Veien ut
I Veien ut forteller Gunhild Garcia de Presno sin personlige reise ut av en evangelisk og karismatisk kristen tro. Dette er en podkast om å miste troen, finne seg selv igjen, og forstå hvordan forkynnelse kan forme identitet, selvbilde og livsvalg. Underveis får du også verktøy og perspektiver som kan hjelpe deg å bearbeide og dekonstruere egen tro, navigere i tvil og bygge en ny identitet utenfor en evangelisk kristen trosramme. En ærlig utforskning av tro, tvil, håp og frihet — og et rom for deg som bearbeider trosbrudd eller religiøse erfaringer.
Veien ut
Episode 22: For livet tilhører meg
Use Left/Right to seek, Home/End to jump to start or end. Hold shift to jump forward or backward.
Gunhild oppsummerer hennes personlige reise det siste året og avslører om det blir en ny sesong av Veien ut. Hun har lært av andre podkastere og har laget en mer upolert episode der hun snakker ganske mye sammenhengende, men også litt usammenhengende om hvordan året har vært.
En setning som har grodd seg fast i henne gjennom hennes reise ut av troen er denne: "For livet tilhører meg." Vil du høre mer, er det bare å lytte til episoden.
Ønsker lytterne en god sommer!
Til deg som dekonstruerer/rekonstruerer troen
Re:tro: https://www.re-tro.no/
Hjelpekilden: https://www.hjelpekilden.no/
Podkaster:
Dekonstruert https://open.spotify.com/show/3eZyGPlfxZQmSHpgvPt4Uy?si=699ffcf034b74c72
Tro, tvil og terapi: https://open.spotify.com/show/1iYik2SWiL4MLMXdCcyKjg?si=b4de345deb414839
Holy hurt podkast https://open.spotify.com/show/5NMq1kGx0kR33gJ2r6nGhb?si=d8277ce9ca1a484d
The Deconstructionists https://open.spotify.com/show/6Ds1MOzs0z4o4prkkMQ6on?si=9a7b3c62dee24ac1
Born Again, Again https://open.spotify.com/show/2r1a8lETiqBW79VCz8jSgf?si=1a7c0d3db43c47b1
I Was a Teenage Fundamentalist https://open.spotify.com/show/5tbYeCgmIuYwZBiZ9yGKbw?si=1d149a10da0846bf
Intro
SPEAKER_00Hej och välkommen till varjen ut och låten tro. Jag heter julig presno och varje ut är en podcast om tro, tvill och om trosprud. Jag beskriver ordande var och lå en evangelisk kristro och bygger ett nytt liv ett bå. Här väljer jag mina erfaringer, historier och reflektioner för att insinna trosprud, om identitet, relationer, frihet, och vad som sker när tror jag länge passar in i. Jag är en girö som mänsker om deras processer med rekonstruktion, där någon har behåll tron, men andra har valt och förlatna. Dag sett vi i gang.
Gunhild forteller om hennes personlige reise det siste året
SPEAKER_00Hej och välkommen till vägen ut. I denna episoden så ska jag rätt bara ta en liten uppsumäring av dens genar varit. Det var förstår att jag bestämt mig för att det blir en säsong . Så varje filmen som man går, speciellt om man har ad hållda och knappt vad man vet vad man gör från minut till minut. Och där är ju detta punkt med som jag har alltid lätter och som jag aldrig klar att finna. Jag har mött många människor detta år i förbind som att jag har laget den här podkasten. Och det mänskliga mött har gjort dygt intryck på mig. Det har varit otroligt gott att möta andra mänsker som kan relatera till det teman jag har snabbertom. Det gör att jag är hält mig så alena. Jag har upplevt att det är bara mig som sliter att ha att den kristna uppväxten jag har, alltså tillhört vissa evangelisk kristna, konservativa trosmiljöerna, men också lite charismatik i detsmiljöerna. Det har gjort gott att när jag har nått till ryddopp i mina saker så hjälper det andra ved att jag sätter or på ting som har varit vanskligt. Det som alltid fascinerar mig med trosbrud är att själv det är många år sedan, jag i tog var väl med troon, så ämnes det lika starkt ofta. Det är någonting verkligen gör kärma frames. Och då är det ju bara gott att ha en podkast på jag kan snacka i väl. Och pröva att finna ett näta upp varför har detta så att så in made i spor. Och var det som liksom satt i gång allt detta med vägen ut och projektet, det var ju rätt och slett på grund av en skillig hypförse. Så mycket att jag var helt utslott i sänga i 2020. Uön sett att jag lå i sängen och var tött i näsa var väldigt hung i hovedet. Och så hade jag och jag huskar icke hoffor, men blint och hörde om det sänd. Och så tänkte jag ja, här ligger jag, jag urker nog som helst. Där kan jag. Jag får bara lite till vad är det som var nyta, och är det i kristne miljöerna till dags. Alltså, det är kristmiljöerna som jag hade tillhört. För jag hade ju i många år icka varit inom dessa miljöerna. Det var blivit ganska kommit väldigt på övstän. Jag har många kristnämner. Vi snacker riktigt så väldigt mer om tro och livsyn. Det är liksom en relation vi har så säger jag att tron är en väldigt fin resurs i deras liv, men för mig har tronet och gud är bara rika aktuellt. Det är riken nog för mig. Så jag tänkte ja, okej, spänne att se. Jag såg väl liksom för mig att det ser evangelskristmiljön hade förändrat sig på en matta. Eller jag tänkte i alla fall där att det är usenelementen som jag hade möttet taget väldigt uppgör med att nå var tingit annades. Och så fick jag lite hakersläpp för all den försvinnen jag hade mött tag med och all den trosinnvisningen och vägledningen som hade gjort ficklig vanskligt för mig när jag skulle utföra min identitet. Jag blev inte höre på det sänd, hörte på kristna podcaster, hörte på sådana kristna festivaler, UL-festivalen. Och så bara kände jag att jag fick den där klamme klämme förelsningen. Och bara kände jag att här är gjort detsamma. Som där jag var barn, som där jag var ung, vuxen och tänoring, det har ju icke förändrat sig. Och då inte jag och så upplevde att jag hade så pass starka reaktioner på detta. Och jag vet ju att jag Kliter framdeles med väldigt internalisera tanker om gamleslätter, som framdeles har ganska mycket tak för mig. Så jag, bland annat, väldigt sånke med sånt negativt mänskesyn. Och där tänkte jag nu har jag lyssligt gå grundig tillverks och finner ut vad det egentligen som gjorde att detta blev så definierande för livet. Jag köpte boken Leaving in the Fold av Marlene Winell. Och bli inte och läser den Frapartiv här. Det är en amerikan psykolog som snackker om har snackit med hundredvis av patienter som har slit med att finna tillbaka till livet och har tillbrakt många år i evangelisk kristmiljöer i USA. Och dissimiljön i USA är ganska extrema. Det har ju uppligt mycket varit min erfaring med samma type socialkontroll och det samma extrema känsrol och mönsterna och så vidare. Det var ju en del där jag. Men så var det otroligt med hänt mig. Vad är det som gör att vi blir värne i troen? Att det är så friklig vad se ut. Och vad är manipulerna träck ved så trosmröna och försvinst där? Och så teologin. Vad är det som gör att som önskar rätt blir väldigt lite att du mister troende på dina egna ämner till att ta valg för eget liv. Och var dan kan du jobba med kognitiva strategier för att beva det. Jag kom ju i vägen ut visa exempel till vad jag menar kan vara lite, manipulera träff för förskynelse och teologi och vara men också vad som har varit fint med den uppväxt jag haft. Så hade jag planer som sagt, de komma in på. Borda man kan beva med kognitivt strateger, det fick jag aldrig till för det blir lite så interj och lite sån här och där. Men det kan jag ju ta, så det blir en episoder näj som to, så kan jag ta lite om det där istället för. Uansett, för mig har detta år alltså varit en ny anledning till att jobba med migsel på nytt och förstå mer. Och det har gjort gott, men har också varit ganska smärtefullt. Jag har ett perioder vi har nästan har följt med lite fysisk kall. Jag var lite till en typ av känns och ta pauser. Jag har varit skiklig förbandna och simt. Men så har jag också snuckit med många kloka människor som också är kristsna och jag kan ha mycket igenliga. Och för jag fortsätter så vill jag bara se oss att jag är fritlig tagligen för föräldrarna mina. För jag har alltid varit så opat av att jag är datten deras, där mig älskar mig som mänska, icke som kristen. Och min väj blev anlades än deras. Och det är ju så att det är mycket lätt när den här familjemistrån. Det är nog som präger familjenskätta ord på det. Men det har alltid vist att det är mig och relation till mig, sätter som allre mest värduft, och jag har gett mig rum att jag finna min vä och finnit på ägna. Så jag vill rätter slätt bara se det som en tak och detta har gått mer om mer upp för mig i löp av detta år. Jag snacker med andra mänsker också. Så säger den här varan kärlheten skapar rum för mänskka. Och som sätter kärlet i centrum. Ja, vad var det mer? Jag skulle se. Jo, det var ju detta med jag har tänkt en god help på Slöpa orra. Jag snackte detta med det klömme förlömme som gör att du följer så starka bindningar och gränser för fortan du ska värde som Kristen. Vad som är och lever ett guds fryktig liv. Vad är väl som enten eller tänkning så i det evangelisk kristmiljö i tillhörte så var det så att detta är riktig Bibeltolkning. Det är sådana vi ska tolka Bibeln. Detta är det klassiska Bibelsynna och det som avviker för detta. Det är folk som bara träcker ut det, syns är bäst för dem. Och på den måten så viser det Biblen Bibeln auktoritet och eleven sinna. När jag hörer och så konservativa ledarna snarka om Bibeln och Bibelens klara or. Och tänker igenom vad jag själva läst om teologi och Bibelforskning så tänker jag alltså vårande möjlig att göra teologi så svartvitt och ger sig lite rum för nönser och kunskap och forskning. Så det är lite sådana. Det är en så grundläggande mängel på kritisk tänkning. Och man har en sån teologisk grömda som sätter vissa begränsningarna för att utforska för att vara kärre. Säl det här egentligen som ett hellig ord, så går det an och de konstruerar. Jag har ju hört Kristne Ledra blandt Espen Ottosson och Andreas Nolle, alltså snack väldigt negativt om postmodernismen. Det är att bryta upp den stora narrativen in i massa små narrativer. Och att det blir en sån enkelt att bryta upp det helliga och ödlägga för den stora frälsesnarrativen som Gud har gett oss. Och att det kan vara ödläggande för många tror, för det delar det upp i massa biter jag tror postmodernismen. Och du kan se det som det av dekonstruerade stora narrativet, det har räddet många människor tror. Det har kunnat göra de narrativerna så verkligen utforskar och tänkt. Vad är begrunden för detta här? Varför tänker jag skick om detta här? Är det nog kontextuellt med detta här? Och så satt de ser religiösa auktoriteterna under ett kritisk blick. Jag tror många har kunnat behålla sin tro på grund av detta. För du tänker att du vill liksom ha denna pocken som du ämte mått ha eller i ta, och som du kan ställa spörsmål till. Några av det som jag idag upplevde, där jag är slutna tenorerna och benstna skjorna. Det var den där grundlägna längslan, jag tror kunde skapa mitt eget liv. Och det var ju blivit förmud som någon sån ganska. Vist du var egen rådig och lite till din egen stark vilja eller ville placera dinting i centrum och i gud att det blev så egoistisk att det är liksom sånt enklig och nästan avvigud. Det tänker jag något som ett ganska så manipuler träck att du icke kan bli myndig som mänska och ta agerskap till livet. Och ta ansvar för meningar och tankar och reflektioner och värdier och hållningar rätt så att bygga livet. Så det är ju några jag har som med att det trosbröda handlet om för mig. Det var det där att rekonstruera vem är jag vux med lite starka gränserna och ramna för vem jag började vara som kristen. Och i minst, jag bara tänka på mig som krist, men tänker jag att oj, nu ska jag bara tänka på mig som mänska. Vem är jag som mänska? Och det var ju ofta så i den där tiden att jag följte att det var väl som tänker det och det om homofly och jag mått tänker det och det om sandburskap. Jag mått tänker jag att sex är inför äkteskapet, jag må tänka att du ska följa livet, ett ovrörd kall och håller dig när till. Det var så väldigt fast rammer som jag i kunde ställa spersal till. Och så blir du skikat. Du ser samför, du blir känt med omfiler för homomofiler som väldigt nära vänner. Det är i studiertiden, för kärster och det är du brukar tid på att bli hämt. Det är en lång modningsprocess i detta samfund vi lever i för vi brukar lång tid på ytanding, finnevägen till jobb. Det är ett väldigt komplicerat samfum. Det var så komplicerat på GSU tid. Du visste vad det skulle bli. Det var väldigt fast rammer där. Kirk Arke samfun är idag. Och kvinnors position är anledes idag. Vi har mymer sälraderätt, vilja till och möjlighet till att innehörna oss livna varets lik vi önskar mer balanserta relationer. Så för mig gav det heller i mening när jag blev inte för vänner som samborare eller som hade sex för rättskapet som igen när vi vuxte upp så var det väldigt som jag skulle vänta. Men så blir rikke livson och det var liksom så att jag är så himla galt med det. Så det var det samboran i stun och så giftet i sig: och väldigt många är samman den dag idag. Och jag har många icke-kristnä vänner som inte har ett tomt liv och det många rätt landlägga och de elever sexuellt utköna eller så vidare och så vidare. Detta bilder som också ofta skiseras för det är så mycket trona. Jag har haft många yker-kristnövän som har haft önska om man jobbar med bisan, var engagerad. Många är verkliga idealister och jag har varit samman med samma här hela livet. Det är trofast samlev. Det gara mycket mening för mig längre att det är bara åbent med sex och du klarar och var trofast och uthålna och svara och så vidare. Så jag husskar där jag fannt den mannen jag har givet mig idag och vi valkte att bli samborare, jag husskar den där följelsen avändlig frihet och kunnat ta mitt valk baserat på mina värderingar. Och jag visste att här har jag funnits ett mänske som delar otroligt mer med mig. Vi har mer lik personer, vi har med lik bakgrund, vi har otroligt goda samtalar. Jag fanns så många ting jag tänkte att detta är ett förhål som kommer till att vara. Och det var det viktigsta för mig. Det var värder och hållning i jag hade valt cell. Och jag kände igen detsamma hos den man jag förälskit mig i, som jag blev sambor med och som jag sände giftet mig med. Den här friheten till att utforska, till att bli känt med mig säl, lycte till mig. Det var det som var så himmelsk med det trosbrudda. För det är detta här att ha sådana ordliga religiösa auktoriteter som definierar allt för dig, och vad du hela tiden lärde dig till att lycka om att bli fyltad en helgön och fyltar Bibeln och följer den. Och aldrig lärare att lite in er. Det var något jag syns var otroligt daglig av hast på botten. Men vår varit för mig och kommer dyptiker lite tillbaka till vissa kristna tros mig. Jag var ju lite inom det. Jag bara se att jag har blivit satt ut av att så med den försvinner jag hörte, och som jag virkelig kände var destriktig för mig, den förskynelsen är den samma i dag. Därför är en väldigt konservativ, rigid rama som definierar vad som är ett kristentliv, varan du ska leva helget för Gud, varan du ska följa ett kall, varan det kallar det viktigsta av allt, och varan du är grundlägna en synder och totalt avhängig av Guds nåda. Och i minst vårsa och Guds offer för dig att han offret sig för dig gör att du måste bli förplikada till att följa följö ham 100% helvete. Och här blev mänska borta för mig. Jag säger som för mig Jesus går inte på gången i förtällningen jag läste, men han kom till torra, prosterta, fattiga, sjuka. Han gör upp det så mänskerna, han såg in i dig. Spister samma det, viste motog deras gästfrihet. För mig är det inspirerad med Jesus att han inlämmer dem i ett fälleskap igen, ger dem ett blick på sig själv de kan se på sig själv värdighet och annan känsa och undgå ett sån skamfullt blick på sig. Jag blir framdeles väldigt inspirerad av Jesus och bibelförtällingar syns det är väldigt fint och bra där och hänta ut för det. Men när jag hörde och försvinner sig idag, så är det väldigt den för Jesus gjorde allt det för dig, så ska du ge allt tillbaka. När Jesus möte i sig folk och han saker till dem, jag har helberedet dig och därför ska du göra detta för mig, därför ska du föl mig uantet vad lägger ner livet. Han saker till fattiga och sjukar, ja då förväntar jag ganska mer där för nu har jag helberedet dig och har du tag nämlig. Han gjorde det, Jag var för nöjd med att säga att de människorna fick den uppräsningen och så låte dem elever livna sina vidare. Och det var ju några faj med det. Så vill ju fortsätta till hösten och ta upp lite fler ting som jag reagerar på och som jag menar kan vara destruktivt med någonting så förvinsken men jag tar upp lite fler ting. Jag kommer klåna intervjua mänskliger som har genomgått trosbrud och för att vis lite andra historier än min ägen. Och så var det en ting till som jag så följer, jag har glömt. Ja, men det betyder så väldigt mer att jag är bara nöckligt att få spela in den episoden färdigt för nog somfärg är rätt runt dörra. Och jag må rätt och slätt bara ta en sommerfärgpösa. Jag är väldigt tacknämlig för de som har littat till mig. Jag har glömt och snacka om det med gränser. Flexibla gränser och rigida gränser, men det kan jag ju ta i nästa säsong. Yes! Då ser vi det. Jag snacker om det i nästa säsong. Till er det som har vett med i Facebook-gruppan i Ven ut så har jag satt väldigt pris på att bli samman med der där. Blika kunna dela lite tanker och reflektioner runt det. Och jag har också inviterat folk som har upplevt trosbrud och upplevde en lång rese ut av charismatisk tro eller evangelisk kristentro, eller vilken som helst tro, till ett socialt träff 28 juni klockan torrgata street food och kunna mötes och bara ta en prat och uppleva att du är icke aina. Jag vill jag bara ta och åntra till att finna ett fällskap. Är du ensam i den här trosprocessen, syns du att det verkar riklig vansklig och våga och bryta med allt det du har hållit första för trosuppfattningar, mö andra som har gjort den raisen. För att det var otrolig vansklig och våga och tro att jag kunna ge skripp på tronen och att det fanns ett liv utanför troen. Det är att ge skip på den smala väg. Det är att bli en del av världen. Okevärde utanför värden, det är att resikera förtapelse. Det är att mista alla viskaperna och den enliga tron. Det är att snacka med gud läser Bibeln alltså hela mycket var så inrätt på det. Det jag skulle saker ut något helt nytt var skummet. Och smörfylt, mycket mer kauser, konfliktfylde förelser mycket med sorterar. Så fin någon att pratar med. Gälte skillen, ha en chattkjänsta. Du kan kontakta baka. El du kan gå in på reso och läsa texter om folk som har rekonstruerat tron att du måste rekonstruerade. Jag önskar dig en välklig fin sommer. Och tack för mig. Till dig som tver. Är du i samma situation som jag var? Bär du på tv i möte med det du har vöst upp med. Och bär på tv kan vara smärtefyllt och ensamt. Tvill kan få dig att ta ett uppgör med hela ditt livs fundament. Du kan fölla på avstånd till andra kristna, och kanske vågar du icka och se vad du enkelt tänker. Likäl, du är icke aläna. Det har alltid existert olika tolkningar av Bibeln, olika traditioner och rättningar i kristendummen. Är det verklig att böre en gruppe sitter med hela samet. När du tviller, tar du faktiskt tron på allvar. Icke döm dessel. Du undersöker, tänker och pröver att förstå och du gör tro till din egen. Finn någon du kan dela tanke dine med. Många som bebär troon finner ett nytt fälleskap i norska kirke. Där syns det dä större rum för att olika meningar för säljer biblisin och ylektrospraxis. På nätsin retro kan du läsa som kristna som har gott genom längnenna processer, de behåller sin tro men. Genomgår du trospret tränger du någon snack med. Då anbefallar jag hjälpekilden och vaka. Där slipper du stå aläna. Det gör också gott att höra andra förtälla om längna processer. Jag anbefalar podcastna Trå, tvill och terapi. Dekonstruer. I was a teenage fundamentalist Holy Hurt podcast. Born again again The Deconstructionists och Nomad Podcast. Vill du lä om bibskning? Jag angefaller The Biblical Time Machine och data over Dagma. Det finns länkar till dessa podcast i podcasten min så ändska dig lycka till på Dyson.