Eurovision, jobbjakt, nya vänskaper och iskalla hus

Det har varit Eurovision-fest på Svenska kyrkan, Shirin jobbar för fullt med SWEA, och vi pratar ärligt om den psykiska påfrestningen i att söka jobb på en helt ny marknad.

Dessutom pratar vi bland annat om:

❄️ Dessa kalla hus i Australien!
⚽️ Och när blir en engagerad barn idrottstränare lite för engagerad? Vart drar man gränsen?

Som vanligt blir det en blandning av skratt, kulturkrockar och funderingar kring livet på andra sidan jorden.

Tack för att ni lyssnar!

Transcript

0:04

Jag är lite av. Ibland har fit svårt att hitta på svenska ordnag. Nej, det spelar länget. Välkomna till Swidish Sols, allors, poddan där vi, griga och shirin, två svenska hemmafruar i Australien, delar med oss av livet på andra sidan jorden. Här snackar vi om allt från att flytta ut omlands med barn, kulturkrocker och familiv, till hur det är att jobba leva och griva sig i Australien. Så om du någon gång har funderat på flytta ut given på livet här nere, eller bara vill höra tankar om görn i Australien, jag är med oss, det gör vi. Varnt välkomna till Sebetish of the Chörn! Ja, då var vi här igen. Vi får ta ett stort. Jag tänkte mindfulness. Jag ska tala om för våra lyssnare att vi hade precis satt igång och rikka på något magiskt att lyckades ta bort hela vårt intro här. Det är sånt som händer. Vi har inte varit på det här ett taget nu. Teknikstrul. Det var ju inte teknikstrul, det var bara jag som klantade. Då ska vi återprepa vad vi sa. Intrott som försvann. Vi sa att idag ska vi prata om ingenting och allting. Ja, men faktiskt. Vi har bestämt att vi inte skulle ha ett specifikt tema. Förra gången pratade vi om det. Det var många som tyckte att det var kul och intressant. Men nu vill vi bara en av det på hur sakering går. För det här är ju en lifestyle-podter trots allt. Mill inte var. Engelska och svenska. Men trots. Ja. Trots allt. Ja, precis. Vi gör lite en update på hur vi har i våra liv just nu. Vad som händer och vad som inte händer. Och vad inte säkert. Händer det någonting? Det händer. I mitt liv hände ingenting just så känner jag. Det var det jag sa nu. Vi satt och skullade igenom våra telefoner och skulle kolla vad vi har tagit för bilder senaste. Det är faktiskt ett jättebra sätt att få lite uppdatering. Speciell när man har så här perimenopausgärna. Alls kommer på vad man ska. Det är katastrofalt. De som vet, de vet. Du behöver inte förklara. Och du hade hänt en del i mitt liv. Du har varit betydligt mer aktiv att göra saker vad jag vet. Jag tror mitt liv har varit det vanliga livet egentligen. Helgen och kantats av familjeförsedagar och barnens bort liksom. Och du är ganska många födelsedagar du nu om den månad. Min mans familj. Han har ju många syskon som är typ 10 år inga vad vi är. De har ju sina småbarn nu som är 1, 2, 3, 4, 5 år. De vill ju gärna fira det ordentligt. Det är alla fyller i april maj, inklusive min man. Ja, just det. Och även många nära kom sig hemma Sverige också. Så det är aprilmaj är helt galet mycket. Och även en liten baby som födes i förgår. Det är ytterligare för det så här. Gratt. Men det är bara nypen. När man själv har typ tonåringar hemma så är ju lite babysgost det bästa som finns. Verkligen. Och oban man längtar ibland. Men jag är bland. Ibland. Men man vill inte tillbaka. Man kan få låna lite. Exakt exakt. Men välkomna till det här avsnittet ser vi vill jag. Jag är välkomna till det här avsnittet. Ja, men köin, du har haft lite roligare. Lite mer händelser veckor än vad jag var. Ha haft. Vad hängt? Det var ganska full rullig faktiskt. Delviska jag söka jobb. Jag tycker inte att det går så. Jag är så aktiv som jag kanske vill vara, man måste söka många jobb. Vi ska prata lite om det här. Jag har gjort en hel del roliga aktiviteter. Jag är provat på Taichi. Vi har som familj varit bjudna till en Irish Festival ute i Victoria som var jätterolig. Bannen har varit på en jättehäftig camping som heter Sovereign Hill. Det är en liten by som är där man går tillbaka i tiden egentligen som är på 1850-talet. Jag kan berätta om den också. Och sen har jag fått en ny vän som jag ska prata om också. Det är så kul. Jag är ordförande för Svea och jag är full aktiv med det och organiserar. Jag har både lokala möten här i Mellbörn och region. Med regionen som är Asien och Australien i Selan. Och sen lite grejer på gång och världsmöten på gång. Så det är aktivt på många olika håll helt enkelt. Det är väld roligt. Men finns vi i alla stora stärda här i Saaren också, eller? Ja, de finns i Sydney, Perth, Adelaide, Kanberra och Melbörn. Så du har mycket kontakt med de som är. Eller är det svega Australien eller svem som du är. Jag är ansvariga för Sven Melbourne. Du har ju mycket kontakt med de som är ansvariga för vi ses ju eller vi hörs online en gång i månaden. Och håller på att känna dem. Men vi är betydligt fel. I vår region så är det också Seul, alltskorea. Och det är Shanghai. Vi har kolalumpor, Singapore, och sen är det Australien. Inte nya zeandet och ingen fellä. Det är helt på om det finns svenska i villan, det finnas intresär också, exakt. Men det är väldigt roligt. Nu rika, om vi ska ge lite grann setting nu här vi befinner oss i slutet av maj, hemma i Sverige, så har ju värmen kommit i grönska. Det är härligt att se bilder på väners Instagram och Facebook. Det är guntigt. För det blir så omvänt här. Husten har ju tagit sin framfart och det är ju egentligen i vinter snart. Den här veckan tror jag övergången blir till vinter. Ja, det är ju juli, augusti, är ju de officiella vintermorganen kan man säga. Exakt. Så det är ju verkligen tvett. Man tänker ju mycket på det alla vänna där, man börjar bli tydligt mer aktiva på sociala medier, märker man. Sverige vaknar till livarna till liv. Det är faktiskt ganska stort skifte. Man vill fulliskt skrat av det. Men man vet ju, man vet ju hur det känns. Jag må säga att jag är väldigt glad för folk är det här. Även om det börjar bli mörker och kallar det här. Så vet jag att de har ju längt att så lägge så länge efter det. Man undrar om det verkligen. Ja, man blir jättavigt. Framförallt som sagt, det börjar bli kallare och mörkare här. Nu är det ju mörkt här vid halv sex på kvällarna. Och det är ju just nu, vi har ju haft jättefina månader egentligen. Nu är runt 20 grader i flera veckor. Men nu har ju de här senaste dagarna har det varit lite regnigt och ruggigt. Och då märker man ju att nu börjar det bli vinter. Men vet du, det som är lustigt ändå är att jag kollade temperaturen både Stockholm och jag har några på idre fel, vi alltid åker till idrott med några städer i Sverige. Och då var det fortfarande kallare i Sverige om det här. Det är det som blir så. Man tycker här tycker man bara var kallt liksom. Men så tittar man ju jämfört temperaturerna är ju liksom. Men skillnaden är, och det här tog ju faktiskt Mikael upp på ett avsnitt förra året att det blir så mycket kallare inomhus än egentligen nästan. Man fryser mer innan ute. Det stämmer i år tror att jag använder värmen för lite. Jag värmer upp huset alldeles för lite. För att det blir bara jättevarmt. Och så blir det kallt igen när man stänger av det blir bra mellanting. Så jag har bara låtit bli och istället så sitter jag faktiskt och fryser hemma. Jag sitter och jobba hemifrån. Det är en stor väldigt stor skillnad mot Sverige. Vi bor ju ändå moderna hus tror jag här. Men det är ju ändå samma problem. Jag pratade med någon kompishand om att det är omöjligt att få en tvettorr inom hus. Du måste ju köra i torktumen faktiskt. Eller typ hänga ut det, för det är ju samma temperatur inne som ute sen som i blandt förfärs här ut. Det går ett parins tar ju fler dagar fram att åka och torken riktigt. Och det är ju väldigt dåligt. Det är ju vad det är här. Jag går ju nu har ju ganska godsätta på det här. Det är ju kallt inne. Men som du säger, sätter du på värme så blir det en helt annan. Huset värms ju inte upp på ett bra sätt. Och att värmen faktiskt försvinner så fort man stänger på. Ja, det är ju helt otroligt. Det är höst kan man väl säga. Motsvarande svensk höst med vinter. Det är ju ändå två siffrit i temperaturerna. Det är nog inga minusgradar. Nu har man blivit lite bortskammärda. Nu tycker man det är kallt när det är 15 graden. Men astränensarna har ju börjat klä på sig nu när man är ute och gå på morgonen. Man möter ju folk som har på sig masser och tecja. Teckjacker och skårt. Jag är fritt släner på elakoran, det är helt ovanligt. Men det är förändrat ändå. Du blir kallare det. Och också som du sa, mörkare på nu kör min son rugby. Så jag är där på rugbyträningarna som bröv i sexålå på fram till halvta någonting. Vi ska prata om det också förresten. Men det är ju belysning på själva rugby. Ja, men det är samma. Annars är för mörkärnell. Ja, men de tränar ju också. Det är någonstans mellan 6 och 8. Jag tänker så här: även om det är vinter och det är rugga. Det är inte samma det här varma Australien säsongen. Så är det en härlig säsong det här också. För att är fel, alltså oss i fotbollen kommer igång. Rugby kommer igång. Vi är med i en jättetrevlig klubb och min och rugby. Min man varit bort rest i tre veckor på affärsresa. Så var på vissa sätt lite tungt, men också lite skönt för jag har fått råda i ännu mer grejer och jag har tagit sonen till varenda aktivitet. Han tränar ju sex dag i veckan. Och det är inte träning, det är träning fyra dagar i veckan med olika sporter. Och så är det matcher både lördag och söndag, så det är verkligen. För galet visst inte att de tränar så mycket. Ja, det är mycket, vilket också leder mig till den här rugbinn, för då är det mest. Det är lite mer manligt och kvinnligt uppdelat här ska jag säga. Så på rugben är det ju helt galet. Förälarna är så aktiva, framförallt de papporna. Så att det här laget har bland annat växt, från att vi var kanske bara 10, elva-12 spelare förra året. Det är svårare att rekrytera till rugby, och det här är rugby leag som är den internationella rugbyliggan eller rugby sporten, rugbyvarianten. Men det säger rugby leag, jag menar rugby union. Det är skillnad. Så rugby union är den internationella rugbyspelet som görs i överallt i Europa, Frankrike, New Zealand, Sydafrika, England. Medan rugby leag är den australensiska rugby sporten. De skiljer sig lite från varandra. Men i alla fall, vi är med i rugby union och då är det spelas inte lika mycket i Melbourne. Och där är så är det inte lika många barn som är aktiva i den sporten. Och de barn som är med är oftast från något annat land. Så vi har en jättehärlig blandning av folk från just de länderna jag nämner. I alla fall, i år har de lyckats rekrytera fler barn. Du har kommit in en ny pappa vars barn har själv spelat i rugby, och hans sönner är superduktiga på rugby. Så han är verkligen höjt nivån och han coachar också ett av lagen. Men det har jag gjort i det här laget nu så är det. Jag räknade en gång på plan. Så det är 15 barn. Och det är typ 6, sju pappor som coachar. Det är ju den liksom har man inte i fotboll. Kan jag säga, så är det ju inte alltså. Och det är jättedyxigt och folk är väldigt, väldigt trevliga. Men det har blivit lite för många kockar. Ja, det kan jag förstå. Och den som var huvudcoach, som är huvudcoach förlaget har ju fått lite competition från den här nya pappen som har kommit in och är superambitiös. Han skulle egentligen ha coachat ett annat lag, sin äldre sons lag. Och sen så har de börjat coacha det här laget, vilket gör att de skulle ha haft egentligen träning en gång i veckan. Coacherna vill gärna träna dem i två timmar som verkligen skulle kunna gå igenom allting. Då sa de nej, det är för långt. Då delar vi upp det så att vi kör två gånger i veckan istället fast en timme var. Och sen har de här två timmar eller två träningspassen på en timme blivit nästan två timmar långa. Så de här unga är så trötta slutna. För det är ändå. Man börjar sex och håller på till nästan åtta ska hem, dusha och sen är det en skoldag. För de som inte vet är hemma i Sverige så är det väldigt mycket fokus på sport även i skolan. Så de har ju nu den här säsongen också det som kallas för interskolsport. Där barnen tävar mot varandra mellan skolor också i flera grenar och flera sporter. Så det är väldigt mycket sport just nu. Nu ska låta dig få prata om vi ska berätta mer om det här av matsen. Nu tanar inte mina barn. Nu skulle man ju fixa liksom. Men det jag skulle säga: träningen är ju. De blir mer om två timmar, speciellt i den här ålden. Min elsta är ju 14, han tränar ju en dag veckan till två timmar. I den ålden, då kan man ju höja lite tror jag. Men med det sagt så tror jag, alltsolterna, det tycker jag lite. Jag kan tycka när de börjar hajskol som min elsta, nu går jag ju i år. Jag kan tycka att det är för lite sportfokuserat om man verkligen vill göra någon sport lite mer seriöst. För att skolsporten där tycker jag nästan upplever jag lite. På samma nivå eller nästan sämre än vad de är på Primary-skolan. Men jag vet inte. Det kanske bara just den här skolan och där har vi återigen skillnaden mellan privatskolor och public. Privatskolor går ju verkligen hål in med skolsports. För där spelar du din skolsports på lördag. Ja, precis också rematcher. Men när du går i en public school, i alla fall på den här godskolan. Det är ju precis som de har i primary school ända veckan som inte är skolsports också. Men om man jämför det här med Sverige, så är det ju jättemycket fokus, oavsett om det är privatskola eller inte på fokus på sport här än vad det är i Sverige. Jag tror inte att det existerar det här med skolar skolsport i Sverige. Det tror jag faktiskt inte. Det får ju någon annan säga till om. Men det verkar ju inte. Om man går tillbaka till rugbyn. Så då har ju de här barnen varit jättetrötta. Förälarna har också varit trötta. För man står och väntar väldigt länge. Man står och vänta på dem här. Ja, man måste ju hämta dem väldigt sent. Jag står och tittar på också många gånger. Och så är det så att jag har ju bara ett barn, men det finns ju folk som har tre barn och nya barn som måste hem och laga mat och fixa för de andra barnen. Även i maten det kommer hem då. Vi äter före men många äter efter. Och de här små barnen som kan ju inte hänga på och stå kvar där på plan. Folk har varit upprörda och då har ju snickesnackats lite mellan föräldrarna. Men till slut så att jag tar på mig och skriver. Så jag skrev ett väldigt trevligt, snällt meddelande men ändå så tydligt tog upp att. Ni kan inte dra över 45 minuter på varenda träningspass. Så det är en timme att de egentligen blir två timmar. Det är ju egentligen inte okej, för det är ju lite respektlöst mot. Mot alla er tid. Det som är intressant, när jag lägger upp det här på den här Whatsapp-gruppen, som är till för alla, både coacher och alla föräldrar i det här ruggbilaget, så blir det ju lite spänt. Då skickar jag. Jag vågar inte spika upp heller. Nej, så jag trodde att fler skulle. För jag sa lämnar det uppet och sa. Vad tycker ni andra föräldrar kan vi ha en dialog kring det här? Och då är det ju ingen som säger någonting. Folk likar det jag har lagt upp. Men och de mössar mig bakom chatten direkt till mig. Både föräldrar och ett par coach, assistcoach och säger så här: vad skönt att du tog upp det här för vi tycker också att det här är jättejobbigt. Och jag är så här: herregud, vad förskriver ingenting i huvudchatten. Folk är lite generellt, nu är det kanske många ikaustralien som här. Men generellt så tänker man ju att folk är mer öppna och säger vad de tycker och så där än om man jämför med i Sverige. Men gång på gång blir jag förvånad över hur fega folk kan vara just med det du säger, det har jag med fått uppleva. Det är första gången för mig. Vi är förvånade av att folk faktiskt är så pass. Det var jag en franciska som hörde och sa ifrån direkt i chatten. Du var snällt och trevligt och det är det ju ingen big deal. Det här är så här, barnen är trötta, kan vi hålla oss till tiderna. Men jag tycker det är fascinerande ur ett socialt experimentsperspektiv så är det att det här är ju alfa hamnar. Det är helt ruggigt kan jag tänka med. Ja, men gud! Jag ska också säga ändå att det är världens godaste, trevligaste pappor. De är otroligt duktiga som coach. Jag älskar verkligen både dem och hela laget och föräldrar, det är väldigt väldigt fint gäng. Men det är ändå lite roligt ändå titta på det här. Hur seriöst de tar rugben och de här under, de heter ju under 11s, det här är ju under 11. Ja, det är tioåring vi coachar här. Det är inte så här elitnivå på något vis. Men att det är så mycket både Prestige, det är liksom ambition. A de andra coacherna och andra papporna är reda för att säga någonting. För vad skulle hända? Vad skulle det hända? Ja, ingenting. Jag vet inte. Men har det blivit kort. Det har blivit kortare och det roliga är att varje gång så står jag. Jag står ju där hela tiden. Nästan för att min man har varit bort rest och jag är där och tittar på. Men lite har blivit av ett skämt också. För jag står där och de tittar på mig så fort klockan slår kvart sju så säger de så här: Chyli, chybi, nu är vi klarade, jag nu slutar träna. Så kul. Man måste ju säga till en sådana grejer. Jag ska bara flicka in. Vi har ju lite samma problem i min yngsta sons fotbollslag. Det är ju, han spelar ju för ett akademilag, vad säger man på Sverige? Akademilag låter jätteambiti. Det är ju betydligt mindre ambitiöst än vad det är i akademilag i Sverige kan ju säga. Men det sagt så har de ju en professionell tränare som är där och tränar med dem. Och han går ju på klockslaget när de har tränat en timme och 20 minuter tror jag som är utsatt tid. Då börjar han packa ihop och går han hem. Nu har vi tränat få tid och nu är vi klar. Men då har vi ju en pappa som också är coach. Han är assistant coach och han coachar dem på matsch och så. Då tar jag han över lite och fortsätter. Och de spelar med match mot varand. Men jag ser ju hur han också tycker där. Men det drar ju också all. Inte en timme kanske. Nej, precis. Är det typiskt. Det är också det här med passionerande föräldrar som är som coach. Det är ju oftast i den här rollen som är unga. Jag tror många föräldrar kan liksom skriva under på att de lever i sin römligt genom. Föräldrar som är ingen slump att vissa barn börjar med vissa sporter för att deras föräldrar har spelat den här sporten. Men de tänker väl kanske att jag blev inte proffs. Då kanske mitt barn kan bli istället och det där får de blir så ambitiösa tror jag. Jag tror att de önska spela. Och det kan åt båda håller, kan ju gå åt rätt håller och kan ju gå åt fel håll. Jag tror många av de här papperna, de har själv som du säger. De är parerade. De är papperade de har spelat bort den själva. Jag tror nästan att de skulle ha ett korplag där de går in och spelar själva med att de pusar på barnet. Det tror jag finns sagt också mycket. Just de här papporna skulle behöva korplag. Och jag också. De hade gjort en jättegullig, du var ju morsdag här. Kommer vara en morsdag i Sverige snart också. Vi har ju morsdag början av maj. Och då hade de ju spelat in en hälsning alla barnen till mammorna. Och sagt varför man tycker om sin mamma. Och om ens mamma skulle spela rugby, vilken position skulle jag ha. Och då hade ju min sonklart sagt att mamma skulle vara att hon skulle tackla. Jag vet inte bara. Positionen het hon skulle tackla. Och jag känner att någonstans så skulle jag också spela rugbig. Vi tror ju världens halligaste tal om värld. Vi tog världens halligaste höstbronagan. Det var en ny promenad för mig faktiskt allåt. Det är vid. Du börjar i sämt, ja. Sending. Eller hämt? Vi började i sänri, men så gick vi liksom en ganska bra, du fortsatt är ju nu längre. Men det är väldigt fint. Ja, men promenadväg längst stranden, är det väl? Ja, och med det sagt, det är ju också en sån grej man glömmer bort väldigt ofta när man bor här. Att de där strandpromenaderna är fantastiska god. Man ska göra det varje dag. Man ska göra det ofta det. Det kan ju tala om för er att vi gör det inte varje dag. Det gör verkligen inte det varje dag. Det är liksom. Alles är sällan. Det är fantastiskt när man väl gör det. Åh, så fint. Och den där dagen var det ju superdimmigt ut också. Vi kan lägga upp lite på det. Men det var väl trevligt. Vi hade inte setts på ett tag, så vi hade mycket att prata om. Jag tyckte du påminner om våra första promenader tillsammans innan den här podden kom till. På grund av att de promenaderna kom ju podden till när vi pratade om lättade lite på hjärtat och pratade om vad som var tufft. Och vi var i samma sits och vi är fortfarande i väldigt liknande sit. Återigen börjar vi prata om livet och jobbsökandet som vi båda är i just nu. Innan var du inte så aktivt sökande för ett år sedan. Nej, vi har väl inte aktivt definitivt inte under den första perioden här. Då var jag ju även känns som ett jobb hemma. Du skulle ju träffa någon ny bekantskap eller vän efter vår pomenad. För du fortsatte din pomenad och så vände jag i hem dagen. Jag skulle fortsätta ska träffa en vän en ny vän. Hon är en kinesiska vän. Hon är ganska ny här också. Ungefär var jag här ungefär lika länge som vi har varit här. Men hon pratade ingen engelska. Men det vi har hittat är att hon har en app som hon pratade i. Och som jag pratar i. Och som översätter på engelska eller på kinesiska. Så vi satt med den här appen på kafet. När vi satt oss och gick det till någon dem som satt bredvid oss och sa: ursäkta. Vi kommer ha den här appen som vi kommer prata att vi kanske stör er. Hoppas det går bra. Och du vet av sig de är så stön. Man sa att ni fara kö på. Så vi satt och pratade tillsammans och hade en jättetrevlig en och en halv, två timmars, brunch och snackade och lärde känna varandra. Att man faktiskt kan ha en konversation med någon som inte alls pratar samma språk. Det är fantastiskt faktiskt att man kan göra det. Och det roliga är att ibland så den här appen som man har översätt ju fel ibland. Och det förstår ju både hon och jag. För det är så här: nej, men det där låter ju. Jag fattar inte. Det är inget sammanhang i överhuvudta. Vi förstår det också och rätta varandra eller rätta den här själva appen. Men det har varit underbart att lära känna någon trots språk svårigheter. Att det inte behöver hina än. Nej, exakt. Och jag har ju bott i Kina så mycket. Jag har ju bra referera till saker och ting. Och då hittar vi gemensamma nämnare och sådär. Så det funkade bra. Vi ska fortsätta ses. Och det är ju bara för henne med, för hon kommer säkert liksom. Nu vet jag inte hur många kompisar sit så här. Men får henne är ju sett att lära sig engelska också. Det tror jag också, det har hon sagt väldigt tydligt. För jag antar att du pratar på engelska och inte svenska. Det gjorde jag faktiskt att prata engelska och hon försöker lära sig när jag pratar, och hon har försökt lära mig i kinesiska, vilket är så svårt. Men har din sonnt läser kinesiska skolan. Nej, de hade det förut, de hade man som språk, men har tyvärr tagit den läraren och så de kör franska nu. Ja, det är för så bättre med franska. Jag vet inte. Jag tror att det var jättehätigt med andra. Ja, alltså bar ju under hela deras. Det är bara en timme av vecka men då har de kinesiska. Det är ju också olika på halan. Men på halan har de börjat med japanska istället. Ja, jag har också hört att det är många som lär sig japanska. Men det är ju alla hela asien där de språk mycket snarare än de europeiska språken som får man ju välja till en språk, spanska, franska eller italienska. Det är geografisk närheten. Ja, precis som en annan gör också. Men språk är bra. Tycker jag. Exakt. Nu rika. Då jobb som vi pratade om sist på promenaden. Hur går det med jobbsökandet och vad hände på den fronten generellt? Hur går tankarna? Tankarna går att jag tycker på sigfråg. Och alltså jag tycker att det är det här med jobb sökande och jag ju pratat om tidigare också. Vi har ju haft så himla bra och inte enkelt. Men ändå vi har ju inte behövt söka jobb på det här sättet. Inte på det här sättet någonsin knappt skulle jag vilja säga. Men sånt tur har man inte nu att man har ett nätverk på samma sätt som man har haft i Sverige. Jag kanske också ska förklara för lyssnarna att vi inte har sökt job på det här sättet av olika anledningar. Båda har ju varit på två stora svenska företag länge. Där man har egentligen blivit nästan tillfrågad eller sökt sig internt, när jag känner den. Jag har gjort många olika roller inom samma bolag. Men det har ju ena lett i det andra, så blir det ju när man är på ett företag länge. Man jobbar ju upp sig på något sätt och du skapar ju nätverk inom företaget. Jag saknade ohört mycket måste jag säga faktiskt. Och nu när man har börjat göra mycket research i den branschen där jag kommer ifrån, så kan jag känna ett oerhört sug efter att få börja jobba igen och komma tillbaka den här var. Samtidigt så ger det mig jättemycket ångers också. Vill jag tillbaka till det eller vill jag göra något nytt och jag har ju pysat mig lite smått och gott med andra grejer som inte ger den inkomsten man har önskat där av att man söker jobb. Jag tycker det att jag tycker är jobbigt, man är självförtroendet är lite på botten. Kan jag känna. Hur ska jag komma in här? Och marknaden i Australien är ju så himla annorlunda med i den i Sverige. Även om det du har jobbat med lite det kan man ju. Det funkar ju här med. Men det är ju ändå en helt annan marknad. Vi har ju inte jobbat på ett par år. Så det blir ju annorlunda också. Nej, jag tycker det är jobbigt mycket liksom. Det är stressigt, framför allt. Jag tror att många känner genäig, och det är folk man har pratat med här också. Det är helt naturligt egentligen att det blir klart. Många utmaningar man ska ta sig an här. Absult. Jo, nu kommer jag på vad jag vilja säga. Vi har ju lite lyxen också i det här med att vi inte har behövt akut sökajobb för att vi har partner som ändå. Vi klarar det väldigt bra ekonomiskt ändå. Vilket har gett oss chans att vara hemma och ha tid att fundera på vad vi verkligen vill. Men det där är lite av en fälla tycker jag. Det är en stor fälla. Det blir helt precis hela paletten av karriärmöjligheter uppen. Om man sitter och funderar på vad man faktiskt vill göra här i livet. Och ibland tror jag inte att man ska ha för mycket val och för mycket tid att tänka för man kan övertänka det. Det är det som är problemet tror jag att det finns så mycket val idag. Det är ju lyx jag fattar det. Ibland behöver man bara ha ett jobb av olika anledningar. Ja, ja, såklart. Så är det ju. Ja, och i dagens samhället har ju förändrats himla mycket idag med hela AI. På alla företag och så, så jag tror att man blir övervälligad av det också. Definitivt. Men det jag får höra sist var att delvis så skriver folk upp sig väldigt mycket när de söker jobb här. Då kanske ska prata det här: skillnaden mellan att söka jobb här i Australien versus i Sverige så upplever jag att man måste skriva upp sig väldigt mycket mer här. Det är mycket mer armå sig fram. Man får inte vara alltför nedonat och ödmynder. Du får inte vara mycket. Nej, och det är även liksom tempot i intervjuerna är ganska aggressivt. De som jag har haft de flesta intervjuer jag har varit på har varit. Man måste slå sig fram. De är nästan mer aggressiva än vad jag är som kommer som kandidat. Och som sagt, och många säger så här: fejed till you making. Vilket jag kan bli lite så har jag på det med, kan jag känna. Ja, jag blir förvånad att jag har hört det på så många håll från olika källor. Fake it till you make it. Är det så det funkar på det här stället i det här landet. Men det kanske mer aggressivt bara rent generellt, jag vet inte. Ingen aning. Men jag upplever i alla fall att det är. Men det kan också vara så i Sverige nu. Med tanke på att vi inte har varit ute på jobb marknaden eller sökande på jobbmarknaden på väldigt länge att det kanske är mer aggressivt även i Sverige. Men så kan det vara. Det finns ju ändå att det finns ju mycket jobb att söka tror jag egentligen. Men det är ju också många som slåss om dem. Ja, absolut. Det finns definitivt en konkurrens också. Så det är en ena faktorn. En annan faktor är ju också att nu har ju permanent residency, men har man inte det på visum, så är det ju också genast lite svårare. Jag upplever i alla fall att folk inte är lika benägna att vilja ge den heltidstjänst när vi inte vet om man ska stanna eller inte ja absolut. Det kan man väl förstå på ett sätt. För den frågan kommer alltid när du skickar in sökningar. Var har du förheter och vilken typ av residä och så. Ja, het ho. Men det är klig och gå liksom. Jo, får tal om skillnader. Det finns ju massa med skillnader mellan sökajobb här versus i Sverige. I Sverige känner till en utbildning, vad man har gått och känner till ens bolag. Det är ingen som känner till handelshögskolan här i Australien. Det är ingen som känner till mitt gamla företag. Jag vet inte om jag ska sagt den gång, om vi ska nämna företagen. Men grejen är att det företaget jag jobbade för är ju ett stort populärt bolag i Sverige en av de här top employers. Medan här är det ingen som tycker att det är så mycket värst. De känner till det för det är så pass stort men ingen som tycker att det är så superhäftigt formärker. Och det är för det är så. Det är väldigt långt bort. Det bästa kommer inte till den här marknaden. Det gör inte sant. Om man inte nämnar i deras Premium Brands, och det för känner inte folk till att det tillhör den gruppen. Och sen så tycker jag för vissa roller så kräver det, kan jag uppleva att det kräver marknadskunskap och erfarenhet. Alltså kunskap om marknaden här i Australien och hur det fungerar. Till exempel så var det något jobb på Toyota, car dealership. Så man tyckte att det här såg lite intressant ut. Och så tänkte jag så här, här kommer det delvis vara väldigt mansdominerat. Och det är väldigt mycket how are you going mate. Det här är ju mina tankar om det. Men jag tror inte att det är inte helt klarande. Och då är det helt plötsligt väldigt osig, väldigt manligt. Skulle man klara av det, ja säkerar men det skulle nog krävas en hel del. Ja, absolut. Man kan inte snacka skärgången på samma sätt. Och man behöver ett nätverk här lokalt för att driva den business som det var upplacht. Nu kommer jag ihåg inte exakt ihåg titeln. Men det är inte så viktigt. Det är tuffare. Helt plötsligt så börjar jag förstå mina föräldrar när de kom till Sverige i sina 30, 40 ården. Och då visst, jag kan ju språket här. Men ändå kommer med inget språk, kulturen är helt annorlunda, slå sig fram. Det är inte simma lätt. Nej, och jag menar, många har sagt med mig att du är svenskar så bara rykta och jobbar hårt och var pålitliga och bla bla. Och det må vara sant. Men jag tror inte det hjälper dig att få en intervju alla gånger. Framför allt i Mälvin tror jag, har jag även hört av framförallt min man. Han kommer det här från alla hand. Jag tror i Mellben handlar det extremt mycket om nätverk och vilka du känner. Och också vilken skola du har gått på hela den biten här. Har du gått på den privatskolan eller har du gått på den i privatskolan? Vad vet jag? Nu kanske jag överdriver lite. Men jag tror att nätverk generellt här är nog viktigare på många andra ställen. Nätverket är ju alltid bra, såklart. Men jag tror här är det. Jag vet inte, jag har inte fått uppleva det själv, men jag tror det är så. Det är det första som kommer upp här i nätverken. Och det är via nätverken man ens kommer till intervjuen, annars är och slänga det här ansökningen ut i det stora hålet. Och det är därför det känns så himla liks övermäktigt det här med att söka jobb. Vad hjälper de att skicka in en ansökare via LinkedIn eller ens som tittar på den? A gånger inte. Nej, förligen inte. Det är lite utmanande. Ibland får man ju frågan hemifrån också. Folk i Sverige: Hur går det? Är det så svårt? Jag trordite inte att det skulle uppleva det så svårt. Men det tycker nog att det är det. Men det har ju med olika faktorer att göra. Det ena är vara ny i det här landet faktorn. Det andra är man inte jobbar på ett par år och lite med självförtroendet lite nagga till kanten. Sen är det frågor kring vad vilja egentligen som stör också fallen skulle jag vilja säga. Det är lite gott och blandat. Men jag tycker också att det känns lite roligt med utmaningen. Ibland känns det roligt. Jag tror man måste bara försöka se det positivt. Vissa dagar kan jag känna så här nu när man verkligen är betydligt mer aktivare med jobbsökar nu än vad vi var bara för sex månader sedan tror jag eller ett år sedan. Men vissa dagar så är det ju spännande och kul för jag känner att man gör mas resear om olika företag och det här var intressant man lär sig mycket på vägen mer än vad man tror. Men vissa dagar känner man ju bara stress kring det. Och bara att söka in en jobb an sökan. Alla som söker jobb vet ju hur det är. Du gör ju inte det på fem minuter. Ett jobb. Kommer en snå läsa det här? Den inställningen kan man inte heller ha. Men det går ju upp och ner. Ja, det ska bli spännande. Vi får låta våra lyssare följa vår resej. Men igen, det är upp och ner. Man läser mycket. Men du kejin, du har ju på tal om svig, va? Just det. Nia uppdraget. Ja, det är superkult. Jag måste vara lite mer aktiv nu jag är medlemmande. Jag är inte aktiven. Men det är sagt: berättade du, det har ju varit på melodifestivalen, eller Jurvision heter du. Tidsonen är ju inte riktigt rätt här då, du var ju upp väldigt tidigt av vad gjorde du? Ett år tillbaka så har ju Svea tillsammans med svenska kyrkan här i Mellan som är väldigt aktiva tillsammans haft Eurovision-sändning för alla som är intresserade att komma till svenska kyrkan och sitta i deras lokaler och titta på Eurovision tillsammans med andra som är intresserade av Eurovision. Så då blev vi tillfrågade om vi ville anordna det igen tillsammans med dem och det sa vi självklart vill vi göra det. Så på lör var jag där och vi dekorerade hela rummet och satt upp grejer och fixade inför. Då för här när det säns i Europa så är det fem på morgonen startade Eurovision söndagorgon. Jag som ändå är ordförande, jag självklart ska jag gå dit. Plus att jag är. Jag älskar exakt. Då var det klänningen på. Jag gick upp halv fyra för duscha i ordning och sminkar mig och fixar. Det tar ju ändå tid. Jag tar upp en god vän, en svensk godvän som också ville gå halv 5. Och det var verkligen nattkörning. Det var så mörkt. Du ingen trafik i alla fall. 25 minuter att köra in till stan. Eller till svenska kyrkan i Torack. Vi paranter väldigt mycket i trafiken i den här staden normalt sett. Så det här var ju jätteenkelt körning. Så kom vi dit och då var ju allt fixat. Svenka kyrkan hade dykat upp marken finnas fötos för ske. Det var fullt med folk. Vi var över 60 pers. Som satt och tittade. Och det roliga är att man kan köpa begheter och främst till svenskar och från Norden. Vi hade finna och vi hade normen. Det var ju 17 maj också. Så de skulle ju normen skulle komma till svenska kyrkan och 4 17 maj efter oss. Men sen var det också lite oss för er som om ni inte vet, jag menar, Australien är ju med i Eurovision. Kommer med bidrag varje år nu sedan några år tillbaka. Och de är ju stora Eurovision fan så det var ju lite oss där. Framförallt detta Gudram Gudram heter hon ju. Jag är väldigt populära. Precis. Årets bidrag och hon som sjung. Och hade en fantastisk guldklänning. Jag hade också min paljättklänning på mig. Och hade gjort en så här. Jag skulle ju hålla på Felicia. Hon har ju en sans maskel. Då hade jag tagit en sån kovidmask och lagt massa glitter på. Våligt. Så hade jag den på mig. Men det var jättetrevligt och perfekt sätt att fira Euroschen på tillsammans med andra. Och jättetrevlig stämning också. Alla bidragen fick någon form av vi klaparade och show det till och med Englands bidrag som var så aints. Men alla klappade av bara så här show-simma. Det var väldigt lyckat. Och alla var kvar. Det är nog ganska många timmar. Man sitter där med Eurision. Sen det ljusnare till slut. Det ljusna sedan. Jag var inte med på slutet för att jag var tvungen att hämta upp min son som såg över hos en kompis för att jag inte skulle få till det här. För min man är brugg. Jag sedan morgon det är en söndergang. Men jag var där tills alla bidrag framför. Syner att det inte är bättre för Sverige, vad? Ja, det var inte trist faktiskt. Men det gick ju bra för Australien tror jag topp 5 i alla fall. Om jag säger det. Kul grej att göra ändå. Du får vara med lite små. Det känns ju inte jättepeppigt att gå upp på morgon. Jag brukar vara mer i Eurovision fan. Men på sista åren har jag tagit intresset lite. Så då blir dubbelt inte intresse och inte steg upp tidigt. Det är ju varit såklart bara stämningen. Nästkommande grejer, som jag vet att du kommer eventuellt att komma på. Det är ju att jag ska ha en nästa helg är det nationaldsfirande eller nationaldsfika hemma hos mig. Och alla kommer bidra och med och baka någonting gott också. Så det blir mycket härlig svenska. Ja, minst, tror jag att det blir. Och jag kommer duka långbord och svensk kaffe tänkte jag, eller bryggkaffe blir det i alla fall. Och bara samlas med ett gäng underbara kvinnor. Jag hoppas jag hoppas verkligen att det kan komma. Jag ska se till att göra våra familjeaker på läranfoknings när vi har en annan grej också. Just det är. Ja, just det. Så jag får dissa något. Vi får se vad det blir. Och sen tror jag ni missar ner. Men det kommer även en missommarming. Just det, men det pratade de ju om i sönder som vi såg med några andra svenska kens. Just det. Men den känns som vi någon missa. Det kanske ni är i Sverige då. Så det är också så här: för vi som bor här, och alltid som expert så håller man ju vid de här traditionerna och högtiderna och för göra det till sitt på något vis. Med hemma. Ja, för på vintern i Sverige, och när det är sommar här, så är det ju då man har missommarkänsla. Nu har man egentligen missommarkänsla. Så det blir intressant att fira sin första riktiga missommarfirande mitt i vintern. Det blir ju lite annorlunda. Det blir ju det. Det har vi pratat om innan också. Du vet ju att alla svenska som är utomlands. Kan hålla med om att man blir mer svensk när man bor utomlands. Man blir väldigt mycket mer svensk. Jag bakar ju alltid mina källsmöks. Jag blir lite av en signatur bakför mig. Jag gjorde dem faktiskt som ett tack till de som då passade min son här. Jag var över medan jag var på Eurovision. Och du vet att folk bara älskar den där. Jag måste bara säga det igen. Det är helt rolig en sån döran, kultur. Men du är så bra och baka för du är bara, tycker jag. Ja, kanske är det man ska göra, du faller, om man är för jobb. Okej, Erika. Vi bör komma mot slutet av det här avsnittet. Alltid så går tidig fort. Vi kan inte prata om allt vi har tänkt att jag prata om jag tänker att det får inte orkar lysna. Det är flera avsnittspelag. Men vi har ju också alltid lovat att vi ska ta någonting, någon sån ÖS-släng eller uttryck. Och jag har inte gjort det på förra avsnitt. Så jag har bara generell reflektion över det här med oss att prata oss. Det är att nu tredje året in så känner jag att jag börjar slänga med mycket mer förkortningar och oss-släng. Så jag börjar känna mig lite oss, vilket jag tycker är jättekul. Till exempel så säger jag inte längre, fullt ut, för när jag beställer en kaffe, så säger jag inte så här: I would like to have out cappuccino, please. Eller cappuccino without milk. Utan jag börjar säga så här: I would like an oat cap. Get där! Ja, eller hur det är med mig? Ja, men jag bara plocka lite. Jag ser mate, mycket också. Det säger man? Eller nog inte så mycket. Jag har mina barn säger mycket. Det är garanterat. Och sen här om dagan som jag gick på väg till skolan så hörde jag två pappor säga: den ena sa till den andra, jag slänger lite med den också när jag kan. För jag tycker det är så lustigt. Jag älskar oss i dialekten. Det är ju extremt mycket förkortningar på saker och ting. Och jag tråkig i det som gör att det blir ganska skild. För att det är just den där. Ja, ja. Här är gång. Som vi har pratat om tidigare. Men det gör att det blir mer lättsamt på något sätt. Och när de pratar, för inte alltid pratar så. Vissa har ju bredare oss i dialekter eller vad som säga. Men när det kommer, då blir jag lite fnitrig att pratar. Ni sa de sådär. Så du bete. Jag tycker det är härligt. Vi hade skrivit ner om vi vill, eller? Ja, som tydligen inte var så bra. Som var lite insalt. En som heter, Godanch. Gudonjer champ. Den tycker jag är lite förvirande. Är det en insalt? Ja, tydligen så helmiten här ska vi kollar upp här. För den tycker jag den känns lite ummutrande. Gud anger. Jag brukar säga Godon Champ, men jag säger. Men en annan som, som jag har faktiskt har hört ganska mycket är ju den som man säger Nice one mate. Du har varit elakt mot någon exempel i så kan jag ju säga att det är Nice one mate. Det där var väl ett skys, va? Nej, just det. Precis. Thor den menas med, va? Ja, ja. Den har man hört lite ibland. Fair enough. Fair enough. Använder jag mycket. Om du har en konversation med någon som du kanske kanske inte håller med varandra exempelvis. Du säger att himlen är blå och jag säger himlen röd, och du säger ja, fair enough. Fair enough. Det var ett jätterolligt exempel. Nej, man kan hålla med om att man själv kanske har fel i en konversation. Om du var rätt, och du säger, okej, fair enough. Och den känns ändå lite engelsk. Det känns lite mer internationell, för den känns man använt för tioare. Men annars får ride out. Den tror jag inte, den har jag inte nog inte hört så mycket. Det är också lite så här insult. Om man tycker att man pratar bullshit och säger right out, eller? Ja, lite rade out. Whatever. Ja, det är väl det betydet kanske? Lite, whatever. Vill du ta på det så tror jag. För några avsnitt sen så pratar vi om chackit. Att slänga någonting på någonting. Alltså Chuckamental tog jag. Det blir hysterisk slänga med en tantrum eller något sånt där. Men chackitt används ju jättemycket tycker jag. Nu upplever att jag hör den hör det hela tiden. Jag tror jag använder det mer än vad jag tänker på med faktiskt. Ja, det ska vara ord. Ja, väldigt användbart. Det är alltid från att chokka few on the barbecue, alltså slänga någonting på grillen till just checkin in the öven. Chuck it in i öven, ja. Just check back details släng baker bilen. Ja, exakt. Det gillar jag. Den har jag också börjat slänga lite med. Jag gillar nu man våga komma in i språket som man vågar göra själv att använda man känner själv för trovet i språket. Men det finns ju så många bra ord. Språk är roligt. Det är roligt avslappnat språk tycker jag. Det blir mer avslappnat när man använder de här uttrycken kan jag tycka om annan konversation. Det vore ju underbart att verkligen kunna prata oss i. Vilket jag upplever det är väldigt svårt. Men jag älskar ju det som sagt. Jag undrar om våra dialekter, om folk som kanske hör oss pratar engelska nu när man kanske kommer hem och hälsar på. Och de tycker att, när jag bor i London, hade jag ju en väldigt brittisk dialekt exempelvis. Sen flyttar de hem till Sverige och blir lite mer neutral. Nu alltså min man har ju, han är ju från Australien och han har ju inte någon australiensk dialekt alls. Man är gjort i London i Sverige plus tio år. Men jag undrar hur min dialekt är min engelska är nu, det vet jag inte. Det är ån står att säga. Ni åker ju snart till Sverige. En sak som jag är tvärtom som jag tänker på det är att folk på ett väldigt artigt sätt många gånger frågar: where's your accent from? När man pratar engelska. Vilket jag inte alls upplever som offensiv, utan bara säga att tomartigt frågar: var är du ifrån? Så säger man så att Sweden. Okej, bara prata om det. Det har jag fått nu ganska mycket senaste tiden att de bara så här: where's your accent from? Ja, men det hör man ju precis. Så att den är uppnåligen inte. Nej, den är väldigt sängelsk. Mejing so swedish som en del Swedy talk-liger. Du ska vi tacka för oss då. Vi tackar för oss för den här gången. Jag hoppas att ni har lyssnat. Eller jag. Liten kroppet nåt. Vi lägger upp lite bilder på föckerna semblag och saker vi har gjort, så gärna kika på Instagram med stall, och vi står. Tack för flipp!