Man kan inte ha toppen utan dalen

Vi snackar stress stress stress. Och lite (mycket) mens. Har alla menskopp egentligen eller är det bara alla i Majorna, Göteborg? Vilka förändringar har Emma gjort sen hon blev sjukskriven för stress och vilken plats i Stockholm hatälskar hon? Malin lanserar "nejgrej" fast hon inte fattar det själv. 

Trevlig, och stressfri, lyssning önskar vi dig!

Gillade du avsnittet? Glöm inte att följa podden så du inte missar nästa avsnitt. 

Vi blir också superglada om du lämnar en kommentar. 

Puss, pepp och hej!

Sociala medier: https://www.instagram.com/systrarnabusiness/

Hemsida: www.systrarnabusiness.se 

Transcript

SPEAKER_00 0:00

Ja, men hur det ägligt, annars jag rikt egentligen. Ja menar du? Nadru inte förstår. Ja, det är lätt som det var en så seriös fråga. Ja. Jag ska inte svara på den nu. Nu jag har med gränn, det blir som att allting är. Jag vill bara säga att säga: det är ingenting som är bra. Men så är det inte. Nu ska vi ju spela in en podd. Så det blir ju konstigt om du inte kan svara på frågan. Nej, men det jag menar är: är det en seriös fråga eller spelar vi in podd. Vi spelar in podd. Det är nu, du ställer frågan. Absolut. Då får vi börja om. Jag tänker inte stänga om. Nu kan jag inte stänga om svara på frågan, jag har taget egentligen. Vi kan ju ta med att det är på, att det är ju. Så jag lägget. Jag har haft mig graj. Jag ställa en sån. Oj, nu ska jag anka, fast är hälsan, tyhj, nu börjar jag stanga. Marin, hur är det egentligen? Det är ett väldigt seriöst frågat. Jag vaknade med mig grän. Så utifrån det är det inte så bra. Men annars är det ju vår i luften. Hur ofta vaknar du med mig grän? Varje gång jag har mänst kanske. Och om jag är extra stressad och har varit lite mycket, då kan det nog också vakna med min grän. Jag tänkte faktiskt på det imorsen och sa att du har kanske haft lite mycket på sistem. Ja, men jag tror att det är mer mänsk grejen, men visst de två är i kombination. Jag har också märkt tydlig ont i huvudet i samband med att jag ska ha mänss. Nu är det ändå typ fjärrsykeln som jag har sagt till min man att visst sa jag sista att jag hade ont i huvudet på ett särskilt. Ja, färdbesykel, betyder det här att det är någon slags men och premanien? Förklimakteriet. Nej, det betyder väl inte. Det känns lite att du har en ändring nu. Det är inte vad. Jag frågade mamma, var inne, om hon hade en bin. Då säger man. Men duerar du fortfarande? Men då gör hon det. Nej, frågan dig. Ja. Titta på den vad. Är du serjös? Och han skrattar så högt att du måste svara. Menar du det på riktigt? Det är så rolig. Jag tycker att man var jättevält. Men jag menar den på riktigt. Nej, det tror jag inte. Men har ju ingen aning. Nej. Nej. Det är faktiskt inte. Jag har ju knappt aning. Jag vet ju knappt när. Jag börjar ju ändå närma mig, men jag vet ju knappt när det är så normalt. Nej, men jag tycker att det känns som LSR, bara för att man är äldre och kanske inte snacker. Men jag upplever ändå att när jag var yngre eller för 20 år sedan. Att man pratade om att man är i klimakteriet när man är 5060, nu känns det som att man pratar om att i 45 årsölder när man är klimakteriet. Det är ju för att det har blivit väldigt mer på kartan att prata om det här med färnt. Men det säljer. Eller man säger så. Så jag går ju på att tänka att jag snart är i klimakteriet. Jo, men det är ju snart. Men samtidigt så säger man också att man kan få barn. Du är banavanda ålder i fem år till. Ja, det kan vi vara det. Det går inte riktigt ihop. Och det är väl det där med att det är ett stort överlapp, så att säga. Det är olika för olika personer. Ja, men visst är det också ärvligt. Att vår tror jag inte kommer klimakret så sidigt. Nu tror jag inte. Hon har väldigt klima det länge. Jag fick ett påverkar vad man får för feedback. Nu fick jag precis ett meddelande från en kund här som jag har hjälpt om jag renoverat hans hall. Jag brukar inte göra sånt. Eller det är första gången jag gör något sånt för jag håller bara på min fönster och dörrar. Nu har han kommit upp på morgonen och så skickar han. Jag har målat både trapp och hall och väggar och tak och alltid uppa och snickrat lite och sånt. Och nu skriver han, det är så vackert, Malin. Det är det enda han skickar. Hur glad det var fint. Hur glad att han tar sig den tiden och skickar det. Och att jag har fått glädje honom. Det var fint faktiskt. Det var jättepligt en äldre man över 70 i alla fall. Man borde spara. Det är så jävla lätt att fastna i. Om jag nu tycker på flygplanslag, är det farligt att tror du. Farligt för inspelningen. Stör ej kan jag tycka måste inte ha flygplanslag. Jag har det på telefonen. Men man borde ju verkligen spara. Man får ändå så jävla mycket fina ord. Men det är oftast inte de som sätter sig. Det borde man sätta upp och spara. Ja. Men slutar du titta på mobilen ut och annars så spelar vi inte in. Det var inte vungen att svara om de här nu måste annan sig tiden. Han ser att jag har sett. Hur är det själv? Du får också fråga så på riktigt att. Hur du? Jo, men jag tycker att jag har ju precis fått mänsk, då måste jag ju bättre. Är det ett mens avsnitt? Nej, och jag kan inte prata om. Nej, vi pratar inte omst. Men Jo, jag måste bara prata om att mänskap. Om det skulle vara någon av er lyssnare där ute som inte har upptäckt denna fantastiska uppfinning. Ja, men det har ju kommit någonting nytt som jag är med sugen på och uppgradera mig till. Ja, det där som ser ut som ett pissar. Det ser mer ut som en pesar. Jag vet inte. Men jag tyckte också på reklaman. Jag vet att reklam bara är reklam och vet inte vad som är sant. Men jag vill minna att de sa att den tämmö sig själv när man kissar. Det låter ju. Som att det är en sån AI-manikter ska uppsör. Ja, eller så menade de bara att man kan kissa fast man har en i. Du menade väl inte att det öppnas någon liten kram. När du sätter det ner och klämmer med Rinblåsen, det öppnast en liten. Nej, det var det som kände så konstigt när jag tänker på det i efterhand, men det hade ju varit väldigt, väldigt bra. Men du kan ju fortfarande kissa minskap i. Jo, det vet jag. Men det hade ju varit skönt om den tämmö sig själv. Ja, men hur de trycker. Jag är någon slags knipgrej så att den tömde sig. Ja, på särskilt sätt knöpend och töst ut. Ja, en typ. Nu skulle vi ju säga att de här som inte, du tror att alla mänskap, men det har de inte. Varför har de inte? Det är för att man har inte upptäckt det att det görs ingen reklam. Enda sättet att upptäcka mänskap är ju via folk. Ja, men då vill jag verkligen säga till alla. Att ge det i alla fall två treknar. Och sen kommer du aldrig någonsin gå tillbaka till varken bindor eller tampångar. Nej. Jag hade inte steriliserat min, det gör jag ju varje månad. Det ska jag såklart. Du ska ju. Nej. Det gör jag inte. Men jag hade inte gjort det länge. Och jag har ju en genomskinlig så ser liksom äckorligt ut till slut. Då blir det dasiga liksom. Nej, och sen har ju jag, som du vet lite så bakteriskräcken kan få för konsiga saker. Då hade den legat i någonting nära någonting som kända så det här blir säkert jätteallsju om jag kör upp den här. Så jag måste steriliser det. Så då hade han få den när den var stiliserad. Då kunde jag inte med köra in den. Så då har jag haft bängden i två dagar. Och det är ju hemskt en färdigt. Man känner ju när det rinner ut. Det här kanske vi inte kommer kunna ha med i podden när vi beskriver. För det är äckligt. Ja, men det är också en helt naturlig grej det har. Man känner när det rinner ut i den där, och sen ligger det där kräggan. Folk kan ju säga så här att det är äckligt med vänskap, har jag ändå hört när jag jobbar med ungdomar. Jo, men att man håller ju på handen när man tummer. Jo, men också att det är en äcklig grej. Men jämfört med att ha det insmetat mot sniran i den där bindan hela dagen eller längre du har den, är inte fräscht. Jag känner mig mycket fräsare med menskap. Jag märker ju inte ens att det är svens. Nej, det är fantastiskt. Jag tycker menskap är det bästa. Om någon mänskap tillverkare vill sponsra systera business, så kan vi tala. Men ju faktiskt gläddje tala varmt om. Det skulle jag också. Om det är någon sponsor vi ska så skulle jag gärna tala väl. Men är det inte sjuken då. Är det bara att inte den reklamen når oss för att vi inte är målgrup. Nej, nej. Ut så här är det ju att de tjäntänk så här. Om du säljer en mänskap så kan ju du ha den i hur många år som helst. Jag vet inte vad livslängden är. Men i princip. Det har nogt samma i tio år. Men exakt. Och vad kostar den 200 spännande? Om den kostar det än för tiden. Till skillnad från bindor. Jo, jo, alltså det förstår ju, men de som säljer mänskaper måste ju ändå tjäna. Jo, fast jag tror inte att det är en i närheten av de som har sålt bindor. Nej, då måste vi ändå göra reklast. Ja, men kanske inte på de här stora. Man tänker på mängden pengar säkert de här årsöbrist. Och vilka kanaler de. Det görs väl reklam med frågan är bort. Det undrar vad du inte har sett den. Det är för att det inte är på de här vanliga kanalställen, antar jag. Men jag vet inte, säkert kanske på Insta, det kanske görs visst reklam till kids. Det är lite där målgrupp. Jag jobbade med högstadiegdomar på en skola. Och då pratade jag ju varmt om hade mänskappar i mitt rum. Jag jobbade som kreator och inte lärare. Så de fick gå in och titta och känna. Och då var det ju väldigt många kvinnliga lärare som var inne och var så här: Jaha, visste inte att det fanns. Så jag har hoppas. Men ni som lyssnar på det här kan inte ni skriver någonting. Har ni sett har ni sett reklam för mänskar och använder det? Ja, den blir jättenyfiken faktiskt. Jag tror att alla har det har. Jag tror ändå att alla som jag känner har. Jo, men precis som att du tror att alla du känner är så vänster och feminister. Tills du flyttade ner om. Du har träffat din första Sverigedemokrat och var i chock. Det finns en person som är sverigdemokrat. Jag har pratat med honom. Du levde i din lilla marionarbubla där kan man säga. Sen flyttade du till Ek i berg och fick träffa alla typer av människor. Bra det har varit för dig. Just det, att propos på stress som skulle vara dagens ämne som vi inte kommer till den. Så flyttade du från din fina bubbla i edet var inte bubban. Det var ju Göteborg. Ja, det blir lite bra jag prat om bubblor. Det är lite olika olika bubbla. Skulle du säga, om du bara så här skulle se på platserna, kan man säga så. Är det mindre eller mer stress nu. Det är så fruktansvärt mycket mindre stress nu. Nu borde jag på landet. I både Göteborg, då borde vi ju i stan, håller jag på säga, majna. Och det är ju folk och hus och grannar och cyklar och bilar. Det är ju bara det i sig alltså mängden intryck. Och sen första huset jag bodde i, då borde vi nära E45 men då hade jag så högst tress vägen. Ja, precis. Tänkte kanske att du skulle förklara det till bara slängre med E45. Jag rode att folk vet vad E45 är. Nej, vi borde nära en stor väg som man hela tiden hörde. Hade jag flyttat till det huset medan jag inte var precis på väg in i en utmattning så hade det kanske inte blivit berörd på samma sätt. Jag pratade med andra som borde granna som inte var speciellt upptagna av det. Men för mig blev det en jätteigrej, så det var ju aldrig upplevt så mycket stress som där. Men det var ju kopplat till en massa fler saker. Men sen att flytta ut på landet och kunna bara gå rätt ut och det är helt tyst. Och det är väldigt lite intryck det flyger förbi en fågel. Det är en traktor på håll och katten kommer. Det är ett helt annat lugn i platsen. Så det är klart att platsen påverkar. Det går inte att komma ifrån. Nej, det går inte komma. Jag tänker på när du säger i Stockholm ta gymnasiet. Då kommer jag att det häftigaste som jag viste när då pändlade jag mellan bro och Stockholm, alltså på hälgerna. Och kommer ju att det häftigaste tycker jag när man kom till T-centralen. För då när man går ner där från inte vart där, så går man oftast ner en trappa från tåget, och då kommer man till jorden en väldigt långa kulvet kan man kalla det. Det kommer ner en massa med trappor som olika pånger, och sen så tar man sig vidare om man ska till tunnelbanan eller till Penltåg eller vad man nu ska, eller om man bara ska ut i Stockholm City. Och då är det verkligen som en så strum. Min känsla då var att man måste fort in i den där. Det här var ju måndagid imorgon så det var ju rusning också. Och jag tyckte att det var häftigt att vara så en puls att man kade sig in i det där havet av människor och fick gå väl jättefort för att hinna med och vara i det där. Det var ju. Så fort man kliva av tåget, så slogs ju stressen på bara att vara i den miljön, vare sig jag var stressad eller inte. Så går jag in i stressen. Det var ju häftigt och härligt då tycker jag. Men hade man varit på en annan plats i livet hade nog tyckt att det var jättejobbigt. Och framförallt om man då skulle vara, det blir som en metafor, om man skulle vara i det där ständiga flödet hela tiden, så fattar man själv att det blir inte bra. Man måste ju hitta sätt att förhålla sig till det om man då är i det hela tiden. Det är ju en skillnad. Jag tänker att det är skillnad bara stor och liten stad. Jag som både i Göteborg i många år. När jag ibland åkte på utbildningar eller sånt i Stockholm så upplevde jag ju också det som att så här: herregud vad fort man måste gå. Det är ju skillnad bara däremellan, och då är det också en stor stad. Ja, men man ger sig in i det som man vill. Man ger sig in i det. Även om man inte har brott dem. Alltså i vad heter så här, trapper som går upp ner. Så bara kastar man ju sig in i dem och ställer sig på hög sida. Eller så går man upp för dem. Hregud som att inte trappan går fort. Så det är verkligen vad man är i för sammanhanget och mycket folk man hänger med och. När jag både i Göteborg så jobbade ett tag på en vårdcentral på avenyn. Och det är ju ändå så centrala Göteborg. Sen är det inte Stockholm men det är ändå högt hem på mycket folk och mycket intryck. Och då var det ju inte sällan som gör på lunchtrasterna eller kanske efter jobbet. Så jag tog en sväng på stan eller skulle göra något ärende där typ köpa strumor till ungarna eller en bekina, vad fan som helst. Du berättar mer om vad det är för ärenda du kan göra. Hur ofta köpte du en bekini på lunchen? Jag kom på inte på en anda gånger. Men bara grejerna då var jag i det. Då sitter man då och bara jobbar och jobbar och jobbar. Har patient efter patient efter patient. Och sen går man ut bland en massa folk. Ska hetsa sig till något jävla ärende och kastar i sig lunchen. Cykla hem, hämta två unga varje då med som cykelvagn, kastar sig in hemma snabbt drag en mat till dem. Bara liksom fan tempot i livet livet ja, verkligen i livet. Man förstår ju inte där förns man inte är där. Jag blev sjuskriv för stress för nu var två, tre år sedan. Du sa ju då länge innan att jag skulle hamna där. Och jag tyckte att vad då har vi inte så tress, jag har ju ett vanligt liv som folk har. Hur många år tillbaka har inte du varit i stress och tog upp dem med barn och alltihopa. Och jag kan tycka att så här, vad är det så är så man gör. Och sen nu när man bara pratar om och tänker på det, så bara shit vad man har hållit på i så många år. Och vad folk håller på, och det är inte konstigt. Vi har lever ju i dem värld där vi tror att det här är vettigt. Alla gör så här. Ja, den är så himla viktig som du säger att upplevelsen är just som alla andra gör. Alla andra gör så här. Och alla andra minst du sa någon gång så här: jag måste för fan klara ett vanligt liv. Och det är verkligen, för det första, hur många klarar ett vanligt liv. Och vi har bestämt att det här är ett vanligt liv. Och ska vi då tycka att det är okej? Eller det blir så himla konstigt. Och jag tänker det som egen företagare är absolut en del i vad jag alltid kommer vara egen företagare är ju att det ändå finns en annan möjlighet att bestämma vad som är ett vanligt liv för mig. Hur kan jag hitta ett sätt där jag kan leva och må bra. Istället för att bara anpassa sig efter hur det ska vara. Till visst det kommer man ju ifrån det. Särskilt om man är unga och måste ändå gå i skolan och man kan inte leva helt off-grid. Skjutsamma. Man måste ju ändå på något vis delta i samhället. Det är inte det menar att man inte ska. Men man gör upp sina egna regler lite mer. Ja, men precis. Men det är väl det där att man tänker att det vanliga livet är att skötsa ungar, ha ett heltidsjobb, jobba 95, ha aktiviteter och lagar mat och träna. Man tänker att det är det borde man klara av. Just det här med tid tror jag är den största grejen för mig att inte behöva. Nu inte har något problem att passa tider, men med barn. Det går inte att ta bort den. Då ska inte jag klara av att lämna barn på dag i sina jobbet. Det är också en jävla stress beroende på hur du har det. Jag är också skissat ungarn stan är cykelvagn i 30 minusgrader. Och just det där att hela tiden veta att jag måste hinna till jobbet. Det här klockslaget är en fruktansvärdstress varje morgon i väldigt många år. Jag tycker det är sånt stor skillnad nu. När jag vet att jag måste inte sagta den här tiden. Och så är min vissa av mina van i fall äldre såklart. Men det är jätteskillnad. Jag tror att många känner sig så jävla och ruttna och just det där att jag klarar inte av ett vanligt liv. Jag tror det är en vanlig känsla. Och också den grejen att på många arbetsplatser är väl också så att vi alltid har ett morgonmöte klockan åtta eller vad det nu är. Man har sin första patienten kommer då. Attens sak om det var när man har lite mer möjlighet kanske till flex eller att det är ändå såna små. Inom nutationstecken små saker som kan göra en ganska stor skillnad. Verkligen vet att det inte står någon liksom så bara. Jag tänker också på sån här typ lunch. Väldigt många har ju att man äter lunch med andra. Och det är ju inte nödvändigtvis för alla en lugn stund. Att man ska gå ner i lunchrummet med de andra. Jag vill ju absolut inte äta lunch med andra. Jag vill sitta i fred. Särskilt om jag har jobbat med andra hela dagen. Det här sociala är ju ändå drenerande. Men där är man ju olika. Men jag menar det beroende på hur man är. För vissa tror jag att det är. Men det blir svårt att då är man till exempel chef, så är det ju viktigt att folk är med i lunchrummet för att vi måste också få ihop arbetsgruppen. Vi ska lära känna varandra på ett annat plan, bla bla bla bla. Men nej, som sagt, då är det lite lättare när man är egen och kan kanske bestämma. Då kan det väl snarare kanske vara tvärtom att sällan det finns ett lunch. Då måste man er ta ansvar för att styra upp. Man kanske mer kan du ha så här en gång i veckan har vi gemensam lunch eller någonting. Men det här kravet på att jag tror att många var upp in för lunchen som tycker att det är jobbigt. Om man inte har det så lätt socialt, så ska man er lunchrummet. Och vad ska man äta och hur värme folk och vad ska jag prata om. Och man bara kanske ville sitta och glå. Elon var också på den här vårdcentralen på menu. Då hade vi ett liksom, det var på flera olika våningar och då satt försökte mig. Det är ju sociala teamet. Där jag ingick satt på en våning och sen var själva vårdcentralen på den andra våningen. Och då satt vi ofta kvar uppe för att det blir mycket mindre arbetsgött var vi inte ens tio pers. Och jättehärligt om man kunde se soffor och äder hur sjöser som helst. Tills det då kommer en chef och säger: Vi ville att ni ska vara med dig nere med de andra. För det blir så konstigt att ni sitter här upp. Jag förstår det ur chefs synpunkten. Men för det förstörde våra luncher att behöva gå ner i det där jättestort lunchrum med alla kritik och pretig som inte vi jobbar speciellt mycket med i övrigt. Vi hade den där stöna och asen. Men man kan ju verkligen diskutera att lunch är ju obetald arbetstid för de allra flesta. Och då borde det ju vara, egentligen är det så att du ska kunna göra precis vad du vill på din lunch? Så det borde inte vara, då får man väl ha obligatorisk fika eller någonting. A masså arbetsten. Ja, för att det där ska ändå kunna vara att du ska kunna göra precis vad du vill. Jag stängde in på mitt rum ibland och lossa det att jag hade ett mötet. Ja, låst det. Jag tänker: Hur vet man när stress är börja bli liksom. Alltså för stress, nu använder vi ju stresskänns som alltid som är. Folk bara pratar om sig är stressad. Och stress kan ju vara en bra grej. Men när vet man att det inte är bra grej. Det beror på lite vad det är för symptom man har om det påverkar ens övriga liv och hur långvarigt tänker jag. Man kan ju ha ganska hög stress under en lång period om man sedan får återhämtning. Om man vet att nu är jag inne i en intensiv försäljningsperiod eller vad det nu är. Då kan man väl ligga på den höga nivånet tag. Men efter ett tag så funkar det inte och hur lång den perioden är, är ju olika för olika personer, vad man klarar. Ja, men nu vet man att det inte funkar. Jag tänker att man någonstans ändå känner det om man vågar lyssna. Man måste börja lyssna på sig själv och sin kropp. Det som många som sen blir sjuka, de har ju inte stannat upp och lyssnat in. Utan att det är just den där att kanske att en del av en vet, men kanske inte. Men att när folk runt omkring börjar påpeka saker, då tänker jag att det ofta har gått väldigt långt när man själv inte märker. Man känner inte av. Men börjar man så sova dåligt, känner att man alltid är lite uppvrad, har svårt att hålla fokus. Dörjar man dessutom så tappa ord och få sådana grejer, blivit glömsk. Det finns ju massa med saker som kan vara symptom på stress. Och går det riktigt är så går det riktigt riktigt långt och kan man ju få jätteallvarliga symptom. El jag hade nog inte fattat fast jag tycker att jag är ganska påläst och har till exempel dig i närheten. Jag hade nog inte fattat att det blir så fysiskt. När man säger symptom, alltså jag tänker att jag hade inte fattat det för att jag själv förstår, jag kände mig sjuk. På riktigt sjuk, inte sjuk i huvudet, jo också. Men sjuk, i särskilt att jag var skakade i benen, det var jobbigt att gå upp ner för trappen ont i huvudet, ongonigrän, yrsel, att det blir så otroligt fysiskt. ånga ställer ju supervanligt. Och det tror jag inte att folk fattar på riktigt att det blir. Utanker att det är något lite så diffus. Att man blir liksom. A man inte förstår där helt enkelt att det blir som att bli fysiskt sjuk till slut. Kan bli. Det finns ju lite olika sätt att det här man gå in i väggen utmattad att göra. Det finns olika sätt att göra det på. Men en del beskriver ju verkligen just den där grejen att en dag kunde jag plötsligt inte det som. Och det är ju upplevelsen att man plötsligt inte kunde. Det är klart att det har varit en massa saker innan dess. Som personen inte har valt att inte ha kunnat uppfatta. Men just att det kan bli så. Till slut så lägger kroppen av. Nu går det inte längre stopp. Då har de ju först skickat en massa andra signaler innan. Men väljer man att inte lyssna på dem. Jag tror inte att man fattar att det är. Nej, precis. Jag tror det. Ganska ofta när man pratar med folk som har haft folk i terapi som har blivit utmattade eller åtminstone haft väldigt starkt stress, så är det ju sedan nästan alltid att de säger att någonstans så viss jag att det här inte hållbak. Eller blir irriterad när folk sa till mig för att jag ville inte se, att man ändå kan i efterhand se vad det var som hände och att man kanske någonstans visste man inte ville. Och det är ju jättevanligt och det är inte konstigt för det också. För många blir det också att när man väl då stannar upp så blir det ett jäkla stopp. Då när kroppen varvar ner, så måste den eller varva och varva ner. Men när man väl stannar upp så kan det bli en nu tyngre tag innan det kan vända tillbaka. Så jag tänker att man heller inte vill lägga in den bremsen för det är också fruktansvärt obehagligt. Det är fruktansvärt obehagligt. Och särskilt när man är van också, vi är ju vana människor och man har ett visst tempo och ett visst sätt och det är en del av en självbild. Och det ena med andra. Så det är inte alls nå kul att släppa den ju helt värdelös. För känslan blir ju att jag klarar fan inte av någonting. Och ganska långt efteråt också. Och då fick inte jag någon utmattningsöpp på hånden, jag är bara sjukron en stund. Men jag upplever att den perioden sitter fortfarande kvar. Och jag fick tids då, det har jag fortfarande. Och att det är mycket snabbare till att kroppen reagerar. Eller så är det för att man lyssnar fortare. Jag vet inte. Nej, det här klarar jag inte av. Det är mycket större begränsningar. Eller så är att man är rädd för att hamna där igen, jag vet inte. Nej, det kan väl vara både och dels så får man ju en ökad stresskänslighet som gör att du faktiskt reagerar snabbare. Men sen så tror jag också, precis som du säger, att har man väl varit illa och förhoppningsvis då igenom det tagit sig tiden att lära sig lyssna på sig själv, så upptäcker man det väl förhoppningsvis också tidigare. Det är det som måste ske också för att du inte återgen och återigen och återigen ska hamna där. Det är ju att du måste göra på ett annat sätt och du måste upptäcka och lära känna dig själv. Och det är ju en jäkla resa som inte heller att bara göra i en användning. Men jag önskar att jag hade slåpt varit igenom min utmattning och den långa sjukskrivningen. Men nu när jag har varit där så kan jag ju ändå vara tacksam för det. För att jag hade varit någon helt annanstans i livet, nu vet ju inte jag, det kanske hade varit på ännu bättre ställe eller så kan jag inte veta förstås. Men om jag ska välja att se det som. Att det också gav mig någonting. Att det var inte bara drenerande, utan det var också en erfarenhet som jag har haft helt stor nytta av att ha tagit med igenom. Och även tillsammans med min man att vi också hittade och lärde oss saker genom det. Ja, men det har ändå kommit mycket bra ur det hela. Även om man inte önskar någon annan att behöva gå igenom det, så är det också att man vill ju komma till bra goda insikter utan att behöva gå igenom skit. Men ofta så är det ju inte så inte du brukar säga. Det ska göra ont och utvecklas eller vad du säger. Ja, någonting sånt. Det ska fan lida för utvecklingen. Ja, men ofta så är det ofta så mycket genom skit för att komma ut andra sedan. Så den önskar vi inte någon där. Jag tycker själv att det ändå kan vara en bra tanke att ta med sig när det är tufft. Att det här är också utveckling eller kan vara. Det är väl inte som att det är givet är, det är klart att saker och ting också är. Det beror på vilken skit det kanske. Det beror på vilken skit det är, men att det är ändå oftast så att efter någonting hjärtligt tufft så kommer man ut på en annan sida och har lärt någonting kanske är man starkare, man har tagit med sig något, man kanske kommit närmare någon. Man har kanske fått mer insikt i vem man vill vara eller vart man ska. Det är fan livet. Ja, det var tungt det blir. Nej, men så är det ju verkligen. Men nu för tiden då, nu är du inte i det där mest akuta. Vad gör du nu då för att vara hållbar eller hålla dig på mattan. Det jag tycker det är väldigt tydligt är det här med att jobba på flow, som har varit min grej. Att när jag kommer in, jag kan vara så jävla grym när jag kommer in i ett flow. Jag kan jobba hur länge som helst, jag älska den känslan eller gjorde i alla fall. Tills jag förstod att så där kan man inte hålla på för länge. För mitt flow kan ju pågå i många timmar. Det är ju ett flå en hel dag. Och tycker att det känner sig helt fantastiskt. Jäklar vad fort jag skriver och får mycket gjort. Så gör jag inte. Nu märker jag mycket fortare när jag kommer i det och så är det så här. Jag kan göra så här en stund och sen behöver jag ta en paus och göra något annat. Vad är en stund för dig? Ja, 40 minuter. Och så gjorde jag när jag var i mitt värsta, då kunde jag bara jobba ut här 20 minuter innan jag var tvungen att göra något annat. För då är kroppen inte med. Så där försöker jag hålla sen inte så lätt. För det är klart har man mycket att göra om man kommer i det där och känner att det rullar på så fint och det lätt att hamna där och timmarna bara går. Men jag stannar mig fortare och slutar, och det är en sorg. Det är faktiskt, för det är ju fantastiskt. Man tror att man är så jävla, produktiv och snabb och klarar av typ allting och säga till det och ringer om samtal. Det är lätt att man bara lägger på ännu mer uppgifter när man är passar på ringer den och nu skickar det här mejlet och det är en jättekänsla. Men den har jag valt bort lite grann. Men om du tar en paus var 40 minuter vad du säger. Då när du börjar pass två, då hamnar du inte där igen. Nej, det ska jag inte påstå. Utan är ju det här att hålla på i ett streck. Det är där jag beskriver som flow, när jag känner att det bara nu jävlar. Och då är det inte roligt att ta en paus för att jag har ju kul samtidigt. Men man heller inte fatta med stress att det betyder inte att man lider under tiden. Och det tror jag många tror att man måste må dåligt under tiden hela tiden. Men det kan ju tror jag ofta vara tvärtom att man sa att jag är på höger på livet, jag bara tötta på, det är så himla härligt. Så det gör jag typ inte längre. Och det är tråkig. Men det är mer hållbart. Jag känner att jag inte alls har lika stora toppar och dalar faktiskt. Och det är båda tråkigt men mest skönt. Så att jag är lite mer jämn tycker jag. Och det kan gälla faktiskt det mesta, alltså även så här på helgen att jag blir mycket mer tråkig person med. A jag vill inte boka in fredaglöda söndag. Utan ska vi iväg på någonting på lördan så försöker jag tänka att på söndan ska jag inte göra någonting. Då ska jag fila med mina odlingar. Eller och att jag har mycket mer förberedelse för att nu är det en tuff period. Eller så här, nu är det många saker. Då ska jag kanske inte planera in det här sakerna runt omkring i veckan eller. Så jag tycker att jag blir mycket mera det kommer mycket mer naturligt än i början tycker jag, då var det du som var så. Jombar 20 minuter och sen går det värmt huset. Ja, för fan. Nej, kanske inte. Jag hörde den tonen. Skittråkigt, men då börjar man ju ändå förstå att sättet jag har håll på inte var nog bra, och det blir oftast inte bra. Hem dagen kom jag en sån, alltså fingrarna nästan sköter sig själva. Jag säger jävlar, vad händer? Det bara ratsla på det egentligt bådet. Det går så fortfarande. Det gjorde också fel. Okej. Nu tänkte jag ändå att du lyckades få ett sånt hyperfokus. Jo, men jag kanske inte kan det längre då. Det är fortfarande snabb. Men inte. Nej, det där sättet än noget jag födrar längre. Faktiskt. Ja, så mer tråkigt kanske, men mer hållbart tror jag. Om man kollar på såna här som man ofta ritar upp som psykolog, så här vågrörelser med toppar och dalar så tycker jag att det är bra att kunna te. Man vill ju oftast bara hålla sig på den övervågen är vad man ska säga. Men det går ju inte precis som med havet. Det går ju inte att bara ha en våg uppåt. Ut det kommer ju alltid även den där dalen. Så att det är så. Man kan inte ha toppen utan. Man kan inte ha toppen utan dalen. Men man vill bara vara där uppe och surfa. Jag tycker att det är lite liknande min mentala hälsa så att säga i livet. Att jag har ju varit mycket mera. Nu äter jag ju också medicin för att jämna ut. Jag har ju varit väldigt så kan bli känna väldigt mycket saker. Både bli så överlycklig och euforisk över grejer, men också bli väldigt mörk. Då när jag började av medicin för många gånger sedan, så tycker jag att det var ganska tråkigt för det kapar ju topparna. Det kapar ju inte bara topparna i botten, det kapar ju också lyckokänslerna. Så jag kan ju sakna den känslan att vara så euforiskt lycklig över en sunlig. Eller är så lycklig nu så oj oj oj. Men jag saknar inte. Saknar inte dalen? Nej. Då är jag mycket hellre mer jämn. Så det är väl lite samma med stress. Det får gärna vara lite så krusigt. Det får vara krusigt och det känner jag ju också att jag kan absolut fortfarande känna mig lyck, men inte kanske så här att man bara ser inte vad vackert. Och få la skitter där och det är ljuvligt. Jag behöver inte ha den. Jag behöver inte ha flow så ofta heller på det sättet. Eller flowet kanske kan få med vad så här bra produktiv dag. Jag hade flow idag. Man kanske ska omdefiniera vad flowet är. Jag tror att många kan känner en sig där kanske också om man är egen företagare att man kommer i de här så mycket bra idéer och jag hittar på saker hit och dit. Och det håller inte i längden om man bara är där. För man är aldrig bara där. Man är aldrig bara där och man kan inte stanna där för det senare kommer du att få göra avsteg från det. Ja, men precis. Och bara man vet om det väl en början, att säga, nu är jag det här. Jag kommer inte vara här hela tiden, så det måste jag ha en plan. Jag tänker att precis att man kan välja det. Det är det som en så stor skillnad på att omydvetet som du säger, bara omydvetet sätta på och bara vara det, men att märka som du gör att nu är jag i det här. Och då tänker jag att man också kan välja att jag befinner mig här idag. Jag skiter i lunchen, jag kör på så här, men då vet jag också att det kommer kanske behövas två, tre dag för återhämtning och ett lägre tempo. Istället hade jag kunnat jobba lika mycket alla de här dagarna och få lika mycket gjort. Men nu är det här så jävla nice att jag tillåter att vara i det här. Och då vet man att man gör så. Men det här med att det bara händer. Och sen så sitter man där och bara, vad får bli det så här igen? Att det är tyngre och sämre helt enkelt. Att bli medveten om man gör vad man gör, märker vad man gör och sen göra medvetna val. Det tycker jag är och det är också även åt andra hållet, alltså när man känner att man fan i inte orka och gör ett piss, så kan du också bara den medvetenheten om att dagarna, för det känns som att vi allmän i samhället på något sätt strävar efter att man ska vara typ gärna lite konstant lycklig hela tiden. Och lyckad och gärna glad och har jag en dålig dag. Näin inte nu, utan jag har varit tidigare att det tar hårt på mig. Har tagit hårt mig jag har en dålig dag att det blir en stor sak. Varför känner jag mig ledsen eller deppig eller klarar inte av någonting idag? Till att man ser idag är en sån dag. Och det kommer även en annan dag nästa dag. Det kommer inte vara samma. Så både när man är i den här stöna känslan att den kommer ta slut. Men också när man är en deppig känsla att den kommer ta slut. Det är olika olika. Fan vad kloka vi är idag. Kände du inte hur vi bara har så filosofiska rummet? Jo, det känns väldigt filosofiskt. Ja. Hur ska man göra då när man är egen företag, vi pratar om att man har olika roller hela tiden. Det är ju stress. Det är ju lustigt att vi är så många kvinnor som startar företag som har någon typ av stressproblematik i snygt skåsa och någonting som gör att man startar eget. Det är det intressant att se forskning på det. Jag tycker så ofta när jag har nya kunder, så säger de exakt så när man frågar hur din resa sett ut. Så jag tror att jättemånga som lyssnade nu känner igen sig i det här. Men då räddslan för att man ska bli utmattad av att starta företag. Jag blev ju typ av. Men det var inte bara det. Det var också väldigt mycket saker. Det är väldigt sällan det bara en sak. Väldigt sällan det är bara jobbet. Exakt. Det är också en chaotisk familjituation in verkligen. Jag ville bara lägga till en till sak som jag har gjort jättenlunda. Jag läser i princip inte mejlen överhuvudtaget, när jag har gått från kontoret. Jag har också flyttat, det gjorde jag ganska tidigt hemifrån. För mig var det en jätteplig bra sak. Men lite hemmigen för att tasa. Jag flyttade mitt jobb hemifrån. Det gjorde jag tidigt i min företagar resa. Många tycker ju att det är så: Åh, jag hemifrån, fantastiskt. Det kan det vara, men inte för mig. Det var ingen bra idé. Det var ett sånt kjäns och nu har jag ju kontor. Så jag åker hemifrån varje dag. Och det betyder också att jag lämnar jobbet varje dag. Så det är inte fysiskt på plats nära mig. Nej, där är ju väldigt olika för mig skulle det vara fruktansvärt nedsö. Ja, du behöver åka hemifrån. Jag tycker att det är fantastiskt att ha jobbet hemma. Ja, men då får man väl verkligen känna vart man är. Och det är väl hur man bor alltså här, fast nej, jag skulle nog inte vilja ha stugar på gården heller. Jag vill åka hem i fler roligt. Jag var ju på, jag är ju fönstranverkare i mitt andra jobb det här. Och då var jag på en sån yrkesträffs yrkesträff, förra i helgen, eller det nu var skit samma, och träffade bara en massa andra fönstranverkare. Och då blir det förstås att vi pratar om hur det är att vara fönstranverkare och hissar och dalar med det så att säga. Och då blir det också så himla tydligt vad som är svårt och jobbigt att det varierar för folk. En del uppskattar verkligen att vara ut hos kund och göra jobb på plats. En del vill absolut inte vara ut hos kund och göra jobb på plats utan vill bara vara hemma i verkstaden. En del tycker det är jättekul med större projekt, andra vill ha mindre grejer, fast fler olika saker samtidigt. Det tycker jag, och det var flera som sa då också att gud vad skönt är att höra att folk gör olika för samma sak där att så börjar man med någonting. Så nu gick min fönstraverk och utbildning. Och så tittar man har några som man ser upp till och så ser man hur de gör, och så tänker man att så ska jag också göra, och så gör man på det sättet. Och det krävs man också emod att gå ifrån det. Och att vara så att nej, jag gör inte exakt som de tyckte, men vem har sagt för det första att de har helt rätt och att det var den enda lösningen. Ofast finns det också fler lösningar på samma problem. Att våga testa och göra sin grej. Jag vill inte vara hantverkare på det här sättet. Jag vill vara det på det här sättet. Det är det som är så jäkla fint med att vara egen företagare. Jag pratar med från vårt nätverk om dagen. Vi har ju ett nätverk med kvinliga företagare i vår kommun. Och då pratar vi just om det där hur jag kan fortfarande få se hålla med flera år och blir så här pirrig av den insikten att jag får göra som jag vill. Det tycker jag är så himla. Jag kan fortfarande ha att det sitter lite kvar att det kanske sitter någon liten schärf min axel. Som i går och rikka hem tidigare för att vara så jävla fint väder och jag vill filma med mina odlingar. Och bara så, nu går jag hem. Det är så jättebra för att jag vill. Jag bestämmer själv och jag kan göra något annat imorgon. Jag tycker att det är från allt möjligt att vi gör hur vi vill. Vi jobbar hemma, vi har kontor, vi jobbar utan, vi jobbar på helgena eller på kvällen, eller vad vi vill. Och det är lika intressant varje gång man träffar en företag, hur du, för det är ingen gör likadant. Jag tror att många gör det i början, precis som du säger. Och för mig var det så att det är klart att man sitter hemma så är det inga pengar och ett kontor. Men sen så var det ändå så att jag vill ha ett kontor. De flesta kollegor jag har nog inte kontor. För att man gillar den grejen. Jag fattar det men för mig passar det inte. Så det är jättevt. Men nu var det ju att vi skulle säga: Hur gör man då för att klara av egen företag livet med allt. Det är ju ekonomiskt stress ofta, särskilt i början, eller det behöver inte bara vara i början. Ekonomiskt stress, man ska se till att få in de där pengarna. Man ska hinna med alla de här jävla rollerna. Man ska gärna nätverka. Man ska gärna hänga med på Instagram. Vur fan ska man göra då för att inte strösa i all sig igen. Ja, du man ska väl duplicera sig själv. Ja, det är där vi rekommenderar precis. Klona dig själv. Skaffar AI-varianter av dig själv. Det är det enda sättet. Det är väl samma sak där som allting annat vi har sagt. Det blir individuella lösningar. Har du, alltså en sak som jag tror många är rädda för, eller håller sig för att göra, det är det här med att ta hjälp. Har man någon form av peng över eller tänker att man kommer få det så ta hjälp med det som känns svårast eller tråkast eller som tar mest energi om den är bokföringen eller vad det nu är, om det är marknadsföringen eller det kan vara fan som helst vad som drenerar dig mest. Det skulle jag säga är en som viktig grej. Och en annan viktig grej är ju att sätta någon form av ram tycker jag. Så att det inte blir just den där att man jobbar in i kaklet hela tiden och varje dag aldrig finns ett stopp. Det är väl ganska få personer skulle jag säga som det är vettigt att kolla jobbmjlen fredag kvällen när man sitter i soffan med familjen. Det är inte vettigt. Det är väldigt svårt att se att det skulle vara vettigt för någon faktiskt. Men vissa kanske inte. Är det inte typ i Tyskland som det är så olagligt i princip att så här kolla sig in. Jag tror det är rättigt konstigt. Men olagligt vet jag inte. Men det är någon sån grej att man får inte hitta sin mejl efter arbetstid. Ja, skitskimt. Men i alla fall, det är det i alla fall väldigt få. Ja, visst, är du mitt i, jag vet inte är mäklare och precis håller på att sälja ett hus, då kanske du måste kolla. Men generellt för de allra flesta så måste man inte. Att sätta upp vissa sådana nejgrejer. Att lära känna sig själv i vad är viktigt för mig. När får jag den här tiden som det inte finns jobb på. Nej grejer bra. Det är en bra ord. Det är lanserare. Ja, sätta upp vissa sådana nejgrejer. Ja, men det är ju. Jag har hörde inte så att jag sa det själv. Om nejgren är då att för mig funkar inte jobba helg. Jag måste ha två dagars återhämtning. Eller det funkar inte för mig att jobba efter sju. A då är det en nej grej. Att hitta dem och så hålla fast vid dem. Det är viktigt. Och sen det här för ständiga jädra saket om återhämtning. Och det måste ju inte vara, samma sak. Det är inte samma för alla. Det måste inte vara yoga. Nej. Nej. För det är det alla är som säger att man måste göra yoga och meditation. Det kan vara jättehärligt för vissa. När jag var i utmattning så var det absolut det bästa jag gjort. Att gå någon sån. Vad heter det nu, det man går någon sån riktigt basal grej på vårdcentralen. Jo, det gjorde också. Ja, vad heter det? Ja, medicinsk. Medicinsk yoga, precis. Det var nog avgörande för mig tror jag faktiskt. Just då. Nu skulle jag inte göra det. Jag skulle göra en annan yoga i så fall. Men att hitta vad som är återhämtande om det nu är att gå i skogen eller ta en fika med någon eller padla. Åh, gud, vad skönt att padla på nu. Menar du padda kannt? Eller menar du spela paddler? Nej, nej, nej. Nu menar jag padda kanot. För de all flesta som har gått igenom utmattna i alla fall. När man har varit riktigt gilladn så skulle jag säga att jag nästan inte har träffat någon som inte har funnits återhämtning på ett eller annat sätt kopplat till natur. Det är ju en klassiker att börja odla. Eller att köpa någon form av djur. Eller gå på vandringar, eller börja rida. Det är ju någonting med. Ska man kolla backen till dig så har vi ändå varit mer kopplade till naturen. Så att på något vis hitta tillbaka till den grejen. Grundar sig i naturen. Kramäträt. Kramäträt. Det finns ju sådana. Du har du gjort den gång? Ja, det tror jag. Det kanske inte är gjort så medvetet liksom. Nej, men gör du medveten någon gång. Sällig och så kramar runt ett stort särd. Då se om du känner. Ja, nej. Det låter att man kan inte få kramma min hund. Nej. Den kan du väl krama också, men det skadar väl inte. Det ska vara kramma i träd. Det känns fast. Du behöver inte vara naken. Nej. Jag var inte rätt till att det var nakenkranning av träd. Eller så lägge du har väl i alla fall läget i på gräset. Ja, det är fantastiskt. Eller läget i sand. Det vill vara i undervatten. Lusti är att det finns ingen så. Gå ligger i sand. Kanske det gör. Kanske det gör, för den har ju varit på sånt floating när man ligger i stort ägg med så saltvatten i. Det var ju vidligt för hade så mycket sort. Nej, men det är så jättehög salthall. Ja, vet du. Och jag har ju så problem med min hu så det bara sved och så inne på hält hela tiden. Det är typ 40 minuter. Ja, det var hemskt faktiskt. Det är så det sjukt svårt slappna av insängd ägg. Och sen så var det ju då att det sved överallt. Och sen lite klaustrofi. Jag somnade ju inom 20 sekunder tror jag. Flötande, de talar sexterna spännande att sova i 40 minuter. An det är klassiker på dig. Ja, verkligen. Verkligen. Så om av standlägarn. Nej, men också, och det där är ju jättebra saker, men också för att det inte kanske hamnar där i det värsta. Jord, man behöver alltid årämning såklart. Men också vardagsrutiner. Det låter ju jättråkigt med vardagsför. Vi har gjort en jättebra fisju med olika vardagsrutiner. Bossarna fisen bossarna fisen. Där man har vissa saker som man behöcka av varje dag. För att ha lite ramar och rutiner kring sig själv, låter så tråkigt. Men det ger ju frihet sen. Och det hänger väl också ihop med det här att själv. Det här med gudva sottet blir men att alla har olika. Men det är ju det. Och vi har ju också olika typer av jobb. Det är det som är grejen med att vara eget företag och folk skapar vad som helst. Men man måste ju hitta vad som drenerar och stressar mig i min typ av jobb. Och där till exempel, då som nu som fönsträtverkare att prata med andra om att säga att det är stressande och svårt att skriva vettiga offerter till exempel. Då kan man ju också ta hjälp av varandra i att har du hittat, för folk har ju också ofta hittat en massa olika tips. Så där kommer vi tillbaka till vikten av att nätverka. Och man kanske faktiskt. Det är också vettigt att ha lite olika typer av nätverk. På ett sätt så är det jättebra för mig att prata med andra fönstranverkare och då pratar vi fönstranverka jobben. Och sen är det jättebra för mig att ha nätverk med bara andra generellt företagare för då kan vi mer lyfta och prata hur det är om att vara företagare och bli lönsam och allt det där. Man kan ge lite olika saker. Det går inte nog att säga hur värdefullt det är att ha olika nätverk. Eller nätverk överlagiskt. Andra att bolla med och prata, att förstå att vi sitter i det här. För det är så lätt att tro att det går så jäkla bra för alla andra och de är så bra och de sköter det här. Så fort man har startat företag så kan man ge sig in i något förstå. Tillåtande skönt, och då menar jag inte ben i. Det kan säkert också vara bra. Men det är inte där jag menar framförallt så affärsnätverk. Utan nätverk av mer höktig tak där man kan bolla och man kan vara sig själv, inte så sälja sig själv. Och ett tips när man är med i ett nätverk, skulle jag säga. Ett sånt mer informellt men jag inte, men det är mer kanske mindre och närmare på vis. Det är ju att så våga blotta sig. Ja, det är så bra. För vågar någon göra det om någon vågar säga att så här: jag har lite svårt att få runt. El nu är det inte någon kund som har hört av sig mig. Eller jag gjorde det här misstaget, det är som att bara uppta på en kran. För folk vill också berätta. Om man vågar berätta om någon annan börjar. Visst. Och det är så skönt att få prata om det där som är tufft. Det är lite, grann som när man har nubliv en morsa. Och man händer med andra nyblina morser. Att första träffarna var så att allt är så undbart och min lille och så i nätterna tills någon så. Jag har en juksstockning eller typ att jag är deprimerade eller ävka kommer det. Eller hur? Ja, för att bara att inte känna sig så himla ensam är ju bara det jävla stressförebyggande. Att man inte känner att man sitter där ensam. Nu måste vi apropå stress, då slutar för nu måste göra andra saker. Det tycker jag. Utot ta en promenad i vår solen kanske. En sån sak jag måste få en klänga mig själv att göra. Jag har ju ändå så det måste ju. Ja, så vi för sig ganska. Jo, jo, men hon behöver inte svå länge. Men du fan vara bra. Jag tror vi har spelat in det här avsnittet. Vi har ju haft fyra avsnitt hrup som inte blev inspelade. Ja, jag kan inte ens tänka på. Jag vågar inte titta om det blev inspelad. Så vi får prata på. Nej, men det går nu. Man tänker om det inte varit inspelad. Ja, nu säger vi säj då. Okej. 1, 2, tre. Pusp på hej. Vad säger du inte? Nej, men jag tyckte att det var ett dåligt avslut. Så sammanfattningsvis. Ta hand om dig själv. Priorita välj och lägga upp ditt liv så du vill ha ditt facing företag liv. Oj vad fint. Nu säger det. Bra. Ett, två, tre.