Lev som du vill i befintligt skick
Podden som hjälper dig att upptäcka den fantastiska personen du redan är. Tillsammans kan vi ta små steg mot dina mål och drömmar, och släppa taget om begränsande tankar och beteenden som hindrar dig från att uppnå din fulla potential utifrån dina egna förutsättningar.
Lena Olsson-Lalor är psykoterapeut i KBT och hjälper dig att tro på dig själv under din vandring mot det som är viktigt på riktigt.
Kan de kan vi - kan jag kan du!
Lev som du vill i befintligt skick
69. Sååå misslyckad
I veckans avsnitt delar jag med mig av en personlig resa om när jag kände att jag misslyckades och hur gamla programmeringar nästan fick mig att ge upp. 😔
Jag berättar om den gamla versionen av mig som ville en sak och min nya version 2.0 som ville en annan.🧡✨
Jag vet att många av oss hamnar i denna situation. Jag hoppas att min berättelse kan hjälpa dig att se på saker och ting på ett annorlunda sätt nästa gång du känner att du misslyckas, eller ännu värre när du känner att du är misslyckad. 🧡✨
Avsnittets URL: levsomduvill.se/69
Välkommen in i Facebook-gruppen: Lev som du vill med Lena Olsson-Lalor
Prenumerera på nyhetsbrevet: levsomduvill.se/nyhetsbrev
Säg hej på Instagram: @lenaolssonlalor
Läs mer om Slut fred med stressen: slutfredmedstressen.se
Besök hemsidan: levsomduvill.se
Jag har jobbat och jobbat på det här målet och jag känner som att jag inte kommer närmare Eller jag får inget bevis. Det är ju ofta så att man ska tro och ha vetskap om det man inte kan se. Det handlar ju ofta om att man kan bara se det i sin fantasi. Man får inga bevis förrän det är klart. Så att säga, när jag fick den här känslan då, att det här kommer nog inte att gå, det var som en dödsstöt. Hej och välkommen till, lev, som du vill, i befintligt skick med mig. Lena Olsson, lallår, har du någonsin känt att du har kämpat och kämpat för någonting? Jag kanske undrar att allt jobb har varit helt förgäves, kanske som om du har misslyckats, att du inte var tillräckligt bra, att du borde nöja dig med det du faktiskt har redan idag. Ja, jag har verkligen varit där, och härom veckan bara faktiskt, och jag tänkte få dela med mig av den här resan, som jag gjorde då. Så nyligen kände jag verkligen den här känslan av att misslyckas. Så jag har ett mål, jag har egentligen flera, men när vi jobbar i Thinking into Results, så fokuserar vi på ett mål. Jag känner som att jag inte kommer närmare eller jag får inget bevis. Det är ju ofta så att man ska tro och ha vetskap om det man inte kan se. Det handlar ju ofta om att man kan bara se det i sin fantasi. Man får inga bevis förrän det är kl. Nog inte att gå. Det var som en dödsstöt nästan i hela kroppen. För det var inte bara det att jag var ledsen att jag inte kommer nå mitt mål Utan det.
Speaker 1:Också kröp jag upp över ryggen alla programmeringar Som jag trodde jag hade bearbetat för länge sedan, men de återvände med full kraft. Allt det här jobbet som jag har lagt ner på att förändra mig själv kändes som förgäves, inte bara mot målet, att jag har gjort de här stegen hit och dit och ändrat i mig och sådär, men också i min egen självbild. Jag tyckte att jag verkligen hade försökt allt, men när det inte gick som jag tyckte och tänkte, kände jag mig väldigt liten och skamsen, alltså den här verkliga känslan av att vara misslyckad. Så den här tanken av att ha misslyckats, den var väldigt intensiv, både frustration och skam, och som att jag inte var tillräcklig. Och det var ju då jag tänkte nu ger jag upp.
Speaker 1:Vad är det här? Vad ska jag hålla på så här för när du inte behöver, eller hur? Jag var så nära att ge upp För alla de här programmeringarna chattar ju som en apa på axeln. Jag kände sitta här och chattra Och prata om gamla saker som kanske inte är aktuella idag, men som fortfarande ligger kvar i det undermedvetna, inprogrammerat i vår inlärningshistoria, som poppar upp och triggar igång. Så hjärnan sa som eller egentligen det undermedvetna Ja, men det här är för svårt, kanske inte för mig.
Speaker 1:Du klarar nog inte det här. Håll dig till det du kan och det du vet. Försök inte göra någonting som är större än du. Nu har du tagit vatten över huvudet. Varför skulle du klara det här? Det är inte för dig. Det är nog inte rätt mål.
Speaker 1:Ändå, vad var det lättare för? Du behöver ju egentligen inte det här målet. Gå tillbaka till det hur du var förut, den gamla versionen. Jag kände, hur den här gamla versionen av mig började dra i mig. Det är ju alla de här programmeringarna och inlärningshistorien som jag har haft och givetvis har kvar, men som jag har jobbat med och fått en annan version av mig, men som triggades igång när jag kände mig sårbar. Och det skulle ju vara jättemycket lättare att bara ge upp. Tänk att slippa höra den här tjattrande apan, den här rösten inom sig, den inre dialogen om hur otillräcklig man är Den här elaka rösten som vill att du ska gå tillbaka till det bekväma hur det var förut.
Speaker 1:Det var väl ändå bra, lena. Förut det var en comfort zone. Gå in i din lilla fiskdam igen, gå inte utanför och tro något annat, utan där har du det lugnt och skönt och tryggt. Så där stod jag. jag hade mitt mål.
Speaker 1:I Thinking Intuitive Results kallar vi det för C-mål, och det handlar egentligen om att det är ett stort mål, alltså ingenting som vi riktigt vet hur vi ska nå. Det är därför det blir då att man måste ha väldigt mycket tro och visshet i att det kommer, även om du inte får något bevis. Tidigare avsnitt, som jag har, och lyssna in där. Så jag funderar i alla fall på att ändra det här målet, för det var ju helt naturligt att målet var för stort. Och om jag skulle göra det skulle jag som slippa känna mig misslyckad Eller hur Jag skulle forma målet efter mina känslor, känslorna av misslyckande Och det är ofta det vi gör att ändra målet förminska oss, förminska målet istället för att ändra planen.
Speaker 1:Så de gamla programmerarna kommer alltid tillbaka i sårbara lägen. De kommer att göra sig påminda, även om du har jobbat med dem, jobbat med dem, och det beror bara på egentligen hur länge de får hovra ovanför dig och tjattra till dig innan du kommer på dig. Och har vi inte jobbat med det här, då åker vi tillbaka bara av autopiloten, eller hur Automatiskt så går vi tillbaka och gör ingen förändring. Det är det här vi brukar kalla den gamla versionen av dig X-läge, oför. Jag brukar kalla den gamla versionen av dig x-läge, oförändrat. Så de här gamla programmeringarna i alla fall kommer tillbaka när du är på väg framåt, och de kommer i olika styrka och intensitet beroende på hur mycket du har jobbat med dig själv och sådär.
Speaker 1:Här var det ett plattfall för mig, som jag sa, som en dödsstöt. Jag hade jobbat jättemycket med mig själv, men jag var inte beredd på att de skulle vara så kraftfulla. De här inre dialogerna om hur dålig man var och varför skulle jag kunna det här. Den gamla självbilden gjorde sig till känna här. Så du kommer inte att klara det här. Det är för svårt. Och när de här tankarna kommer, kanske även för dig, och känslan med det, då känns det som att vi har misslyckats.
Speaker 1:Så den här känslan av att inte vara värdig och inte kapabel följde med mig i flera dagar, just det här, att jag kan se nu i efterhand, att jag började planera att förändra målet ganska snabbt in i den här processen. Säg att det här tog mig två dagar innan jag kunde vända skeppet i den här processen. Säg att det här tog mig två dagar innan jag kunde vända skeppet. Så redan första dagen, när jag kände de här intensiva känslorna, att jag var otillräcklig, inkapabel och allt det här, så tog det bara några timmar alltså. Så började jag tänka, att målet var fel. Och det här, att komma i linje med målet, vill vi ju göra.
Speaker 1:Och då, när man känner på det där sättet ledsen kanske, och känner att man inte räcker till och är misslyckad, då är det så frestande att ändra i målet, för då kommer man ju i linje igen. När man får de här kaosartade eller blir som en konflikt i en, att jag har en ny del och en gammal del och de bråkar om utrymmet inom mig. Så om jag ändrar målet, då kommer jag direkt mer i linje. Samklang med den gamla versionen av mig, den som pratar väldigt högt just nu. Jag känner mig så otillräcklig, men ack, det ska vi ju inte göra. Men jag märkte väldigt snabbt Och det är ju intressant så här i efterhand Just då var det ju inte alls något intressant, men i efterhand Och det här, att målet inte är realistiskt, att jag borde sänka mina krav både på mig själv och på mitt mål Och att man ska vara lite mer logisk.
Speaker 1:Var lite realistisk. Var lite logisk. Nu, lena, ändra målet. Men som sagt, i verkligheten är det ju inte målet vi ska ändra, utan planen.
Speaker 1:Så ja, det är en konflikt mellan den gamla versionen av mig, min självbild, och den nya versionen av mig, som jag har jobbat med, en version 2.0. Ja, det är en konflikt, och när jag då börjar ändra målet, då är det den gamla versionen som vinner. Men det är är inte därför jag har gjort det här jobbet. Jag har ju gjort jobbet för att den nya versionen av mig ska vinna utrymmet. Så att sägaller jag på att göra, varför lägger jag tid på att ändra i målet? Vad var det nu Bob Proctor sa? Sa inte han, att målet står oförändrat? det är planen, du ska ändra Det här.
Speaker 1:Att man misslyckas ju faktiskt inte förrän man ger upp. Och där var jag ju så jättenära att ge upp. Jag tänkte, det här är inte värdefull tid för mig att hålla på med det här. Men man misslyckas inte förrän man ger upp, eller hur. Och att det inte går din väg betyder inte, att du har misslyckats, utan det betyder bara och är ett tecken på, att du behöver byta väg, ändra i planen. Så när jag då kunde observera det här, att ställa sig en bit bort från sig, då kunde jag se.
Speaker 1:Hela den här processen Stötte på hinder, gamla programmeringar kom upp direkt, började ändra i målet så att det skulle kännas tryggt och i linje igen, ta bort konflikten inom mig och sen ha det lugnt och skönt och tryggt i comfort zone, alltså den här zonen där jag står oförändrad och inte växer. Jag kunde se det. Det var så häftigt faktiskt, och det är ju häftigt så här i efterhand, just då, som jag sa, är det inte så häftigt, det känns ju väldigt obehagligt. Men i efterhand, då vet jag ju att det här jobbet har hjälpt mig. Det tog ett par dagar.
Speaker 1:Förhoppningsvis, i framtiden kan man märka det här snabbare och snabbare. Och det beror ju på vad det gäller också. Och jag säger inte, att det är lätt, att man ska bara ändra och sådär och ställa sig utanför och titta. Det här är ju ett arbete, som man behöver jobba med sig själv. Det är ju ingenting som kommer gratis, att man står och tittar på sin autopilot.
Speaker 1:Men när man väl gör det och ser processen framför sig som på film, att ja, men här hände allt det här, och då kunna göra någonting annat, det vill säga, börja ändra planen istället. Så mitt mål står helt oförändrat. Jag hann ju ändra lite under de här två dagarna förstås, men det fick jag ju ta tillbaka då Och sen börja ändra i planen för akten som ger upp. Och när man står där så nära och ger upp, då tänker jag, att då är man nog ganska nära den här skräckväggen, att man är nära det, vad säger man? stormens öga ungefär.
Speaker 1:Och det är precis då man ska pusha på lite extra, eller hur Lite extra kanske man behöver pusha på så man kommer förbi det där. Det är väl som att föda barn vid den här sista kryssningen, när ungen kommer. Och jag säger inte, att det här gör att man inte känner någonting. Om man jobbar med thinking into results eller de här processerna eller någonting. Det är ju jobbigt att höra de här programmeringarna prata, och hade det inte varit det, hade det inte varit något problem heller. Men just det här, att kunna observera det från ett helikopterperspektiv, ta ett steg tillbaka och titta på processen Och se den här lilla Lena som blev så ledsen, skamsen och kände sig så otillräcklig, att kunna se den personen, att se henne sitta där och börja ändra i allt hon önskar sig Till att passa omständigheterna runt omkring henne, istället för att bestämma själv över omständigheterna runt omkring henne, istället för att bestämma själv över omständigheterna.
Speaker 1:Så det är ju det jag fick göra då. Jag fick börja ändra i mina omständigheter, planen som jag har byggt upp, så att man finslipar och tweakar lite i planen för att se stämmer det här bättre, det här känns mer i linje, och när man har gjort det nog många gånger, då kommer man till målet. Så när man tänker manifestering och attraktionslagen, då säger man så här också att fantasi, har du det i din fantasi, kan du också ha det fysiskt i verkligheten. Allt finns ju redan, allting har redan funnits. Det bara är, att ingen har, ingen har tänkt på det, ingen har fantiserat om det.
Speaker 1:Och det är det vi behöver göra. Vi behöver ha kvar vår fantasi, och då kommer vi att kunna vara mottagda för det i verkligheten. Men vi måste ändra, finjustera våra planer, tweaka så att vi blir i linje med det här, precis som en flygmaskin som åker mellan Luleå och Stockholm till exempel, den behöver ju hela tiden finjustera den här termostaten, grundinställningen, autopiloten. Men det som är en viktig del i det här, när man hamnar i det här gamla tugget, den gamla versionen av dig kommer att göra sig påmind när du försöker komma till stora mål. Och kom ihåg, vi pratar stora mål här. Vi pratar inte en to-do-lista om att börja träna två gånger i veckan.
Speaker 1:Om det inte är så att det verkligen är ett C-mål för dig, du vet inte riktigt hur du ska ta dig dit. Och en viktig del är ju att vara medveten. Så om du går med mössan över huvudet hela dagarna och är helt omedveten eller går på autopilot själv utan att reflektera vad som händer med dig, då är det svårt. Så du behöver göra dig medveten. Och då menar jag inte att man ska sitta alltid och meditera, men du behöver vara uppmärksam på dig själv. Ha lite reflektionstid. Vi undrar ju alltid vad vi ska ha reflektionstiden till.
Speaker 1:Till exempel, jag som jobbar med klienter och patienter, behöver jag eller kan jag bara mata på? Nej, men jag behöver reflektionstid. Se hur jag har det. Kolla in något Ni vet att autopiloten sköter 95% av alla våra handlingar.
Speaker 1:Det är ganska mycket. Många av dem vill vi ska vara på autopilot. Det skulle vara jättejobbigt att tänka att ta ett steg framåt, eller tänka att lyfta gaffen till munnen Eller tänka att jag skulle vända huvudet mot rösten. Så vi tackar autopilot för jättemycket. men det är mycket som inte stämmer där och du behöver kolla vad har jag för mål och den autopilot jag har? går den i lidje med det eller inte? Och det ser man ju lätt utifrån sina egna resultat.
Speaker 1:Har jag fått det resultat jag vill? Om inte, så är du inte i linje mellan hur du vill ha det och hur du har det idag, och du kan veta det här länge. Men du har ändå ett knowing doing gap, alltså ett gap mellan vad du vet och vad du faktiskt gör. Och det är här jag hamnade då. Jag vet massor, jag vet vad jag skulle göra, men det blev så plågsamt och djävulskapet kom och jag landade i det istället för att fortsätta göra. Det tog mig två dagar innan jag kom på att jag hamnade i det där diket, djävulskapet. Helt enkelt. Jag behöver klättra upp därifrån och fortsätta göra, det vill säga ändra planen Och den här medvetenheten som jag nämnde, för att komma ur autopiloten, den här 95%, då behöver vi använda våra mentala förmågor, och vi har ju ett par stycken, sex stycken.
Speaker 1:Det ni hörde att jag använde här var ju perspektivtagande, att man behöver kunna ta ett helikopterperspektiv på sig själv, så att jag behöver kunna ställa mig utanför själv. En del brukar kalla det storsövning, helikopterperspektiv, metaperspektiv, så länge du kan observera dig som om du vore på film eller någon annan, så att säga. Så att använda perspektivtagande. Jag behöver ju också använda intuitionen. Det var en annan mental förmåga, därför att om jag inte hade stannat upp och lyssnat på mig, vad jag egentligen ville, då hade autopiloten tagit över. Och autopiloten och intuition, de går inte ihop Utan intuitionen.
Speaker 1:Behöver man lyssna på aktivt, så att säga. Det behöver man välja att lyssna på, annars kommer den att fladdra förbi, speciellt om man är otränad. Och det som hjälpte mig, förutom att vara medveten, det som hjälper mig in i medvetenheten, förutom meditation, det är faktiskt att skriva ett tacksamhetsdagbok. Och det låter lite fjuttigt och sådär, men det är extremt hjälpsamt Att bara sätta sig varje morgon och fundera på men Lena, vad är du tacksam för? Vad är du tacksam för här i livet idag? Finns det någonting Som idag, när jag skrev tacksamhetsdagbok? då skrev jag till exempel, att jag var tacksam för alla anmälningar till masterklassen.
Speaker 1:Jag är glad och tacksam att det är en fin dag. Jag är glad och tacksam, att jag har varit ute och promenerat och fått frisk luft och motion. Jag är glad och tacksam, att jag hittade en korrburk i skafferiet, en bullenskorv jag inte ätit varmkorv på hundra år, en bullenskorv, jag har inte ätit varmkorv på hundra år. Alltså sådana här grejer, som man faktiskt är tacksam för. Det lilla kan vara stort också. Jag älskar alla människor jag har runt omkring mig. Det kan också vara smått och gott.
Speaker 1:Jag är så glad och tacksam att taxin kom i tid. Jag är så glad och tacksam att internet fungerar idag. Jag är så glad och tacksam att jag vågar sitta här och prata med er. Så det finns mycket man kan vara tacksam för. Men varför gör jag inte det då? Det var därför att min gamla version hade kommit och pratat med mig, bråkat med mig. Så det behöver inte vara stora grejer för att ändra perspektiv Och att bli medveten. Ge dig lite tid, skriv tacksamhet Eller bara reflektera över varför känner jag som jag känner Så. Gör det, och då kommer du få ett annat lugn.
Speaker 1:Min gamla version försökte ju få mig att bli lugn och trygg genom att ändra målet, att släppa mina drömmar. Att släppa mina drömmar. Men jag vill ju in i ett annat lugn. Jag vill in i en tro och visshet om att jag kommer uppnå mitt mål, även om jag inte har fått bevis på det ännu. Och det är ju en.
Speaker 1:Vad säger man? man är inte så bekväm där, men vi behöver ju lära oss att vara bekväma i den obekväma känslan av att växa Växtverk, helt enkelt Så mycket som möjligt, eftersom den kan du inte kontrollera förrän du sätter dig ner och tittar på den Bryter, isär den och tittar Vad är det som gynnar mig, vad gynnar mig inte? Och för att kunna bestämma vad som gynnar dig eller inte gynnar dig här i livet, så behöver du veta vad du vill. Du behöver veta dina mål, dina visioner, dina önskningar och drömmar, annars spelar det ingen roll vad du hittar där. Vad skulle du göra med det om du inte har någonting att sätta dig i linje till? Du har ingen slutstation, så att säga Ja.
Speaker 1:Så det var lite grann om min resa genom det här misslyckandet, för jag kände mig så misslyckad Och hur jag kunde som upptäcka det, och Det hade jag aldrig gjort om jag inte hade gjort det här inre arbetet innan. Jag har jobbat som terapeut i herrans många år, men det här materialet är något annat. Jag är så tacksam för det, annars hade jag backat för länge sedan. Så du kan väl fundera på dels, om du har någon mål, kanske kika på om du har ändrat målet någon gång när det har känts tungt, istället för att ändra planen. Alltså ge upp till det gamla, kika på det Och är det kanske någon gång? du faktiskt har inte ändrat målet, utan ändrat planen lite grann. Var du ihärdig i det här, För du har ett sådant förankrat beslut att det här ska jag, och då ändrar jag planen istället. Och det här med tacksamhetsdagbok, det är kolla om du tycker att det är någonting.
Speaker 1:Stanna upp i alla fall och gör någon sorts reflektionsövning som får dig att stanna upp och titta inåt. Vad vill jag, mål och drömmar? Vad har jag för beslut? Har jag tagit något beslut alls? Vet jag vad jag vill? Gör jag det? Eller har jag ett glapp mellan vad jag vet och vad jag gör? Ja, det finns många funderingar.
Speaker 1:Jag hoppas att du kan ta med dig någonting av värde av mitt exempel. Det är ett exempel som har hänt nu häromveckan, och nu är jag uppe på banan igen och det känns jätteskönt. Vi leva i omständigheterna som målet ger redan idag, eller jag behöver inte ens målet Idag var det här om misstryckande att vi behöver ha medvetenhet, backa lite så att vi får ett annat perspektiv, lyssna på intuitionen, se att du får upp den här gamla versionen av dig själv. Dina gamla programmeringar kommer och spökar, och kom ihåg den nya, och det är det nya du vill följa Ändra planen hellre än målet, så att du närmar dig.
Speaker 1:Och var tacksam, för tacksamhet är ju nyckeln till det mesta. Om du kan se tacksamhet i allting, då kommer du att höja din vibration, alltså du kommer att må bättre, du kommer ha en högre vibe, helt enkelt En annan frekvens som du kan jobba utifrån. Jag skulle kunna prata om det här hur länge som helst. Förstås, det känns så ibland. Tack snälla, för att ni har varit med idag och lyssnat på Lev som du vill. Hörrni. Puss och kram, så ses vi igen nästa gång. Hej, så länge.
