05 - Hvem får høre til i Norge? – Mona Levin om identitet og antisemittisme

Hva skjer når historien begynner å gjenta seg?

I denne episoden snakker Dag-Inge Ulstein med Mona Levin om jødisk liv i Norge – før, under og etter krigen – og om hvordan erfaringene fortsatt preger i dag.

Det blir en sterk samtale om minner, traumer og tilhørighet, men også om språk, holdninger og utviklingen vi ser i samfunnet nå.

Transcript

SPEAKER_01 0:01

Vem har det finisation som man och vem har kunnit hekanskri kvinna rätten till att gå jag att marsdag och friga jodis. A god gång semitism som är tillbaka och nor. Och stenet kommit som sin här. Och få mig är det nazistisk och kommunist alltid som är farlig för jag. Det är farliga för mig.

SPEAKER_00 0:29

Mona levin, det här är obvået som ordentlig är alltså och ha det här. Det är så jag är väldigt spännande på samtal. Så det kanske ska vi binnna.

SPEAKER_01 0:45

Jag var upptidärn. Men jag tror jag är väldigt stanovär som jag.

SPEAKER_00 0:51

Ofta så är det ju så en bedran att det läser upp din CV liksom. Du syns det fint att bli spurt om du ska få midla, monarvin.

SPEAKER_01 1:02

Det är vågnö för jag har levt så många liv. Man kanske jag ser riktigt öd vi hörden, men för mig kanske det mest spännande och motsår med att vara teatran mig som jag har varit i nästan 50 år. Jag hade min sista ommöse på tryckt den dagen är färdigt för återgårsdagen. Det var jag väldigt slåtigt.

SPEAKER_00 1:27

Det ser jag fantastisk för vi där en research och visade det roligt på föran här. Då var jag tillbaka på barnet TV i 1931. Stian säckern, det är ju så många som hör det här som är min som heldskår. Vi tog bara en liten test på gången här, och det var kännings melodin till stenmesäcken, sott oss fortsatt hos nogen här. Du rajste runt i världen och skulle känta med olika kulturarv och öktet, julga i brasil. Du får ta lite om det. Det var ju en idé vi fick.

SPEAKER_01 2:06

Det var väl. Jag varit forskning på bygga brul att vi skulle. Vi har lärt hemma att man var begynna med barna. Min far var ju uppdat av han var pianist och var den första rektoret på musikhögskolan. Han var väldigt uppat av att man begynna med barna och man var begynna tidig, både undervisningen som sådan men inte minst musik. Det var väldigt dålig med musikundervisningen i nygare. Och det var ingen höre utan så musikerna. Så det kämpade han för hela livet och därför var det väldigt slags. Han blev den första rektor på musikhögskolan och hade 60 och hal i folkhögskolan, så det var också gent som rektor. Han var väldigt uppdat av som jag sa och begynnade med barna. Det vi tänkte var att vi ska försöka nog varnete så må vi både varje lärab. Och så må vi pröva skapa nog bror och fälskap mellan kulturer. Norge var ju en utkant i Sötigåen här. Och vi visste väldigt lite om det mesta hör jag.

SPEAKER_00 3:28

Jag samske forsadan med. Det var ju så tydlig bara i Glimpnade, jag såg några episoder där. Det var ju spänning där var ju någon även till brille som bara skulle ta på sig. Men alla fick ju säga. Det var lite sant.

SPEAKER_01 3:44

Det var det barn. Och alla barn är förälderna. Det syns ju också. Och så det som med barn. Jag kan gå en bå på ett tåring. Någon som slänger. Även tu brillare. Det är hugligt.

SPEAKER_00 4:01

Det är fantastiskt.

SPEAKER_01 4:03

Men det var det.

SPEAKER_00 4:04

Det slår mig lite när det ser någon av det episoden. Man skulle säga för sig att det hade varit möjligt idag. Det är inte sånt. Men det är ju en lång CV. Det var helt klart och du var inne på det. Journalistförfattar, kulturteaterkritiker och redaktör. Skapad barnet tv och ärblick för många. Och så har du ett fördrag föredslå rätt och slet. Och några är på motor luftet från natta här förmidlig historia i Norge. Skapar en av den här olika kulturarv, olika mening och olika konstattelser som och bor och finna dialogen. Får ta lite om det.

SPEAKER_01 4:56

Det kommer ju ut fördomen att han och att man ska diskutera det. Ingenting som har hugget i sten och det bud. Allt an kan diskutera det. Barn i en familj, uppsköjdes till att delta i debatten och det lov och protester. Det lov och stillespersman speciellt och tillespursman. Och det var jag vant, när jag var inte på skolan, så fick jag så mycket så jag är helt tiden stilspursman. Så jag var ju ett sånt umölig barn som smut och grov och jag fick ju så här. Jag huskade i skoltiden, när jag kommit lite hör upp i klassen, så komde en skolvenande, hon var metodist, och så sa, du är ju sånt. Jo, jag vet det, jag är för jag hade jag vänt på jag. Och så sa det en form för katolicism. Och så gick jag, detta var i stor fik jag och på lärvärden och få snackare med religion som var en, han var. Han var posteren, jag, det var han. Och han vänte, så vände, vänte, vänta, och så kom han ut och så förtat jag det här, och så var jag kanske han kunde se något om vad jag döfing när jag kunde få ett sånt burs. Jag följte mig men jag kunde hålla jag födelare när jag gjorde.

SPEAKER_00 6:24

Vågom man var det, det var du som cirka.

SPEAKER_01 6:27

Ja, var jag 14, när jag väntligt 15 tror jag 15. Så var jag halvår, han blev så sent. Han blev alltså så synt. Och han skulle säga framet att jag var med offigans timer. Senare hen så blev vi vänna. Och han var till städet där mina föräldrar hållöksten, så var han med och då hållit han talar för mig. Men den gången blev han alltså onligt.

SPEAKER_00 6:59

Det är ju med lite förstålig för det här är detta kriget när vi ska komma med in på det. Och likväl var det så lite språk och enklig rom för att snacka om den situationen för något skör.

SPEAKER_01 7:12

Ja, det var ingen som var intresserad i Kriget och så att kriget färdig. Den tiden var över så fick man slytet med det matet där. Och ingen ville vita, det som var, alltså koncentrationslär och sånt var det ingen som ville vetna om. Det var ju så följer väldigt tomt för dit några tud som avlevde av en tredje del av den årskaen blev skört bort sex och 10 november 1924. Min mor och jag, låade och från min var kommit över gränsen. Men det blev väldigt många i familjen arester. Min morsbror kom aldrig tillbaka och vi vet ju ingen boravans liv blev avslutet. Men jag har hört två versioner. Det ena var att det gick ju så. När jag hade jobbat helt dagen i Steinbrud, så blev det man sker tillbaka till brocken. Den ena historien är att han dödade av siggdom att han fick tyf. Och den andra historien är att han på ett tidspunkt gick ut av den rikka och var så hanet. Han åkte mig att han var 10 år. Men det är bara.

SPEAKER_00 8:44

Jag må bara säga att det som hör på det här säger så det här med en form och så har jag boka som är morshistoria. Du ska med blå heltigbyn när du får sen på något av den här familjön. Här tror du var Abel som blev skut i Tronheim. Du har så många som jag bara tänker, klara så gå vidare från är första sidan, det är liksom släktstrea är tegna i.

SPEAKER_01 9:12

Jag klart, vi har luft på, vem ville av de barna som föräldrarna som gick i rakt och få barn och vem ville vi vart idag, vår slags familj, vart vilket yrk, alla föräldrarna var lägre och handläggare och jurister. Vad är lätt kanske att få jobbig som diskuna. Det var så tacknämlig av varen norsk. Kom till najug. För slika in i Nöge och få värden del av den norska föllskapen. Det var enormt viktig för den. Jag tänker på en av dem som kom. Det kom från Littad. Det kommer från Ryssland lete och Sörens Ryssland. Runt 80 år kom en morsfamilje och runt 1995 var det blir en nya på gålen som farsfamiljen. Och som morsfamilje var sju år tidigare. Och var med detableret nästa bögge kom för alltid ny böggen.

SPEAKER_00 10:18

Jag tror att det kommer från följelse. Så många har på något kunskapen om det.

SPEAKER_01 10:25

Förfögelse om många rättigheter och det hade upp statsburgskap. Det var förbutte och sånt. Så det var så stolt att vi kom tillgå. Och de som ville bli extra, det tog ett statsburgskap så fort kunde. Det är något ett visst antal år så följer nåligt. Och nog varet, detta var människor som kom dels för landsbygda och dels med min mors familj kom för Vilnus, så var hovstad med. Och där var det många öder igen.

SPEAKER_00 11:03

Men du start där med den uppväxen. Det var ju då en detta krigstid. Många tänkte kanske att det här var den sista krigen. Och så visade det så var om krigstid. Men där är det nog, som är ledit i boken, för du har ju skrevet morshistoria. Du har förtalat lite om din far.

SPEAKER_01 11:26

Jag ska få ett bok om ha.

SPEAKER_00 11:31

Jag är mot det ringet jämnt till pappa och fortælla att det ska besökta det. Man hade alltså så många flott historia. För att kun säta med din far. Det tror det är många som har. Men uppväxten, det var ju på många matta. Det är starka rött i en all gammal tradition, men reser det lika var det var sånt att säu grina löcka. Det är nog för allem med halligt vanliga liv. Men så var ju det likält. Nej, kurs vill du beskriva det.

SPEAKER_01 12:00

För det min mors familj kom tidare så var det mer etableret. Och där i mellantiden så var det också bygget en synagoge i bergsten som ligger där Fremdlet, så som behöps av vetnot på det. Speciellt på den tiden vad vi små och gånger kommer och skadig barn av. Och där står du till med maskin och var utanför. Detta är sånt som vi har vänt oss till. Jag är någon synagoger, det må jag säga. Jag är i aldrig varit noging att religiös. Jag prövde, jag få gick till. Men jag syns ju att tradition och historien är väldigt svänga. Den viser i alla fall att en värld tid så slår den förfögelsen in och den har slottningen väldigt starkt i åtta år sedan sist.

SPEAKER_00 12:51

Det du nämnde till mig för att du kan snaran att det här har varit så starkt.

SPEAKER_01 12:56

Nej, alltså det är väl det starkesta jag har varit med på i bevis vad så liten där gången. Men 1950 är vart fall det stränge ste jag har varit med på. Och det är väldigt skrämmande. Det har skrämt mig väldigt.

SPEAKER_00 13:12

Det har jag tagit fram både livsledet och jag har fått flicka anfala panikka på ett tidspunkt och jag tror det är möjligt för att förstå vad vi kan ana lite av den och vi ser overskriften och nyhetsvaren hur det är nästan daglig angrepp eller där frykt som tydlig vis önskar rätter sig mot miljöer runt synagoga eller gödiska intresser i Europa och här i Norge. Men det blir mellem krigstid och i detta krig och lite det som är uppleving när den ska skilda i förfögelsen och antisemitismen och vän fram mot holokoster. Och att som folk snackar om att det är varmast over natten där sätt det. Men kanske ser få ett några ändå och ser jag tillbaka på boken här och får några familje bilda. Så blir det väldigt brört för här står du helt konkret där tingarna som för i en del pratat för om inte delvis att pratar rättigheter och dehumanisera. Vad det är något som du blev förtalt i jättekont. I jättekont.

SPEAKER_01 14:29

För jag var för lite sönn, men jag blev väldigt pregrig av det. För jag är helt tiden så han föralt om att det sa ju hus eller still. Och jag kände väldigt egentlig där. Huskräk och hos gräk som det står i Ullstens krigshistoria om flykter ut nov till Sverige. Det var ju rädde för att bli uppdaget och sant.

SPEAKER_00 15:02

Du måste förtälla om det här för den och Kalet som nu vanvis varit att den historia handlar om det månade vi. Men det är ju en helt fattan sökhistorien.

SPEAKER_01 15:17

Första gången jag förtalen för en skolklassen där jag kom till slut så var det ett barn som sa, det jux. Hun eller han blev så förskräcket.

SPEAKER_00 15:28

Kanske tror det var sant. Det jux.

SPEAKER_01 15:33

Jag slutar med sig, den lite piken mig och kvinnor och min mor. Det jux. Han blir helt förvilt. Jag kunde önska att man kanske är lite mer förtvillelse på vår vänd också. Jag ser ju att det är förtvilser i alla lärar. Men jag syns att det nya hatet, det rättar sig väldigt emot. Och vi har ville få i hela världen är alltså 0,2 procent av världens befolkning som är over 8 miljarder 0,2 procent av göder. Och i norge är det 1500, give och take. Och det var ett förmö från Norge för kring och det är väldigt förmen också. Och så mycket vi har behov av den samma besättelse och icke. För mig hoppar jag väld från brödningen. Men då är det äktiget gången. Och kandulerade efter masakren 7 otob. Det var det värsta jag har varit med på. Och det luar på att ni politikerna har sönt vår hört det var för något sköder, det tror jag kan. Det kan ni kanske känta för då. Och jag kan inte tänka mig att komin.

SPEAKER_00 17:03

Jag har att sett helt förstår det. Att den helt naturliga reflexen som ligger sig i alla tilltagskort, är ju det och matå att vi saar nu. Och allt det som har blivit sak om att ni ska stå lärna. Det har blivit med or och lite.

SPEAKER_01 17:21

Ja, för att det är att alltså med or. Dialog, dialog, dialog.

SPEAKER_00 17:28

Men du är ju. Det tredje rikets språk. Har du hört om den? Det är den tyskyödiska språkforskare kamplärs historia och ner. Jag bok på nationalteatern.

SPEAKER_01 17:44

Jo, men det har jag varit läpålen på.

SPEAKER_00 17:48

Det är ju mer intressant att höra. Det är en del av det som sker idag där språket oräl. A den utter och sig i riktigna. Och så gradvis så är det en förtivning. Och så till slut så har vi blivit ett ändrat folk med andra variahållningar. Kan du se någon sån här sammanläggning där om du var väldigt men jag föret.

SPEAKER_01 18:15

Jag var väldigt uppdat av det gradvis det tycker jag. Gradvis det sant så blir du pratat en rättighet och i Tyskland du fick klovare fötselsdag samma dag som hitligt. Det fick du klov på fåta. Den del sådana är helt absurde. Fick lov i offentliga parker, fick lov till att kinoteater, fick klov av syns, och fick klov förbut, förbud, förbut. Bitarät närheten påskinnor är vågor att gå i åtta marsdag så är man aldrig kommit väldigt långt. Och vem, där man nu spörde, varan kommit.

SPEAKER_00 18:59

Vem har definitionsmakten av definitionsmakten.

SPEAKER_01 19:05

Och vem har kunnitta kvinnor rätten till att gå. Fria gödiska gå i åtten varsdag.

SPEAKER_00 19:13

Du har upplev det säljer.

SPEAKER_01 19:15

Jag blev kanceller. Jag skulle vara i ett panel. Bland många kvinnor med framförskällig kulturet. Och så plötsligt så blev opränkt och saker att det pastigar lygö. Och så måste jag vara det för. Det var flera en kvinnor som gick ville ha mig med.

SPEAKER_00 19:40

Det är ju förstålig.

SPEAKER_01 19:41

Ja för mig var det som att få ett språk imaven så följer. Men jag synes åligt lottligt för det var det. Jag synes dåligt lottligt.

SPEAKER_00 19:51

Men det har vi ut ansvarligt. Om det tredje riket språk, eller antar faktiskt få löft fram det här. Säll det paroxalt något komstået som politiskt ut korrekta. Det svärde det som är. Men så kom alltså somar 1942. Och då var du tre år.

SPEAKER_01 20:08

Jag blev tre år i november, alltså ute för deportationen. 90 november, fick jag tre år. Och 60 november kom du skulle arrestera oss. Det var ju klara.

SPEAKER_00 20:25

Det monade vinsade. Det var Nordi kom för att arrera oss. Det här är nog annan en äkta förtärling. Äm på bara det. Varsågod. Det var du först.

SPEAKER_01 20:43

Det var jag nazisten i tysk och jag var norska på tyför som visad. Men den dagen morgade en rin hur gick och verte mig i frågne på Bannavet. Men så måste det var det. Hun måste värdag gå in om politiskationen och visade, alltså vi måste gå med papiren och det stod en stor röld i varen. Och den kom in där på poltisken, den kultim som satt där, han fick helt chakad en sån här. Så han öfte armarna och kastade blicken i daggomen och det satt en påtiman. Och så gjorde han, alltså färgade fösen ut och då kände han att han måte. Och så gick hon. Det var den dagen ugen, hon gick i frisör och där gick hon till frisören. Och så kom ut från frisören så var klockan blir fem år. Då var det gott. Det visste han. Hunte där nog så många reaktioner hos enkelte kvinnor som så när det är på. Kulle hund. Och så ante. Och så gick ju upp det där videt med både där långe för beslagat är lite med allt som var i den. Och det har det varit upp hos oss. Det var det länge i förvaren, en måned och sånt. Men det var ju ett rott mig för ett som har varit, det bynts 15 november det. 15 november kom gestapo och jote där enaste genstan hos oss. Och som jag tror en lupå man skulle till knappen och håller synskren. Han åpnade det var relativt nygfälligt. Det är giftet så åtven. Och åpnade bakskap som folk hade den gången. Och där stod 6 konglass. Och när han ser av ser han. Här hade varit råkligt ny konjaget. Jag hade sexglass. Och där sa jag att det var en brillefskavare, jag är också nyft. Jag tänkte på bara, det var varit. Och det var någon söldskärke och sånt där så skredde det väldigt rönade. Och i ukönde mellom 15 november och 16 november, eller vi började ut i någon tunne, så kom fars ham och hälmässä på sån här. Och där kom fars musiker vänner inom väldigt ofte, emot, så har jag helt försöka selfären när jag var riktigt ställe. Och när det gick så tog det så och det var sökare. Jag var inte såg, jag grötade, som sådan. Det var det för det. Och det tog det var på. Utan man registrationen så men registrerade. Nu sagen nu där. Och vi kom tillbaka, nu hopporde enligt tid, men där nog historien förtöljare sig, så kom jag förlig han kommer tillbaka till jobb. Det var väldigt många som kom tillbaka till absolut. Ingenting. Men far kom tillbaka både till ett arbet och en lähet som riktat blev sät av jämfronten. Men vi var i så bodade en svensk, en tysk läge en militärlägge. Och han tog var på allt och han tog fars noter och lade ned i källan och placett fars metronom och din och. Så han tog och han kiklig skärkten. Så och far var där i majdagarna fem och för. Och så att läghet varen metronom och det om jag fantet. Och så flyst du jämfrån och det knusade den lägheten. Det räddärfredskläget så var jag väl kanske sidan. Det köp hullig, gulven när det är ut alla ledningen av taket. Det knöstade allt som var i knusbart. Och jag vet på som blotsak nu säga. Men det köte, det var full nu när du kom igen så du hade grämt allt i nöckerna. Så det köte i stycken låsen. Och den slete med väldigt många år.

SPEAKER_00 25:28

Men var det här för i tyskarna att set rätta eller då. Men man respekt för det att det var ett varit fronten som fritte. Men att fördiare varit en tysk läge som hade fit.

SPEAKER_01 25:41

Nej, du är någon sakn. Vad fred, ta.

SPEAKER_00 25:49

Men för det blir fred, så var du där en historie med rygsakor och så vidicin och kommer jag av det stämma.

SPEAKER_01 25:57

Det är helt riktigt. Den 16 november, morade varit på politi och så kände hon. Hun stod på görn bläddad stå. Och så kom den barnavt vardag till samma tid med mig. Och morte och löpe runt i gatan helt förset. Det var 80 kullig, hun ser hurtigt av så snart. Hun blev uppnåg, det var vid båda. Och till slut så fann du mig i min egen duke van för en butick. Och vi vet aldrig riktigt vad som sked där. Men det har du varit hos fel sen, klocken var jag väld och så hade båten gått och det vet, det var, fick vi var att den var tanten var nasist. Hun kan ha varit nere på byggan med mig, det anar vi också. Men det var ju sans synlig så ni kom till vanligt tid. Att båten var gott och att hun gick upp igen med mig och började satt sig fram ute för en märkebutek. Jag var melke. Men vi vet att det är historiskt kan i.

SPEAKER_00 27:18

Men det vi vet att det var 2033.

SPEAKER_01 27:21

Ja, det vet vi.

SPEAKER_00 27:23

Som blev lagt fra den dagen 34 som kom tillbaka. Men då blev du alltså smuglat samma med din mor och en ryggsäck.

SPEAKER_01 27:38

Men ryggsäcken varken nog vi hade med. Det var jag nog som räddade oss den gången gränslåsen skostad i skostad. Han var det som ledde oss upp för skolad och upp till svenska gränsen. Jag skäk och skäkåt. Jag skulle blev stappet fulla av suvillar. Och där vi kom till Sverige blev jag äkligt dö. Och så gick det 12 14 timer och så kastade jag upp den läggen som hade klärt med dö och fick le. Men jag var ju väldigt fredad där jag var traumatiserat varn som sa. Jag tror kanske att jag aldrig har kommit med den upplevelse. Fär visste ingenting. Han satt på vad hette och städel på åners flygingar.

SPEAKER_00 28:35

Det är sant så där var han på något att gå till deckningen och komt.

SPEAKER_01 28:38

Han var gått i läckning. Då kom till Sverige visade ingenting. Så jag tror gick en helt uka och för han viste något av visade om deporationen av den station. Så han tänkte var sitt här och gör i Sverige, ute konåbarn. Och mor sa ju där vi kom over att jag kommer till Sverige med ett dött barn. Och har jag förtal i det så vart av höret den här historien och jag viste egentligen ingen detalje för 1938. Det blev ju snack nya om detta familj. För att det var så traumatisk och få som hade misstet så många. Med stort och smått med firemingar och sånt var det over 50. Så inte gångskam. Jag var välkommen morsbror Sigun bland annat och onklar bästem två ålder av mig, både mors bästemor och farsbästmor den äldsta kvinnor. Jag tänkte på vad jag haft det. Båden avförten och jag tänker på hur han avlevt. Det kom fram. Det grä och för en fryk till. Och det blev så blev det satt färk omborde i ett håg som blev plumberat utanför. Och kör till stetin. Och därför, det var därför att det var tog. Ja, jag har hört så många med. Båt gick till stetin. Den norska ödna var det ens som kom med båt. För det andra kom ju med tåg igenom jag roligt. Men svenska ville ha det så taging igen. Så det var nyt till och sen skrifgen idag med båt. Och så gick det av i stetin och så blev det stablet om bor i tog som blev plomberet fra utan och kör till rashus rätt till ashus. Och där kom den selektion av syke, gamla, kvinnor barn i Enrike och arbsförmän i den var min onkel Sigmon morsbror. Och många använda familjen där han lå så när min mokte att det har hört med som.

SPEAKER_00 31:21

Och din åldermåda var enad som.

SPEAKER_01 31:23

Jag tror ålder. Men hur enda kom rik med den båten som gick i Monterosa som gick i mars 3. Men ålde och golden, det var med. Och jag du dötter och allting med så där.

SPEAKER_00 31:41

Jag medte och någon familjem till här man kan. Och den historien där närlig och var jag tror jag varsta på 12 år. Och det blir idag del två flock omiddelbart. Och enklig för där fick rock och sömelse så är det den här förtällningen av spörkorblöd av min mor och stöstar och så är det en safet som pikar på riken. Det är nog sådana här helt verkligheträsätt när historia är u för det här många.

SPEAKER_01 32:15

6 miljoner. Och detta angår i så många nu idag.

SPEAKER_00 32:23

Men du ser ju att du först, en ticket på 80 talet, där du fick bli kant med din egen historia för det har kommit tillbaka en tyde man var enkelt helt mänsklig.

SPEAKER_01 32:36

Men morte sig till för gick rätt igen på stanu här. Och var jag på teater i ett år till. För han fann inte att detta, han åker tyckte och varje teater och sånt länge, så fick han tillbud om att kompanierade en svensk sanger, en tenor tror jag det var. Och så var det gjort, för jag hade lite övrigt. Han blev en väldigt känt akompanatör som reste runt over allt. Han kommer aldrig till Amerika för det mot. Men han hade tillbud. Så ett publikum idag, jag vet Jusebjöring har väl aldrig hört också. Han spelte med ham om Elisabeth Schwärskoff. Som detta på viset och älskar in den här stora nöcna. Jag var väldigt glavare aldrig fick hör i den historien. Det hade alltså ett musikalskällskap som var helt fantastisk. Jag gjorde men så med igenom många år, väldigt många år. Och det drog han till Israel. Och då hade varit där, så kom tillbud och jag till Tyskland. Och då inte fart till det var familjerråd. Jag var jag åtta år, eller ni. Och så sa färgon att vad ska jag göra? Jag syns, du ska göra det så här. Tänk på karären. Tänk på karären. Men det som var på ägen för far och man var ju att visa att det finns i öder igen. Det är poängen. Vi ska viste.

SPEAKER_00 34:24

Du blev ju på många mater första kul att krigsklasserna i på Motten norskola och jag var som ofta luft på KLS vad är på maten och mottagelse. Vi hade kanthistorien som skulle tänka att det blev väldigt gott dat emot och det var troligt viktigt att de andra barn blev fick en förståelse och att den stod riktigt ihop för det och upplevde och bara tänkt på groteskt och vunt. Men det höll se ut som nästan är snabbt om koles varad av världen.

SPEAKER_01 34:55

Jag hade två vänner som hindra som känte föräldrar som hade snabbt med det. Och den enas föräldrar var Karin Härnstil, så var jag kollegor på som här. Och den andra var en mest loyal vän man kunde ha i livet. Vi var vänner fram dag och till honde från ganska få sedan. Så det är ett san när man kommer min alldeles här många som borte. Och hunkligt var familj och hun hade föräldrar som hade alltid hållit och uppdater på allting. Så där det var ett fristäg. Men det var det också i så ut och läkad kun jag förgöde van slänkte med det var gäng också. Det var alltså det 1950. Men lärare och värden var jag en där som alltid sa att du förit till båkops. Och jag kände för stycker, men det var så kände och där för det till färg och dag troppet han och i hela sedan välde på en 260, och på skolan och ristade han. Först och välde uppså. Och ja, det var om året, men för den här känt. Han var kändes för det var det or.

SPEAKER_00 36:19

Så smätt in och sen var det sista dagen, och så har jag spelt lite levint till bara familjen hemma. Det var nog väldigt med världens enkel musik och kultur och samspel och så det är på Spotify och Apple Musik. Och här är det bara att få en resansa på riktigt.

SPEAKER_01 36:41

Och jag var ju så uppsatt av och det är lärt mig oss bara, min stra, hun är fem och ringre. Han lärte oss detta med att varen för andra kulturer. Och det är liksom hel. Det här som det första svart mänskån, 30 kriget var igen hos oss för det var sangare och fionister och sånt från Amerika. Och då var det upplöpigan också där enger. Det har klået så länge. Men var det var någon så var det hos oss.

SPEAKER_00 37:21

Men tänk och det enormt paradoxet ju sånt att du har nett upp den här frammälska i kulturförsällarna och mått och det är riktigt betrockningen när du inte samma bor så är det liksom ett hat starkare än någon gång mot judisk minoritet. Väldigt med konspirationer som går. Och som du ser så intens av det hat som man kan känna på. Kanske som har bara värt he, men extra.

SPEAKER_01 37:50

Det tror jag. Jag kommer till att det har varit helt. Det är en gå och gomlante som inte som är tillbaka. Och du har det lov.

SPEAKER_00 38:00

Det är kursen du upplevde det något. Du snarhet sälsikert hat.

SPEAKER_01 38:06

Det är så sälsikert, det är så lov, liksom, det löv, det är grejt och ha göd. Den kan vilde till att förstå får själv på en israelare och en norsk göd. Jag är en norsk, det är väl egentligen hör på. Och alla det som har kommit in i landan, det är jag mer opdat av sin kultur än det jag har lov att vara in. Det kan ha allöjö synligheten på sin religion eller sitt religiösa uttryckte kan det väl det. Men jag får lov och brukar avstöra. Nu har jag egentligen aldrig gjort det runt 2080 så gick jag en stun med. Men det är ett sånt där som. Jag synes jag väldigt stötlig.

SPEAKER_00 39:01

Jag tycker jag har hört det nycken här. Och jag skulle verkligen ta tak i det för det var en lare på en norskolan som har blivit bett och ikavligt stärarna på nyckläringen. Det hade stått salom på tärson. Nöklaringen måttanläggen. Det var en skolledare, skolechef, som hade gett en klarbek för barna att kunna se det när man då står. Och där tror jag att det är något vi har accepterat en grad av hattring och vad som du ser. Man kanske många orsky göra. Det svärige isolerat sig. Att den ska orska eller makta och se emot eller kolla ihoplev du.

SPEAKER_01 39:49

Isolerar mycket. Jag har isolerat sig på den mot jag har flyttet ut av Oslo men det har inte nog med detta att göra. Det hade med ekonomi att göra. Men jag har blivit så gammal att jag gick är ute som möjligt. Och i Oslo går jag egentligen väldigt fritt. Jag är med i oslå för att gå i teater och koncerter och ihop gran och så. Och idekräsna ska jag säga, jag märker jag som jag. Men jag märker på gatan. Och där är ofta förmäldkultur eller polestina kommit, som jag synes jag ganska skille. Det har jag fått mig halm på detta. Och för mig är dinasister och kommunister är alltid som är farliga för jag är så farliga för mig. Jag är grejer och finde det. Jag grejer i och finbare. Slip att när du blir för, så tar jag enläggare av visn eller finna från pennet eller finna fram. Men jag åkar jag rätt och slet för det är jag. Jag har hållit på hela livet, helt från barnskolan så har jag trevligt upplysningsarbet och söstar, men gjort, det har jag gjort. Jag har fået drag på klasskamrater. Vi vill ha den barnt serien som gick genom fyra år. Som handl om att dra ut i världen och träffar barn från andra lands. Jag är sant och lärare slang från andra barner från andra som vi skulle lära den årskarn. Vi var ett sånt mini FN. Det fungerar som det gången. Och så är ni man tänker jag, var det helt bordkastet alltså. Var det helt fullständigt bordkastet. Det är vår liv, inte bara 26 miljoner som gick med krig, men allt hela värstlig civilisationen står ju för falt. Västen har väl närmast fall, och viske vi har vilja i västen till att ha våra egna värdier så är det nog värt där får de bara falda. Och mycket västlig kultur är gödisk. Men det är så många görder som har.

SPEAKER_00 42:12

Och ser du nog med det här livsanskurelsen rött nu utgångspunkten. Vi där är en sån otrolig stark koppling till det här rötten. Men jag må bara säga att det är nog ett väldigt svar som ledare som politiker. Jag ant för vi tokin inspelningar här det sista döjnet så kommer det yttring på sociala med post till med oss som vi måste få inför paragrafen igen som skriver det lite bak i tid men likad med full av något att vi läser för att hitla fick full för att jobb. Flik av det många norsgöd av leve och stå, men vi vill köra förbi och rulla ner nu och ropa med sittring och den. Jag känner bara att vi ska gå med på det. Och vi har ett ansvar till att sätta den gränsan och anmälla det som är långt årskrecken. För vi ska finnas i det. Vi ska lå där vardiarna för vitra och få fålla det som du ser, för jag tror jag har helt rätt. Vi ser vi står upp för det är upprusta militärvort, men vi må ha en sån moralsk och enklig vardiobrustning.

SPEAKER_01 43:27

Är man ju det. Jag hade aldrig trod att det skulle komma dit. Jag har ju också blir ett väldigt liberalt, politiskt liberalt genomtiet i sånt och alltid hoppade kämpar för arbetens rättigheter. Då har man ju så uppfattat Elå. Och Elå för hovedfintligt så. Det är helt rövligt. All det som finns som är snud på hården. Och jag har lite problem med. Jag har aldrig. Det har jag varit nogänska, det har jag aldrig varit. Jag har väl gått lite längre till höden det. Men då 7 oktober har du varit en flotta talande på student. Så har vi en helt strående talare som jag nämnde på Facebook. Och där slog det att, eller jag upplevde faktiskt att det blir uppfattet som ytterre höre. Det är jag men jag synes där morsant. Så jag tog vänner som helftid trott det vänner som säger att det kommer ytterre höre. Och så har vi blivit avhört, och så har du något bli sannhet att vi är ytterre höre.

SPEAKER_00 44:58

Det skulle du troll kultur anvälningen av använda uppe ytterre. Jag synst du klär det. Det är helt otroligt. Det är verkligen roligt med här. Det står ju av lite tillbaka till boken så skriver du inledningsvis här att du ska förtälla dina barn. Det är nog som jag just uppmunt tråd som littar till och som får mig säga den. Och det har jag känt på båda jag och min kunna här. Men någon sån här händel som har kärd av skudda som var på det judiska museum i USA som ett exempel, eller på direktnetet och 7 oktober, och vi har möjlighet att kunna handla till och visa att vi bryr oss till och faktiskt löfte stämmen där. Ochpro det skudda på judiska museum så kände vi att nog ta med oss någon av barnavare och besöker det ödiska museum det gjorde vi. Och det är klart för barnavor och kom dit. Det var två unga studenter som satt i skranken där. Det var tungt bevepna politi ute och inne och ett stängt bort. Det var möjligt för barnavor att förstå att vad i Oslo i Norge och att det skulle vara növände. Vi var för djannekabbor med studentföreningen. Hannukab är julborets analogin går. Men det var för oss så på Motorskälta. Då var det en liten plock. Det är att tänka sig tillbaka det dyrna livet som var där för krigen och hade kunnat varit. Det är sant museum som var en synagoga och så var det en liten flockmångdomar. Det var alltså tre grupper med tångt bevepna politi som cirkulerade runt. Den flotte flocken mogdomar som hade bara en samling, hanka samling. Och vi har ju den så. Vi kan i kill här sig, barn aven som du nämnde inledningsvis. Kor är det tåget för att se att sånt skåd den ringen av människor skåda om det var. Sånt orskare där vid semagogen är ropa runt.

SPEAKER_01 47:15

Man tänker det här på. Tyskone finner så riktigt i det. För det följer att det här är ett extra och så. Så jag tänker, jag ser man av till sear, är det noviska pocke. Är det noviska pocka? Det är huis, så vi är.

SPEAKER_00 47:33

Det är nog som helst.

SPEAKER_01 47:34

Många har i regen och någon väggen klärläggare och har väggen klar. Och jag tänker att det är 680 år vad ska jag ta med. Det är ensta med banbilda och sönner nu önskar. Och kanske jag har något som mycket än som. Ik kanske allt så måste jag ha dem sånt en gränsa av gången eller betalet eller an toler med så jag kan komma med gränsen. Jag tror att jag andra behöver ha tänka detta. Men för så särligt humor, jag vet att du var där i museet, gick du på då. Nej. Det var nästan gång för det är en motor som stolon i norge. Den är tapet set med ödiska vitze. Och den ena motor med den andra. Så när folk går in där så blir huvöm väldigt långt för att folk går ut och sitter där i gått nu på läser jag skivitser. Jag tror det är en avlevelsesmekanism som är väldigt typisk i. Jag är ut en grun av stand och mycket när jag har kommit framgöder. Vill man ska avleva allt det göd har utsatt för i under 2000 år, så må man ha humor på det. Och utan humor hade det rätt och fält är gott. Det är helt avgörande viktigt för rödsavelser. Och kristnormen har varit väldigt hjälp. Och den är nog hälligare.

SPEAKER_00 49:08

Det var ju vansklig runt den markeringen. Du tänker på kirkklorna som.

SPEAKER_01 49:13

Får du exempel.

SPEAKER_00 49:16

Och bara den här annan kännt som att vi förstå att det också kan kommunicera nuant. Men som är 50 år på något i kulturlivet och som du har som teatrarvämare, jag tror du har ett helt unikt inblickad att du ser nättuplare att sen kan bruka kultur till varma och utföra och in i en sån situation som det här. För att så kritikar av sin rollad och du har på något att det är så smalt behminingsrumma eller kurridorerna. Det är så en uppgave att fötterskaper, för kunstnaden och musikerna som hela rik har varit helt pådeck i den tiden som kunde utföra och kunna kariker och kunna haft den tidligare rollen.

SPEAKER_01 50:06

Jo, det kunde det. Men jag tror att vi önskar att någon gör det. Men det är märkligt ett 7 oktob, allt ändrat sig 7 oktober. Jag kom till ett punkt och det var gått två år och jag följt med så jag på sociala medier att jag var inte och slätte det som heter vänner. Jag fick alltså så många förfärdliga mänging att jag trodde att det var, jag tror det var sant vad som kom i boxen, men jag trodde inte var sant. Och jag fick jag en depression och jag kände att det här må jag göra något. Det första jag gör är att gå ut av social medier. Så jag är så viktigt om gratularade folk med dagen och sånt på Facebook, men jag delar inte någon debatt länge. Det jag har åket som jag glednad av är att jag har fått nya vänne. Nån är dupit kristne. Nån är Iraner. Och för detta kanske är muslimer. Men jag vet vad är miks och det är ägligt. För folk som har stött. Jag har stötet. Och det som heter personligen kristnade, jag har slött. Och det. Det sist säga jag håller på. Det var alltså för livets år i Fredrikstan. Där var det snabbt sjull. Syvönr människor vad. Och det var en avröselse. Men där är det alltså vänner men jag vet jag. Jag vet inte om jag inte känner till ljudisk historien och det känner till jag domen som sådan. Men det är också så rart som är rättskaplig nu med den där som det är ju kristendomen för gödisk rötter och det kan allt det som det nya testamentet bygger på, allt det som kristendomen bygger på av man blir fjärnt för kristendommen. Och det är också väldigt svärtefullt för att särligt för det, det tar islam väldigen och det kommer ju att jag slå sig. Men det får var det sagt där jag borte.

SPEAKER_00 52:32

Men det trorligt intressant att höra perspektivet. Och så är det vunt att höra att med dina erfaring av det liv och det är familjen och har fart och du känner att nu är det ett sånt präst du mistä vänna. Det är ett sånt tryck där ingen står uppdag på många matar jag var väl. Jag nämnte Jose Herman. Och jag möte nog av familjen. Vå så glad för att han inte lövde nu. Det känns med att han, som jag har förtalat om i steg så sant den här familjen och det blir delt och han överlevde på helt mirakulöst vis. I det kommer att befridda sig var det en likvär där det var liv i en liten hånd. Det var här man sen kom hit och bli förstandade i mosaika trosamfun och har också haft en viktig stämman och som möte på motorfamiljen där jag ser att det är så otroligt glad för att de slippa och upplev det den årskörden upplevde idag. Och igen som du är otrolig staxma för att samla och förena, för försonning.

SPEAKER_01 53:41

Har du folk visst, ja jag synes det otroligt att det här kanske intresserat. Det är ju politiker som vännade ryggen till. Jag som har varit en del av kulturlivet hela mitt liv. Först gemme fram. Och så kraftar mitt eget arbet. Och så är det vi som vända med ryggen blod själv där med också. Och det syns ju på sin sida att jag har tagit för mycket parti för Israel, men skilka jag skulle göra det vem ska göra idag tänka.

SPEAKER_00 54:22

Så jag du som upplevare det flesta andra som är snabbt med avråd och andra som är engagerar till det här. Det är ju en så väldigt tydlig distinktion med skulle stötta. Politiker eller netan jag och den rätten till att existera. Och den kopplingen till den ökan antisemitismen här som du upplev. Vi må ju få höra på det kolester upplevelse. Och någon måste upp och tal emot det.

SPEAKER_01 54:49

Och det som har varit ett slags ärepp sionismen i sen. Det är blivit själsor. Och det är också väldigt. Jag tror att du finner en hjönivär som ika är sionist, men det betydningen att också gödna har rätt till en egen stat. Våskår det var det enast för mycket jag menan massen förskar efter kommer i Amerika men Norga är en del av deres bagage. Och Fonkanik har rätt till en stat, mitt ibland 250 muslimska staten. Så det är det också en väldigt smärtefull ting. Och att önska om en egen stat blir rätt skälsor. Det är klart det är sionist. Ett stelt sonist i den betydningen men icke i betydningen sättlingen på västbrön. Det är klart att jag ville ådrig stött.

SPEAKER_00 55:51

Du hade den här läggit med israskritikerna som du och Andre har finna skilla antisemitismen.

SPEAKER_01 55:59

Eblan var folk i forskningen på en norsköd och en israelskoda.

SPEAKER_00 56:05

Jag har hört Louise Khan koppling till Harman Khan som är snakman som bland annat en del i sin historia och kos och kaos. Som kanske någon som hörde på hör. Så är det otroligt starkt att höra net upp det kurmål i den israelska kulturen och den israelska politiska miljö. Och ofta kan det vara väl så balanserat där som här är mina föringå både med mötet politiker i knäset och andra plöst där. Det är väldigt uppna för folk.

SPEAKER_01 56:40

Men vi må i den samlingen bara för till av fan är allt. En göd är en filosof, två göd, tre gör det en revolution. Och fio, budapestkvarten. Men det var det ingen. Men det synes det är en fin historia för att se väldigt mycket om ödisk liv och gödiska tanker och jagiska kräfti.

SPEAKER_00 57:05

Jag syns att jag börjar anföra att folk var att gå in och söka upp sten med säcken. Det ligger också ut alla. Det är bara en episoden som är borta av de fyra årna här. Fr191 till sista episoden var 70 maja 1974. Det ligger oss ut och jag syns, det är ett gott inblick. Och minst nu jag fått höra din historia. Tack för att du delta. Tack för att du del. Jag hoppar att det blir så många går du att få mig här. Jag hoppar det många som ligat in här. Så önskar dig och familjön alltid bästa.

SPEAKER_01 57:44

Tusen tack för att jag fick lå.