Mennesket begynte i Afrika

Hvordan kan vi overleve så store skift og forandringer som vi går gjennom som mennesker?

dikt av og med Tormod Fuglestad

Her har du mine tekster. Jeg leser dem inn selv. Vil du ha meg på besøk, så kan jeg lage eventer med tematikker som demokrati, menneskeverd, magiske verden og mangfold. Jeg opptrer aleine eller sammen med en musiker eller flere. 

For bookingforespørsler: tormodfugl@gmail.com

Transcript

SPEAKER_00 0:01

Människor blir inte i Afrika. Dem levde i Aval. Det var med av allt mat, skoglys, vann och horisont. Bak horisonten låg något som track oss ut. Dro oss in lovade utföringar och problem padla ut behavet för mänsker kan lager båter som kan padla ut det utkänte fälla havströmmer till städer med. Höte dem av bögerna som kommer från andra land, fuglar så fler ut och aldrig kommer tillbaka. Där mot värn och vi tror ut behavet. Fler och fler drott värn og män som tro lärt med att säla. Bygger både med kunde bo i hämta mat för havet bygga lym mot vinn, båten bättre ett jämn där men ska kunde bo och leva för människor. Tränger sig landgjort att leva samen. Någon vandrar genom ökken. Brenheter dagar och is kalonätter sand som piske driver, kriper in i våra enerste spräcker med mänsker kan och klär som håller vinn och sann u och klän och bättre. Tält som kunne fraktas ut i ökken och bli hus var plocker och människor som levade finne i ett landska och bögarna sanmen i finne mater och finne vandfär med finne med trängen och ligesomman. Någon drod i skogne. Enorma skogor matig ovlåt, frukt och fangst med så sovgirl som lätt kunne bistet. Mänskelle fler hopp i tränor på backen. Men mänskligningen kan åklät träder och kommer sig häkligt upp till toppen och där det lagt hus och du kunna samarbeta och hålla vakt så någon får sova för det går såvar och andra passer på. Någon kommer se till landet där det är kallt halla år. Is så nöd, skiften med vinnorin den lyser. Sommon växlar av en vinter där det är knappt är dags. Men mänsker kan laga varme och lys nästan kor som helst. Med kan varma av husnar och gatnar kan lysa på mörka om det får finna hem eller finna väg främme som människor kan leva i mörke för ju mörkare det blir, ju bättre ser man lyset. För det finns alltid några människor som går in i möck och säger att så här kan med människor. Det är alltid så mörkt att det är helt möys, eller att man ska gå avversammen. God vintertid ha.