12. Malin Danielsson - Liberalernas syn på funktionsrättspolitiken inför valet 2026

I det här avsnittet möter jag Liberalernas funktionsrättspolitiska talesperson Malin Danielsson.

Vi diskuterar varför Sverige gått från att vara ett föregångsland inom funktionsrätt till att få kritik från FN, varför rättighetsperspektivet har tappat mark och hur Liberalerna vill stärka funktionsrätten framöver.

Vi pratar bland annat om:

• Att göra FN funktionsrättskonvention till svensk lag
• Varför funktionsrätt ofta diskuteras som en kostnadsfråga
• Behovet av en större översyn av LSS
• Assistansersättningens framtid
• Skolan och stödet till elever med funktionsnedsättning
• Skillnaden mellan nationell politik och kommunal verklighet

Ett samtal om Liberalernas syn på funktionsrättspolitiken inför valet 2026.

--------------------------

Följ mitt arbete

Jag skriver böcker, driver poddar och utforskar hur människor möter organisationer och samhällssystem.

Vill du följa mitt arbete och få information om nya poddavsnitt, böcker, retreat och annat jag skapar?

Läs mer här: sofiastigendal.se

_____________________________________________________________

Poddvärd: Sofia Stigendal

Papperskriget på instagram: @papperskriget

Redigering: Elmer Hermansson

Transcript

SPEAKER_00 0:00

Vi ser att det fungerar dåligt på många områden. Det är både integritetsnära behovsbedömningar. Det är uppskyckade behovsbedömningar. Vi har problem med verkställighet på LSS-boenden. Vi har inte tillräcklig kompetens på LSS-boenderna. Ledsagningen fungerar inte. Personer blir an kontaktpersonlistan kan gör jättelångt. Vi skulle vilja ha en total översyn av LSS för att komma tillbaka till grunden helt enkelt, och orättighetsperspektivet i det.

Sofia Stigendal 0:33

Det här är papperskriget. En podd om funkisvardagen bakom skolav och myndigheter. Om barn och vuxna som inte passar in i normen. Och hur de och anhöriga får bära konsekvenserna när systemets brister blir individers ansvar. För dig som vill förstå hur samhällsbeslut landar i verkliga liv och vad som krävs för att förändra systemet. Välkommen! Välkommen till papperskriget. Det är valår. Och alla partier står i kö för just din röst. Jag tänkte att det kunde vara värdefullt och intressant att bjuda in alla partier i egna samtal för att prata om just funktionsrättenspolitiken. Hur ser de på den? Vad funkar och vad funkar inte, och vad driver de för frågor? Och på vilket sätt gör de det. Så dagens avsnitt är med liberalernas funktionshinderspolitiska talesperson Malin Danielsson. Varmt välkommen till podden Malin. Tack så mycket. Vad roligt att du är här för att prata om de här frågorna. Det är som sagt valår. Jag vet att jag själv, med många med mig, är väldigt intresserade på inte bara en nyfiken nivå, det är fel att säga att det är på en livsavgörande nivå för väldigt många att få veta, få svar, få hjälp med sina frågor. Vi börjar lite så här bara. Om jag säger funktionshinderpolitik. Jag förstår inte varför det finns ett sådant namn på det sättet. Jag tycker att jag vill säga funktionsrättspolitik. Så om jag får säga det. Funktionsrättspolitik i Sverige idag, 2026, vad tänker du när jag bara säger det i Sverige idag?

SPEAKER_00 2:30

Jag håller med det om att det är funktionsrättspolitik, och vi brukar kalla det för funktionsrättspolitiskt talet personer, just för att det handlar om ett rättighetsperspektiv att kunna leva i samhället som andra. Därför vi ska riva de hinder som finns och skapa förutsättningar där man har fötsel genom en skada fått sämre förutsättningar. Att kunna vara delaktiga, att kunna jobba och plugga allt det man känner för helt enkelt. För mig handlar det mycket om rättighetsperspektiv att riva hindren och skapa förutsättningarna.

Sofia Stigendal 3:05

Och har du själv någon koppling till den här världen?

SPEAKER_00 3:10

Inte personligen, men däremot, så har jag jobbat inom funktionsrättsrörelsen tidigare innan jag blev politiker.

Sofia Stigendal 3:20

Du har ett intresse privat också för det. Ja, absolut.

SPEAKER_00 3:24

Jag har många vänner och olika funktionsnedsättningar och sånt. Och det ligger liksom lite i ett liberalt DNA också att vara röst för de som kanske inte alltid orkar eller kan ta strid själva. Det känns naturligt att driva de frågorna.

Sofia Stigendal 3:44

Hur länge har du haft den här rollen? Eller hur länge har du jobbat med de här frågorna? Det kanske är två olika frågor.

SPEAKER_00 3:51

Jag har varit funktionsrättspristalligt person de senaste fyra åren. Men jag har varit inom politiken i runt 20 år och då har det till och från handlat om de här frågorna hela tiden. Jag har jobbat på kommunal nivå sedan de senaste sex årarna har jag suttit till riksdag. Även om jag inte haft ansvar hela tiden för de här frågorna så har de varit återkommande tema. A jobbat med skolfrågor eller samhällsbyggnadsfrågor och så vidare.

Sofia Stigendal 4:21

Jag tänker med den bakgrunden att ändå har jobbat med frågorna på olika sätt eller olika perspektiv. Om du skulle ge oss ett betyg idag. Hur bra är vi på de här frågorna? Nu pratar vi inte bara om LSS assistans eller så, utan på det stora hela.

SPEAKER_00 4:39

Jag skulle nog sätta om vi har en fem-gradig betygskala närmal sig här. Okej, du kan få välja skala. Då skulle jag sätta en tre. Okej, men vi har mycket kvar att göra.

Sofia Stigendal 4:57

Vad är det som motiverar en tre då? För vi är inte helt värdelösa men vi har mycket kvar att göra. Det är ett safe någonstans att säga också.

SPEAKER_00 5:09

Jag skulle säga att vi ligger på gränsen till tvåa också för att vi borde ha kommit längre som land. Vi var ganska tidigt ute i skiftet i synen på funktionsnedsättningar att vi gick från ett vårt perspektiv till ett mer omsorgsperspektiv och sen ett mer rättighetsperspektiv. Och LSS-lagstiftningen är ett exempel på det på 90-talet, men sen stannade av lite grann. Många andra länder har sprungit förbi oss, inte minst våra nordiska grannar. Jag tror att vi lite för mycket slappnar av där efter 90-talet, det slog oss för bröst och tyckte vi var duktiga och så har vi inte riktigt fokuserat så mycket som vi behöver på att göra det bättre. Sen finns det många områden som det har gått framåt i tillgänglighet och så vidare. Men ja, jag tycker att vi halkar efter, inte minst i det här rättighetsperspektivet. Det blir mycket att vi halkar ner i att det är en fråga om ekonomin.

Sofia Stigendal 6:11

Vi har väl till och med fått kritik från FN just för det där begreppet också. Hur vi använder funktionsnedsättning att vi sa att vi var tidigare med att röra oss mot rättighetsperspektivet. Men nu får vi ju kritik från FN om att vi inte pratar rätheter utan vi pratar om såg kostnad medicinsk term. Då är det verkligen så vi backar.

SPEAKER_00 6:37

Ja precis. Och vi borde ligga i framkant eftersom vi var så pass tidigare på bollen. Jag tror att vi slappnar av för mycket. Och så tror jag vi också glömde att argumentera utifrån ett rättighetsperspektiv lika mycket som vi har gjort tidigare.

Sofia Stigendal 6:57

Gör vi det nu? Gör man det i politiken nu. Jag hör det, om jag ska vara helt ärlig, så säger jag så här: jag hör det, men jag hör det väldigt lite från politikens håll att det är en rättighetslagstiftning. Och så när man pratar om sakfrågorna, de små grejerna, inte bara när man pratar om funktionsrättspolitik i sig.

SPEAKER_00 7:21

Jag håller med dig. Jag tycker att det argumenteras väldigt alldeles för lite utifrån ett rättighetsperspektiv, och mycket mer utifrån ett medicinsk eller omsorgsperspektiv eller ekonomiskt perspektiv. Vi dra sig med olika typer av samhällsutmaningar och en av dem är ju fusko fel debatten och den har ju slagit hårt mot funktionsrättsfrågorna också skulle jag säga. Inte minst inom LSS, men även andra social försäkringssystem och så vidare som gör att man missar rättighetsperspektivet och tittar på omsorgsperspektivet och bidragsperspektivet. Vilket är otroligt tråkigt för mig. Jag tycker att man måste kunna hålla båda de här tankarna i huvudet samtidigt. Jag tror vi behöver träna mycket mer på att argumentera utifrån ett rättighetsperspektiv. Var en sån sak som att vi inte har bytt namn på funktionshinder politiken till funktionsrättspolitiken i Sverige. Ord spelar ändå roll någonstans. För det handlar om vad det är för argumentation man använder när man pratar om det.

Sofia Stigendal 8:28

Absolut. Jag såg faktiskt, Simona blir intervjuad i funktionsrätt. Och när hon pratade funktionshinderspolitik. Då smittade det även över hur hon pratade om personerna. För då sa hon att personer med funktionshinder. Och jag satt där man har ju inte funktionshinder. Det blir absolut. Det smittar av sig mer om man tror och på ett sätt som inte speglar människors värde på samma sätt heller om man håller kvar i det där. Hur om vi har slappnat av och vi glömde rättighetsperspektivet och man måste öva på att ta upp det. Hur gör ni det? Hur pratar liberalerna? Jag ser ju fortfarande bara den här tiden nu när du säger så här att funktionsrättstaliskt talet man. När jag kollade upp dig så bens du överallt som funktionshinders politisk talesperson. Så det var därför jag sa. Men vad gör ni själva då? Hur övar ni på att ta upp det här? Hur påminner ni varandra om att det här är någonting.

SPEAKER_00 9:51

Vi har ganska mycket politik på funktionsrättsområdet. Och det är något som engagerar våra medlemmar i partiet väldigt mycket. Så vi har när vi har landsmöten där vi fattar beslut om vår politik så är det jag skulle säga till med någon procent, men det är väldigt stor andel av inläggen i den debatten handlar om ett rättighetsperspektiv. En av frågorna som vi beslutade på på senaste landsmöte var att vi vill att funktionsrättskonventionen ska bli svensk lag till exempel just ufrån ett rättighetsperspektiv. Så de allra flesta i vårt parti är ganska vana vid att ha det perspektivet när man diskuterar. Sen hamnar man ju här att det ändå på statlig nivå heter funktionshinderpoliten och man ska använda det korrekta begreppet som. Jag tror aldrig att jag skriver någonstans att jag är funktionshinder så politik. Men jag inte säga andra som skriver. Det är absolut. Jag brukar rätta om. Men det är som sagt, det är ord spelar roll och vad man använder, både i sin titel, men också vad man använder för ord när man beskriver personer med funktionsnedsättning, och att man har en förståelse för det relativa handikappreppet som det heter för i tiden i begreppet. Så att man förstår att hindret är utanför en och funktionsnedsättningen är den som man själv bär så att säga. Och det är inte alla som gör idag. Vi har väl inte diskuterat det tillräckligt mycket i den publika debatten här.

Sofia Stigendal 11:30

Nej, men det är det jag tänker att man inte bara internt utan hur lyfter man det externt hela tiden. Och jag tänker så att en paus där i att när du säger att vi är så vana vid att man säger på sätt att det ska vara korrekt och så där. Så tänker jag så här: jag som har jobbat med förändringsledningen så himla många år blir så här. Ja, men det är just därför man ska vara lite och bara göra en poäng av att säga någonting annat. För att annars händer det ju ingenting. Och samtidigt om våra politiker fortsätter att säga det på ett visst sätt? Men du nämnde funktionsrättskonventionen, och jag vet ju att liberalerna vill införa det här som en svensk lag precis som barnrätskonventionen har gjort. Hur säker ni ställer ni att det faktiskt slår igenom det? Den borde egentligen följas redan idag. Den är inte tvingande för att den inte är svensk lag, men den är ju ändå vi har ändå förbundit oss som land att följa den. Och vi gör inte det. Så hur gör vi så att det verkligen blir en sanning bara för att vi sätter in i lagstiftningen här.

SPEAKER_00 12:50

Jag tror den stora lärdomen som vi har från arbetet med barnrätskonventionen till Lag, det är ju att alla myndigheter och alla kommuner och alla verksamheter var tvungna att fundera på sin egen verksamhet utifrån ett barnrättsperspektiv. Det var ju liksom den här förändringsresan i utbildandet och i diskussionen kring hur tillämpar vi det här, vad innebär det här för oss. Vad behöver vi förändra för att nå upp till den här nya lagstiftningen? Det tror jag är det viktiga arbetet med att göra det tilllag. Det är någonting som jag ser fram emot att vi ska kunna få till. Nu är det flera partier som börjar också närma sig frågan om att göra funktionsrättskonventionen till lag. Och då skulle vi kunna få till en utredning förhoppningsvis redan nästa mandatperiod. En del i det att utreda det att börja prata om frågan, ha remissor om det här, låta kommuner och andra tänka till. Och sen också implementeringen, där det då krävs att man faktiskt använder ett grepp över sin verksamhet, når vi upp till de här bestämmelserna som vi gemensamt har ställt oss bakom och som nu blir svensk lag, eller vad ska vi göra för att det ska bli bättre. Jag tror den utbildande delen i det hela tror jag är den viktigaste. Sen är det viktigt att ha det som lag också att se till att vår lagstiftning håller en högre nivå än vad den gör idag inom funktionsrättsområdet.

Sofia Stigendal 14:16

Missade vi den utbildningen sist då? Med att vi har förbundit oss att följa funktionsrättskonventionen.

SPEAKER_00 14:25

Jag tror att vi inte gjorde det tillräckligt bra. Eller så är det så att vi gjorde det hyfsat bra, jag vet faktiskt inte. Men sen dess har det gått ganska lång tid, och det är nya personer som arbetar. Alla har inte kunskapen. Man behöver ha med sig och så vidare. Det blir ju en stor förändring med barnetsperspektivet. Och jag tror att det också kan leda till en stor förändring med funktionsrättsperspektivet.

Sofia Stigendal 14:54

Någonting som jag kanske säger orolig för när man pratar om det här. Det är ju så här att man hänvisar till barnrätskonvention att den har blivit lag. Och samtidigt så tror jag förra veckan så gick det igenom olika förändringar i tillgänglighetslagen kring plan och byggen, hur man gör bostäder tillgängliga, man försämrade möjligheter för barnen i skolan att få vara delaktighet. De här sakerna hade också ett barnrättsperspektiv som man politiskt sett bröt mot.

SPEAKER_00 15:39

Ja, det tycker jag lite orolig jag förstår det. Och det är ju ingen garanti bara för att man gör en konvention till en lag att allting kommer bli bra. Det är ett ständigt pågående arbete. Och inom politiken så är det ju också ständiga målkonflikter. Det är ju politikens hjärna någonstans att vi måste fatta beslut mellan två målkonflikter. Men underlaget blir ju bättre när man kan tydliggöra de olika perspektiven, alltså barnetsperspektivet eller funktionsrättsperspektivet kontra det andra perspektivet som handlar det kan handla om ekonomi, det kan handla om när det gäller bostäder så handlar det om få fler bostäder på marknaden och så vidare. Jag tror att underlagen blir bättre och det borjar för att vi i fler tillfällen fattar rätt beslut ut funktionsrättsperspektiv helt enkelt. När underlagen inte är tillräckligt bra, när inte myndigheterna själva förstår perspektivet. Då kanske de heller hitta lösningarna som gör att man klarar av att ha hög tillgänglighet i till exempel bostäder samtidigt som man håller ner kostnaderna.

Sofia Stigendal 16:57

Och vi är tillbaka på kostnaderna där. Så det är där vi landar.

SPEAKER_00 17:03

Och ta i bostadsbyggande. Där har vi bullerutredningar som är jätteomfattande för vi har en bulleagstiftning som är väldigt skarp. Så står det emot att du behöver kopa kostnader någonstans. Då har du bulutredningen som är jätteomfattande, det vore bra om det vore tillgängligt på funktionsrättsidan. Då är kanske den där bullerutredningen tyvärr tyngre. Då tycker man det är viktigare att det inte är för mycket buller än att det är tillgängligt om vi ska hålla med kostnaderna. Nu tror jag bara exempel. Och har man då en lagstiftning som är skarpare där man måste granska det noggrannare ur ett tillgänglighetsperspektiv och ett funktionsrättsperspektiv, så tror jag. Vi har ju barnrättsutredningar nu till exempel och i vissa plan och bygsprojekt och sånt. Det kommer väga tingre när vi står där med målkonflikterna än vad det gjorts lite.

Sofia Stigendal 18:09

Jag pratade med en människorättsjurist tidigare som sa att i Tyskland så har de en författningsdom gör att man inte ska kunna. Det ska inte handla om måluppfyllserna för olika partier med att fortfarande att det är det som ska styra, om man också dryter mot en av lagarna som finns. Är det någonting som har varit uppe på tapeten i såna här diskussioner hos liberalerna, kanske eller politiskt som du varit med om, eller just för att det faktiskt är en sån situation?

SPEAKER_00 18:45

Absolut. Vi har sedan länge i vårt politiska program att vi vill ha en författningstol. Om man tittar på vår grundlag så har vi ett antal frio rättigheter det vill vi stärka och det vill vi göra mer absolut så att inte det kan kringgå sig prioriteringar så att säga. Då krävs det en författningsdomstol som kan säga att lagen säger så här. Och det är det som gäller hela vägen så att man stärker det, sen är det ju kopplat till grundlagerna, och om konventionen blir lag så kanske inte det blir en grundlag direkt. Men fri och rättigheterna är ju en grundlag, och det är ju tätt ofkopplat med rättighetsperspektivet. Så jag tror att det skulle också kunna stärka rättigheterna rätt mycket. Men det är lite längre tror jag än funktionsrättkonventionen för vi har inte så många partier med oss på den där författningsdomstolen.

Sofia Stigendal 19:42

Men det är ändå någonting som liberalerna har driver eller vill. El kan jag säga?

SPEAKER_00 19:48

Ja, i sen fast i grundlagsutredningen så har vi en reservation för att vi vill ha en författningsdomstol till exempel. Så det är en väldigt aktiv fråga också. Det är ju utifrån vår ideologi att det är individen som är den minsta beståndsenheten i ett samhälle och att det är den som ska ha rättigheterna kopplat till sig. Inte kollektiven eller samhället i stort eller familjen utan det är individen som ska ha rättigheter.

Sofia Stigendal 20:19

Nu står vi inför val. Om vi bortser, det finns ju en diskussion. Kommer ni annågar er? Men om vi bortser från den lite. Och vi säger så här att ni klarar er. Ni kommer in. Ni är fortfarande ett ganska litet parti. Och hur får man igenom sina frågor? Ni går ut och säger att vi tycker de här sakerna är viktiga inom LSS. Vi tycker de här sakerna är viktiga inom funktionsrättskonventionen gör det till lagstiftning. Men ni är så små. Och det finns väl fler frågor. Hur högt på agendan ligger egentligen de här frågorna som du ansvarar för i det stora hela för liberalerna?

SPEAKER_00 21:13

Relativt högt skulle jag säga att det är. Det brukar ibland kallas för LSS-partiet. Och de som styr tillsammans med oss oavsett om det har varit nuvaran konstellation eller förra konstellationen i januarieavtalet, så vet de om att vi kommer bråka när det gäller till exempel LSS-frågor och andra funktionsrättsfrågor för att få igenom det. En sån tydlig sak som vi har drivet igenom den här mandatsperioden är i alla fall en liten höjning av skabronersättningen, men också en utredning om grundläggande behov inom LSS. Hur får man igenom det som litet parti? Det är så klart att man måste prioritera det. Sen är det alltid enklare om man vill för handlingsmarkt. Bordet inte är tre mot en i frågor. Så har det kunnat vara ibland oavsett vilken konstellation vi har varit i. Men det är alltid vi som kommer dragandet med de här frågorna för att de är viktiga för oss.

Sofia Stigendal 22:13

Det är det där dåliga samvetet för alla som sitter i rummet.

SPEAKER_00 22:18

Och sen så tror jag också att man förväntar sig att vi driver den så kanske man är lite mer tillbaka lite från andra partier för man förväntar sig att det är vi som driver från konstrettsfrågan eller frågan och så. Det är helt enkelt så att man får prioritera det. Sen är det ju alltid mycket enklare ifall man har ministerposten som ansvarar för det. Och det är väl någonting som vi har diskuterat internt i partiet att det där är ju kanske någonting vi borde satsa på förkommande mandatsperiod eftersom vi skulle vilja leverera mer helt enkelt. Då kräver det också att man har portfögen och departementet som jobbar med frågan.

Sofia Stigendal 22:56

Just det. Men jag tänker också när du säger så här tre mot en, även när man är fem mot en, där den enda är den som inte håller med om den är så stor. Jag tänker till exempel på assistansersättningens indexering. Där var det ju många partier som ville. Men ett stort parti, Moderaterna, om jag har förstått det rätt, var inte riktigt där. Då faller det ändå. Det är en ganska liten fråga egentligen. Liten i bemärkelsen att den är inte svår att hantera, tänker jag.

SPEAKER_00 23:33

Och så kan det ju göra när man oavsett vilket samarbete man sitter i, det var ju samma brev skablondersättningen även med socialdemokraterna när vi satt i januarivtalet. Där hade vi ingen framgång. Kan man ju säga på den alls tyvärr. Vi har haft mer framgång när vi har stit tillsammans med Moderaterna och säga den. Är man ensam i en förhandling om någonting så kostar det ju mer än någon annanstans. Då behöver man gå med på någonting annat. Så klart för att man ska få ihop en helhet. Det är ju sällan bara en fråga som diskuteras fram och tillbaka om man är för eller emot den. Det är ju ett smurgås av olika saker som ska sätta sig ihop till en budget enkelt. Då blir det enklare om det är tre som tycker någonting. Då blir det mer givet att det går igenom. Då kostar det mycket för den ensamma stoppare. Eller en som tycker någonting som kan vara svårare. Men då gäller det att man sätter den väldigt högt på sin egen prioriteringsordning och säger att vi kan prioritera bort någonting annat i form för det här. Vi kan köpa någonting som vi kanske inte tycker det är så hilda roligt. Men det är så pass viktigt för oss att vi ändå vill genomföra det. Det är ju så det går till i politiken helt enkelt.

Sofia Stigendal 24:56

När det gäller assistansersättningens indexering till exempel. Alla ni andra, alla andra partier hade det inte tillräckligt högt på dagordningen.

SPEAKER_00 25:05

Ja, det är vår upplevelse i alla fall. Därför laddar vi inte ner i det. Vi hade det på dagordningen hela vägen in i taket. Sen ska vi se vad gäller om vi bara pratar i indexeringen så, det pågår ju fortfarande en utredning om indexering, och vi har ju också fått till ett uppdrag att försäkringskassan ska lämna ett förslag på en ersättning. Så det som har hänt 2014 tog man ju bort det här underlaget som kom från Försäkringskassan tidigare. Det var ju för att man ville spara på assistansen. Tyvärr, den socialdemokratiska regeringen gick ganska hårt åt i både regleringsbrev och med det här bortagande av uppdraget till försäkringskassan. Det som har gjort är att det inte finns någon uppräkning, inget förslag på uppräkning utan då måste det förhandlas fram. Det blir lite ovärdigt, tycker jag att det ska sittas och gissas en uppräkning som är lämplig. Vid nästa förhandling inför budget så kommer det finnas ett förslag från försäkringskassan på ett helt annat sätt som man måste ta utgång till ställning till. Och då måste ju de andra partierna om man då inte tycker att man ska höja den här, då måste de ju argumentera för varför borde man ha lägre än det som förså från försäkringskassan. Så den har varit viktig för oss också. Så helst vill vi ha en reell höjning och sen en indexering på det för att det ska få stabilitet.

Sofia Stigendal 26:43

Vad har ni mer för? Du har nämnt sig här. Vi driver att funktionsrättskonventionen ska bli lag, vi driver höjning av indexering. Är det två av de största frågorna som ni driver när gäller det området?

SPEAKER_00 26:59

Vi ser ju gärna att vi tar ett helt. I den bästa värden skulle vi starta en utredning som tittar på helheten vad det gäller LSS. Den lagen har 30 år på nacken och vi ser att det fungerar dåligt på många områden. Det är både integritetsnära behovsbedömningar, det uppstyckade behovsbedömningar. Vi har problem med verkställighet på LSS-boenden. Vi har inte tillräcklig kompetens på LSSboenderna. Ledsagningen fungerar inte. Personer med kontaktpersonlistan kan jag just jätkelånga. Vi skulle vilja ha en total översyn av LSS för att komma tillbaka till grunden helt enkelt. Och rättighetsperspektivet i det, för där ser vi också en hel del domar som går åt mer omsorgs och medicinska hållet där man ibland nästan kan känna att de har blandat ihop det med socialtänslagen eller patat upp det. Så den är också en sån prioriterad fråga för oss. Sen är det ju i skolan ju alltid en prioriterad fråga för oss. Där handlar det om att ge barn och unga med funktionsnedsättningar samma möjligheter som andras klara skolan och så är det ju inte idag. Det har ju tyvärr blivit så att gruppen barn med funktionsnedsättning har fått det tuffare i skolan och svårare att komma ut med godkända betyg. Så där jobbar vi också väldigt mycket med att reformerade stödsystemen till exempel och lagt ett uppdrag nu om att man ska ta fram statistik uppdelad på olika funktionsnedsättningar så vi också kan hitta rätgärder.

Sofia Stigendal 28:38

Ja, det kan jag tycka i sig: fascinerande det inte har funnits tidigare. Rent generellt statistik som man kan ta del av både utifrån skolan, men också med boendeformerna, avslag, alltså sådana saker att det inte följs bättre. Det finns ju eldsjälar som går ut och pratar med alla kommuner om till exempel skolan som barens rätt till utbildning, som har gjort ett jättejobb kring det. Men det har inte funnits, eller finns inte på agendan annars.

SPEAKER_00 29:14

Jag tror dels handlar det om att vi inte har tillräckligt kunskap eftersom vi inte har följt det och det har varit kontroversiellt med statistik på det här området. Det är inte helt lätt heller, när vi är hälsodata pratar om i en del fall. Men nu kommer vi fram med det här så att man också kan följa. Är det speciella typer av funktionsnedsättningar som gör det svårare, och hur behöver skolan i sådant fall förändras för att de här barnen ska få samma själv som andra.

Sofia Stigendal 29:47

När du nämn skolan så tänker jag så här: Jag har ju också sett att liberalerna säger att vi skulle vilja testa det här med inspirationen från no excuses-kolorna och så. Jag såg en intervju med Simona om det. Och där det också framkommer så här att om barn förstör, om de gör saker, om man måste ha fler verktyg som lärare som skola för att någonstans och bemöta det. Och för mig och som förälder där skolan inte har varit jättelätt så blir jag så här det skavar i mig att ni går fram på det sättet. Å ena sidan som du säger att vi vill värna personerna som har en funktionsnedsättning att de ska få rätt stöd och rätt hjälp och så. Å andra sidan så att vi ska införa ett helt övergripande system för hur vi bemöter barnen i skolan, vilket indirekt kommer att påverka just de barnen. Jag får inte ihop den bilden.

SPEAKER_00 30:53

Nej, och det är ju väldigt komplext också. Skolans problematik idag tror jag dels beror till viss del på att vi har många elever som inte får rätt stöd i skolan. Vi har ju återigen här fokus på medicinska bedömningar så krävs det ju en diagnos för att få stödinsatser i väldigt många skolor, vilket är ett problem i sig. Och dessutom motverkar syftet någonstans, för oftast om du sätter in stödinsatserna tidigt, så kanske du minskar behovet av stödinsatser som är fler verktygen från början. Men ska man då vänta ett och ett halvt år när man änkrasar helt då har vi ett mycket större problem. Så det är en del när vi pratar om Nå exus i skolor så tänker vi ju inte barn med en PF-diagnoser till exempel, som har problem med impulskontroll till exempel. Då handlar det om en annan grupp som också finns i skolan som inte har problematik på samma sätt, men där vi inte kan ha ordning i klassrummen ändå, för att det kanske är andra saker som gör att man agerar. Det kan vara dels så kan det handla om ledarskapet i klassrummet att man faktiskt inte som lärare riktigt mäktar med situationen. Och ungdomar kan ta över helt enkelt klassrummet på ett sätt som inte är gynnar de som försöker lära sig någonting. Och där måste det ändå finnas en del verktyg. Just när det gäller no excuse skolor så är det inte ett förslag som vi har kommit med, utan vi har väl responderat på att det är andra som varit ut och sagt att det här vill man undersöka. Och vi har sagt att ja, det kan vi undersöka. Så det är ju inte något som vi driver på. Men däremot har vi att för att lärare ska ha större befogenheter att skapa lungo ro i klassrummet än vad man har i dagsläget. Men man måste kunna vara det här i hur tänker jag. Det handlar inte om att straffa ut elever utan det vi vill göra är ge elever som har stöd behov stöd från början.

Sofia Stigendal 33:14

Jag fortfarande skav. A det där svaret: om man då säger så här: det handlar inte om de barnen. Nej, okej. Det handlar om andra barn som på något sätt inte. Och då frågar det: på vilket sätt då är? Ja, att läraren inte har möjligheter, mandatet, kunskapen och förutsättningarna. Det är inte det ledarskapsproblem snarare än att vi pratar om utbildning förut från funktionsrättskonventionen och sådana saker. Inte ett utbildningsproblem vi har i så fall, med att våra lärare inte har fått de verktygen i hur du är en ledare, hur du är bemöter på ett bra sätt. För det ger om i det här handlar det mer om att det är ju mer kontroll, det är mer stänga ut elever. Det är ju inte verktyg för ditt ledarskap. Det är ju någon snutt i filt.

SPEAKER_00 34:10

Absolut handlar det om att ge lärare rätt förutsättning att kunna utöva ledarskapet. Men vi har också en skola där en lång diskussion om huruvida man ska ha mobiler eller inte i skolan och där man gör lite som man vill ut i skolan. Nu blir det ett mobilförbud till slut, vilket jag tycker är väldigt bra. Sen finns det undantag för elever som har behov av mobilen, till exempel om man är diabetiker och så vidare. Den är till god och sed. Men det är ju också en del i ordningsproblematiken i skolan att vi kanske har lärare som ser lite olika på hur man håller ordning i skolan också. Vi har ganska mycket elever som känner att de inte får lugnor och studio i skolan. Och det måste vi också lyssna in och skapa förutsättningar. Återigen vi kan tänka oss att titta på no excuses utred, men inte samma sak som att vi vill genomföra det. För oss är det mycket kraft och tid på att hitta ett nytt stöd reform för skolan där man ska gå ifrån det här med att man ska behöva en diagnos för att få stöd utan skolan ska verkligen ha ett ansvar att sätta in insatser tidigt.

Sofia Stigendal 35:29

Om jag byter ännu lite så tänker jag så här att någonting som jag själv funderar på en del. Det är att i valsmanhang eller när de här frågorna lyfter som mest så pratar vi på en nationell nivå. Och du som talet person går ut och berättar, simona går ut och berättar. Och det är en nationell ambition. Det jag många gånger kan bli så frustrerade över att det speglar känner inte alltid riktigt så den kommunala nivån. Som faktiskt är min verklighet. Även om i det här fallet liberalerna har en stark position till exempel. Så känner jag: det blir ett grapp mellan vad som utlovas politiskt och sen någonstans dinpere ner i knät hos oss och de kommunala, som inte riktigt alltid faktiskt gör det som det är sagt. Hur jobbar ni med det?

SPEAKER_00 36:28

Det är en jättebra fråga. Det är komplext med skolan. Man kan göra på nationell nivå, det är ju lagstiftning och till viss del föra till pengar. Till syven och sista är det ju kommunerna som har den stora kassan när det gäller skolan eftersom man tar ut kommunal skatt. Så det är i princip framför allt lagstiftning. Och lagstiftning kan ju vara lite trubbigt verktyg att styra, riktade satsningar kan vara ett annat. Vi har till exempel mer pengar för skolböcker och sådana här saker. Vårt svar på den frågan är att vi vill att skolan ska bli statlig igen. Idag har vi 290 olika skolhuvudmän i kommunala skolhuvudmen och sen har vi också fristående aktörer. När alla de här olika huvudmännen gransk så är det otroligt olika hur man utför det här uppdraget. Bara en sån sak att det skiljer det är 60 000 mellan elev, mellan den kommun som lägger mest och den som lägger minst på sina grundskolaelever till exempel. Det är alldeles för stora skillnader. Det är nog det jag tror man märker som föräldrar. Här pratas det om saker att det borde vara så här: man är inför nya lagar och så händer inte så mycket. För först har det en kommunal skolhuvudman som måste ta till sig det här och ge rätt förutsättningar. Och sen har det massa olika skolor och rektor också har ett ganska stort mandat att bestämma själv hur verksamheten ska utföras. Då är det en svår styrd institution kan man säga. Den valmer liktig när den var statligt tidigare.

Sofia Stigendal 38:16

Men man bredda den frågan lite. Det är samma problematik i så fall i alla områden att beviljas LSS, assistans, kontaktperson, ledsagare, alla de sakerna. Eller boende. Man ska ha rätt till boende, man ska ha möjligheter att flytta hemifrån. Och sen på kommunal nivå så finns det kommuner som har utbildningar i hur vi avslår vi bäst för ansökningarna som kommer. Jag förstår att det någonstans är absolut komplext och det är lagstiftning är trubbigt och så samtidigt och jag har inte jobbat med politik och så. Men jag menar, jag har jobbat i stora verksamheter som någonstans har mindre verksamheter kopplade till sig. Om jag jobbar och om jag får göra den liknelse lite i alla fall, även om den är trubbig. När jag jobbar på ett huvudkontor och så sätter jag regler, förhållningssätt, policys och intentioner vad jag vill att alla ska gå. Och sen så pratar jag med mina kollegor i de andra länderna eller i de andra verksamheterna, butikerna eller vad det nu kan vara för någonting. Och utbildar dem och berättar för dem, det här är linjen, det här är det vi ska. Jag har en jättetät dialog. När de också säger att nu har vi utmaningar, det här funkar inte, det här går inte. Men då hjälper jag dem och hur gör vi för att komma framåt det. Nyfiken, hur har ni sånt? Just nu känns det lite som att. Nu pratar jag inte bara om liberalerna för att vara väldigt tydligt är inte så. Utan mer generellt. Ja, kommunerna har sina grejer, men ni har ju ändå politiker där också. Som ska driva samma frågor, tänker jag. Hur jobbar ni tillsammans? Just utifrån liberalernas perspektiv. Hur jobbar ni tillsammans?

SPEAKER_00 40:18

Det är ju enklare. Så har vi en ansvarig för skolan i en kommun så brukar den också genomföra den politik vi gör på nationellt plan. Jag var själv ansvarig för skolan i hudding i den kommunen jag kommer förfrån när vi gjorde skolor senast under Jam Görklunds tid. Och då gick vi före i flera av dem även om pengarna inte hade kommit den, eller lagstiftningen inte hade kommit den, så gjorde vi piloter åt i hållet. Det ser man ju ta en sån fråga som mobilförbud nu till exempel. Har du en liberal utbildningsnämntsordförande i en kommun, har det säkert redan genomförts i de kommunerna. Men nu har vi inte i alla kommuner, vi får jobba på det helt enkelt. Men däremot, när staten ska gå ner och implementera någonting så bygger det ju mer på att vi har myndigheter som följer upp. Man har inte den här tyvärr, inte den här tätardialogen som du efterlyser. Det hade nog kunnat vara mycket mer effektivt. Jag tror också att om skolan vore statligt så hade det fungerat lite mer så. Då hoppar man över ett parled. Vi kan ta ett exempel också från Huddingen när jag tillträdde som ordförande i grundskolan där så var jag ute och praktiserade på alla skolor. Och pratade med lärare och rektorer och sånt. Efter jag gjort det så insåg jag så här: målstyrningen på skolan i vår kommun. Vi har öst över så mycket mål på dem. Det blir frittvalt arbete vad de ska arbeta med. Så det jag gjorde var att lägga fram alla nationella mål som vi har enligt staten oss, alla våra kommunala mål, alla andra mål som förvaltningar och sånt hittat på och så bara. Oj, här har vi 123 mål tror jag det var som går. Och då rensar vi bort ett helt gäng där. Och det är det som någonstans händer när skolan ska förändras till exempel. Då kommer det massa olika mål och styrsaler från olika håll. Och till slut så blir det ändå rektor som bestämmer lite hur man gör utifrån att det blir ett smörgårsbråd att välja mellan och vissa saker är lite tydligare än andra när det är i lagstiftning. Så det är ett problem att förändra kommunal och statlig verksamhet på det sättet. Du pratar om LSSboende och sånt också till exempel. Vad gäller assistansen så har vi att staten ska ta över huvudmannskapet och det är på gång. Jag blir så otroligt förbannad över de här konsulterna som är ute och ska spara pengar mot kommunerna på LSS. Det är helt horribelt. För det första är det ur lagstiftningen och rättighetsperspektivet helt vidligt, men sen är det också dumt för att vi har ett LSS-utjämningssystem som gör att om en kommun sparar in på kostnaderna, då får de betala mer till andra kommuner istället. Det är så håll i huvudet. De här konsulterna förstår inte hur det fungerar. Plus att kostnaderna uppstår någon annanstans. Om man inte får boendet i tid, då har du anhöriga som kanske inte kan arbeta. Du har psykisk ohälsa som kommer kosta i vården och så vidare och så vidare. Så att ingen tar helhetsperspektivet där utan man bara titta på sin lilla, budget här och nu och kommer då att titta långt.

Sofia Stigendal 43:47

Jag tänker ju så här: att ja, absolut. Jag tycker att det är fruktansvärt att de konsulterna finns, men de finns ju för att det finns ett efterfrågan. De finns ju för att någon ändå anställer dem och anlitar dem. Och att det finns kommuner. Som både politiskt och tjänstemanmässigt tycker att det här är rimligt.

SPEAKER_00 44:07

Och det är ju sån sak som Lina jag är ut och pratar med våra företrädare i kommunerna och säger att det här måste ni verkligen se upp med, släpping in dem. Man ska komma ihåg att de allra flesta politiker är fritidspolitiker. De gör det här efter jobbet, och när de har läst läxerna med barn och nattat om så sitter de och läser de här kommunala handlingarna och försöker sätta sig in i ganska svår lagstiftning. Och då är det ju oftast förvaltningarna som blir de man litar på. Och förvaltningarna inte riktigt kan det här. Så det krävs en hel del utbildningsinsatser på förvaltningen också. Där ser vi att vi har många nya socialsekreterare som kanske inte har den här rutinen och kan stå på sig i fattade beslut på samma sätt som det har varit tidigare, där vi har kanske chefer som tittar med på budgeten och se till att människor i kommunen har det stöd som de behöver. Det har vi tyvärr sett mycket mer av de senaste tio åren.

Sofia Stigendal 45:10

Vad kan man som väljare där? Vad kan man som väljare någonstans göra för att vi ska prata mer om de här sakerna? V skulle du säger så här, vi är ändå ett parti som har det här i blodet någonstans, de här frågorna? Men det är ett litet parti. Så om vi bortser från att den första grejerna är att ja, okej, vi ska väl rösta. Det säger alla partier. Rösta på det partiet. Men mer det, vad kan man mer göra för att de partier, bland annat ni som tycker de är bra om de här sakerna som vill driva de här frågorna, hur kan vi göra för att stödja det? Vad kan vi göra för att få de här frågorna ännu mer upp på bordet?

SPEAKER_00 45:49

Jag tror uppmärksamma de fall som kommer i sin kommun till exempel. Jag vet inte om du har följt där Linda Evelina i Upo till exempel. Där har det varit stora protester. Det var inte Luft Pite i kommunen där människor har engagerat sig i hennes fall. Så tror jag vi behöver göra mer för lite grann om vi pratar om funktionsrättsfrågor och så, så är det många assistans eller många som det är fusko och fel och det är kriminella. Det är den bilden man har. Det är det narrativet som finns. Det är det narrativet som finns och så bryr man sig inte. Om man stöter på en människa av Kött och Blord som faktiskt bli av med sina insatser, då tycker vi alla att det är orinligt. Det tror jag att fler måste engagera sig att det blir som ett motvikt till det här andra narratet. Då tror jag det krävs lite folkligt engagemang helt enkelt, även om man själv inte är drabbad. Någonstans måste man tänka sig: Hur vill vi ha det i vårt samhälle? Vill vi att personer ska ha stöd? Det vill de alla flesta. Det visar undersökningar och sånt man gör. Om man vill kunna räkna med dem och själv hamna i en situation där man behöver stöd. Och då måste man stå upp för de rättigheterna och inte bara köpa ett narrativ om fusko fel. Ut också vara med och driva förändringar.

Sofia Stigendal 47:15

Och jag håller helt med dig. Det är en av anledningarna till att podden finns och så här också. Det som jag kan själv känna, och som jag vet att många andra kan känna också. Det är att 2018 så var det sånt: det var jättefokus på alla de här historierna. Människor, vänner, familjebekanta som till mig vände ut och in på sig för att bjuda in på en nivå som det blev nästan att läka ur sig för att man är så desperat för att okej, det är det här. Det kom ett stort tryck om att vi vill ha förändring, vi vill att de här frågorna ska vara viktiga. Det blev en stor fråga, eller förhållandevis stor fråga politiskt. Men sen så tappar politikerna i bollen och känns det som då. För att då fanns stödet, och man skulle göra saker, men sen händer det ingenting. Och nu är vi där att det är utbildningar i avslag. Jag förstår att opinion är en sak. Men det verkar ändå fastna hos er politiker i era målsättningar.

SPEAKER_00 48:28

Ja, men det gör det. Och det är väl lite också för att den här frågan är att alla politiker när du frågar att det är viktigt med funktionsrätt och vill ni göra någonting, kommer säga ja sikten är inte så stor. Men sen är det när det kommer till gritan gör man någonting eller inte. Och man gör någonting när kliven mot strupen lite grann som 2018 när vi hade anning och sånmatning som är längre räknades om grundläggande behov av person. Det vi drev på förstå var ju att få den här översyn av LSS totalt. Men vi fick tillstärkt rättig assistans när man tittar på vissa frågor. Och då är det återigen det där: När man kommer relativt ensam till förhandlingsboret, även om de andra ser att man behöver göra någonting också. Då gör man minst möjliga istället för att göra ett helt omtag. Jag brukar säga och så brukar jag få några arga efter mig i det. Man bör rösta på något mindre parti. Det kan vara vi, det kan vara något annat litet parti som är engagerar i de här frågorna för vi kommer driva dem lite hårdare i olika samarbeten. Även vad ett större parti kanske gör som också ska ta ansvar för finanserna. Och som kanske har andra frågor som sina högst prioriterade.

Sofia Stigendal 49:56

Det är ett argument för att rösta på ett litet parti.

SPEAKER_00 50:00

Lite grann tycker jag. Min erfarenhet är i alla fall att det är de mindre partierna som driver det här lite mer i härligt i olika samarbeten. Man är kanske lite mer profilerad på såna här frågor.

Sofia Stigendal 50:22

Om du fick välja en fråga som någonstans är att okej, den här kör vi in i kaklet på alla sätt och vis. Så att utan att kunna lova det att det blir förändring, men att man ser nästa val, då vet vi att det här har blivit förändrat. Vi behöver inte prata om den frågan mer. Vad är då eran topprioritering?

SPEAKER_00 50:44

Då är det nog faktiskt funktionsrättskonventionen för att den slår så pass brett på området som kan få så mycket följde effekter. Om det ligger nära hjärtat och säga en LSS reform, så är det ändå funktionsrättskonventionen, för den tror jag skulle ge så mycket mer på vattnet, för så många fler.

Sofia Stigendal 51:05

Är det någon fråga? Man ska vara lite självkritisk där. Är det någon fråga som ni har varit lite för passiva i?

SPEAKER_00 51:13

Vi skulle vara ännu hårdare i schablonersättningen för den personliga assistansen. Vi var inte passiva men vi var inte tillräckligt aktiva och nu är jag jätterolig för den personliga assistansens framtid i och det är så pass många bolag som uppger att de kanske inte kommer kunna hålla ut som många går till. Ifall det inte det händer någonting där. Och att det är snarare oseriösa aktörerna seriösa som är det här.

Sofia Stigendal 51:43

Ja, precis. Just det som man säger att man vill motverka i andra sammanhang.

SPEAKER_00 51:49

Även om jag har fått upp den ersättningen lite i den här mandatperioden så har det inte direkt.

Sofia Stigendal 51:55

Den måste vi verkligen ta tag i nästa mandatperiod och nästa hot på för du kommer ju att kliva av den här rollen, eller hur? Och jag tänker så här: att som med alla, politiker är ju inte undantagna från det. När man driver frågor så handlar det om relationer, och det handlar om upparbetade stigar och att man skapar förtroende för inte bara partiet och den frågan utan faktiskt så blir det en personlig fråga. Du kan lita på mig. Hur rustade är liberalerna när talespersonen försvinner? Hur rustade ner att fortsätta den här frågan?

SPEAKER_00 52:42

Vi är väl rustade. Jag tog över efterbänk Liason som var väldigt aktiv och engagerade i de här frågorna. Det är klart att man har en liten inläsningsperiod även om man kan fråga på ett generellt plan, så är ner i detaljerna tar det en stund att vara lika påläst som han var. Jag ser flera som nu kandiderat riktan på valbara platser i Liberalna som är duktiga i de här frågorna och kan dem och som kommer bli utmärkda för konsrättspolitiska talet personer efter mig. Och jag finns ju kvar. Det är ju inte så att man försvinner kastar i väg nyckeln och aldrig ser sig helt. Utan engagemanget finns kvar. Jag kommer ju såklart både stötta och hjälpa men också kunna vara lite blåslampa ibland om det händer någonting. För man kommer inte slut engagera sig att följa frågan bara för att man inte jobbar med det längre.

Sofia Stigendal 53:35

Det tror jag i för sig. Vi ska avsluta alldeles strax. Men jag är glad att du säger så. För jag tror att det där är någonting som man från politiskt håll ibland underskattar engagemanget och uthålligheten hos funkisrörelsen i att fortsätta. Visst, det är många som går på knäna, det finns saker som håller på att lyckas undan mattan totalt. Det är en sak. Men alltså de här personerna som engagerar sig som driver som lyft de här frågorna, de är fler än de som bara har de personerna som har en funktionsnedsättning. Det finns massa anhöriga runt omkring. Och det är en livslång fråga. I alla fall för mig och jag vet för många andra också.

SPEAKER_00 54:20

Ja, och många som inte har någon koppling till egen funktionsnedsättning i närhet heller. Och det tror jag också är jätteviktigt att man får vara breda i rörelsen så att man kan vara aggerad oavsett. Och långsiktighet måste man ha. Jag har jobbat med Barbro Västerholm, hon sa alltid att politiken är ett maraton loppu och det är det. Så ska man driva förändring i stora politiska processer så tar det tid. Vissa frågor börjar hon med på 60-talet och så när det gick i mål på 2010-talet. Så det måste ju uppmuntra det. Men man får inte ge upp, för helt plötsligt kommer det där window opportunity och då ska man vara där och se till att förändra. Det är så man får jobba som politiker också. Helt plötsligt så finns det en möjlighet. Och har man då politik på området och har man då är väl förbered och pålöst så kan man också få igenom saker.

Sofia Stigendal 55:25

Är det något sista som du förder vi av. Är det något sista som du vill säga utifrån valet era frågor och det som ni driver. Eller någonting annat.

SPEAKER_00 55:40

Tack för ett trevligt samtal. Det är jättebra att du gör det här. Det här är ett bra exempel på att lyfta de här frågorna lite mer på djupet. Det gör funkar som bra och också poddar som du. Det tror jag behövs jättemycket in på valet att det finns forum att prata om det här när det inte alltid är det som är på expressen och avtenbladets debattsidor, även om jag försöker komma in det så oft att jag kan. Ja, det är bra, fortsätt med det.

Sofia Stigendal 56:07

Vi behöver alla hjälpa så på olika sätt att få upp frågan på bordet helt enkelt. Tack så jättemycket, Mali för ett fint samtal och för att du tog dig tid att vara med i podden idag. Du har lyssnat på papperskriget, podden som vill göra funkenslivet till en vanfråga. Om det här avsnittet gav dig något, en tanke, en känsla att hjälp fler att få samma sak. Dela avsnittet med någon i din närhet. Vill du att jag ska ta upp just din fråga eller ha en gäst som du tycker att jag borde prata med, så hör av det. Förändring gör man tillsammans. Och jag hoppas att jag har dig med mig.