Wiggo Skagestad // Herren har bruk for dem

I denne talen kan du høre Wiggo Skagestad tale inspirerende om at "Herren har bruk for dem". Talen er fra Oasenkirka Søgne, Palmesøndag Mars 2026.

Transcript

SPEAKER_00 0:02

Du skat på en podcast fara med flera lokationer på söjna. Nu ska du få höra som vi hård och stycket hårdn.

SPEAKER_02 0:15

Vi ska faktiskt in i den texten som hämta ut i för det gediska folket var på väg in i sin påsked. Den här höjga som handlar för di om färingen avgången av Egypt. Det handlar om påskelammen, det handlar om påsk målte, de usöre brö, det handlar om vinen och i bittre ötan, och så handlar det för bilden eller historien där blodet blir ströke överstolpen när det skulle utta Egypten så att dödsängel skulle gå förbi det. Och vet du vad vi som tror på Jesus Christus döden har gått förbi oss. Jesus ser sköld att den som tror på mig han ska leva om han dör. Det är den säger vi kan få lov och le. Det är som detta som är bakteppet för den söndans text och varföring av palm sönder och på hebrajisk heter det för bigon och på engelsk heter det Passover och vi ser påsker och det har riktigt samma betydning. Men Passover, det är för bigon. Det är verklig det det är. Man ska vi sammen läse texten i fram Mateus 21 vers en till och med 11. Så står det. Då närmit sig Jerusalem och kom till betagen vid Olje bägen, så Gesus to av disciplen av ste och sa till den. Gå in i landsben lick fördare, där ska det strax finna en eselhoppen som står bunnet, och en fole sammen med den. Lös dem och ledem hit till mig. Skal deras svaret, herren har brukt för den. Då ska han strax sände dem. Men detta sedde för att det skulle bli uppfyllt det som var sagt ved profeten, sedan dator sedan konge kom till digne på ett esel, på träddyrens få. Disciplen gick av det och jorden som Jesus hade pålag dem. De hände ett esel och folen och la, kapen i sinne på den och han sätte sig på den. Många i den stora folkemängden brädde kapen i sinne ut på vägen och andra håg grejer av trärarna och strödde på vägen. Följmängden som gick iran, och de som hade fyllt ett då och sa: Hose anna, du Davids sön, väl sinne färde du som kommer i herrens namn, hos anna i det höste. Och dana drog in i Jerusalem kom hela byen i bägelsen och du spurte vem är detta? Och folk svaret, det är profeten Jesus från Nazaret i Galilean. Och jag tänker för vi så är det värt att märka sig. Att den händelsen som vi läser, det är en någon som sker vid tillfällighet. Men det är faktiskt en händelse som himlen har kid på, och som himlen har talt flerhundra år för det sker. Och så kan vi läsa i Jesaja 62, eller bara för en bekräftelse på detta. La det lydig till jorden sen, se till son stöter, se din frälsor kommer, så hans lön är med ham och hans gengälelse går för han. Det skrever cirka 700 år för Kristus, isakar, 500 år för Kristus, rop med fryd sin datter, rop höjt Jerusalem stotter, så din konge kommer till dig. Rätt färdig är han, full av frälsen. Udmygg är han och rik på ett esel. Och så läste vi här från Mäusen och tio, men detta sedan för att det skulle bli uppfyllt det som blev sagt ved profeten, Sions dator, sedan konge kommer till dig mig på trälls fö. Och det är en känd historia. Det är en historia har du gå till gudst en step, har du gått sig, cirke, bedus eller friönhet, så har du hört detta för skynt uttalegor, du har hört det lagt uttalegor, och så kan vi spöra oss. Är det möligt att detta kan vara friskt och aktuellt för vår tid? Har den texten nog se oss här i söngen i 7006. Vi som tillhör ochasen kirka, vi som ska vara här och värd sammen, har dette or nog oss, har det nog som kan lära oss den vägen som vi ska vandra på. Har det något som kan inspirera oss till att kunna ta fat änna mer på det som är guds väg och guds vilja. Och jag tror det är helmitt. Guds or är alltid eleven. Vi som människor beväger oss fra det ena till det andra, och så läser vi guds ord utifrån det ståsted som är idag. Och på grund att ståste är idag så är det annorleds än det som var för ett år siden, eller för tio årsid, eller för femti årsid, det är en anvinkning på det, inte för det att guds or förandras, men för det att vi har fått ett anståste. Vi har andra utföringar. Värden runt oss förändras. Situationen i min familj förändr sig. Situationen i mänhet förandr sig. Och därför blir guds ordenbart på en an måte. Det blir ställen om man kan vi se om det här. Det går bra och rik, halleluja. Men det är ju en kännkent historia. Och vi kan fortänka som början tänkte, att nu kommer kommen, så är frälsrömmen, och det är för det judiska folk. Men sanheten är ju att detta intåget i Jerusalem. Det var ju för hela världen. Det var ju för mig, och det var för det, och det var för alla som har levt och alla som kommer till att leva, så var det en vidareföring av guds fräselsplan för den här världen som förut är bestämt. Så vi kan få tro att Gud bara bröser och som sågna, när vi tror lite det. Vi kan så höjt på oss. Men Gud har en frälsesplan för alla människor. Men tillbaka till overskriften. Herren har brukt för den. Och så har du märke till att det står ett flertal, både hoppen och flon. Och jag har personligen haft en upplevelse av detta. Jag kör det bilden. Det är en fantastisk bild. Är det bild där gläs är det faktiskt det där. Det är ett lite blingsgud som är tillbaka i 2018 när vi var i Jerusalem. Vi var på väg upp från Gerek till Jerusalem. Och så hade jag fått en sån idé om att vi skulle stoppa ett sted som ett och tradition där kunde visa vår den bara hjärtiga samaritan hjälpände som var fall. Och tror du där när vi gick av bösen och tänkte där vad ska vi se här? Det är väldigt spännande. Men där var det en bedgen som hade ett esel. Och som hade en eselfolor. Och den är med i bilden, men jag tänkte nu så den är eselfolen, den som Bibeln omtalar, som ingen hade räd på, så var den i benen, har du varit sån i benen någon gånger. Still bakom mig och lätt skämt och det helhet och sökte trygghet hos den moran. Men så tänkte jag så följer att det är anledningen där, den lille lille eselen kan jag sätte mig på. Du kanske sätte en man på hundre kilor på den. Det är gode, men jag tänkte detta esel har bär tyngre börden med, och jag satt mig på och det kaka i både dyro och benan och vet. Men tror du, du bara känt på han reste sig. Du har känt att här var där kroft till och löfte, och så fick jag den ledulevelsen av, ikke ri på eselfolen, men och ri på detta. Men det som jag egentligen uppdattar. Det är ju det att det var en fol som ingen hade rätt på. Spinkel, själv och husikor. Och sanade att uten att Jesus hade sagt löst dem och för dem till mig. Vil jag bara skulle ha den rädda lille själv nu så hade det tror jag faktiskt inte blivit nog av den intoget i Jerusalem. Jag gud kunde ha gjort vad som helst, men det är nog med. Och känner att utifrån den här texten så hänger generationerna i samman. Det är brukt för oss sjön om vi måde 80 eller 90 eller 100 år. Det är plats för oss och Biblen talar om mödrä, och det talar om federnes hjärte som ska vännas till banan och barnas hjärte till fedrän. Och ingenting som är sikkord så är det ikke från vier, min generation. Lår du på gamla. Men det är min generation som ska bäre framtida. Men det är nog med det att vi må känner att utan att vi går med. Una att vi böcker, utan att vi förer och går sammen med nästa generation till Jesus. Så blir det inte det var tänkt till att värme, och det är ett hämte allvar. Det finns iga pensionister i Gusrike. Det finns bara liv som vi kan leve, inte vi gör där vi kan tje heran och värre, en sån här hopp som följer folen till det som är deras uppdrag och deras uppgav. Och så blir du kanske för närmare snarkor om folu och hoppar. Hur ska Jesus Kökte bilda av det mine. Sör eller få eller glam. Så det kan nog bli det. Men vi måste bara träcka det bilden in i situationen där vi är idag. Och vi tränger som enhet. Vi tränger alla generationer för att kunna vara det gud har tänkt att vi skulle värre. Vi kan ju tänka ja det är så stark som är. Det tänker jag många år. När jag bryte med min barn så känner jag att det är så bra längre. Jag tar det bara på gamla föring. Men vi kan nog tänka det att jag är så stark att det har en an melodi, det ser lite lättskrämt ut. Det blir lite fortsita. Vi kan tänka det, han mycket det. Men det är nog med att gud har lagt sin håll på någon mänskar, unga människor som vi må på en måde gå med samman, in till det kommer fram till en mans och kvinnas modhet där ni kan tjäne i det som här har för dig. Och det är det som är helförskällen. Det är nog att säga att det ska bli hund år. Det ska jag vetka. Jag blev 120 så blir det 110 men jag ska levet sig här. Jag ska leva med skån på dör. Det är det det handlar om. Och att vi ska vara någon som inte har plasten, men som ger plassen och som är förar att vår tak, som har sagt så många gånger, blev deras ståsted. Mina begränsningar, min tillkortkommhet blias utgångspunkt för att ta det höre, för att ta det längre, och få ta det dypare i det som Gud har för ochasen kirkan. Det är nog det vi mål kunde leva i. Jag har spött Cecilie, för du har värt på en rese, du har bynt ett sted, det vet vad du har bynt den, och är från Iván vet du. Det är det bästa ugångspunkten. Jag älskar bönnö, så det har nog med det att göra. Men du är för Ivelan, det är sant och så har du blivit en skikelse i kristnåghet, speciellt i förhållande detta med liv och liv eller bara i mors liv. Kanke du bara kommer på delat din rese in i detta.

SPEAKER_01 14:52

Jag kommer på Bibliskolen i 2000 och min tanke dag var att syns det var det om sklösen om gud hade något som halskt. Jag hade miskilå. Om jag skulle hade nog för mitt liv. Så jag följt att jag kom som säk på Bibelskulen. Och ganska fort så byte detta med utliv och kommer som en sån höd. Och en av jag möte först var Jan Fritjö. Det var en kvälla kom och kanske någon hörte här historien för. Men jag kom igen och så hörte jag barusk som kom för stået. Och det skrik och kom från med sig. Havan år på det tidspunkten. Och man kom in på bad och hörte att hon hade det bara att du kunnat sova. Man hört att det hade varit något skrik. Och man så stod bad och hörte skrikan så gick på nytt och nytt. Så plötsligt så kom det så var en vittig nö. Som jag inte hade hant tillgare. Som har känt att det var som och skrika och så representerade, det höstbarskrikan i land som inte hör men som gud hörre. Jag gick rätt upp på mig och skrev mitt första läsorinlägg. Och så är jag glad att skriva läsaronlägg, så det aldrig varit något engagerat i något som halskar och så sätte jag in och var någon kristan och publicerade det med några dagom på skulen. Så en av mina grejerna kom på Bibel och ta tanke att det där ingen leder som egentligen brysa. Det var inte min tanke. Det hade varit tillligt att det var leder som egentligen brydde sig. Och det första, som kedna kom där på Bibelskulan efter det läsnge var publiceret. Det var att Fritte och tog mig fram och så fick jag häigliga skolen till att bätte mig. Några stod, så huskade Fritzo sa till att Cecilia, jag tycker, du vet egentligen vad du satt i gun. Och det var någon som bara uppmåtade mig skickle, och jag fick lov att affara. Att det var någon som bara skickle, ta takima egentligen, och är följt att jag kom för ingenting och ganska rastig ett på huskade väghet, tog kontakt och hade att ha ett intervju med. Och jag hante jag skickle på frygt. Det här var länge för nog het väl givet, det var ju tanke en gång. Jag hade bara skrivit ett läsenlägg, och så kommer jag trovid på Bible skullet. Det var ju sådana att hade ingen laven inför någon som hals, så skulle du plötsligt inte göra väg, och hante på skikliga frygt och snackar med lånat från Bibeskolen och lärar. Och på väje ned till detta interju så kante man så svakda man så mycket. Så kan jag på väg ned till interjun det nog som switch, och det var affären som var en vittig framodet. Och häjlig situationen snudet att affären som nöjd för hos intervjuer. Och jag kände bara att det koster nog att gå. Det är alltid följer, men vi har alltid haft för att göra det några vi ska göra det. Detta föret är att där var mig i Philadelphia vännslag och min postor, Garst Stonus, kom hemma och då sa han att nu skulle göra en kärset guds menet i Philadelphia och vänslar. Så det är att det var ledare som var skiklig, jag ta taket med. Det betydde så mycket. Några dag inte på andra år, då blev jag inviterat till Oslo symposium. Och där var det bara massa politiker och inte kräs det samma. Och det var Göte Gusebär som hade inviterat mig och jag földe man så dum när jag skulle gå in där. Jag var på Nobody som kom in. Så jag fusk att jag var så sträsa att jag skalvs, så jag tänkte ju att han är rist där så mycket när jag ska fram och snarka om lite här. För det är det så domt. Så snarka och så allvarlig och så var så tydlig och så är bara själv. Och så stod det så bart och restar. Men idag gick upp och laker på den. Det var en sån typ, så hante bara bang liksom. Det var så många att jag tänkte, hör, det var liksom grönt lysbang. Det var mycket och var langer. Men här en utar, kostar med hur så rätt för att skulen in och så ringte det från Moniker från Buskulen, så sande de telefonen runt och all i klassen så de kunde be och massa och kunna höra. Det var det kanske att jag fick lov att göra det. Jag fick att uppleva det. Men det händelsan, det kanske betyd väl som mer att det var någon som så och som hade gått pårang och som kunde skickligen se något som i hade chans att se själv. Där man kanske misdag väldigt tro på att man vet gom som helst för. Det som var väldigt speciellt att den gången på symposium, den som satt på första rad, det var Viggå. Och han kom och sa att jag skulle sätte mig på första rad och jag hade ju ingen där, jag var ju i Oslo. Jag hade faktiskt riktigt varit i Oslo en gång för att jag skulle få så symposium. Men det att Viggo satt där, du ska betyde skikklim för man kom till mig och bara uppmuntra välde. Det var faktiskt väldigt speciellt viggo. Så både du och jag fritöf hade betydet väldigt mycket för att så tror jag att det är här som gör det. Först och främst. Men det är att det är varit ledare som är sett något, som är grank nog. Och så känner man bara att man gick hönskell. Det var nytte, alltså, alltså vett på långt den där van på guskul. Så jag vet att jag hade höns och utrat är nog som halsk. Men någon gud hem och får lovig, idag är det mölig.

SPEAKER_02 22:00

Ja, det var Cecilisk Vy. Och så ska du spöra vad är var? Du är det och tänekud har ju två sär. Vi rädd och själv nu. Men den andra sid är ju att några drar och bilden där. Den är fål där. Den kunde ju tänka när var på väg i Jerusalem har du sett det. Det bara våsomt och folk skylar med där. Det var vol som folk rocent eller sågnet, värdu. Och så kan ni nog nästan bli något tänka att det är så på grund av. Men det är på grund av Jesus. Det som du sa där, det är på grund av Jesus. Och vi har hört något såilis, det är så fantastiskt tänker jag. Men det är nog så enkält idé och skulle känne gud. Någ så enkäl för själv i varantor. Han lägger nog där. Och så vi avhängade att det är någon som går med. Vi är avhängig att det är någon som löfter upp, och vi har avhängig att det är någon som är ett värn för de som ska bära den i kristr som bruket bilden in i byen. Och vi må vågas spöra vad är min väj. Vi må våg och spöra vad är min rolle. Och det handlar rike om du är on eller gammel. För det är vi tränger några av disherre poisia som den folon som är den hoppan som är satt med på, jag kände ju att han kunde bära det. Han hade bärt nog för. Men vi tränger ju alla generationer i det som handlar om och skulle bygga gusför samlingen. Det är ju. Det är ju det som är utföringen att utan att vi är samman om det så stoppar det fort. Och vi ska läse lite av den här berättningen om palmersöndag från markus 11 vers 1 till 6. Den står för övrigt alla fy evangelier. Så det är smart att läse lite här och ledare där och får med sig summen av det häl. Men det står i framkus 11 vers 1. När de närmit sig Jerusalem och kom till betage och betan vid Oljbergen, så Jesus to av disciplen av ste och sa till den, gå in i landsben som ligger föran dig. Strags där du kommer in i den ska där finna en eselfolet som ska bunt, och som det ännu, och som en och i nogen ska sittit på. Lös den och för den hit. Om någon spör var gör det, ska det svaret Herren har brukt för den, och han sätte den strax tillbaka. Det gick av det och fann foltt, väl dör u mot gatan och det löste den. Nån av dem som stod där sa till den, vad är det där gör, löser det folet? Och de svarade som Jesus hade sagt, och da fick det gå. Det är tio för att höra och förstå och våg och göra det som gud talar ved oren och hon. Men det är nog med det sista vers 60, det gjorde, det gjorde eller svade som Jesus hade sagt. Det somme gäller idag. Och vi må utföra varandra vad ditt all. Om det är som möder för ädra, det är uger nog mindre värdig det. Vi tränger och en boran far. Vi kommer aldrig till punkter i det fysiska liv där vi för eller sidan kanske misade vår jordiska mor och var jordiska far. Och det kan vara ett sork, det kan vara en savn, det kan vara en mång i det, för vi har det samma led oss till som vi hade när vi var till stöd. Vi har det samma stöd och gås spörr som vi var till städ. Och därför är det viktigt i mänheten att vi kan andra känna generationen. A vi kan löfta upp det som har gått och levt ett liv förran oss. A vi kan genkänna det som kommer bakåt och bara känner det. A det som kan virka lite utfärdig, det som kan virke någon gånger lite mangelfullt, det som kan virke någon gånger lite svagt. Det önskar herren och brukar. Gud brukar vem han vill. Det vad han vill. Och gud kallar vem han vill till vad han vill. Gud kallar inte bara det diktiga men han diktier det som han brukar. Tänk om kommer från given vad du kommer fram. Och så blir en röst för nationen. Men det är det som ofte sker vid du ser tillbaka, så du ser på förrättningsliv politiker och människor som har gjort en förskäll som var i alla fall för, är sånt att det bynor och bli gamma, det som betyder något, det har ofta vost upp lite ensamhet, lite ute disträket, lite borten för, inte på gröna löckar, men ute där de måste felsa i ensamheten och skap en kreativitet för det att de var alla med. Det är det som är ofta historien till många stor förättningsfolk i den här världen. Det är det som ofta historien till många som har betydet nog för vår nation. Att de kommer på många måter från ingenting. Och så har det på en måde fått en ävne till att ta fatt och finna ut allting, för det att det var ingen andra och spör. Och det är den andra sidan av detta. Men här den har brukt för alla generationer. Och här den har brukt för det, han har brugt för mig. Och vad som vi sparare är mitt kall och var min tjeneste. Och damar jag kall och tjeneste i allra viaste begrepp. Es gecker bara till lovsangen, det sker bara till värtskap, det snarker bara om att köra lydlys och bilda, men jag snarker om vad kall och vad är utveckelse i det samfunde som vi lever idag. Och herren reser upp många människor som kan ta ansvar i förhåll till offentlig administration, i förhåll till lov och rätt, i förhåll till skolväsningen och driver vid kristne friskolor och det är rättig benämnelse kristne och friskolor. Men löser människor som kan gå in i det politiska liv och se det som sitt kall och sin utvälgelse. Där det finns en församling som står bak dig, som hör på dig, som älskar dig som du kan komma till när du har mest lyftet och skulle gömma sig bort för det att livet bli förkrävna och livet bli för vansklig. För det att hergen har brugt för människor i alla livets positioner. Och där vi spöra, vad är mitt Jerusalem? Vå ska bäre Jesus in, kanske är det i gatan där vi bor. Och du ska se ner på det. För skulle gatan där du bor, bli främst och upplev och möte Jesus på grund att du har han in, så kan du spöra vem andra har aftart. Eller arbetsplatsen där du är. Eller studeste där du är, att du kan vära en sån lite rädd själv svak på en fol som bärar med Jesus in på studieset där du är. Eller på arbetsplatsen där du är, eller i rättslagen där du är. Så kan du nämna det ene eller det andra, men det är nog det gud har kallt oss till. Och i detta så tränger vi och stå samman. I detta så tränger vi och igenne varandras kall och varandras tjänster. I detta så trängar vi underordnar oss varandra ääref på vem Jesus är, och i detta så trängar vi kraft i för himlen. För att kunna leva ett annat ledets liv. Och så är det, vi tänger ju en ny kraft för att himlen förgår på böntet. Det kan du klara det med tyngde kraften. I bästa fall, och stå lite under lovsangen. Så är du liksom i land. Men tänk några och kom in i offentlig administration. Och var en bäror av Jesus in där. Tänk att jobbe i ett mediehus äransett vad det mot är värden. Och skulle värre en bäror av Kristus in där. Tänk att skulle jobba på golvet i en fabrik och skulle bäre Kristus in där. Det är ganska mycket vanskligare än att skulle stå här. Det är ganska mycket mer krävde för skötet när att skulle stå här. För här förväntas det att du talar om Jesus. Här förväntas det att du spräller för han. Här förväntes det att du roper i förhåll till han. Jag säker att du ska främstå på samma måte. I avetssituationen, i studensituationen som vi gör på plattformar, men i den kontexten vi är att vi kan väre en värror av Kristus in i den värden som vi lever i. Och där vet vi att allt kan ske. Det är kort väfra hos hanna till konst. Det är kort väfra det ene till det andra, men att vi kan få nå det till och kunna hålla det. Få noget och kunna tåla det. Och jag är lika väl fortsätter att bäre Kristus ut i det livet som han har kallt oss till att leve. Deteste i det allra vieste begrepp. Vi lever i tiet med stora möjligheter till att bygga och synliggöra gusrike för vår egen tid. Det finns så många möjligheter vi ser bara i felgustänsel kommer sig på filmer och bilder. Vi kan nå ut på sociala medier. Men vi får få nå det till att mötter människor där det är. Att kan möta och människor med köte och blåt, som säger att barnen i mårsliv är en guds gav till mänskligheten. Att vi kan stå för något som denna världen länner får kontroversiellt. Vi tränger ju nå helgen, så är det en här nu som inte kränger något i förhåll till att skulle bli stå med det. Vi tränger något för att skulle stå det. Det är så kräver och skulle vara motströms idag. Så bara någonting politiskt korrekt eller kirklig korrektor, så reser hela helvetet där det som sker mot det. För det att du står för något som får bara tio år sedan var en sällföljen i den kristna sammanhanget. Om gäller oss till att kunna vara en sån mänighet. Vi ska ju inte vara en männhet som bara i krig och strid alla städer. Men den största sälföljhet kan talom gudsnåd. Men den största söfölighet kan se att gär går, men den förställighet kan se att barnens liv är en gudskar. Men den största söfölighet kan se att det finns en himmel och vinner och en får tapels och en flig. Men den största söföljhet och se att Jesus Christus är den eneste vägen till god. Men den störste söflighet kan se att jag får söndag. Jag var gjort u på söndag, hoppar vi avgöt när jag var på fotballk. Det är ju lätt är det där. Det är gåt att du har fått att du har värt och år som kirka och hörte på med, men det är ju liksom bara vår kirka kommer in i förhåll till det livet som vi lever. För det är att kirka är viktigt. Kirke där en bevarande kraft i kirke, den utrustande kraft i kirke, den justerende kraftig och skulle vära i en församling där vi inte bara reformas av en eller an prendikant på sociala medier som inte har talrätt in i vår liv. Men att vi kan väre i ett fälleskap där talrätten in i vår liv är det brödr och söstra fälsk som vi har i menheten av för själv varantor. Och det är klart, det är slit sånt där. Är det det? Det är klit som det nuber att hör på ytub och så slår på så. Halleluja. Men det är nog här att vi tränger justeringen. Och du tränger, du som är ongö, du tränger till gammel, du som är gammel. Det är som gammel, ska vi sit så. Jag tror det onga. Och vi tränger varandra. Nu ska jag hålla på med. Nu kan du sagst komma upp här och ta ovare från vetka jag helt vad jag ska gör. Men Biblen talar om att det alltid åran. Och det är en av som kan se att det kan stå. Uansett vad det är vären. Jag är av Jesus sen. Jag är fyllt ut det. Men man guder kraft och styrke, kraft och styrke till att kunna vara en bäror av detta evangelie och är en bäror av det så goda goda värder som han har gett oss genom gusok och genom sitt exempel när han levde här på. Vi tränar nådare. Så ska vi se då så kan du se om vi träner att nå det där. Några till att kunna leva med han.

SPEAKER_00 37:50

Tack för att du lyckade på podcastet.