Kjenner du noen muslimer?

Jeg har vel rett til å mene alt jeg vil selv om jeg ikke kjenner noen muslimer?

dikt av og med Tormod Fuglestad

Her har du mine tekster. Jeg leser dem inn selv. Vil du ha meg på besøk, så kan jeg lage eventer med tematikker som demokrati, menneskeverd, magiske verden og mangfold. Jeg opptrer aleine eller sammen med en musiker eller flere. 

For bookingforespørsler: tormodfugl@gmail.com

Transcript

SPEAKER_00 0:01

Ak bara spurter man, känner några muslimar. Känner du några muslimar? Kanske du ville tänkt annare som du. Känn en muslim? Jag väl rätt att minda sätt jag. Hände muslimer levite, skaria är religiösa extremister. Och jag bara tänker på det muslimerna äggen? Det är att religiösa som äg och äg av också i ett extremt kristent bättres miljö där allt var skammer eller ham eller ser böj om du tänker på du själv med något där och är med och det har alla muslimerna äkgen och någon av någon gör is, men alla sammen är helt vanlig folk. Så är jag bara känner du nog muslimer? Och han sa, det spiller väl ingen rolle. Här säga, nej kanske du vill tänka annorledare om du har känt en muslim. Här väl rätt om att det är mig och sätter att jag känner muslim och driver mig tvangs gift och lov och gifta sig med den älska. Och äg på tänker på det muslimerna ägna di har vänner och känns och det klart någon av föräldrar som är mer religiösa. Någon får sig älska något samma kön. Någon får sig vara trans, men det får jag alla som är vux på söra heller. Oavsett kan jag höra av Abid och det andra som snackar om att det är super strängt så känner jag också de som säger att föräldrar god har ett hält annat liv här i Norge. Och jag har hört forskare och snack om en stel revolution bland pakistanska mödre inot marlikställning och liberalt liv, och man har många förk, men man har många stolte muslimska kvinnor och män som snack eller dans och älskar. Och till och med en egen muslimsk skärvarganisation mitt på Grönland i Oslo. Det är liksom inte lov och är skär i muslim, så äg bara, känner du några muslimer? Någnarna blir skikkligt. Nu ska du höra här, muslimerna följer i offsko, du spiser kvö, drikkers alkohol, färre gött om man eller jul och berällig dagen om att norge ska bli som i Afghanistan. Och äg bara tänk på det muslimerna som färgers i sina finaste klär, så väl som andra höjtider går ett och med skolan sin hajsa äget och andras flagg, har barn som smilom kapna i andra ungarne, ta så en öll för my om du passer och är nog om du faller säg smag på en pöls snabbt utna att det gör något. Det är ju nog, säger. Det är ju så viktigt. Och det ligger sig i vårt liberala samfund. För sälem det my som inte på plats här, så är det på något mål ett fristätt för muslimer, norska muslimer som kan vara sig själv på sin egen måte nej har langt den. Man har skikligen långt när man har muslims talar och mig. Man har muslim på stort, och det akkar att ligga irriterande som alla andra politikere. Ackka så smilande och hatabarna med sina små så här i har och förhandlingar och äg bara men du. Kände du några muslimer. Och nskrigen. Kan fan är grejer om en mas och jag känner något muslimer. Nej, säger, det kan ju hänna att du tänkt anledligt på det om du har känt någon. Han brör, det är väl för fanligt sikrik. Och jag säger, men det kan henne. Ja, det kan hänne jag, det kan ju henne, var det bara det? Är det därför jag har platat mig härlig kväll för att få täne att jag hade tänkt annat som mlemer, som jag kände. Det var bara det?