Första podden!

Premiär! Nu startar vi äntligen vår nya podd! I detta första avsnittet kommer vi att presentera oss själva, vår väg till pastorsyrket och varför vi vill göra en podd tillsammans. Ida-Maria berättar också lite om responsen på hennes senaste Instagram videos. Välkomna till vår podd!

Kolla in våra böcker: 

https://www.libris.se/product/nar-taket-maste-brytas-upp/ 

https://www.libris.se/product/gud-ar-ingen-godisautomat/

Lyssna till Vardagsandakten: https://www.buzzsprout.com/1060690

Musik: Dyson Eldh

Transcript

SPEAKER_00 0:01

Välkommen till varför inte med Bänge skö och Backband. Gedar Maria arbetar som försanningsutvecklare och evangelist i medan. Hon är kronikör i tidningen dagen och skriver också böcker. Själv är jo en kärkan i SEGS turnagna. Jag driver på den varchen och också jag författare. Vad roligt att du är med och lyssnar och tar del av vårt samtal om tro och liv. Så, då är vi igång med vår nya podd. Jol Backman och.

SPEAKER_03 0:38

Ida Maria Bänge heter.

SPEAKER_00 0:41

Det är bra att vi börjar med vår namn för vi vet inte ens var podden ska heta riktigt.

SPEAKER_03 0:47

Alltså, vi tänkte att det var lätt att få till en podd, men den måste ju ha något namn. Och det var inte så himla lätt ju att hitta det.

SPEAKER_00 0:56

Det var inte det. Och sen så tänkte vi att vi skulle ta internet till hjälp. Och det var ganska okej, men en hel del var faktiskt inte till hjälp. Men en del namn var. Det blir kanske något av dem som jag fått in, det kan väl säga.

SPEAKER_03 1:10

Ja, när den här podden väl släpps, då kommer vi att ha ett namn på den.

SPEAKER_00 1:14

Då är det tydligt vad vi heter. Då kommer det vara klart.

SPEAKER_03 1:18

Men man kan väl säga att AI inte var mycket hjälp. Vi har fått mer hjälp från fysiska personer.

SPEAKER_00 1:26

AI hade en del spänn grejer. Ibland vet jag inte om AI, det här borde ju någon av våra vänner som kan AI. Ibland vet jag inte om AI helt förstår den kyrkliga världen. Den slänger in lite olika begrepp och chanser lite grann typ.

SPEAKER_02 1:40

Ja, verkligen. Det var spännande.

SPEAKER_00 1:43

Vi kan ta upp listan någon gång så får de se vad AI har gett oss för förslag. Men det var inget som kändes direkt som att det här är för oss.

SPEAKER_03 1:52

Nej, inte helt krocken. Det kan ändå säga: Halleluja och hjärnläpp var ett av.

SPEAKER_00 1:58

Det var ganska bra ändå.

SPEAKER_03 2:00

Ja, precis. Nådeflax.

SPEAKER_00 2:03

Nådflax. Vi får väl ta någon AI-podd och prata om AI kanske. Men vi tänkte så här att vi ska väl ändå börja med att presentera oss själva lite grann och snacka om varför vi har överhuvudet vill podda och vad vi kan ha bidra med i det sammanhanget. Ida, ska du börja lite grann. Du är den mest kända av oss. Du är ju lite mer fem börja.

SPEAKER_03 2:33

Det beror helt på vilka kretsar vi rör sig. Huvudet jag är den mest kända eller inte. Men Ida Maria Brenges här heter jag då. Är mamma och fru och kristen och pastor. Vad är jag egentligen tänker jag? Men jag jobbar som församlingsutvecklare och evangelist för ekumenkyrken. Det är ju liksom så vi hör känna varandra tänka genom mitt jobb. Jag bor i Mulsjö utanför Jörs Ping. Kommer förteborg från början. Ja, författare, kronikör i dagen. Jobbar lite grann på teologiska högskolan med postorsutbildningen som vi har i kikan. Jag vet inte, vad ska man säga mer?

SPEAKER_00 3:26

Det var en bra sammanfattning. Din bok. Berättar något om din bok.

SPEAKER_03 3:31

Ja, jag har fick skrift två böcker. En som heter Gärtnär, som är skriven ihop med Konrik Jakklund om vad det är att dela tror egentligen. Men sen har jag gjort en egen jag tänker till den du refererar till, som heter När taket måste brytas upp. Som ju är väldigt mycket det som är mina hjärtefrågor, och det jag kanske både jobbar och lever med mycket kring alltså min kärlek till Jesus och till församlingen och till att jag önskar att fler människor skulle få upptäcka Jesus och den måd och kärlek och förvling som det är att få relation till honom. Och också att jag verkligen älskar tanken på församling. Och jag tror att församling som gemenskap är något djupt biblisk att vi får vara kristlig kropp och något profetiskt in i vår tid som gemenskap. Men boken problematiserar det utifrån att jag har mött lite för många människor genom åren som upplever att det är församlom som står i vägen. Och som är det som kanske har sårat eller som har stängt dörrar. Så det där som jag älskar så djupt är också det som många har upplevt väldigt svårt. Så det har jag skrivit en bok om. Utifrån bilden också med den lagen mannen i evangelierna som firas ner genom med hjälp av vännarnas hjälp så bryter man upp taket och fira ner honom i Fesus. Det är liksom ram i bilden av hur kan vi hjälpa varandra fram till Jesus. Och vilka är de där utsatta människorna i vår tid. Och när behöver vi bryta upp taket. Ja, det här kan vi ju prata en hel avsnitt om om vi vill. Men det ska vi inte göra just nu.

SPEAKER_00 5:30

Det lär vi väl dyka tillbaka till. För jag tänker som jag lärt känna dig. Det är en hjärtefråga för dig. Det är viktigt hur kyrkan möter människor och hur vi skapar förutsättningar för människor och komma till tro och rymmas, kanske i vår gemenskap.

SPEAKER_03 5:48

Ja, men verkligen. Det lär vi ju återkomma till.

SPEAKER_00 5:51

Du dyker upp tid som tätt i dagen i olika tidningar. Jag skämte med dig bland om att du kände så jag brukar skriva sig när du kommer ut i dag och känner. Det var ju roligt när vi skulle planera den här podden och vi pratade. Och så gick din man Jose förbi och så sa han så här: Vem du pratar med Joel Hallorf så han då. Och du bara med backman. Man hörde nästan i besvikelsen. Sänkte sig framåt.

SPEAKER_03 6:18

Det bästa också när jag säger att det är Joel jag pratar med att han inte tror att det är min bror.

SPEAKER_00 6:24

Det är det minst roliga alternativet.

SPEAKER_03 6:26

Men troligt att det är Joel Hallorf än min bror. Det är inte mer roligt.

SPEAKER_00 6:32

Nej, det kanske inte är.

SPEAKER_03 6:34

Men hör du, vem är du?

SPEAKER_00 6:36

Bra fråga vem är jag. Jag tror att en poddvän till mig som jag pratade med just nu, beskrev mig som en udda fågel en gång. Jag heter Joor Backman. Jag är pastor i ekménekyrkan i Ellimkykan i äsktuna. Men jag har inte alltid varit det. Min historia är lite spretig uppväxt i pingst, i ett pastorshem. Sen läste jag teologi på Johanne Lund som är i FSutbildningen. Gott på Södmalmkyrkans fria skola lite grann. Jag tror vi in lite i trosrörsen och så har jag hoppat runt. Men nu är jag här i ekvenkykan och författar också skrivit några böcker. Den senaste boken var Gud är ingen godsadomat kommer ut för. Det är väl kortfattat. Jag har tre systrar och sen har ju en fru och tre härliga kids som gör livet spännande. Kan man säga. Det är liksom varken negativt eller på det förändrar saker.

SPEAKER_03 7:46

En variabel att du behöva ha med i sitt liv.

SPEAKER_00 7:49

Ja, det är det. Det är bra också. Jag tror faktiskt är en annan podd, men jag tror att om man är pastor eller jobbar i kyrka så är det bra att ha barn. Det är bra att ha något hemma och komma hem till att släppa. In bara sitta fast i alla andra grejer.

SPEAKER_03 8:02

Men inte håller det lite mer gjorde nu.

SPEAKER_00 8:05

Lite gjorda lite mer så man blir mänsklig på något sätt. Men vi tänkte också att som en del av det här, för vi kommer från olika håll. Vi är ganska glada för det. Och när vi kommer till varför vi poddar, kanske vi säger något mer om det. Men vi har ju olika perspektiv med oss in liksom. Men båda pastorerna. Vad är din resa till det här? Hur kommer sig du inte som jag uppväxt i pastorshemlet på det sättet kristet hem? Varför använder du som förkundare själv eller pastor? Hur vägen dit liksom?

SPEAKER_03 8:38

Ja, men det här verkligen så. Vi har ju väldigt olika bakgrunder i frityrk och världen innan vi hittar där vi är idag. Och det tänker att vi kommer återkomma till. För att vi är ju ganska ofta i vårt möte med varnät inser att vi har olika synsätt och erfarenheter och bekanskapskrättser och sånt. Jag är ju inte uppfuxen i en kyrklig familj alls. Definitivt inte är pastors barn. Och jag vet att jag vid några tillfällen när jag har presenterat mig har refererat till min morfar som alltid har sett mig som släkt en svarta får för att jag valde att bli pastor. Och så finns ingen framtid för det där religiösa. Och min måste som har sagt någon gatt att pastor verkar som världens roligaste jobb. Det hade jag velat bli. Det syner att jag inte tror på den här skiten.

SPEAKER_01 9:36

Det försvårar.

SPEAKER_03 9:38

Det försvårar lite. Det är ju min bakgrund. Jag tror att kyrka och så har ju inte alls varit en del av min uppväxt. Eller i fall inte av mitt familjehem. När jag var tio flyttade vi från Göteborg ut på landet tre miliner om Göteborg. Där var min första kontakt med kyrkan eller med fyrkyrkan i alla fall. När jag började i skutna. Jag tenderar bland till att relera över skutrörelsen. Men det är ju. Det är så mycket väl signat som kommer igenom det. Och så många som har hittat sin väg in genom skutrörelsen.

SPEAKER_00 10:21

Har du sagt det, nu kan du styka av sig mening att tycker jag att det är hemma nu. Eller säkra upp den sammen.

SPEAKER_03 10:32

När jag talade på hönokonferensen med Jonas Lunt så båda vi två tenderade att relera lite för mycket i våra bruginingar om just scout-rörelsen. Så vi behövde hämta hem det. Jag kände att jag börjar börja med det från början.

SPEAKER_00 10:45

Jag vet inte om du kommer ihan, men du sa en gång till mig att jag kommer inte ihåg att jag sa det, men du har sagt att jag uttryckte redan första gången vi träffade sig att jag inte gillar scoutna. Det har ju otroligt dumt gjort i kumenskyrkansammanhang. Det ska man inte säga.

SPEAKER_03 11:03

Nej, precis exakt. Och det är ju också. Jag älskar det frilufti. Det har vi också pratat ganska mycket om. Våkheter där. Men någon säger ju ibland så här: en gång scout, alltid scout. Jag tänker också att har man varit skout en gång så behöver man inte heller fortsätta. Men jag är väldigt glad för att mina barn är med i scoutna idag scout en gång och sen fick jag lunginflammation.

SPEAKER_00 11:30

Det är därför som jag var på något hike och så lite länge bra. Men ju fingerscouterna säger jag också.

SPEAKER_03 11:38

Hur som helst. Det här kan ju bli jättelång stor, det var inte meningen. Jag hittade in i scouterna i en jätteliten församling. Gunt av informationsförsamling. Nio medlemmar och typ 100 barn och unga i scoutsarbetet. Så det är väldigt, väldigt speciellt. Jag tänker att det är inte helt oväsentligt för hur jag tänker och varför min kallar sig kanske också kom. Och varför jag brinner för just det här med församling så mycket som jag gör. Den där lilla församlingen, den är ju. Den var ju fulla av sina brister och människor som verkligen bara är mänskliga med sina operfekta liv. Men det var ju ett sammanhang som ju verkligen blev mitt andra hem och min extra familj. Där mött jag människor som verkligen visade på en tro som bar i deras liv och som gjorde skillnad och som gjorde mig nyfiken på den där Jesus som de lever med. Så någonstans där hittade jag en tro som tonåring så småningom. Och jag hade ju många planer på att jag skulle inte verkligen inte bli passor. Jag hade någon av mina. När jag växte upp så var det jag och i perioder typ en till i klassen som var kristna. Det fanns liksom inte att det var särskilt mycket kristna på den skolan där gick. Så jag vet att någon av mina kompisare sa att nu när du är kristen så kommer du bli så tråkig att bli präst. Jag vet inte vilka kristna hon kände. Men därför tänkte jag någonstans att du att jag ska min visade att det går att vara vanlig människa ända krista. Så jag hade verkligen inte tänkt på, utan jag var inne på allt möjligt annat. Jag skulle bli journalist och jag skulle bli sjukgymnast och funderade på lärare, jag är psykolog, och sökte diversa olika utbildningar och gick en journalistisk linje på gymnasiet och så där. Men någonstans handlar väl om att jag började fundera på varför tror jag när inte min familj gör det och inte mina vänner gör det. Och han var i Bibelskola efterhåll. Och där någonstans ins jag: skulle jag få jobba som pastor. Jag visste inte vad en pastor var. I den här församningen på nyo medlemmar, vi har aldrig haft en pastor på helt tiden. Vi hade ju en som kom in någon gång ibland och hade så här. Bibel med britta på fasker på det ut, det var ju den enda referensen jag hade till varma pastor. Men när jag väl började få lite annat perspektiv på församling och lite större församlingammanhang och testade att jobba som ungdomsledaret tag. Så insöstans också: vad är mina gåvor? Vad är det jag längtar efter, vad är jag brinner för? Vad är det jag tror att gud har lagt i mig? Och på något vis inse skulle jag få jobba som pastor, då skulle jag ju faktiskt få använda allt det där. Eller jag skulle få vara i de där sammanhangen, möta människor i alla åldrar, får använda, alltså får undervisa, få möta folk, få brottas med frågor om tro och liv och sånt som jag tycker är superintressant. Ibland tänker jag bara att det är väl så Gud ofta jobbar med oss att han tar det som bultar i vårt hjärta och gör någonting med det. Jag vet fortfarande inte vad jag ska bli när jag är historiskt. Jag tänker att själva kallet form av resa eller skatjäkt brukar använda det som. Det är som att gud lägger ut en ledrad bit för bit och så springer man på den och när man väl är det här så ser man oj, här borta finns det någonting. Jag under vad det är. Ibland tänker jag skönt där vart om man bara kunde bli nöjd. Men jag tänker att livet med i SU är ganska spännande.

SPEAKER_00 15:24

Det är överskatt att vara nöjd.

SPEAKER_03 15:26

Exakt.

SPEAKER_00 15:29

Kan du hjälp det idag? Kan det hjälp det att växa upp i en kyrka där det inte fanns en passor. Det kanske har format också din bild av vad en pastor är att det inte behöver vara så formstyrt, utan att det kan vara lite mer fritt på något sätt.

SPEAKER_03 15:42

Ja, men det tror jag verkligen. När jag började på som ungdomsledare i Muljö, det är därför jag hittade kom hit första gången. Det var ju ett församling på nästan 300 medlemmar. Men då hade man för tillfället inte heller någon pastor. Så när jag började jobba där så var det ingen pastor som anställd, utan det var jag som var en dekon. Och det var ju ganska lång tid när jag faktiskt jobbar med någon som var pastor och fattade vad det gör. Men det där tror jag har hjälpt. Det tror jag absolut har hjälpt mig, framförallt min bild kring vad församling är. Jag tänker för mig så är det allmänna prästa dummet. Eller lekmanna rörelsen. Vem som helst kan faktiskt också få vara ledare, får använda av gud och tolkar biben. Det där ligger otroligt djupt i mig att jag tänker att det där är en viktig del av den kyrklighet jag tillhör. Och att jag som pastor på något vis också finns till för att stötta det och lyfta människor i det.

SPEAKER_00 16:48

Det är en stor del av vårt frikyr. Det är ju där lekmananskapet. Det är något som vi har byggt på ändå historiskt.

SPEAKER_03 16:55

Ja, verkligen. Och att det också då i klart att som pastor har man ju möjligheten att få helt andra ingångar och möjlighet att kunna lägga tid på saker och ting och så. Det är som inte en ideella medlem kanske kan göra. Och det är ju fantastiskt. Längs ORINA också landat mer i vikten av att ändå ha en teologisk kompetens att kunna också undervisa församlingen på det sättet. Men det är verkligen att det har format mycket vad jag tänker. Att en pastor är och att min ämnesyn kanske inte är jättehög, och att jag kanske. Jag vet inte. Men jag kan också ibland tänka att det kanske också är därför jag inte heller ta mig själv allt för stort allvar eller bra.

SPEAKER_00 17:45

Har du läst någonting? Har du studerat någon teologi eller liksom så.

SPEAKER_03 17:49

Jag läste fyra år på det som då heter teologiska högskolan i Stockholm. Nu heter nu enskilda högskolan. Så fyra år teologi har jag läst där förutom bibelskolan och också. Och sen började jag jobba för missionkykan och sen så många äcke elkyrkan med ban och ungdomsfrågor ganska länge innan jag faktiskt blev pastor i ett församling. Så den vägen har jag. Du då, pastorsbarn. Jag vet att jag någon gång när jag var hos er i elomkyken, frågade dig hur det är att vara pastor i ett mer eller mindre familjeföretag för att hela din familje är där och engagerade eller var där i alla fall. Så det var ju verkligen en helt annan bild än vad jag har.

SPEAKER_00 18:37

Helt annan väg att. Jag skulle ändå inte bli passor, det var inte målet. Jag skulle bli rockskärna, det var ju målet.

SPEAKER_01 18:45

Ja, med lilla drömmen.

SPEAKER_00 18:47

Ja, det var ju det. Men jag var alltid engagerad i kyrka från det att jag var liten. Våra föräldrar drog alltid med oss till kyrkan och pappa hade mycket. Speciellt när jag var liten, då var en passade ute på sallandet. Då var det olika landsortsförsamningar. Vi en tidpunkt. Det var typ tre olika nåter till den sönder som hade gudtjänst. Vi åkte med över allt. Jag fick bli utan handbörjare på vägen. Så jag uppväxt verkligen i kyrkan. Även när jag var tonåring, man hittade in i olika engagemang, liksom typ hemgruppsledare och musiker och allting. Och hade bra ledare också. Jag var med i bordkirka Pängs den perioden när man som heter Niklas Mörling var min unglespastar och han hade jättebra och satt in mig som fick vara med en hemgruppsledare och gav förtroende som man växer med. Men jag skulle ändå bli rockstärna. Jag gick på musiklinje estetiskt. Och tänkte att det var vägen. Jag har ju också mycket familj som jobbar med musik liksom. Men nej, så vet jag inte. Sen brukar jag tänka så här att det kom in en röst här. Jag tänkte att efter gymnasiet så skulle jag ta ett år på Bibelskolan. Det kändes som att det skulle man göra om man var frikyrlig. I alla fall i de miljö skulle man gå att dra på Bibelskolan. Och så tänkte jag att det ska göra. Men sen så någonstans kom din tanke att om du vill jobba i kyrka, då kanske det är dumt att gå bibelskola. Då kanske du bättre att på teologi på en gång. Annars kanske man måste göra dubbelt. Jag hade ju aldrig tänkt jobba i kyrka egentligen. Någonstans inser jag efteråt att det måste vara ett gud som petade in en tanke som ändå fick. Jag tror inte jag hade blivit rockstärn. Men drömmen var ju där.

SPEAKER_01 20:36

Men vet?

SPEAKER_00 20:37

Vem vet. Jag är ju en rockstjärna i min församling nu så jag menade, det var så nästan nog i alla fall. Då började jag funderar på teologi, och då var jag lite kul själv. Vad jag skulle läsa med min historia. Då hade Pingst precis börjat med en utbildning. Eftersom jag var uppväxt till Pingst och var med i Pingst och då hade PTS, Pingst teologiska seminariet. Det var precis i början av det. Och jag var helt ärlig utan att göra det upprörd, så viss jag typ inte vad det är för kvalitet på det för det var så nytt. Och jag tror att det hade bara varit typ en klass eller någonting. Det var precis igång. Så jag kände nej, och så var du på Kaggholm tror jag också u skolan. Jag var inte så stun på det. Och så tänkte jag att jag läsa då. Och då tänkte jag att livets ord har ju Livets Sorts University. Och har man gått på Södmankyrkanskola, då är det så här att Livets ordet stor. Så alla som kändes det som på Södemalm, de skulle se på Livets gymnasium och sen vidare. Men jag blev ju utstängt från Södmankyrkan skola för att jag tog håll i örat här. Så jag var inte kvar. Och även om jag tyckte om livets ord så kände jag lite så här: typ jag vet hur det funkar på Livets ord. Inte negativ mening. Att jag var kritisk. Det är ingen utmaning. Jag vet hur man beter sig där. Jag vet hur man tänker, och jag är hemma på Europakonferens och jag vet hur jag ska vara. Så jag ville utmanas lite. Så då valde jag ju Hanelund istället som var en EFS-utbildning. Och det var ju verkligen en utmaning. Det var ju inte enkelt. Där var man ju V-döpare som pingstade, att man döte om. De flesta som läste, det blev ju präster i svenska kyrkan eller jobbade vidare i EFS. Men jag tyckte ändå att det var mer en utmaning. Och det är jag glad för då får man lite perspektiv så här. Man sätta olika saker. Så den vägen var det. Sen hade man tur och det var någon som snappar upp mig. Medan jag läste teologi inom gran försämnligt att vi behöver en ungdomsledare på 20%, så då hoppade jag på det med sig att pluggar. Och det var jättebra. Det kan jag uppnå alla som läser teologi att kan man jobba lite i kyrka samtidigt så tror jag det är bra för att annars blir det bara bokkunskap. Och människor följer inte alltid boken. Utan när man är att jobba med människor, det är ett även till det är bra. Jag tror även att man blir lite mildare för att teologi kan bli ganska hårt när det bara är bokstäver. Det måste bli människor. Då började jag jobba i Pängst i Österbybruk och Örbehus, det var två bort, det blev det varenska på landet. Var min första ungdomspastjänst. Sen blev jag förestånd i halstavik där det lukd är skunk för att de har ett sånt här pappersbruk.

SPEAKER_01 23:38

Just det precis.

SPEAKER_00 23:40

Det både jag ett par år. Och så var jag förestånd, en liten försämring där. Sion halstavik, och sen var det hudingen vart i ungdomspastor i Sorotön kyrkan som är lite större pingskyrka i Stockholm. Och då man jobba även med de här pingspastorna i Stockholm för det häng ihop. Så jag var ju kul. Lär man känna. Lite folk där, Niklas Pens och Andra som var där då. Men sen var det elomkänsk. Det är resan liksom.

SPEAKER_03 24:06

Nu är du liksom i äkke med kyrkan.

SPEAKER_00 24:09

Ja.

SPEAKER_03 24:10

Varför? Varför?

SPEAKER_00 24:14

Det är så himla bra, promoter för lite exent. Varför vad gör du här? Jag älskar mig till hem.

SPEAKER_02 24:20

Men jag tänker att från livets ord till.

SPEAKER_00 24:24

Jag var aldrig med på livsord, men jag var hängde där mycket. Jag kommer ihåg faktiskt. Det var lite roligt. Det är bara en anekd. Och nu kommer väl dina lyssnare tycka att varför sitter i där med den här filmen. På min intagningsintervju på Johanlund. Då var jag ju. 1920, eller vad är man när man börjar pryga? Och de bara har ju för bilder pastorisär. Jag bara att jag tycker om Ben. Jag vet inte varför de säger att mig.

SPEAKER_01 24:53

Det var väl fråga.

SPEAKER_00 24:55

Det kom in i alla fall som benne in fanet. Men så här var det egentligen att jag kände att min tid som ulans var slut lite grann. Man kan ju känna ibland när man är på en plats att man har gjort vad man kan och ska. Det fanns flera skäl till det. Men jag kände liksom att det här är. Jag kommer inte vara kvar här i huddingen. Så då började väl jag min fru leta lite. Då blev det så här mänskligt också faktiskt att vi hade köpt radhus i hudningen, det var dyrt och sådär tufft. Min fru jobbade ju där och så här. Vi hade precis fått vårt första barn. Så jag var inte sugen på att flytta så här superlångt om inte Gud skulle ha kommit med några supertil typ en skrift på väggen. Så vi letade ju i närområdet. Vi kollade på en vis radio från äskes att man kunde. Eller Stockholm, så man kunde pendla. Och då kom i dagen en annons från äskestuna. Och det var så här, min lille sir flyttat hit, hon hade träffat en kille här och flytte till äskuna och det var pändlingsavstånd. Även de inte optimalt, men till en start. Och så hade de fyra punkter i sin annons som tilltalade oss. Det var att man skulle vilja vara som en herde, och jag tyckte att jag var her, så jag tyckte det var lite min gåva. Och så skulle man tycka de målar på med musik och musikliv och det gjorde jag och så varn och ungdom, och det brann jag för, och så var det integration. Och jag och min fru, jag är bott längre bordkirka. Min fru har bort i bordkirka. Jag är bott i Salen för de som är Stockholms människor det. En moderat kommun bred bort. Jag gick i alla fall i så gymnasium. Så det var så här. Det var mycket integration. Krivdes med det. Så vi tyckte att det var kul, det vill vi göra. Så då var det så att vi flyttade på det. Så det var inte akumenia kyrka i sig, utan det var den lokala församlingen som lockade oss. Sen hade jag mycket fördomar. Det är bara älig med det. Jag hade mycket för om scout och annat med kiken. Jag måste väl ändå säga att det är bra om man kommer till ny miljö. Man får bryta ner lite av dem. Idag så jag älskar kemenkär. Jag är en liten udda fågel. Visst, jag drar fortfarande mycket till väldigt karismatiska miljöer och trosrörelse och allt det här. Det finns där på sett. Men jag älskar kemenakkykan och jag känner mig mest hemma där. Så det har väl vuxit på mig antar att jag tycker. Det var inte självklart från början. Men jag tror att det finns en nyt när man kommer från väldigt karismatiska miljöer att typ ekumenia kyrkan och det det än står för det är liksom låg karismatik ungefär. Och det tycker inte jag är sant. Jag upplever inte det. Utan upplever att det finns väldigt, väldigt mycket stark karismatik i ekemenkyrkan. Det kanske tar sig lite andra uttryck ibland. Men det är absolut en väldigt andlig miljö på de flesta ställen i alla falt.

SPEAKER_03 27:57

Och sen tänker jag att jag tycker det är intressant och vi kommer ju säkert komma tillbaka till det flera gånger. Det här med både våra fördomar gent emot varandra och andra sammanhang. Och att ibland var ärliga att våga pröva om lite. Men jag tänker också att det finns någonting i det där med att båda vi har rört oss i ganska många olika sammanhang. Och precis som du säger, ibland finns det fördomar. Jag tänker att ekemia kyrkan har verkligen hela bredden. Jag tänker att det finns ju många sammanfund som har väldigt mycket mer av den där bredden än vad vi tänker att det är. Jag kommer från ett ganska karismatiskt och halvkonservativt ände av ekemia kyrkan från början. Och den delen av vår kyrka som jag jobbar i region Öst, vi har ju väldigt stor bredd på våra församlingar. I både charismatik och hur man ser på liturgi och hur man är rent teologisk i den här fåran. Och idag så jag jobbar ju förkemin kyrkan, men är ju gift med en pingsfär. När vi går någonstans på sönder förmiddag nu, så är det att det är mönjöpinkt.

SPEAKER_00 29:09

Du ska inte säga det högt i podden.

SPEAKER_03 29:13

Jag tänker ändå att bränge skärnnet är ganska fänst kopplåt. Och jag tänkt så här: där är jag ju väldigt hemma. För det är ju som ur mitt perspektiv, som vilken ekemin kika som helst, i gudsens uttryck och annat. Men jag inser att så är det ju inte. Det skiljer sig väldigt mycket åt beroende på var i landet man är. Men jag tänker att precis som. Det tror jag att jag är verkligen tydligt i vårt samfund. Men jag tänker att även inom pengst skiljer jättemycket beroende på vilken församling man är i. Och det gör det även i FK och svenskky församlingar också faktiskt. Även om det är tydligare liturgisk ordning. Så det är där jag tänker att det är viktigt att ha med också att det är så lätt för att måla in att alla i ett samfund är så här. Eller alla tänker så här.

SPEAKER_00 30:02

Men det är verkligen inte så. Och det är mycket förändringar som sker hela tiden. Som du säger, alla samfund har stora bredder och rör sig inom sig själva. Men du och jag gillar att det är så. Kanske vår vänskap också bygger lite på att vi tycker om olikheter. Och att vi tycker att det finns något spännande i att vi har olika syn på saker och ting. Om vi ska shoppa du och jag, du kommer köra en stricken handrunda. Jag kommer försöka hitta något shoppingman någonstans med det. Det finns ju olika. Men vi kan prata om det och vi pratar om det bland faktiskt.

SPEAKER_03 30:46

Jag menar, och jag tänker att det är lite också därför. Om vi nu kommer in på varför gör vi en podd. Och varför varför tror vi att just vi två ska göra en podd. Så tänker jag att det ändå bottnar ganska mycket i just det här. Vi kommer från olika perspektiv. Vi har örtlas lite olika sammanhang i kyrke Sverige. Vi tänker lite olika i en del teologiska frågor. Vi är vana med olika miljö. Vi tänker också olika, vill jag nog ändå tro, i politiska frågor och saker som rör livstil och annat. Där har vi väldigt olika bakgrund också. Och jag tänker att livet och världen och Guts Rike blir större när vi inser att det finns en bredd. När man faktiskt också vågar lyssna in andra perspektiv. När man är lite nyfiken på en annan hållning. Hur kan min världsbild breddas. Och jag tänker egentligen kopplat till trod så tänker jag också att min bild av gud blir större ju mer jag inser att han verkar och möter människor på sätt som kanske inte är min hemmaplan men är större än mig.

SPEAKER_00 32:04

Men det är väl det som är grejen med podden. Spänningen av att det finns olika perspektiv och att vi gärna pratar om det. Sen finns det en gemensam grund som vi kanske bär på. Annars kans man inte vill göra en poddå när man känner att man är alltför långt ifrån varandra eller vissa grundväringar. Men mycket annat och att det är okej. Till och med kan berika varandra i olika tänkande. Det var i tasen som jag skickar ett sems tre för jag skulle köpa en ny grej. Då svarade du med fem-punktsplan. Kommer du använda den hur mycket? Det fanns olika grejer. Men det roliga med det är att jag kommer troligtvis aldrig hålla det med fem nya plagg på ett år som man egentlig ska enligt I maras punktlista.

SPEAKER_03 32:56

Nej, enligt Vänsknaturden.

SPEAKER_00 33:04

Jag kanske inte når dit. Men det faktum att vi pratar om det skapar en medvetenhet hos mig, och gör faktiskt ändå kanske att man tänker till. Och det är där jag menar när man är olika att man kan berika varandras liv på ett sånt och bra sätt. Så min ena sister, hon brukar säga att hennes man tycker att hon hoppar lite för mycket. Och då där har de pratat om någon gång och då kom de fram till en kompromiss som var att hon hoppar lite mindre än hon vill. Och han låter henne hoppa mer än han vill. Så det blir en kompromis på midten. Man möts bla. Han går lite längre, han är byggen och precis kortare. Och då tänker jag att det där är ett bra överlaget. Om vi pratar med varand så kan vi ju lära avann. Och det tror jag är nyttigt, och det är väldigt farligt när vi inte gör det. Vilket vi kanske kan landa in på en aktuell spaning. Vi kommer vilja i podden ta upp saker som händer typ i vardagen, och i våra liv. Och du är ju mer politisk. Det är väl en helt klar. Du är mycket mer öppet politisk om vad. För jag är nog väldigt politisk men jag kanske inte så öppet politisk för att jag vill ha kvar mitt jobb. Och andra sagen. Nej, du får också mycket skit ibland för att du är öppet politisk politisk, men du blandar in tro i här. Nu har du lagt ut några här: dels gjorde du en artikel i dagen som fick lite så här, du fick lite hög på. Och nu så kommer du ut med filmer. Du har börjat göra små filmer på din Instagram. Och berätta vad hände var. Dels varför varför gjorde du din senaste film. Och vilken allskans härlig respons har du fått på den?

SPEAKER_03 35:01

Ja, men hjälp av det här. I frågan hur mycket vi hinner ta idag och hur mycket kanske är ett samtal som kommer att fortsätta evät. Jag tänker ju. För mig så är det verkligen min trots politisk kanske inte alltid partipolitisk, men verkligen att jag tror att den får egentligen. Och på tal om det här med att det kvar sitt jobb eller inte. Ibland kan jag tänka att det kanske snarare är. Jag kan förränga så mycket på hur använde jag den plattformen som jag ändå har fått. Hade jag bara varit en röst i mängden så kanske jag vet inte om jag hade varit lika tydlig eller jag hoppas. Men framförallt så kan jag tänka att nu har jag ändå en arena och jag har på något vis ett ledarskap som jag står i och människor som jag leder i det. Där är ibland tänka att jag kanske också kan använda det på ett bra sätt. Min senaste nu och varför jag börjar lägga upp en del är ju mycket utifrån tonläget i båda samhället och på sociala medier. Som jag kanske uppfattar och det blir alltid hårdare. Och jag kan tycka det är både i den generella politiska samhällsdebatten att vi har ett sätt att prata om människor och behandla människor just nu som jag tycker är otrevligt och är lite mörkrad för. Och det är tyvärr lite förta ser också hur människor med en uttalad kristen tror beter sig likadant. Och där jag. Och framförallt så kan man ju se hur det där sprids också i sociala medier. Det är en lång intervju i går med långt samtal igår med Pear Floström för Hämmet Sven och Louisa Alén som också har lagt upp en del grejer. Där vi problematerar lite det där med att också det vi ser i sociala medier ju faktiskt kanske också får mer fäste och blir påhet lite grann för att man också legitimerar det i det offentliga rummet. Att vi just nu har ett tonläge i en offentlig politisk samhällsdebatt gör ju att de där hatet sprids även i sociala medier och blir på något vis legitimt att uttala sig hur man vill även folk. Och det här är väl någonting som jag reagerar på. Och framförallt blir jag ledsen när det är kristna företrädare som drar med den tomgången. Jag kan tycka att vi ser allt mer av en ganska hård kristen retorik hur man uttalar sig om människor och hur man för tonläget. Även om folk kan ha teologiska poänger i det så tänker jag sättet som hur vi pratar med varandra och hur vi är så snabba på att döma varandra. Så tycker jag inte anstår en kyrka. Och det har jag fått en del skit för att jag tycker. Så hela annäl för jag engagerar mig är ju också för att jag vill att ett annat röst också ska få synas. En röst som jag möter ganska ofta i människor som faktiskt vill se något annat från kyrkan som vill trycka på att kyrkan ska vara härtighetens hus, en röst av kärlek, en plats som också värnar, som kämpar för människors värde och för minoriteter och för de svagas utsätthet och så där. Den typen av kyrka som ju är ganska inte ovanlig utan den är ganska spridd i Sverige, men som kanske inte alltid syns i de sociala medierna eller i debatten. Och då tänker jag att det är viktigt att de typer av röster också får höras. För att om det bara är de där hårda, det kanske är ganska också radikala eller åsikterna som får rum och att det blir det som syns och hörs, så kommer det också till slut få effekten av att människor tänker att det verkar vara så här hela kristenheten här. Och det tror inte jag är sant. Och jag vill inte att det är det som vi ska vara. Så därför engagerar jag mig därför jag tror att flera röster behöver få höras. Vi bör, precis som vi pratar innan, vi börjar bredda perspektivet i vad kyrka är vem Jesus är, talar ut ett evangelium som jag kanske tror är mer i linje med Jesus. Men det är ju min åsikt.

SPEAKER_00 39:46

Det spännande med det som du säger på slutet: det är min åsikt. Det är ju att hela den här grejen, och det är inte bara i kyrkan ibland tänker vi att det är kyrkan bara, men det är faktiskt hela samhället. Så tycks det som att vi inte klarar av att ha olika åsikter längre. Att världen har flippat ur här. Antingen är man mot varandra eller för varandra, men man kan aldrig ha olika åsikter. Varför måste vi tycka lika om allting? Är det så allvarligt att vi måste det. Det kanske finns människor som har väldigt starka åsikter som inte jag vill umgås med privat eller personligen eller jag kan ta avstånd ifrån och sig. Men någonstans tycker jag att det är bra att människor får ha åsikter i alla fall att man kan prata om det. Men idag om du säger någonting, då ska du bli ner huggen nästan om du har den avvikande åsikt. Det tycker jag skapar ett väldigt oroligt samhälle. Folk vågar inte uttrycka vad man tycker. Vi vågar inte ha samtal längre med varandra.

SPEAKER_03 40:46

Det som är otäktel och det som också då förstärks av sociala medier är ju att det är klipp för var det en minut nu ändå upp till tre minuter som man kan fläga upp och fortfarande få ganska bra spelningar på det. Men på tre minuter. Du hinner ju inte fördjupa några något. Det är ju verkligen snabba, svartvita, ofta åsikter, saker som man vet skapar reaktioner. Ja, exakt. Det är ju den typen av retorik som är det som hörs och syns. Så jag tänker att de här lite mer. Det vi vill ha att få ta lite mer tid för samtalen att faktiskt stanna upp och lyssna till varandra. Det finns ju inte rum för det idag. Och det tror jag är enormt vanligt. Det är en enorm förlust ur kyrkligt perspektiv. Om vi missar den både teologiska fördjupningen, men också det där med att faktiskt se människor liksom. Det är veckan med dagen, och då var det han som inte gör med att säga för in det. För att det inte var minskärd till journalistaren. Han sammanfattade det vi pratade om att man kanske kan säga att sociala medier är mer huvud medan församningen är kropp. Jag tycker att det var ganska bra sammanfattat att det som händer när vi bara rör sig de sociala medierna är att vi bara gör snabba punchlines. A vi slänger oss med Bibel och vi blir ganska så här. För att bara tala till intellekt. Men den kristna tronen är ju kropp, den är fysisk. Hela inkarnationen i människa handlar ju om att vara det människor är. Och det perspektivet försvinna. Jag tänker också att det är superfarligt ur samhällsdebatten. Om vi inte möter varandra.

SPEAKER_00 42:47

Jag tänker att vi gör den här podden nu. Vi kommer podda regelbundet och ta upp olika saker och folk kommer lära känna oss under podden. Vår förhoppning var ju lite grann så här: att när vi gör det här så ska du dra med dig. De som kanske lyssnar på dig och dina fans fans fint ord. Och jag kanske har med mig folk från min falang. Och att det är bra. Att det är bra att vi möts att det är bra att vi kan samtala med varandra. Vi har en gemensam fundamental grund. Men sen tycker vi olika saker och ting och gillar olika, och det är okej. Och förhoppningsvis kan ju du och de som du har med vara med och påverka lite de som jag har med mig och kanske jag har med mig kan vara med och påverka lite av de som du har med dig. Och att det inte behöver vara farligt. Att det inte far ska förändras. Hela den här tanken om att man inte får ändra åsikt eller förändra sig på något sätt. Det är väldigt skadligt. Jag tänker på Bibeln också att vi ska inte anpassa oss i den här världen utan låta oss förnyas genom förvandringen av våra tankar. Då måste vi våga möta oliktänkande för annars kan vi inte heller förändra vår tanke. Och då kanske då säger alltid någon så här vi ska ju förändras efter Bibeln. Vi kan ju läsa Bibeln olika också. Det är också bra att vi kan prata om det. Hur man tolkar olika Bibel sammanhang.

SPEAKER_03 44:15

Och om vi nu också tror att, vilket vi är lite började i om vi faktiskt också tror på en kyrka, en kristenhet där var och en faktiskt har guds ande kan tolka Bibeln, kan höra gud talar. Då måste vi också vara öppna för att gud faktiskt talar till människor och för att gud möter människor. Och att den bilden kanske är större än bara det jag harfart av gud. Annars är vi också in i ganska problematisk syn på ledarskap och vem som har rätt att tolka. Det är klart att det var enklare om det säga, men det är bara pastorerna som har rätt att säga någonting. Då är vi klara. Men jag tror inte att det är så det funkar.

SPEAKER_00 45:04

Ja, man kompisar också.

SPEAKER_03 45:06

Ja, men absolut den rötten finns ju.

SPEAKER_00 45:11

Men absolut att jag tycker det är viktigt att vi tror på ett allmänt prästerskap. Och det kanske ändå en gemensam åsikt du har att alla kan höra från gud, alla kan på något sätt bygga en relation med gud. Och om alla kan höra från gud då har ju alla något att bidra med också. Då har ju alla någonting som de kan kanske plocka fram och ha sett. Och det är väl det som är viktigt. Men det kommer ju en prislapp. Jag måste ju vara ärlig och säga att jag inte säker på att jag är där du är, alltså att jag pallar det. Jag vet också att vissa saker, om jag går ut och säger och driver vissa linjer som i mitt huvud helt normala. Så kanske jag kommer tappa vänner på ena eller andra flanken. Men där är du med modig av som båda gå ut och gör det och ändå. För en del kommentarer har fått inte direkt vackra. Det har varit ganska mycket irritation av. Hur hanterar du det som människor? Hur tar du de? Lä dem för första, läser du kommentarerna.

SPEAKER_03 46:12

Jag läser allt och försöker så långt som möjligt, eller när jag åtminstone när jag inte tror att det är rena trollkonton utan faktiskt tror att det är människor bakom. Så försöker jag också bemöta kommentarerna så långt det går. Ur just det perspektivet som jag tänker är viktigt, alltså att också hjälpa till att beredda bilden eller faktiskt svara att inte försöka hugga på samma sätt tillbaka utan att faktiskt möta. Men det är inte alltid det ländrar väl. Men jag försöker. Hur är det? Hur jag hanterar det som människa handlar väldigt i grund och botten om att jag är ganska trygg i att jag är älskad för den jag är och att mitt värde inte hänger på de här människornas kommentarer liksom. Men sen det är ju lätt att säga och det är inte alltid man känner det. Eller det är klart att det är sett, man vill ju vara en gås som bara kommentarer in och avfrån. Men så enkelt är det inte.

SPEAKER_00 47:15

Det tror jag inte har det.

SPEAKER_03 47:18

Vad är man då som människa heller? Jag vill ju också ha ett mjukt hjärta på något viset. Det är klart att en del kommentarer sätter sig djupare. Och vi pratar lite om det i går jag och Lovis, som också har har mött en hel hat att just det här när det är kommentarer från folk man känner, då sätter de ju sig djupare. När det är bara okända människor på nätet. Men jag tror precis som du säger. Jag tror ju tyvärr att den typen av klimat som det är just nu att man så snabbt hoppar på att man vet att lägga upp någonting som är det minsta tangerar att kunna skapa reaktioner. Då får jag väl beredd på att få skit för det. Och bara den vetenskapen tror jag gör att många och även jag drar sig för att göra det. Och det där tror jag är jättefarligt. Jag tror att när vi tystar, det liksom är vi ute på utvatten. När människor börjar tysna i sina åsikter för att man är rädd för hatet.

SPEAKER_00 48:35

Då är jag upplevt ibland de människor som verkligen ändå kanske har en nära relation med Jesus och lever i än hjärta. Och man kan känna en andens gemenskap. Där kan man komma förbi olikheter ändå. För där kan man känna att okej, vi tycker inte är lika i den här frågan, men vi båda känner att vi har en relation till Jesus och det finns en djupare gemenskap och allt där. Det är okej. Jag tycker att vi måste jobba emot den här tanken av att alla måste tycka tänka vara lika. Men jag tror att det är ett jätteproblem att vi har en sån åsikt. Sen kan det finnas grundläggande värderingar av människorvärde, människos syn och andra saker som vi vill kämpa för. Men sen är okej att ha olika politiska åsikt. Det är okej att tycka tänka lite olika saker. Däremot kan vi prata om det. Kanske påverkar varandra, inflöra varandra.

SPEAKER_03 49:38

Men och det där, jag tänker två grejer. Dels efter förra valet tror jag det var. Jag är inte Sverige demokrat. Det kan jag ändå liksom. Utan behöver peka ut mig att jag står att du går parti i första podden. Det är lite mer åt vänster. Men då vet jag att jag la ut på Facebook att jag riktigt vill förstå människor som rösta. Det är så långt från mina värderingar, men jag vill förstå vad det är som gör att man är. Och att inte bara ser provocera, utan på riktigt finns du som faktiskt vill samtala med mig om detta. Och så var det en vänt mig som blir in till lunch. Vi har inte pratat på politik någon innan, men ins att vi står i två helt olika foror. Men möts i pris i den där metron och en kristan relation och har full respekt för varandra. Och som bara får möta och sitta ner och prata om det som gör att du tänker så här. Det slutar ju inte med att vi håller med varandra ändå. Men vi har fortfarande i en väldigt fin relation till varandra och respekt för varandra och en börning gemenskap ihop. Så jag tänker precis så jag tänker att det finns så mycket som vi kan liksom. Om vi vågade söka det där samtalet, så finns det så mycket som vi kan berika sig av stället. Vi behöver inte lämna i samma sikt. Även teologiskt kan vi lämda i olika hållningar så länge vi någonstans förenas kring det som är centrum är otroligt.

SPEAKER_00 51:00

Det finns ju inget att vara rädd för. Jag upplevde när jag läste teologi på Janelund, och det fanns väldigt olika. Jag kommer intriv och allt det där. Då var vi olika åsikter om barndop om olika saker. Men jag upplev ju bara att det gjorde två saker med mig. Det ena var att det skapade en större förståelse av mig för andra människor. Så att jag faktiskt kanske fortfarande inte utövar barndop själv, men jag förstår de som gör det, och jag förstår vad de kommer ifrån. Och kan ha respekt för deras sätt att se på det här. Men det andra gör det också att det stärker min egen övertygelse. Om jag vill ha möta någon även om jag inte byter åsikt, kanske jag blir ännu mer övertad om min egen åsikt. Och det är också positivt. Men det finns ju inte vara rädd för. Så kommer du blir ännu mer övertygad om vad du tror, eller så vågar du öppna dit sin och tänka nytt. Det är också en vinnning. Men vi hade ju i vår stad. Vi har ju en stor konferens, där har ju talat varst grad. Men alltså vissa talare vi började in. Och var kyrke som hoppar av sig. Vi tog in Ulf Ekman och då hoppade kyrker av. Och då tänker jag ibland så här. Kan man inte ens lyssna på en annan person? Är det så farligt att lyssna på någon som är. Jag inte katolik som nu Ulf har blivit av. Men jag menar, jag har inga problem att prata tro med dem. Det är inget problem att lyssna på dem. Sen kan jag väl sålla vad jag tycker är bra och inte bra. Men tydligen är folk som neröna att man vågar inte lyssna på andra människor. Det tycker jag är svårt. Det kommer skapa mycket problem i framtiden om vi inte lär oss hantera det i kyrkan.

SPEAKER_03 52:42

Både man har svårt för att lyssna till andra men man är också så himla rädd för hur kommer andra se på oss om vi gör det. Jag tänker att det handlar också om det här att vad kommer andra tycka att tänka om mig eller om oss som kyrka om vi byr in den här talaren. Elom jag väljer att söka dialogen med den här människan? Det där är ju också någonting som vi behöver jobba bort.

SPEAKER_00 53:07

Jag pratade med en person inför den här podden som sa här: Ska du podda med Ida Maria? Du måste vara försiktig. Tänk på vad hon ligger ut för grejer på nätet. Du kan bli assocerad. Hela podden går ut på att vi är olika också och att det är okej. Och vi tycker också mycket lika. Men folk är så nervösa på en gång liksom. För inte ens liksom att du kommer sabba när det var, jag har en godn Perol för URL och han har ju varit med och drivit den här GSL-HBTQ-konferensen. Och jag jobbade med den frågan för mig och för min kyrka för några sedan. Vad vi tycker och tänker och tror. Och bara rent, jag hade inte ens landat in åsikten, utan jag åkte till Uppsala och gick på någon så här dag med Anders Gärman och andra som var liksom i traditionell hållning. Och tänkte att jag ska åka till GSL HBTQ också för att se vad de säger. Jag hade kollegor som ringde upp med och så här: och inte dit, det är karriärskälm ord, dyker inte upp där, går inte dit. Jag vill ju bara höra vad de säger. Jag är inte ens bestämt med vad jag tycker. Men går inte dit, du sabbar för dig själv och du ska ut bok nu och håller inte på med det här. Alltså, en sån värld känns inte bra. Och då blir väl jag lite rebells snarare så jag kan tycka så här skitsamma åker dit för att du ska inte styra det vem jag åker. För att jag kan åka. Det är lite auktoritetsproblem som kanske med. Kom inte säga till mig att inte jag kan åka på en konferens dåkare dit. Jag tycker att det är viktigt. Och det är ni som lyssnar på den här podden nu. Det här kommer ni märka att jag är ett tema för vår podd. Att vi kommer vilja möta saker ur olika perspektiv och inte vara rädd för det att prata om det. Och vi tycker olika om saker, och det är okej. Ida Maria kommer inte bilda politiskt parti. Ni behöver inte vara oroliga för detta.

SPEAKER_02 55:03

Men vet, under skärut.

SPEAKER_00 55:06

Men må hända, kanske Ida får med mig på en seconhand shopping, och kanske jag får med henne till Moron och Sand. Vem vet, vi får se vad som händer i framtiden. Men som en första podd så här kan man bara säga: kul att alla är med och lyssnar. Jag förväntar mig att vi kommer få en hel uppsö av lyssnare. Det är bara jätteroligt att ta gärna kontakt med oss och fortsätter lyssna på podden. Målet är väl att vi ska försöka få ut någon i veckan en i vecka, kanske om vi klarar det.

SPEAKER_03 55:36

Om man som lyssnar också har tankar eller idéer på saker de tycker att vi ska ta upp.

SPEAKER_00 55:43

Då skriver man till Ida Maria och uttrycker dem. Till mig så kan man skriva om man tycker det är bra.

SPEAKER_02 55:51

Bara ägda och skurar.

SPEAKER_00 55:53

Det är väl bra. Du tar ju ändå så mycket sånt här i ditt vardagsvis. Tack till alla lyssnare Sejra. Vi ska runda. Vi är närmare oss timmen och det är nog ganska dagom. Vi sa här: hur länge ska vi podda. Det visste vi inte ens, men nu har vi en sett 55 minuter. Tack för en bra podd och välkomna tillbaka alla lyssnare. Hej då. Tack för att du har lysat på vår podd. Både jag och Ida Maria ut och regse en hel del och besöker olika kyrkosammanhang. Följ oss på sociala medier för att inte missa vad vi dyker upp nästa gång. Kå också in på libres. Gurlig, det är snart tillbaka igen. Hej då.