Wiggo Skagestad // La ikke regnet bli til heft for deg

I denne talen kan du høre Wiggo Skagestad tale inspirerende under overskriften "La ikke regnet bli til heft for deg". Talen er fra Oasenkirka Søgne i Mai 2026.

Transcript

SPEAKER_00 0:02

Du skar på podcast från i gekna med fler lokationer på sörnet. Nu ska du få höra som vi får en stycket trolig.

SPEAKER_01 0:21

Det ska är i historien, men vi ska realisera det till vår tid och vår. Och det är det vi ska pröva att göra. Så har tror jag den historien hos oss nettop. För de utformingar som vi står framför. För den overskrift som jag hämtar ut från profeten Elias sitt liv. Han var en gudsman som ovavn Arschet och balprofeten på kamer och han profet en lången varig turke och han blev mataf av grebbor med brö och kött med bäcken kret och där många speciella hänsel i hans liv och gärning som guds och föräldrar att den är profeten gjorde. Och så kan vi tänka att vad har det oss in i sönne i 76. Men jag prövar att hänga med. Prövar att föl med, så tror jag faktiskt att han har något som det läst här, för den tio som den. Vi ska läsa från första gången bokten från vars 41 till 46. Och där står det. Sidan sa Elija till akad kan du gå upp och spis och drika, för jag hade suset är. Det gick akab upp och hållt måltig, och Elija gick upp på toppen av kamen och böjde sig mot jorden med ansikten mellan knärna. Så sa han till ten, gå upp och se ut mot havet. Guten gick upp och så ut och men sa det är ingenting att se. 20 gånger sa Elija, gå upp igen. Den tvenegån sa Guten jag ser en liten sky som stiger upp för havet. Den är större än en neve på en man, där gå och se till Akab att han måste vända få och dra igen, så regene iget ska häfta han. Tå det är blicken mörknä till med tio och storm och det bynte och strira akab steg upp i gången sen och skörde till Israel. Dakom hens hon over aliagen och han spände och om livet och lök får han Akab helt till Israel. Herrar vi bara tackar det för ditt or, tack för det att det är levene. Tack för det att det till och med skapande. Tack för det att det är lykte för vår fot, det är lys för vår sti, och tack för det att du ved din om, herre. Du är din on bara uppenbar och ditt or, så att det kan bli till hjälp för oss. Så att det kan bli rättning för oss, så att det kan bli till för oss. Och det kan bli till framti för oss, herre. Det pris att vi där får. I Jesun namn. Amen. Amen. Den eliadan som spänte bält om liv och lö på den kongorna. Det har ju ha värt kamerskälla och ner till det som heter Gisel eller Israel sletten, eller någon kallar det hamagons sletten. Vi skulle vara Israel och värt på den slet. Men nu är vi här. Det är nog att kunna träcka det bilder. Det är bara historia vi håller på med. Men Gud hjälpa oss så att den historien blev till enbaring för oss, så att vi kan få mat ut den, få nytta av den för det livet som vi lever idag. Det är därför du solen lyckte för att fotka lyse för oss i. Det blir mat för oss idag. Eli lev ihop, han levde i förväntningen. Han var ju följgiven speciell mandar. Han läser första gången bokten och runt om det så kan han läser stå. Men vi ska läsa som är mer om handar. Men det är det som är utgångspunkten. Och selv om ingen an hade förväntning. Så både så han och så hörte han nog. Han sain. Han hörte det också för det att det var hörbart för alla andra. Han så det också för det att det var synbart för alla andra, men det må ha varit nog med den mannen som gjorde att han hörte och han så nogen som ingen andra så. Och så kan vi ju tänka att det blir lite långt frasar lite väl. Men han så nog som för han var så verklig att det satte han i bevägelse. Och inte bara han men och det runt han satt i bevägelsen. Så kan vi tänka att det var ju Elias som vi les om i det gamliga testamentet och här i förstonbok. Men jag på fem 17 första deladet så står där Elia var ett mänske u samma kor som. Jag tror att det är lik Eli, men jag tror att det är vid guds norde har den samma gud för den tid som han har satt med i. Och vi måste spöra, vad ser du vad hör du? Lever du i förväntning om att guts hån är utrakt och in i vår tid att herren ska inte gå ner och lägga honom på det, men att här önskar att lägga sin på det. Här önskar att lägga sin hånd, och här önskar att föra det ut i nu, vilke som har varit, men som ska komma. Och som ska skapa nog för ditt liv, för din familj, för din omgångsskräts, för din kirke, för din by och för din nation. Vi kommer inte tänka av vad det är, eller så kapitulerar du, eller så blir vi tatt av den stormen som blåser runt oss, eller så blir du ta den turken som vi någon gånger känner på, men det hade vi grejna i Israel på lång lång tid. Men du känner det att i Jeremia 1 vers 11 och 12 så står herens or kom till mig. Och så ser jag, vad ser du, Jeremia? Jag ser en grejen på ett våcket. Våket, det var mandelträ, det var det som blomra tidligt i våren för allt annar. Jag blomstrar så tidigare hakegan blader på tre. Det är bara blomsten som kommer ut. Och det är nog mer av värre föran, för det är ju lätt att se i ett och kant, ja det var det jag inte på, men där förtränger vi att väre förvåän där. Förente i det som vi tror att Gud önskar att göra för vår tid. Gud har klört oss till väre bakom inte vi ska villiga bä det, men det är nog med att vara offensiv, det är nog mer och har tro, det är nog med att sen nog, det är nog med och igen. För det står i vägen eller dagblad eller kommer på annat kår. Hör du som gud har netta för vår tid. Och jag spärgären, vad ser du. För det är slik att när du kan se och egentligen det som Gud har för ditt liv. Det är som en kopi av vad andra har sett eller vad andra har gjort. Men det är nog unik. Det är nog speciellt. För åaskid. Får ditt liv. Och får det en framtid. Som du kan få nå det till att leve. Det är ett vsa jag sitet många gånger men jag sitter igen. För det går inte att brev ton i och leds för att så går inte att bret och men tror jag, men som det står skrevet, det är inte jag sett, det är inte bara hört det som inte kom i nogen och säkert, det har gud berättat för den som älskar han. Vi tränger en kärlighet till Jesus. Och så är ju det så bra att få en härlighet till Jesus. Och så älskar jag. Så äskar jagbån. Så älskar jag brödrar och söstra och banna i mänheten och det bra och löpar. Dälskar jag alla vis som bara kan få den i käligheten till Jesus. Men utifrån det så önskar han ge oss nog som mycket och öka sätt, nog som mycket och ört, nog som inte kommer upp i något mänskliga sättet. Det har Gud berätt för den som älskar han. Tänk att det finns nog unikt som herren har för vår liv, för vår mänhet, för den tid som ligger framför oss. Och det är det vi måste känna att vi kan vara med på. Gud gör riker för sig på folk. Har du förväntning till att herren ska tala, och att du ska få se och ärfare det som man har för ditt liv och din framtid. Hjälp dig och skämme spännans, för jag har lagt planer femte år framid. Det är femte år fram i tiden. Så att säga gamle. Jag har planer men jag har bestämt mig för att levare. Och det vem vet vad länge det kan jag du skriva med 105 förr. Hilke där tror jag det, men jag har fått en ny frisk ålj over mitt liv. Jag kan att han har gjort mina steg fast, jag känner att jag kan stå i en vinn och så får det komma det som kommer skall. Men jag bara vet att det ska bli stån i det som herren har för mig, inte han hämtar mig. Men det bruger jag för att se halleluja. För det kan se det samma, om någon när har passer 80 90 och är på dig mot 90 så önskar han att lägga i något och nu frist, om det som är fem och tive femten skötten och nincen där livet varen och Gud önskar ika att du ska leva som en papper och bara gentta det du har hört från alla andra. När Gud önskar att du ska väre i nogen som ingen har hört för, ingen har sett för. Det är bara gud för den som älskar han. Halleluja! Och det kan vi få lov att leve i i den tia som ligger framför, är det rakt att vi ska bygga nytt lokal nej långt därifrån. För det att det kommer till att resa sig, en männhet ännu är på Lindeflatten som är ännu mer förhållandent, som är ännu större kerlighet i Jesus, som har ännu större förväntning till att bygga vi boret ska bli förvandla och att vi ska väre lyys och salt i den här värden till att skapa och göra en forskälli! Han önskar och förmedler till oss genom guds or och genom guds luften. Johanna såbbenbaring 30. Den som har örå, han hör vad hon säger till menigheten. Och du har ved onden så har han planer för den tid som vi lever i. Han har ju det. Han görs på folk. Eli var und samma kor som måste, men vi är och Eli eller en av den andra profeten, vågos skagistan som bor i på mövik och körgen när han ska svönne, eller som han. Och en och han tillarme på sönder någon gånger och sidet någon när jag ska på vägen. Det är han. Men gud önskar att förmedla något nytt och nog frist nu får en tid där vi får lov att vara med i. Gud vill med omdå har han planer för den tid som vi lever i. If detta så är det viktigt att få med sig rollen och funktionen av det som gud orseer om tjänsteaver jag ska inte stoppa ved det, men jag vill bara ha det med. För jag tror att den femföljiga tjänsteaven i mänheten, den har vi älska fram. Vi må har profeten, vi må har aposteln, vi har hörden, vi må har läraren, vi må har evangelisten. Och så jag har fem fingre på honom igen. Det blir lite dåligt vis du bara tre. Du kan gripa allt det som du kan gripa när du har fem, och så är det i församlingen. Och bara att lägga gus på det och så ska vi hoppa vidare i Efesen 4, 11 till 12 så står det att det var han som gav någon till avra apostlå, någon till profeter, någon till evangelister, någon till lärare. Han gjorde detta för att uttrösta till helligt i tjenest, så krisk kropp kan bli bygget upp. Och så stoppar vi där. Men det är en viktig se av detta. När gud talar och gud brukar, så är det nog av det och så vi all. Hå vi inte bara och kallar så profet både kunstig. Och i vår samhäng och kallar så apostel där kunstig. I kulturen kommer ut Afrika så är det ju apostel och profetet och häljingen. Jag är såvärd på som är hör, men vi må har helt bredden i det. Och så tror jag att vi kan bära nog av för själliga avan att samla i det som vi tör i. Vi är ju bara människor som handlar på kivis på lången nästan och som kör. Och som är egentligen vanlig folk som är har sagt så både störra och ä. Så vi, selv vi ja. Så siger jag klart att definera vad vanlig folk är sagt för här, men jag ser igen. Det är sånt som vi är ju vas kärka, det vanlig folk. Nu är det vanligt folk. Det vanligt folk i församlingen. Det vanligt folk tid att resa sig och tar ta ansvar. Det vanligt folk tid att rese sig och profetera. Det vanligt folk tid sig och vittna om Jesus. Det vanligt folk tid så rese sig, och var ett annorledets folk på det stet som vi bor, för att göra en förskäl för det riket som vi får vara en del av värp förmodig när tror du och tror att Gud önskar att fyller det. Han önskar ut och sen någon så rädd det sig på någon det rädd när sigud önskar att fylla där. Det blir rikligt lust. Det blir riktigt höjligt slust. Så sant är förpastr i den menhet som ska garanter att Gud man fyller det så gör han det bedre än du var när du gick var fyllt. Han gör oss till bädre mänsker, han gör sig till noriteter. Han gör sig till nogen, originalet kan vi vätre, du kan ju bara se på med. Men originalen kan vi väre, men vi blir bedre än vi är i ugångspunkten. Varför? För det att vi är ännu mer lagar på online med himlen. Och du vet även bara om du är online på internet och du kan lasta ner den och andra, och du kan söka och googla och du kan göra till och tror du är superfink. Då tror du är superfink. Men du kan nog bäg när du var idår, du har bara fått några nya tillgånger. Och det kan du få ved den helgen, du kan få någon ny tillgångar som gör att där du var bitter och syr. Då kan du bli en välsinelse och en som bärarovar med din nästa sköplighet sedan och binner så. Det är så bra. Det är så bra att kunna värre det. Det sker inte vard, det sker vid makt, men det sker ved här. Hergen ger sin igavå, det har jag också många, men jag kommer ta sig det, för det kommer till att springa ut, så vanligt folk reser sig, och gör extra ordinär ting. Herrgen ger sin aver till vem han vill. Han brukar vem han vill till vad han vill. Han brukar mycket, bara det, men han duktiger de som han brukar. Halleluja! Så du ser att det blir ganska bra. Det är också att du nødvendigtvis blev professor i matematik eller kemi eller fysik eller sånt. Men vi blev diktiga på det som har med skruk och gör så vi får hålla oss ner till Jesus. Då blir kärlighet stor, dåbären stor, där grädden och fräden som vi vär in i det, det blir stort. Och så tror jag, som det står i Jakobs trev, att hvis någon angel och vist om, så kan han be och så vill gud ge han vilvet uten bebredelse. Så du kör, vi blir i snöda avomegud. Du blir i snöd och blir döpp i den här gången. Du blir ganske fräsk. Och du vet när du blir äldre och du lever ett omdens liv. Vet du vad som sker med äldre damor. Vetad är det där som är någon både så jag äldrar, men du vet, det vatligt som är på insika. Det kommer ut i det yttre. Ike som en sådan där. Mänsklig könhet, men där är en könhet som där med där. För det att du har den är himlen och den är gutsfrukten på insika, deras liv. Så vill du hålla dig gott, gå med gud. Halleluja, det ser jag det. Dan kommer du gå med gudan. Och så kan vi tänka att vest du fick en rinket här när det var det dåligt gudsliv, det är det siger. Det är inte det siger. Men det är en chörme, det är nog vackort, det är nog trygt, det är en fred, det är en glädjen, det är en begäisring, det är ovärenhet med den musiken gick när vi går med ut. Halleluja. Det varbärnhet med musiken, så det är som är unge när det är tillspet. Det är träffs. Det går bara en väge så. Det går bara en väg. För du så. Jag sa att jag vilen var i träffen på 100 år sedan eller 70 år sidan, men det var nog. Men det går an att ha salva san och musik. I en värld stil nog här, jag ska inte höge där. Nu ska vi svänga, jag såg. Nejdag. Vi skakar det. Men det är nog här att vi man bara känner att Gud renar med oss. Är du förväntningsfullt till det som ligger framför. Och det är inte sånt att se vilken stiling ele var när gud talt här. För han sa att jag har slusar en. Och han sa till den här guten, god på sen, gå på sen. Han lå på knå när vi kan lägga när jag kommer och han lå på kn med hovet mellomben. Och inte så han åt men han hade håden mellomben, jag börjar illustrare det här men jag ska göra. Och så hör han och så ser han och så talar han ut det han hör. Så det är nog med det som står i först gången boken 18 40, den sista deladet, elli gick och toppen och kamer och böjde sig nemot jorden med ansikte mellom knärna. Gud har behag i att vi söker ham. Han har behag i det. Han vill ta det där. Du är ett super mänsklig. Du är som är för lången svin, in på kivet på söndag, handlar, det som vi har glömt och kör och vidare. Det är som det dagliga livet, in i det dagliga livet, in i den livsvandringen att gud och önskar och talar. Men så kör jag lången i svegen. Det är mer avancerad än det. Det här må stå på hännan alltid. Det kan hänna att jag gör det. Men gudan ska få midla. Siniska in i mitt liv. Gud har behagt att vi sökare, jag såfärte. Det så ska det få, let så ska det finna man på så ska det lågas uppföra. Och så ska du bara kanske tänkte när jag slävans, men jag tror inte där. Tror jag att du kan prioritera och leva och ta dig till vad du vill. Och level. Och samtidig leve i det att du förstår vad gud har för ditt liv och din mänhet idag. Jag kan också sit och se. Så filmen du hör så gammligt ut. Jag kan sitta och se filmer och så kan du ta lite här. Det kan jag. Men jag kanske bara sitter och se film och så tror att du talar helt. Du kommer till punkt där du skruva och intrycken utna. Jag kände att det är såligt på filmen. Jag gör det. Nå vi är så ränk lite här. Men jag särligt. Eller på fotball. Det är ju helt skate för det. Det är nog att man det så ball. Men vad man skå. Och så man som in. Det som gud, den relationen med Jesus. För gud han är alltid trofast. Han talar när jag sitter och säger på Jon Vine. Vät jag varin var. Han tar han trofast. Men du är ju längre är i då. Jog mindre turer in på den kanalen som har med här. Det är där det låter. Han fördömer mig och jag kan säga igen och det är dåin idagan. Så det är nog fördömiset. Sam attspelet tror jag nog på det. Jag tror på det som går ut av livet. När vi träcker och båst i bälgen. V som kommer ut av livet. För det hjärte är följt av det talormen. Täxbil, du kan ju spilla vad du vill på det, men du kan spilla till gus är. Ja, det har gått. Det är ju det som kommer ut som betyder nog. Så vi måste göra det till så asketiskt liv att vi inte klarar och löv, ikke klarer och egentligen det som rör oss i det livet som vi har fått igavet. Men det handlar om nog tror jag. Att vi måste få tak i det som himlen talor ved den här och så vet att det hörsligt som svulstig ut. Men du körke vad han vill till vad han vill. Han brukar inte vara dyktig, han duktig gör det som han brukar, och han föller med sin on och ger gav till vem han vill och gör sitt verk på tros av våra meningar om försälheting. För viske vi lever i detta förväntningen om att det som gör och det som man har för vår tid så kan det fort blir trökigt. Det som är regne i för himlen, det kan fort blift för oss. Och så kommer vi se att vi ska ner på israft och det hör så allt för umt ut. Vi ska ju gika det. Men vi ska på en måde gud har talt nog, och vi ska sätta oss i bögelse. Nu av det som G har talt till denheten genom 50 år, kanske med, det är ju att det ska byggas en bygg. Det går till att vi som menhetens medlemmar reser oss. Och egentligen gör som profeten tror jag. Att går fortan att vi går med i det som du gör så att mycket det projektet som vi ska gå in i blir det hävftå oss. Och det är ju en uppfattare styrke i och var många som löfter. Du kan gå in i matematiken så ser du det att 100 gånger tusen. Det är hundra tusen. Det klarar. Och så ska jag gå längre, men det är liksom sådana här. Hundre gånger 2 000 tusen. Hundra gånger 10. Och så kan vi hålla på. Men det är nog med och vare med i det som vi tror att herren gör. Och var med utifrån den övne som vi har fått. Nå kan lufta mer än andra. Nån kan löfta mindre. Men det är nog med att vär med, och som eviden del här helt snart när det bygger, detta är enkels chärf. Det handlar inte om vad mycket vi är med om, men det handlar om att vi är med. Med det som vi även och det som vi kan. Det är liksom lite av den utformingen som ligger där. Och att i det som vi tror gud gör att vi är så uppfatt av genom och fotbåmen att vi inte har tid till att höra det som herront taler mitt i den tiden som vi lever i. Och dönt vi det att det kan servan. Skäls andra filmen som bara regnet med. Och det kan se på fotbåligt. Vi må liksom leva med i några det som sker. Vi må leva med något som sker. Och vi ska leva för stand med både vår hustru talar och Bibeln om, jag tror att vi ska leva i förstand med våra nabår, jag tror att vi ska leva för stand med våra arbetskollegar. Jag tror att vi ska leva i få stand med de mänska som herren betro oss i vår vej. Och ecket och alla gorga och snack om bara, så seren. Men det är normal liv och lik tror att jag kan se som profeten sa till akab. Gå upp och spis för jags aven. Det är kanan språk där jag sjände. Men in i vår tid så hörer vi nog så ser vi nog och så genkänner vi nogen och så har han ge oss nåd till att kunna inovera eller levera in i tär som vi lever i det vi kan avtalar i vår hjärt. Men utan att vi är onsfyllt människor och snarka om ons fylda människor. Så en bär och sett ordens förkt första. Och så får all kök och backay kommer ett och det. För utan onens frukt så blir åraj till följd för oss och hävför oss. För att vi snulbler och faller för att vi har karaktär till att bära det undöliga gavar. Och dag är jag, så jag går för att spänne för så är renne bara häftigt för oss. Spände vår liv i det som här har för oss. Sänfå vår familj. Vår tjänste. Och det minst vår menhet. Att vi kan vara en menhet som är ett omens folk som egänner det som gudgör netta från te som den, och som kan värna bära av den ondångs frukt i möte med alla vismål alla vissa utformingar alla vissa meningar som finns. Någran till tio se ut som det är viktigare och med en god i den kristnödags presse. Eller och skulle vara i en lokal församling och faktiskt ta ett ansvar. Vi kan inte vara med alla vising och debatter som frågor om det ena och om det andra. Vi blir ödlaktade. Vistker vi får nåd till att leva ett liv där fyller oss med sin. Dären utröstrar oss med sin, och där gör oss till ett annorledes folk där vi är attraktive, inte bara för det att vi har radikala meningar, men för det att vi lever radikala liv av mål och tillgivelse, av fred och gläd i den helgen. Så Gud hjälper oss ska vi resa oss. Och så vet du bäst vad som gäller för ditt liv vad du tänker och spänner i ditt liv. Så kan du regna med att Gud känner det att Gud gör nu i vår tid. Och att det som Gud gör i vår tid ska bli häft för oss. Det kan bli lite hävt för mig avvista, tror jag tror det, det kan bli lite hämpäft för mig det som Gud gör i vår tid. Vista inte får nåligt och hålla mig till hand. Vista får nåligt och genkna det som rör oss här onton. Så kan jag tänka att det var nybedare för. Men vi kommer levet i det som har varit. Men vi må lev i det som är idag. Och spännå det som är idag. Och så vill vi se att detta ska bli träff på oss. Ska vi resa så stare. Och nu har det varit pek på vi ska så menighet har pekat i förhållisk för skönelse år finns mycket mer på pegar vilken vej vi ska gå. Men det är nog. Vi kan spänner.