Gud er kjærlighet // del 2 // Asbjørn Handeland

Guds kjærlighet // del 2 // 07.04.2026 // Asbjørn Handeland

Transcript

SPEAKER_00 0:01

Då är det gut är kärlighet del å. Och nästa gång blid deltra med som plandor. Så första gången, första episoden ska jag säga för att sist gången, då var kanske hövvud påängen. Tänke äg, det var fler på jag, men detta hovud påängen var att det är fernan och sönn och honn som är kärlighet som jag säghet godlighet. När jag säg god kärhet som är att fader och sönn och hon, den trä eniga gud är kärlighet. Om jag hade lite om det här så att jag känner en kontrast eller en motsättning att det en av personen i gud är mer kärlig än det andra och så vidare. Det är en enorm kärlighet om äte i Gud. A gud är i säkskäl kärlighet. Men jag bara en gud som är kärlig, liksom som älskar kärlig med en gud som är kärlighet. Så där köud är liksom var, där kökärlighet live från något. Så han ser kärlighet ut. Väldigt start. Ett vers som jag vill, som har delt i sist och som jag vill. Kullism som det kan ligga som en sån här baktepp för det här man säger, snabbt om i kväll. Det är först handelsbrev, kapitel 4 vers 8. Vi ska komma lite med in på lite släriga mot slutten. Men detta försöka så sagt stärkt vers, jag hoppat med fall på det här verset. Föstbrev 4 8, den som icke älskar känner i gud. För gud är kärlighet. Den som jag älskar känner i gud får gud är kärlighet. Och som vi vill menar att du känner gud så älskar du. Det kommer att jag an och känna gudan att bli plägan av hans kärlighet för gud är kärlighet. Gud är kärlighet. Det innebär att heliga Bibeln i få budnis visar detta, brättade ut i många slags för kärlighet förtellingar och jag vill ta en förtänning i kväll. Jag ska brätan välgött men bara som ska köra lite på en förtällning. Ägen det första förtänningen omte i Bibeln förpeten 12. Där man ser att det att Gud är kärlighet betyder i praxis att Gud vill väl signa. Alltså Gud önskar väl signa. Det är som det här som tanken han sig, och till med, han vill väl signa alla jordens släkter. För det säger han faktiskt till Abraham och så. Och i dig ska alla jordens släkt, väl signe, sådan en gud här med. Att han är en tanke om att välsigna. Alla. Och därför säger det så att nog ska göra det här. Han vi ska bara snack om liksom. Om det som har en god intention eller gå önskel men ska han då få välsigna, allons äta. Jo då välj han abram och salai. Han kallar dig. Han kallade i för ett land långt väcke, och kallade till ett land en annan plats, och så ska gå och han kallar det, han följer dig och han brukar tid på dig. Många år. Och Gud är alltså alla jordens släkta i tankar när man gör detta. Abra och så har jag, men han har ju alltså allens släkte i tanke och det han gör är härlighet där helben. Och så läser man att gud gör en pakt med Abraham. Och man ser såjare i kapitel 10, förstöst kapitel 10 så ser man att Aram och Saran får nya namn. Det är sälj olyckad där det hade, det hett han Abraham och Sara. Och man ser ut får ett pakt att det från avska allte barn den åtta dagen omkärast. Och på den här maten ska det vara ett slags yttrejn på något stort. Att gud har valkat dig ut, att Gud vill vära dig av. Och så här förstår så Abraham som Abraham hette föst, det betyd min fara stor eller min gudas stor eller min var stor eller någon sådan. Men Abraham spelade nog på en mängd folk. Så det ligger så att löfte till Abraham här om att han ska. Det ska bli en stor släkt. Så bli många. Men Abraham och Sara är 90 år. Sängt här 90 av Abraham 100. Men det var i 90 år, hade jag säga, fick mig Abraham. Men det gick ingen barn. Det tog ingen barn. Och så hoppade jag in fystomosbokten och läs nog här. Så enbart herren sä for ham, alltså Abraham var. Så åbne herrens för ham i mamrös hreben, en gång han satt i tältören mitt på het dagen, det så folk den hundragolan sitt i tältä skogan och skiket. Han löfte sina öna och se tre män stod föran. Där han så den löpande i möte på tänd, böjde sig till jorden och sa, Herra, där som jag har funnit för dina, så bär dig i din tejna förbed. Lade oss för hante vann, så där kan få fitligt fötten och ville dara her trä. Lar mig hante ett stycket brö, så där kan styrka der födra vere, så der lagt väjnen. Sidende när lagt vägen om deras stenar och det sa, gör som du har sagt. Där skönte abbrah om sig en hälthet och sagen och sa, känn dig, ta tre mål fint mäknad och bakkaker. Hå han löp också bort på budskappen och hante en fin och god kalv och gav den till tänskötten som skönte sig och lagade den till. Så tog han römme och mälk och kalven som man hade gjort i stand och sette från dem. Och han stod hos den och tre, man ska spästa. Och det sa till han, var din komor. Han sa där in i tättet. Och han så står i på, och så här sa, jeg vill komma tillbaka till dig på den här tids år. Och se där ska din kona handsön. Såte i tätran som var bakom. Täkke så. Något och så var det gamla, langt och åren, och så hade jag länge på kvinnersvis. Därför sagen av sig själv och sa, skulle jag, när jag är blivit gammel, följ lust och herren är också gammel, alltså mannen. Daan, da sa herren till Abraham, varför lär sagen och se jag skulle för barn när jag har blivet så gammel, skulle någonting vara mölig för han. På den bestämte tiden ville jag komma till dig igen och på denna tiden nästår och då ska en sön. Så hankte och sa, jag är logiska för han var rädd, så han, jo, du. Kvand är det så tre som kommer på besök av Abraham och så. Dena är heran. Det står i texten. Den ena här, alltså gud, gud här. Kvän är det andra tå. Jag tror jag säga att jag bara en måde att tolka lite på, men jag kan där att väld många i heliga käkistorn, har tänkt att det är träenighet med möte här. Och hvis du läser texten här, så gör det om, så studerade texten så ser du att det man som träman, på ett annat tidspunkt så bara är det två andra veckor. Och så avran fortsat vara en gud. Så ja, texten inveterade. Men mötes är egentligen en tre enig gud. Och Abraham saker som är ain. Han böjer sig för och bekämpade göra eller kände alltså som att det trik kan han böja saker. Och detta mäktiga möte här. Mom Gud och Abraham och sa, det är fört till att på 1400-talen, alltså för väldigt länge sedan, förra bliffet 1400-talet. Då var det en man som heter Andrei Rublov en rysisk munk. Som är det täggade allra mest känta bild av trenheten som finns. Värgade trenhet, bild av trenhet så vill du garantert att det uppste 2000 2000 men så här upp som tusen träff där som det är detta bilden här som ser så. Det är malt på någonting platen, det är så halvan meter högt och en metabrit säkert. Det är min smak. Det är mysan på väggen sjö. Men det är så att det finns ännu. Att nåd i måskering, men det är alltså det stäng. Det är upprinnlig lagen till alltså ett klost som heter, för trenhetskloster, blev det kallt, som ligger en 20 milkvar. Han var alltid upprinnligt det där. Hur som ser lite på där bilden han Andre roblev, som blir kallt för den hellig trenighet, eller Abrahams gäst, det blir alltid bäggen del, men den helliggenhet. Så jag bara brukar mig träna ut på kunst här. Detta är en liten utföld i min konfort så här, men jag gestar och delar detta med mycket. Man ser några bilden med tre personer som sitter runt ett bord. Till vänstra sitter fadar och detta med som tänker. Han tänker sånt. Nu hade jag tägna gud. Så till vänstra sitter fadaron och den sitter till höre och i mitten sitter Kristus. Men lägge märke till att personen sitter i ett fälleskap och så form i en cirkel särke där. Och det är med som symbol på fullkommenhet, och vi gärna säga. Det här tanken. Och alla tre vänt mot varandra. Där vill man då säga att det är ett fälleskaper. Det är ingen adskälelse. Men det är häller ingen sammanhöning. Det är tre personer. Så det är så blandt sammen. Det är så gröv. Det är tre sjöständiga och samtidigt är det alla skilläga. Det är det som är proven från i bilden. Det sitter i en cirkel och det är en enorm, ett enormt fälleskap. Ansikten är väldigt lika, kopplar är väldigt lika. Det bildes sin centrum mitt i bilden, mitt på Båran så står det bägö. Och i bäggen ligger lite kötet till den kalven som Abraham slakte från sin gäster. Och här är det bildet av rulet så ett bilde på kristtig och Jesus skulle dö. Så där mitt i bilden så är det ägget om ett kött stycke i. Och så känn jag så en massa speciell detaljer här. Att med i den här to fingrar, så ni ser på Jesus han i mitten, så ser man att han med to fingrar så symboliserar han att han är ton naturen. Han är sann gud, han är sant mänskligt. Och man som är i ton natoren sinna, så pajker Kristus på offra sätt. Men så att ser på far. Så tycker du. Det man som är tanken alltsägner bilda. De ska alltså tägna på kvänna gud. Det är det här gud, säger han då. Och det akar som att få ett blick in i gud. Men jag som får ett blick in i en gudomlig rad slaging på sönnen spör om lov till värld gudslam som börjar värden sön. Så han tänker to fingers. Ägga gud och äga människor. Han pajker på offran och äga vara ett offra. Och så skimte med. Att far fadar, han skicker till vänstra i bilden. Men ane att han löfte fingran sinne på sin hörn och väl signa. Accepterar väl signa söndens förslag och så känner och villighet ta bli offran. Så han som tajne tänkte att det är detta som säger. Så han löfte hanligt. Så i centrum av Gud. Vista det här är ett bilda av Gud, bara bilda. Så läkar som att i centrum av Gud är kristig städförna död för världen. Det är som dödliga med som pengar handlum i centrum. Och så uttryckes där en slags en tidig en givenhet. En gensidig och förvilja i gud. Jag kommer på det. Att det i gudvät. Fadar sådan hälvan videt. För gudkärhet, det här säger jag. Och därför så jag tänkte på någonting här då. Det är att ansiktsuttryckan. Husser på bild på detta så ansysutrömka för melankolisk vackra hästan en sådan en fyr som jag greja på bilden och sagt. Alla bilder är lika. Och det är såblick här, egentligen. Och han har sagt att det är alla tre. Det är som lik i ansikte. Det är så uttryckslösa, men det är liksom där smärktig i det så kan jag. Det är fästa och basar bilder, det är sån huvud ansysuttryck. Det är någon sån här milt och något stränkt, och något fatta och något smärtlig över bilden på en gång. Detta från mellan kulsk vackra, så är den lidare i kärligheten. Könhet och smärten. Det var han önskade att täggna. Jag vill tägna gud som sjön. Och en som man likväler välkänt medsmöta. Bara där kärligheten känne ledelsen för den älskade skön. Bara där kärligheten förstände att jag vill lida för den här älska. Bara där är kärligheten fullt och värd att hålla kärlighet. Så du kommer på den. Vi säkte så hade fascination eller förälskelse eller inte intresse eller någon, men äktig kärlighet, helt är sett med jag säga att jag är villig det att lida för min älskade. Det är kärlighet. Äv är välligt att känna på vunt över den äsken. Jag vill. Får jag gälska. Det prövar han här i kunen på 1400 talen och får fram på bilden. Jag har hjälp för att förstå det för jag så som en gammal bild. En gammal dags bild. Okej, lik. Men ser på bilden och när vi kikar på bilden så ser man att det här är en plats runt både som är open. Och det är den som har vänt rätt i flesen böcker. Det är en plus här. Är man på den i bilden. Vänta mot mög. För att äga och tänkte att ska ha en del i Gud. Alltså delig fälleskap med Gud. Ägga kallt till någon störren. Bara så kickar man som in i Gud. Kicka in kursnan är. Få ett blick av kan han är. Och rätt och slätt. Om den personen är högre bilder. Han pekar mot den lediga plassen. Den hellig om, pekar mot den lediga plasen med bora och inviterar mag in. Ägga kallt att gå in i den evig härlighetens föllskap. Alltså att det var fint. Gud är helt utrolig. Tränenhets ikonan, vad ser du i detta bilda? Kanske mest för. Träskelser sitter böjd motkvarande runt ett bord. Mom den anen med en förrolig samtal. Det är den harmonisk krets som är åten mot oss. Det är som om ikon vill säga, kom närmare, kom in i kärlighetens åppna fälllskap. Gud är kärlighet. Fader, sön och helgon. Och sånen betfar i Johannes sötte. Så ligger Jesus på knä som sönnen och bet tillfarsen och säga, jag har kunnat gjort ditt namn för dem. Och ska fortsatt kunna göra det. För att den kärlighet som du älskar mig med ska vara i dem och jag i dem. Detta säger alltså Jesus till far. Sönnen säger färg. Att den kärligheten du älskar med ska vara i dig, folkan dag. Och ägg ska vara i dig. Så detta betyder alltså att jag har kunnat gjort ditt namn för den. Det kan betyda, jag är vist dig kan gå det. Är det vist det? Jag ska kunna gjort där är sagt, det får talt det, beskrev det. Exemplificera det, demonstrera det. Och jag ska fortsätta kunna göra det. Det var väl betyda. Jag ska fortsätta med det. Jag ska hålla på med det och kun göra det och visa det och presentera det. För att den kärlighet som du älskar mig med ska vara i dem, och jag är dem. Detta som grömen. Jag vill göra den här grund här. Jag vill kun göra ditt namngud. Och jag vill fortsätta med att kunna göra ditt namn, för att den kärlighet som du älskar med ska vara i dig. Jag känner att säga att det är som säger, alltså att det går så andra känner god att jag själsker. Vist gud bette sin egen kärlighet igang. Det är det där som själv. Han som är kärlighet. Och jag har kunnat ditt namn för dam. Och jag ska fortsätta, för att den kärlighet som du älskar mig med ska vara i dem och jag i dam. Gud är den första kärligheten. Det var han som bönte att älska. Kärlighet nu stösta och allingare, det ska snabbt ta upp i kväll, men bland jag tror jag på kärligheten svärare ting, så säger faktisk skriften att härligheten är stöst. Så kärlighet. Det är stöst hemma. Men han är för gud älskar för det han är kärlighet. Så han underförstår att han kanske antar på något, alltså han är kärlighet. Men älskar för det, han älskar oss först. Så för sälj på mangad. Gud älskar för denna kärlighet, jag älskar för att han älskar mig först. Det säger först du hörners bredvid 19 rät, vi älskar för det att han älskade oss först. Det där som är kärlighet. Allt annat är bästa fall fint eller romantisk eller bra, men det är detta som jag kärlighet och möta han som älskar mig föst. Och lad den härligheten fylla mig. Så alltså gud är den första kärligheten. Då vill jag säga, avhangig avhangig av om det är din personliga erfaring. Du som hör på detta kan säga att jag är känta. För att det ska vara santliga. Gud presenterar sig som där, jag varhängig av om det är min personlig erfaring. Alltså du ska släppa och bekräfta Gud. För att han ska vara gud. Det har nogen viktigt viktig med detta här. Att Gud på matten, han tränger i den bekräftelsen. Det gör han riktigt gud. Alltså, det gör Gud att han tänger i den bekräftelsen. För att med som andra känner det på matten, jag får älskar, han bara får tällat. Och så bara visande i en evighet på mått. Sådana äg. Så Gud är per definition, alltså gud är i sitt väsen, alltså gud är barmen av värld är den första kärligheten och dypa sätt så är det din första kärlighet. Och där tänker jag att detta kan jag säga till kvän som helst. Alla möten på den här planeten, kan jag säga det här att dypa sätt så är heran, härens herra, din första kärlighet. Äten du väit eller rese, ent om du är följare eller resje, så är det samt att gud önskar förtädaget till dig. Jesus vill kunna göra det fördel. Och han vill fortsätta med att kunna det fördel. Det där han vill. Och han snacker med försen. Och så är det likad sådana att man möter kärlig kristus, alltså att Gud älskar genom sin sönn betyder att fadern eller omden inte sköld älskar. Men Gud visar sin kärlig och kärlig genom sönnen. Det är en kämkärning, det ser vi ju testamentet. Att Gud på en kärlig måte visar sin kärnman och som kan visa kärlighet om Kristus. Så därför så står det sådan i roman både 5. Men Gud visar sin kärlighet till oss, ved att Kristus döde för oss. Man skärnar var sö. Så alltså gud, alltså den enig gud visar kärligheten. Det och ka, ved att Kristus dö. Om jag tänker att man som andra var sö, alltså man som enklig förtjänt som helst som var ordet. Om jag streck rundt gudan så pagar, där den trägegud fader sån och ening om det att maten visar detta på. Det där blir särligt synlig. Men det har gud sitt eget blå, det är det stärkaste verskethet i Bibeln på där själv. I apostolens järningar så har påskidsktalet i Efesus han har värt över tre år, han är avskettskalet till mänigheten, välgrepande talar. Och då sagde han att detta i apostelens granning af 2028. Så givar akt på deras cell och på hele jorden, som den hellig on har satt eller som tillsänds med, för att det skulle våta guds människhet som han vant sig med sitt eget blå. Så det är rätt att säga att det är gusblå, så känner det gusbl som en frälska. Så guud är min första kärlighet och då var väl jag för jag för ett par vägge så år. Så så att jag förbröde mig detta här. Och så jag hörde aldrig på radio, radio är det. Så jag hörde på radion, men här dag så kommer som kan play min tulla lånta radion komp och så var man sagt där, och det var min första kärlighet när jag integen. Hånd. Det första kälighet, så. Och den här texten på den där, bara var så. Jag har en taggen, ganska känt. Ganske känt. Jag är en väldigt handskang om man säga, väldigt kent. Men jag var ung och viste allt, lov av det som blev förtalt skulle aldrig förälska mig. Men det var för jag taff dig, glömte allt om tid och städ. Du var all jag ville se, så jag är på lästhet så detta är då. Det sker en gång i alles liv. Du blir förälskar och naiv. Allt du ser kundin vän, sånt händer i den. Alltid husskar är spänning och följelsen som den går. Detta är guds jag. Kan man säga? Vara jag för att säga. Det är kör. Men som det är nog här. Råsta den. Men för mig blir så här intressant när den här sagen kom upp på min radio. Så jag ska bli höra på. Så jag vill bara kommentera där bitligt och säga att det är noga med den första kärligheten. Som kanske heller skulle hta den första förälskülsen. Och så är man. Alltså sånt, kan den gamla flamme. Kan den gamla flamme bli varmare än där med hä. Kan minne liksom om den här första kärligheten som man kallar den första frälsken, kan den som på målet bli starkare än där med hå? Det är lite uttrycket. Eller kanske. Sant är hans eller hennes höste framme och en anliga an dag. Man taget sagen sagen samladma som han var skiltig fra. Det var en väldigt tristang. Det blir dig. Lang. Så en trist förtelling om min fustisk. Jag är vid en lemag. Gud själv, man är samma bransela med. Gud är annal sedan. Gud är vår första kärlighet. Och då tänker jag mig på din första kärlest eller längre. Nej, din första kärlighet är gudkärlighet, så man särlig viske genom Jesus Christus. Gud älskar jag gud är bara på något sätt spontant förälskar dig. Det blir med som en slags ting som skedda. Dyker samman i helgg. Alltså du föhö. Men gud sett och bestämme sig. För du blev fött, bestämmer sig för det vil jag ha. Jag ska allt som står i min makt för och vinna dag. Sådan gud är härlighet i möten med dag. Det är dag han vill ha. Det är där man vill ha. Hejlig Bibeln, hellig Bibeln får tillöckar detta. Att gud vill ha lägga. Det går sig över. Han blir lurtav följsad. Han blir en gång förstökt över kväl du är, han är spedran dag kväl, han angry sig på att han valkte där. Tror du det? Gud älskar där. Det var det jag ville ha. Han var så ung och naiv när man tänkte på det, det så känner jag. Eller man kom på en fart. Gud älskar från evighet av. Han är den fusta och den sistan. Och han vette så att jag säga. Gud är den fusta och den sist järligheten. Och gud inte herarke är enligheten som kommer så man är kärlig. Alltså det enligt han gör, så man är på mig. Men jag kommer själv och kärlighet är så jag för själv. Jag ska visa kärlighet är det kanske nogligt annö. Men jag förstår att gudvetskår kärlighet är bedaran någon annan. Bedankt magan de alla filmer sett. Böcker jag läst, såga hört. Gud vättskärda. Enklighet kom och lagdag bli älskar. Lam älskade. Lam jag tar mag. Lar mag frälsag. Lar mag bära dagim. Lamag i liv. Jag ska bara igenförtälla helt kort en förälling som är ganska kent. Jag ska bara dra ett poäng på förtällningen, han står i Lukas 10 25. Jag bara igenförtälla helt kort. Det är Jesus som får ett spørgsmål. Och spørgsmålen är vad ska jag göra för att arvå liv. Det kommer en lovskend man och spål så kunde skriften väldigt gott. Han kommer spåre Jesus på ska jag göra för att har varit liv. Och så var det fortgönne Jesus och förtälde en förtämning som är helt absurd på matte egentligen. För där förtäller en förtäng om en man som gick runt tre miltur en väldigt farlig plas och går och jag får lägga, där gjorde man här, och gick lägne för Jerusland till motsåt. Och han blev slott ned. Så han nästan döde, så låg som nästan dö i gröften. Och så kommer det goda folk, galen, och det går förbi. Först en godför och så en godför tä. Och så kommer det en fyr som is och god. En fin, en samaritan. En grund Jesus och peker som att det han som stoppar, och god. Och så taggar man här fyren som ligger nästan dö och rätte liv, han sit där och dag. Ticket först hjälp om du vill där och dag. Så tager jag upp på äsket och kör ned härgen, och lägger in där och säger att om du kan passa på en här massa pengar, och jag kan tillbaka vist en mig för den här fyran skärmen som han skulle gå, att jag står innefan, jag tänker ansvar för han. Det var liksom förtäningen. Om den var hjärtrig samritan. Han där överraskade, han så hade ingen grund att stoppa. Men så stoppte man det här likäl. Han som hade all grund att gå förbi. Det var en helt naturlig ting i förtänningen att han fyring förbi. Du blev en uren på bli tappande likväl. Men poäng där så här kort är att historien om den barmmärde samtalan är egentlig detta. Att äg spör på skärgör för avvärv liv. Och så svarar Jesus. Lad dig bli överraskande och uppfört älskar av en så tyga ansvar för det från någon och helt en. Det är ägligt den förtänjningen förhälllåka du ska känna det. Detta svaret Jesus. Vad ska jag göra för liv? Ladet bli utförtänt och överraskare älskar av en. Än vilke trydde skulle älska vägen. Ägen duke förväntare att skulle stoppa med det. Men som gör det. Gudsärlighet. Han för skälsäg på att det är med som motiverar det och hej på det och så är det nej, nej. Han stoppar med reg. Han är med, ansvar för dig. Betalar allt, varnås. Så alltså, den som ikke älskar, känner i gud. För gud är kärlighet. Det gör något med där den bombärt i samt hand, stoppar med det här. Och det du som blir första hjälpbehandling. Det är du som bli uppfört älskar och tillgitt. Det du som är uppförtände bli faktiskt ett bättre städ. Det du som höjar sig en säga att jag ska ta vara på det helt time. Vist du tvänger mig här, så man tager jag betala mig. Ästormad. Det är nog mörker. Kärligheten är undervärdligt. Absolut undervärrt. Så själligheten kan bli övervåd, nog. Jag tror det går an. Man kan tänka på det att det kan bli nog kärlighet. Nej. Det kan det. Hej tärlig. Jag kände ju på att det kan. Ätt så sitter det. Så du där. Att det kan bli något, ja blivit likligt my kärlighet. Man kan arbeta så här om för künnelsen, för exempel, att det är för my kärlighet. Men det är enklima att det har fått. Det är tanlöst och så kanske att liksom. Men det är ju en kärlighet. Det kanske blir för my kärlighet. Det är mot det här alltså. Ja, tack gud är kärlighet. Det kanske blir för my gud. Jag vill ha allt and. Hela tiden. Jag vill svämma i det. Jag vill leva i det. Det tror jag är väldigt viktigt. Men som sagt, vi med kärlighet att det blir så annesidig förståelse av kärligheten här nu klismer och nu raton och sådan nu fötter någonting. Minne själva säger first 40. Mine käar, la oss älskar varandra. Så kärligheten är av Gud av värden som älskar, har fötta av Gud och känner Gud, den som inte älskar, han är Gud för Gud har kärlighet. Så konkret snacker förstjärens brav. Ved detta blev guds kärlighet openbart i blandt oss att Gud har sendt sin enban och sånt i världen för att vi ska leve ved ham. I detta är kärligheten inte att vi har älskat Gud, men att han har älskat oss och sett sin sönder sovning för våra sönder, minigären, har Gud älskat oss. Ingen har någonsin sett Gud. Det som vi älskar varandra där blir Gud i oss. Och kärlighet till ham är fullkommen i oss. Och så är jag sagtens. Och vi har kennt att trott den kärlighet som Gud har till oss, Gud är kärlighet. Den som blir kärlighet. Så jag någon minut. Det får jo hanbranen kapit 2. Jag bara läsare i fyra vers. Jag ska säga väldigt mycket om det. Det kommer jag gjort, kanske man göra någon gång. Men jag vill bara det ligga på mig och sagen. Det är första brev med möte att Jesus beged Johannes om att skriva och du ska sände till angelen för människhet i Jesus. Skriv till angelen för människhet i Jesus, kolon. Detta säger Jesus till Johannes. Detta ser han som håller i tju stärnen i sin hörn, han som går mitten mellem det sjjuka och gull, jag vet om dine hjärningar och ditt arbet och din uthålnhet, och att du inte kan tala dinna. Detta vill ha Jesus att det ska sände sig ett brev till männikhet i Jesus, och så är en männikhet. Männighet i Efesus. Den männikheten på Lus var i tre året och avsättning och smärkott var inom i Apostlets järnade 2010. Det är bra mänghet. Jesus säer, att vet om hjärningen, jag vet om arbetet, jag vet om uthålheten din, att du inte kan tala dig onna. Detta är bra, är ni? Och han säger, du har prövt den som kallar sig själv apostlar och inte är där, och du har funnit ut att det är lögna. Det är en väldigt bra ting. Det avstår fälska profet och falsklar. Du har hållighet. Du har att jag börare på mitt namnskyl och du har i gått rätt. Det är närma så en slags succes men jaghet. Men jag har emot dig. A du har fått din första kärlighet. Det är nog mest jättigärna. Men som allt där förhållande, på målt bara från det är bra ting. Det sån här att det är bra där i orden, men som det bara visar med folk här att du har fått din första kärlighet. Kan det att det är god kärlighet. Du har fått kärligheten. Du är isammän med gudanger. Du är i fälleskap med gudangar. Du bara är med en väldigt bra mänhet som är en massa bra ting på gång. Men du har fått lätt kärlighet den första, den stora. Hä helt nog. Det vill jag hälsa till dyckar sig. Det går an. Så jag tar med vidare. För att Jesus stoppar där. Han säger husk därför vad du är fall fra. Omvänd dig och gör ditt första gärningar. Det är gott att Jesus hedder hjärta för mänheten. Han är uttet och slå och hata och sådan med den allvarsel, nu har jag få latt mig. Det är en relation till mig. Du ska i fälleska med längre. Och så säger jag husk där få vad du har fallit fra omvän dig och gör det förstärningen med i sikke så kommer jag brott over dig och jag vill flytta din lyss och bort från ditt städ, hvis du inte omvärnna dig. Det vill jag säga att dyka. Ik så får latt den första kärligheten. Gud hans kärlighet. Vå ser att åpenbarligen på norsskär brukar ore fallt fra och förlatt. Det är så, för mig liksom troligt försäliga orad. Du har förlatt i första kärlighet, hus där får du har färtfra. Så det verkar som det här både att aktivt och. Det har något nästan att offer på här. Och det är något du är väldigt aktiv i köld. Ja. Okej, kur som får låt dig i menhet är för så den första kärleten. Alltså vår lov i den första kärleten. Och då ville jag bara säga där att det var i nikolitens lärare fall. För jag står att det var det här. Men du har detta Jesus, du hatar nikolitennes hjärningar som jag åter så det var en anbrag om mänheten. Den lärande stod emot. Jag ska säga någon här på den var, men fanget är, så var det dag. Så var det som gjort den här mängheten, missar kärligheten, den första kärligheten. Det jag svarar på ivel. Och så till slut så säger Jesus. Den som har hørt, han hörer på den ser till mänigheterna, den som säger, han vill jag ge och äta av livet träff som är i Guds paradis. Nå i Efesus ska sära. Meningheten äggen gan. Det är någon i mänhet som ska sära. Att gud Jesus ger aldrig upplässom. Han har han kan tacka det för allt det gjort som är bra, det är bra, det bra. Det gör sådan bra uthålligheter, det är bra, det är bra sånt men. Det här nog med kärligheten utar. Jag tänker att sådan är en Gud som är kärlighet. Det är det han vill, han vill ha hjärtamligt. Han vill ha märktom. Och så det där att hanvare, inviterat sig att omvända sägönna på nytt, och min normat någon här ska säga, den som säger, han ville äg ge ett av livets trä som är guds paradis. Tack Jesus Christus att du är kärlighet. Och jag viste mig någon annan person på denna planeten, jag visst. Det är så tydlig och mark och färt på. ska ha sett min massén än någon gång på gjort i all offentlighet. Tack. Tack far, tack Helleon. Tack Gud.