. Visker i förskynelsen läroran vi kan hantera och förstå vanskliga texter. Så vad betyder detta som vi läser i Värstet och alla som verkar varligt bröd med det som är en håller i restna salmen. Jo, för det första så har vi ingen grund till att tro att David skriver detta i en slags synlig, hävlöst av för finland sen. David skrever detta utrömts det och närt fälllskap med gud. David har en tillligt att Gud vill utöver sin rättfärdighet och för det som gör han ut. Han tar mycket saken i egna hannor. Han ser att han påber på saker rätten till utöka den hövnen som man kanske följar och utö, men han ållattar havnen och verden till. Gud. Och när man läser vidare i texten eller i historien om David. Så ser man också det att finnan hante faktiskt upp när jag försvärd. Så det gick i uppfyllse det som David skrev. I tilläggen så vet David när han skriver detta att han ska bli kånga av guds folk i Israel. Ike för det att han har utnänt sig självklät, men för det att Gud har salvan till. Och Davids fiendor, det var därme i denna sammanhängen också Guds fiendor. För det att det var ute att du hindrar guds planovilja ved att ta leva av han som Gud hade salva. Så vad kan vi lära det så lite vanskligt i texten eller versen på sluten av salmen 63 här. Vi vet att David var detta ut för en nä relation till Gud och en vilja som var underlag guds vilja. Tå, David var i en särgen position som Guds halb där och fram tidigare kongen av Israel. 3. Jag lov varliben värlig på vad man följer och tänker. Vi läror att det gud som dömer honskap, det är han som har rätten till det, vi har ricket det som enkelt personer. Och fem, och han är viktig, guds domor är gå. Vad som står i salmen 145. Herren är rätt färdig på alla sina vägor, trofast i allt han gör alla salmenhet. Herrens domor är sanna är rätt färdiga är de alla. Det är gott att en fullkommen går och rätt färdig dömar och skap. Jag så gott är det faktiskt att vi en dag som synfria och harlighet ränsa för allt av urenna motiv och tankor. Ska lovs ingen och tillbegud för hans rätt färdig dom. Kanske blir det som vi kan läse i två första versan i Johanna såpen kapit. Då saad där hörte jag som legnet att mäktig kor för en stor skara i himlen. Det sang, halleluja, så är vi och är makten tillhör var gud, för sanna och rätfärdiga är hans domor. Vi ska en gang. Håll och regna och härlig. Lå så hang gud för han snår och mäktighet i frösen, ja, men också för hans rätt färdighet i dommen. Men vi ska gick dös för den ondskapen som vi köra skil dig i. För vi har blivit och klart rättfärdighet. A gud så att vi tro på ESU och han stöst. Så det här går heter och det var så en långt avslik och det här vi ska snara i dag. Men det vi ska göra det är att vi ska läsa de första nyen i kursleven, tre gånger. Och så ska vi få var gång vil läs dem. Fokusera extra på att tre temor eller aspekter som kommer tidligt fram i den här salmen. Det är törst, tillfrätt och tillbedelse. Så första gången lasga market varid uttrycker sin törst. Gud om är törs, så händer en att hände sa att man tränar gud och en töst eller längsel och sökan att gud ska fylla det behovet igen. Då ledrar vi första inversanen och så följer vi med. Vad led här om Davids töst och längsel att gud. En salme av David, den gången han var i gudöken, undskält enligt liten text där gimulat och medlagor. Gud, du är min gud som jag söker. Min skele töst och rätter dig, min kropp längst av dig vanlöst töt och utarme ett land. I helgedomen sker dig, jag såg din makt och härligheten. För din miskunna bedre en leven, mina ska singe din pris. Slik vilja väl signe dig hele livet och löfte handen i ditt namn. Jag är matte som med fetter attor, med jublina lappor priser jag dig. Jag tänker på dig där jag ligger och gillar och grövar på dig igenom natten. För du har varit en hjälp för mig. Jag jubler i skeggen av din vingor. Jag håller fast ved dig, din höre hånden har gäbet mig. Så är ett vanlöst töt och utarm, så länger och töstad dagid att gud. Min kropp, men skel töstrar i dig, min kropp längst i dig i att vanlöst töt och utarman, var han. Då luorar jag på, har du någon gang värt fler dagar i en sån öken uten tillgång på vann. Ike hällo. Det har jag lang till varit man avlevade i lånav. Men det har väl källan varit på grund av mangel, på van. Men detta är alltså en han är mitt i öppen, han har värt här många dagar. Han har ingen ting att dricka. Vis du hade varit i den situationen, vad tror du att du har länkt där. Vad kanske. Det tror jag. Det är så att vi man ska har en räcker fysiska behov. Vi tränger mat och drige och oxigen och sönn och varm och så vidare för överlevet, och när vi manglar till fysiska ting, där väckes överlevelse instinkter på till livet. Och vi behöver att tänka väldigt mycket på och länge väldigt äter, och får det fysiska behovet till plötsligt. Det är helt naturligt. Där han var en tör och van i söken, och det därför ett enormt fysisk behov för vand. Och likad så blir han, där som har han vär. I en öken utan van, med en kropp som skriker att du ricker, med kampor och håd, och varmö, och svimhet, så längd av det är. Min gud. Och där du på. Vad får jag avet så annorled. Vad han har uppdagat som jag har uppdrag. Han är väldigt höst och väldigt skönt eller väldigt rötta, eller väldigt kalligt eller väldigt varma eller stark fysiska behov. Jag tänker rika. Så mycket på Gud alltid. Kanske jag ber. Men där berade jag mycket komera han. Men handlar om något van. David, han var insett och är färt att fälleskapen med gud ger han som övergår alla andra behov. Det är så att vi som man ska ha en iboende längsel i oss så mycket kan tillfredställas av någonten gud sjö. Vår skela avhäng av levnen van du vill. Och ett problem vi människor har det är att vårt synlig hjärte har en tendens till att ville dricka förränsa van. Ja då har jag varit spistet frukta hält. Och vi har en tendens att dricke vanna helbrön. Jag vet inte vilken förrän som bröner som fortsatt virker attraktiva för dig, alltså vilken världsliga ting som du har lätt försöka till frättse dig och som hindrar där att dricker från den sådan skild till liv och glöd och fällskap med den gud som du som har skapt. Ä vet att det har någon sådan brön och sköll. Någonting som är går där och som kan trost plötsningen i mitt hjärta som Gud är medt att ha. Så vi ska ta en liten stun och var ställa och beg gud om att visa oss vad är så att i vår liv. Vilken brönor som förränsavan som vi har så att få gå till. I stedan för att drickka av den rättigheten och få vart några saker på den mån, så när du är väldigt brönr ja. Så vi börjar. Far tack för din stor mådde för oss. Att till och med där vi salv om vi har vänt om dig där och sagt att vi vill följa där med allt vi är så sträckar vi alltid. Tack för att din ord är nog. Nu ärkänner vi att när vi går till andra ting när vi sätter vår tilligt och har vår tillflykt i det sköpare och iker som jag skapar ens här dig. Du vannade av ditt namn där skadade för oss. Vi vill vända oss omförda. Då börjar vi hälång om att du ska uppenbart få var. Vad är vår brönmer. Vilket ingäng som bara du kan fylla. Kom att vis för oss för. Så dagets töst att du gud, det avgick hans stora fysiska stöst. Det är snålägan salmän en gång, och då vill att vi ska lägga mark i bådan, dagar en tillfredshet i gud. Och får längta dagud, når du för att mänskligt perspektiv är nya mening att han skulle ha längtad. Och vet, när jag långa textar så hade få hård och koll ut så när du får med så till och med att jag står här och led så och så kan jag bara läsa ut när jag egentligen tänker vad det handlar om. Men vi får mest geta detta och så kollar och slut på så lösa det. Gud, du är min gud som jag söker. Min själs och rätt av dig, min kropp längter och dig vanlöst tölt och utarmit land. I helgedomen sketar dig, jag såg din makt och härlighet. För din minskun är bedre än leven, minappor ska singe din pris. Svik väl signe dig hela liv och löfte hanna i ditt narn. Jag är matte som är fätte rätter, med djublina lappor prisö i dig. Jag tänker på dig där jag ligger och vilor och gröna på dig genom natten. För du har varit en hjälp för mig. Jag är gjublar i skägen av dina vingor. Jag håller fast ved dig. Din höre hånd har grepet mig. Så David, han möttes som med fätter och prisade Gud med gul. Han har fört att gud är hjälp för han och insatt att guds minskun är bedre än liv. Vi kan ha många tankar om vad som vill göra oss lyckliga här i världen. David, han har lärt att ingenting ger större gläd och lycka, än det ovär i guds närhet. Samit spara. Var ofta känner du att guds härlighet är bedren alltant i livet. Var ofta känner du att du var sammen med han är som att bli mätt av den bästa maten du kan tänka där? Var ofta jublar du, av vad vänbudan och vad han har gjort för det? Jag skulle önskade att jag gör alla visar, men jag ofter. Och den goda nyheten, det är ju att detta som David beskriver, det är också tillgänglig för det, och för man som tror på Jesus och följer han. För jag han har aldrig ut slöft av sig jag. Vår i himmel har i Kristus välskinnat oss med allåens välsänelse i himlen, detta är tillgängelligt åpent också för oss. Så vis där åpent för mig får jag så här, det är alltid kan vara igen i detta. Jag kanske alltid igen i den bönnen som David skriver här. Varför hade så? Minfaring är att några upplevde att min relation till som ik är så när som den kan vara och som den börde var. Så häng det ofta samman med att jag har brugit förårensavan. Att jag har gått min egen veje och jag hands att nogant på första plösen i livemet. Att jag har låta mig inrätta av den ovärande värden isten för att ha hand förvandla mitt sin. Jag har lett syn, kom i varen för relation till Jesus. Ike på den mått att jag missår frälsen för att jag tror fel. Det är ingen som kan själva med frågets härlighet. Och där som vi bekämnvar vår senare, han tror jag så att det som tillhör oss. Sin någon ranser oss, för alla uråt. Vi misstår mycket frälsen när vi tror fel. Men det har likadan nog med att intimitet och närheten. I relation till kan få styras lid. Någon du kommer syn. Vi har ett fokus och blick som är distrahet. Och det kan vara en realitet i mitt liv. Så att jag är en välsingen så går i klass, när jag är i klassan. Här är inte klass på jag. Och samma kirke som både far och mår och farmor och mor och brå och söstår. och så bror och hon här, för där blir jag men väldigt vansklig och stå och latin som att det är någon stor hack i min här levelse. Och kanske känner du också på det att du önskar att leviga det som David beskriver här. Men att det finns någonting i livet som stillar såligt i vägen. A som inte vansklig att få bort. A det går enhetan det är ju att vi är så närmig gud som vi välgord av är. Och vi kan därför vid guds snåda och hjälp vända om för det som håller oss tillbaka. Vi kan, som står i Branatan, lägga oss allt som tvingor. Om hållet, full föddrar som ligger från oss med blifstö på Jesus. Det är ingen syn som har makta av oss. Det fortsät på att det finns syn i ens liv och bli konfortabel med att den synnen är där du får själv på det. Det är fortsälb att äka helt där som Jesus är. Utan att det betyder att man ska lägga neven och slutar och köpa motin, vi har faktiskt alltid. Och vi har man dräpp på kroppens hjärning och romanten. Och där köttet som makten av oss, det är hon man, så samt Gudson bor oss och han bovet oss i oss tror jag. Så vi har kallat vi kampare mot synen? Men jag lovar hen att vara så här. Så det vi ska göra att vi kan samman, vänna om. Vämna om för det brönan som vi stadig åt det och som hindrar oss att gå till den sådan här helden och får den till frätden som han ger. Vi ska göra det samman. Vi vill vänna om från värkt tanke, vart ord, var handling och det som bor i vår hjärta som mycket är helt ovig till den. Vi vill ge det där. Vi ser att det är syn. Så tacka vi dig för att vi kan ta emot din tillivelse. Och behöver höra om att du ska komma med din låd och kraft. Så att vi bara kan se att synnad där riker. Men så att vi i din styrke kan lägga det bak oss. Och så kan vi grava igen i brönan som tillder att vara attraktiva för oss. Och så kan vi leva ett liv och du är den vi söker och du är den vi söker var tillflyktig och du är den vi har tilligt att få sögås med allt det vi tränger. Vi började om att du ska göra, göra Jesus så attraktiv för oss att allt i världen bliknar i för hå. Så att det dina gång gavor i skapav varklig som vi har avhängig, men handlar väl sig som vi kan ta delig med taktigna. Det finns inte med omvängelsen. Och det var vi om vända så hälg på en mål bilda. Man är en bläsning. Det är välsigning så är gabbad. Alltid vänner oss bort fram, når vi vänder oss. Använde tesus är alltid bedran än vad man vännar fram. Så där funnits till trättsätt och en gleda som bara Gud kan ge. Den här tillfratsen ligger oss åpen för oss. Men den får vi bara när vi töst att det är gud. När vi inser vårt behov för han och söker han i levanvåra. Och när vi ändrar på den här till frätten, den gleden som vi kan ha i fällskapen med Gud, jag känner nog med oss. Det också fram att önskom att följa den Gud som har frälsås. Och vi kalibrerar vårt höst och längsel in på den rätta skylden där den hör hemma, det har tillfället stället vår skäl. Och den tillfratsheten resulterar i tillbätelse. Så vi ska läste textan den allra sist gången, och nu vill jag att vi ska lägga märke till vårdan david och önskar och tillbär och priser och upphöhet gud. En sista gång, det klar vi. David är gud, du är min gud som jag söker. Min skäl töstor att dig min kropp längor. Tört och utarme ett land. I helgedomen sköter jag dig, jag såg din makt och harlighet. För din miskun har bedrar en leven, minappor ska svinge din pris. Sligvilja i väl signe dig hela livet och löfte hannen i ditt namn. Jag är matte som är fetter rätter, men jublina lappor priser jag dig. Jag tänker på dig där ligger och vilor och grunar på dig igenom natten. För du har varit en hjälp för mig. Jag jublar i skeggen av din vingor. Jag håller fast ved dig till höger hålln, har greppet mig. Någon så mycket. David, har insett sin töst och sitt behov för gud och har fart till frätset som gudger. Och som en respons på allt som David har fått av gud så önskar han och genå tillbaka. Namlig tillbedelse. Bibblen är full av or som handlar om vår gud, båda värdig, vår tillbedelse. Och att vår tillbedelse faktiskt att glädad för han. Så vi 149. Fälsbibeln, det är en helt karakterbrisk att jag brökan. Herregad sig av den som tillbör han och sätta sitt hopp till hans behärktighet och god. Gud älskar når vi tillder han. Och vi ger han är och upphöjar han och uttrycker åtta knämlighet för vem han är, jag är det glädda för gud. A tillbedelse det om vi begränset det kunde handla om lovsang. Sälom det av det, när det handlar likad om att leva ett liv i tillbedelsen. Och lev som om allt är en tjeneste för gud. Det innebär att vi älskår var nästad som oss själv. Att vi arbet som om att det är Gud som har gett oss arbet. Att vi söker gud i världen framför allt. Och det är vårt kall i alla livsfasor som alla gammäler som arbetsledig alla i arbet. Som gift alla öftskala och frisk. Alla är kallt till leva i tillbedelsen av gud vi och tänar han där han har satt oss med det gav och han gost och med i möjligheten vi har. Och det var individuellt när vi har alla inviterat in i detta. Ike för det vi är kvalificeret först och främst, men för att han har kallt oss och han virker genom oss och levand. Och detta liv i tillbeddelse det springer ut från tösta Jesus och tillfärtshet i Han. Och då går vi fram och vilve för oss sjöv och får värten till och villan och tillbär vår himsar. Det här blir plus Jesus och det som hör hante till vår lyst och glädda. Det som är det mest attraktiva för oss. Och så insär vi att allt det andra. Allig andra brönnan och allt det förrän av när det är bara läknor i förholen. Så med 6 får vi ett inblick idag sinud till frätten som man har för i fälleskap med han och den tillbedelsen som man önskar i tillbaka. Så betyder det att vi ska göra detta en sån stäng sekvens på denen nödvändigvis följer andra i den räcker fölna i den andra. För det är disser temaner finner vi om varandra i samma gexitr som vi har sett. Al gaväl så hoppar jag att vi kan ha dagligt som förbilda i detta. Och att vi kan lade detta som vi har snackom, få praktisk betydning. I vår liv som discipel Jesus. Jag har ingenting vi längar och var glad. Det fantastiska här. A guet invitar oss in i sin följende glöd.

SPEAKER_00 31:33

Tack för att du littar till vår podcast, i varsen har vi ett kreativt, positivt och aktivt möjlighet där vi drömmer mesta målgsmöj. Så gällt sorts, jag båda fina så semma.