Skogsmulle, Gift vid första ögonkastet och Bön.

I dagens avsnitt samtalar vi utifrån lyssnarfrågor kring bönen. Vad är det som händer när vi tänder ett ljus i kyrkan, skriver en bönelapp eller tar en böneduk? Hur mycket av bön handlar om att bara "vara" kontra att se bönen som ett "arbete"? Och hur ska man se på uteblivna bönesvar? 

Förutom detta delar Joels sina känslor kring Skogsmulle och Ida-Maria berättar om sin fascination kring serien "Gift vid första ögonkastet". 

Kolla in våra böcker 

När taket måste brytas upp | Libris bokförlag

Gud är ingen godisautomat | Libris bokförlag

Lyssna på Vardagsandakten

Vardagsandakten

Musik: Dyson Eldh

Transcript

SPEAKER_00 0:01

Välkommen till varför inte med Bänge Sö och Backman. Gedar Maria arbetar som församlingsutvecklare och evangelist i gemia kyrkan. Hon är kronikör i tidningen dagen och skriver också böcker. Själv är jo pasterkan i SEGS turnare. Jag driver på den vardag och också jag författare. Vad roligt att du med och lyssnar och tar del av vårt samtal om tro och liv. Sådär. Välkomna till varför inte. Nu är vi igång igen. Precis. Nu kör vi. Nu kör vi. Och en vecka sedan sist. Det är jättekul att se att de här tittar lyssnar. Lyssnar sifrna. Ökar. Man ska kanske titta på den roisen. Men att det ökar, att vi faktiskt. Det är fler fler som lyssnar. Det tycker jag är jätteroligt. Men fantastiskt.

SPEAKER_02 0:59

Att folk vill hänga med oss. Det är ju ändå ganska kul.

SPEAKER_00 1:03

Jag tror att du är magneten och jag är. Jag är med som världen. Men det är roligt som tusan faktiskt. Det är jättekul. Men du veckan sist, nu har varit helg. Vad har du gjort i helgen?

SPEAKER_02 1:17

Ja, men det har ju varit lång helg till med. Det är ju varit valga grejer. Det känns som att jag har gjort den här kommit över den här pöcken som jag har haft under våren. Så den här veckan har jag gjort mina sista långa, inte sista, men ett antal kvällsjobb i församlingar runt om i vår region. Och det har varit så här sista driven nu innan det lugnar ner sig lite grann. Så det har varit roligt. Jag har varit besökligt olika försämringar. När det handlar om församlingsutvecklingsprocesser. Det är ju fantastiskt kul och kul att också få komma tillbaka till församlingar som man har följt ett tag.

SPEAKER_00 2:04

Har du aldrig varit.

SPEAKER_02 2:06

Men jag har varit i gränna och i torpa.

SPEAKER_00 2:12

Gränna säger mig något, för det är god ist. Det är ju polkarnas hemvist. Men torpa ser ju absolut nå.

SPEAKER_02 2:19

Nej, precis. Men det ligger i närheten av Österbyho och Tranos.

SPEAKER_00 2:25

Jag är medos känner jag till.

SPEAKER_02 2:29

Men det är så fint att få vara framför allt i. Grönna är nog en församling som ligger med varmt om hjärtat just nu. Den är, alltså om det är någon som lyssnar på den här och känner att man. För att står jag sa ju det.

SPEAKER_00 2:44

Det är jättemånga som lyssnar.

SPEAKER_02 2:48

Om någon av de som har lyssnade på detta känner en länge efter att få göra ett pioniär satsning. A får flytta någonstans och bli utmanade av gud till att verkligen få vara med och era skillnad i en församling och er en byggd. Då kommer det granna. Det är en församling som just nu när jag möter dem i Onstas så är ju en i samlingen 70 plus, resten är 80 plus. Och är en församling som rent världligt typ inte kommer finnas kvar om tio år. Men det är en, den församlingen har gjort en resa under den tiden jag har fått följa dem. From att det har varit ganska konfliktfullt och lite annat till att de bara. När vi sitter och möts nu, så har de sån kärlek till varandra, alltså de lever församling. De följer med varandra vet och besöker varandras anhöriga på äldreboendet. De är den här församlingsgemenskapen att de får mötas och de får dela tro. Dela livet med varandra, fika tillsammans bet tillsammans. Det är det som ger dem så mycket kärlek och hopp och de talar med sådant hjärta om sin tro, om sin församling, om sin byggd. Det enda problemet är ju att de är gamla att de inte orkar så mycket. De har ett stickafer där de ser folk komma och de har ett sommarhem där de möter människor och de är på stan vid gränna marknad och i hamnen och i annat. Så de gör så mycket som de bara kan och orkar. Men de skulle verkligen behöva ett under av att det kommer lite nya människor hit. Men så vill man så vill man ha världens mysigaste och finaste familjegemenskap i den där församlingen. Och samtidigt verkligen få göra skillnad, då ska man komma till grann.

SPEAKER_00 4:51

Ja tänker jag så att det är viktigare. Min erfarenhet är ändå att vilja och inställning trumpar mycket omständigheter. Det är klart att man behöver unga och man behöver vissa förutsättningar, det måste man ha. Men jag tror ändå att du kan ha jättebra förutsättningar och jättedålig attityd eller inställning. Och då kommer du i alla fall inte växa. Utan hellre tar jag äldre eller tröttare eller slitnare församling, men med rätt inställning. Så då tror jag att man kan skapa mer. Det finns möjligheter för gud att verka i sån miljö. Men vad roligt. Och sen kan man köpa köpa påkar när man är där. Så det är super bra.

SPEAKER_02 5:34

Exakt. Och gränna dina barn. Det är också en jättevacker plats så bara det.

SPEAKER_00 5:42

Jag ska berätta om grejer om både snart som varit lite rolig i helgen. Men innan det, vad gjorde du i Valborg? Vad gjorde familjen brände här.

SPEAKER_02 5:49

Sen har jag varit ledig i helgen. Så jag firade i Valborg med familjen i Muljö och jag var eldön här. Och sen verkligen bara haft en ledig helg. Det är, valbårsfiandet i Muljö har läggat ner under ett antal år. Så det har liksom förra året var första året som man startade igång igen. Och det gör att det finns ett sådant uppdömt behov typ här. Det kändes som att hela Muljö var där. Och det var liksom ponyridning och popcornmaskiner. Och man verkligen satsade på att nu gör vi en plats för familjer. Så det var jättefint. Väldigt roligt att få med oss där. Och sen har jag varit i kyrkan i sönders och bara fått gå på gurtjänst i min egen hemförsamling och jag upp ett inlägg från det för att det var sådroligt fin gurtjänst. Vi hade med hela låsångsteamet från lärring 26 som vi pratade om för några veckor sedan. Och sen hade vi adderades det på folk från församlingen. Så det var hela det teamet plus någon yngre som var med och spelade keyboard. Och sen var en äldre som var med på Orjel och så var det tvärflöjt och klarinett och saxofon. Det var extra allt.

SPEAKER_00 7:18

Och det är ju din man, Joseph, som lite grann drar i det där inte.

SPEAKER_02 7:24

Ja, jag gjorde det till lär. Men nu är det en annan som inte Mikel som har ratt ihop det här eget.

unknown 7:32

Ja, okej.

SPEAKER_00 7:32

Men han är med lär, va?

SPEAKER_02 7:34

Ja, det är absolut. Definitivt.

SPEAKER_00 7:40

Vet du vad jag har också varit ledig. Det är bara så sjukt, två dagar i rad. Och det här är ju min stora kille så här att jag kan ibland få oss två dagar i veckan. Det händer väl. Men aldrig i rad liksom. Det är alltid typ så här måndag och kanske lördag. Men nu har det varit väldigt mycket lördagar också. Så jag har nog rullat på mer sexdags veckor än fem. Eller sju ibland. Men den här veckan fick jag två dag. Och det var ju bara. Då kände jag så här, det här behöver jag. Så jag måste till hösten försöka styra upp att jag har lite mer dubbla ledheter, alltså i rad. Ibland tar en dag ner i varv och sen kan man juta nästan. Plus att det har ju värsta. Inte värsta trädgården är meningen att den är superfin, men värsta trädgården är meningen att den är väldigt stor och är mycket jobb. Nu var vi trogna vårjobbet. Det var att vi startar igång och åkråsklipparen, se att den funkar, klippar gräs, klippa ner buskar, fixa grejer. Det var två dagar ute i trädgården. Men det var fint också. Det var varmt och skönt.

SPEAKER_02 8:45

Är du så att det bara är ett onhört ont. Eller finns det något i dig som också säga njut eller grann av att få sitta på det.

SPEAKER_00 8:53

Jag nuter av trädgårdsarbete och sånt. Därför jag tycker att jag släpper så mycket av mitt andra tanke jox. Man har så mycket med sig hement. Men det tycker jag att jag släpper nu och jobbar i trädgård så att jag tycker det är jätteskant. Mitt problem och min fruproblem är att vårt trädgård är liksom för stort tycker vi egentligen. Vi skulle vilja haft mindre trädgård som man kunde sköta om. Nu är det ett konstant dåligt samvet om du förstår med det. Och ändå är vi bättre ut i år än vi har varit på många år. Vi ligger för det lite grann. Men det är himla mycket jobb. Det är det.

SPEAKER_02 9:30

Våra tidigare grann hade de hade också en sån här trädgård som de aldrig han med riktigt. Att vi inte att de måste söka. Nej, men de var fantastiska men de var mitt i barnfamiljens russen, när de borde här. Och då sa de det här med vår trädgård. Vi tänker att den är till för att våra grannars trädgård ska se fina ut. Så om vår inte är välskött, så kommer alla andra sig fantastiska ut du kan trösta dig med den när du känner att du inte hinner med så kan du bara tänka att jag gör det av sympati för mina grannar.

SPEAKER_00 10:07

Vi bor ett ganska pittoriskt villa samhälle. Det är väldigt många som skötter om så här tregar är väldigt bra här. Så då på ett sätt visst kan jag bli en motbord. Men sen finns det en kalsträdgård i vårt vilda område också. Så den gör ju redan det. Så det är ju något mellan till kalsträdgården.

SPEAKER_02 10:23

Det är bara de där som inte hinner med.

SPEAKER_00 10:26

Inte riktigt lever upp till hypen. Men sen var emot min syster och hennes man Erik på Valborg. De har en ännu större tomt. Så de hade dragit upp till en majbrasa. Så vi är vad det är. Det var ju faktiskt härligt att få tända på den och ser den brinna. Det är väl alltid där som det ska vara på Valborg. Jag tycker inte de var sjunga. Det ska alltid folk göra på valborg. Men det är sånt där. Sen var jag ledig två dagar. Sen var jag igår på Roadtrip. Då var i Kil. Vet du vad Kilger.

SPEAKER_02 10:56

Ja, det ligger i världen. Utan för Karl.

SPEAKER_00 10:59

Det är i Värland, utanför Karlstad. Två mil utanför Karlstad. Typ. Något sånt. Ja men det är fint. Och pryka i sannols kyrkan.

SPEAKER_01 11:08

Det var väldigt trevligt.

SPEAKER_00 11:09

Det är en pastor där som heter Adam Harkness, som jag har haft väldigt bra relation till. Och jag har jobbat lite så här pioniärråd ihop. Det är det, tycker om honom mycket. Nu sticker han till Uppsala. Så då får jag bjuda in också. Vill du bli pastor i Kil och jobba där, eller liksom hitta. Då är det faktiskt fritt fram nu. De söker pastor. Så Adam lämnar, så jag jobbar i Uppsala istället. Men det var väldigt fint. Hade med min bok och sådär. Och då kommer jag till min godis anekdot grenna. Och det här är andra kyrkan, jag är med om det här. När jag kommer med min bok. Gud är ingen godis automat så ska man göra något av det. Och i barnstunden, så Adam hade köpt en godis liten godis automatsnurra så här. Och så skulle han då att barnen skulle hitta vad det här för något här. Sen rote upp något barn där föräldrar om ett barn kommer upp. Vad är det för någonting? Ja, det är en godismaskin. Och då har man så här föräldrarnvis till Adam så att den får han inte äta av. Antikimax. Ungen stod där, fick godismaskinen inte för äta av. Men det var massa folk i kyrkan som bara tar gärna en godis och då löste sig i alla fall. Han fick godis obätande barn.

SPEAKER_02 12:25

Men stackars barnet som fick se alla andra äta i godis men inte fik.

SPEAKER_00 12:29

Ja, men det var något sådär. Jag har inte varit lika sträng på mina barn. Men det beror på. De får inte äta obegränsat heller. För det finns någon gräns. Däremot, varför jag inte kan bli paster i kil, vill du ha det? Det skulle ju ta licenar med.

SPEAKER_02 12:47

Vad du?

SPEAKER_00 12:49

När jag kommer till kil när jag kör in i kil. Jag ska bara säga att jag tycker om den kyrkan väldigt mycket. Jag har varit där tidigare någon gång, men inte prydikat, men nu är en fin kyrka, fin plats. Men då ser man de här skyltarna på vägen i kil, så står det så att välkommen till mullskogen. Och det för mig, alltså något jag hatar i livet för är skogsmulle. Jag hatar skogsmulle med en brinnande passion. Och där var väldigt svårt för mig. Mina föräldrar tvingade ut mig på skogsmullen när jag var barn i Örigrund när jag borde där. Och det är liksom det traumatiska skittrollet som döker upp där. Så jag har ingen kärlek till skogsmulle. Och är det så att han här de skogorna, så kommer jag inte jag börja jobbar. Det kan ju ha klart för det.

SPEAKER_02 13:34

Det här är ju någonting som konstant pågår mellan dig och mig tänkte säga. Alltså, att jag ändå är lite mer friluftig än vad du är.

SPEAKER_00 13:44

Men du tycker säkert att skogsmullet är lite skärmigt liksom.

SPEAKER_02 13:47

Alltså, jag har inte varit med i skogsmullen själv. Jag har ju hängt i skutna istället. Men jag tycker att grejen är bra. Och framförallt så tänker jag att det är bra att barn får komma ut i skogen. Så för mig så är det tag inte emot så jättemycket. Men jag tänker att jag tror inte. Men jag tänker att det är ju få församlingar som har producerat så många ambassadörer i Akmönerskyl som Kil. Det är ju mängder av pastorer och nationellt anställda människor som kommer från Kil.

SPEAKER_00 14:31

De har ju Navedalén där till exempel.

SPEAKER_02 14:35

Exakt. Och till exempel alla Lundbrödna.

SPEAKER_00 14:40

För samlingen i en så av. De var jättevänliga och björde mig på lunch efteråt. Men en super trevlig församling. Och som jag sa, Adam Harknans är en favorit. Så jag tycker att det är jätteroligt att få vara där. Det var toppen. Det var bara liksom skogsmullen, det går inte liksom. Jag kan fråga alla runt mig så här. Fråga min familj, fråga så här. Vad tycker jag om skogsmullen. Då blir det gärna så här rätt. Folk bara vinklort.

SPEAKER_02 15:06

Är det själva mulfiguren?

SPEAKER_00 15:11

Det kan vara en kombo. Men jag tror att det är trollet mycket. Jag tyckte inte om honom när han kom där när jag var i skogen som bara. Det var nog traumatiskt.

SPEAKER_02 15:23

Man kan ändå lite förstå den grejen.

SPEAKER_00 15:27

Eller hur?

SPEAKER_02 15:27

Tack. Om det är själva, själva skogen är svårt ofta.

SPEAKER_00 15:34

Det är kanske inte superviktig diskussion här. Men det är bra att folk vet om. Jag har en väldigt stor lista av saker jag inte gillar. Och skogsmullen här nu är högt bra. Men finns saker jag gillar också så. Men tal om saker som vi gillar. Nu har jag ju beskrivit mint för skogsmulle. Och vi har, för alla dig som lyssnar och tänker sig att vara för strunt podd i. Det är ett jätteviktigt och bra ämne som vi kommer ta om stund som har kommit in för lyssare. Men Ina Maria, du älskar ju själv vid första ögonkastet. Kan du förklara varför du älskar det här tv-programmet?

SPEAKER_02 16:13

Gft i första ögonkassen. Ändå var viktigt.

SPEAKER_00 16:18

Det är ganska stor skillnad.

SPEAKER_02 16:20

Det är faktiskt ganska stor skillnad. Jag sa ju det att innan vi började spela in här att jag är precis att tittade på senaste avsnittet. Men det är ju typ den enda reality-tv-serien som jag klarar av. Och som är lite löjligt för tjus i. Så börjar jag tycka nu faktiskt att nu är de uppe så många säsonger. Så nu kan man liksom grejen. Det tycker jag lite tråkig.

SPEAKER_00 16:45

Det är inte lika mycket chock längre.

SPEAKER_02 16:49

När man har hört lite resonemang och ja typ så. Men det finns ju någonting. Jo, men jag gillar det. Dels då. Jag tror att det är två saker. Dels är det att det faktiskt handlar om att jag upplever att de allra flesta som är med i det. Jag söker kärlek på riktigt. Att man faktiskt vill. Elma i TV. Man vill hitta kärligen. Det är ganska. Jag var ju tvungen att titta in på något avsnitt av Lavis Blind för att det var sån hype runt i år nu. Och också så här: där finns egentligen samma grundtanke men det ser också så väldigt mycket yta och flashigt och liksom glamoröst är. Och mycket fokus på sex och annat. Och jag tänker att det finns något ändå gift i första högrastet, den här SVT-produktionen som är lite oglamorös. Alltså den är ganska osminkad på något vis. Man får följa med folk i deras vardag och deras baksider och allt det där. Det finns något allligt att jag nu inte det. Det är nog det ena verkligen så här: det finns ändå en ambition av att även om inte alla håller, så ambitionen är inte bara den där passionen och det erotiska utan att faktiskt hitta en livslångs kärksrelation. Det tycker jag är vackert. Och sen så är det jag också gillar med det om man är jämför med blind-typ. Det är ju hela den här expertgren. Alltså, jag tycker att det är intressant i hur psykologerna är med och följer dem. Jag brukar skilja på att jag gör ett jobb syfte förstås. Det är också intressant till parterapia. Men lite parterapeutiska att förstå hur människor fungerar och att vilja förstå det.

SPEAKER_00 18:46

Det är ju tärde med det. Det är så här, du gör när du vill för det och verka som att det är okej att du tittar på någonting. Det här är sociologiskt studium av människan.

SPEAKER_02 19:00

Det är jättefint. Jag tänker att alla realitet serier är ju sociologisk studie. Men det som ändå är. För det var verkligen det jag upplevde att jag saknar när jag tittade på Lovis Blind, som jag tvingade mig att se lite grann. Det är just det här att man bara lämnar dem helt ensamma i den där relationen och bara kastar ut dem och så blir så total haveri och bara snaskit TV.

SPEAKER_00 19:26

Den som inte har sett kärnvick i första gången kastet, det går ändå ut på att de ska gifta sig direkt. Är det inte typ så här?

SPEAKER_02 19:32

Jo, det börjar med att de gifte sig.

SPEAKER_00 19:34

Det börjar med.

SPEAKER_02 19:37

Men de har ju liksom, de hållit på ganska många säsonger nu. De har ju förbättrat vissa grejer. De första säsongen var det en Präs som var med, som också är en av terapeuterna.

SPEAKER_00 19:49

Jag kände han typ så här: det här inte sägs det är. De är ihop parade.

SPEAKER_02 19:57

Man får söka. Och så är det experter som sitter och parar ihop folk utifrån att de här tror vi på kommer faktiskt funka. Det är det jag tycker är det intressanta är att de också får upptäcka vad är det vi faktiskt. Vi förstår vad experterna har sett till oss. Och att de börjar utifrån en helt annan ingång än attraktion.

SPEAKER_00 20:20

Om man vill nu då. Jag vet att det är en jättegullig serie och att du tycker att det är unskärar. Jag ska trampa försiktigt i min kritik eller i frågande. Men om man säger så här: finns det någon risk att man urvattnar äktenskapets betydelse?

SPEAKER_02 20:35

Ja, absolut.

SPEAKER_00 20:36

Det blir det första man gör.

SPEAKER_02 20:40

Ja, alltså utifrån en bibisk syn på äktenskapet så är det väl klart att det är transigt. De gör ju inte in för gud och den här församling. De lovar inte varandra att älska varandra i nöd och löstig stöd skiljer oss åt heller. Så det finns mycket man kan ifrågasät det kring äktenskapet. Men det är ändå. Ingången är ju ändå på något vis att få det att funka, livet ut. Det tycker jag ändå ändå ingången är inte bara att det ska vara ett experiment i fyra veckor.

SPEAKER_00 21:14

Nej, om man säger så här: man ska vara snäll mot dig. Jag tycker det är lite transigt. Det är ju uppenbart av grejen att mycket mer än de andra dejingprogrammen så söker de inte bara någon att data eller hucka med. Ut det är ju här verkar som att man vill bygga ett liv med någon. Det är ändå poängen att verkligen vi ska gifta oss och sen göra det. Och det är klart, det är ju en fin ingång att man söker något djupare.

SPEAKER_02 21:39

Men sen blir man ju ändå alltid lite irriterad.

SPEAKER_00 21:42

Det är helt rubbat i alla fall.

SPEAKER_02 21:47

Det måste ju ändå bli lite roligt att eviga av det.

SPEAKER_00 21:51

Jag tänker att jag ska titta på det här. Sen ska vi ha att vi tar ett fel podd sedan om. Det här kan vi se vad det.

SPEAKER_02 21:58

Jag vet att det finns jättemyga som tycker det. Men till mitt förslag då. Det finns väldigt många andra realitet som är fyrligt framsare. Det här är den enda jag följer.

SPEAKER_00 22:09

Min fru och många släktingar till mig följer det här lavande spektrum som är tokar. Så det är också lite. Så det finns ju något för det. Jag gör inte. Jag satt och tittar på en dokumentär om Hallkomen igår. Så det är inte mycket bättre. Det är inte mycket bättre. Men om vi nu lämnar skogsmulle och gift i första ögonkast. Men förresten, alla ni som lyssnär. Vore väldigt kul att höra vad ni tycker om gift i första ögonkastet. Att en matarskullet vet vi. Men hur det går med gift i första ögonkastet. Jag tror att jag är på mer farlig mark än vad du är. Alltså, gift i första ögonkast. Det kommer vara många som ändå tycker det är skärmigt och du är gullig serie rör inte den. Men när man säger i akumenekyrkan forum att man inte gillar något med skogen, då är man ju rökt.

SPEAKER_02 23:02

Du är ändå på safe plan för att du reviser skogsmullet.

SPEAKER_00 23:08

Det är inte främst.

SPEAKER_02 23:09

Nej, då är det en annan fara ut.

SPEAKER_00 23:15

Vi har fått in lyssna frågor. Och vi ska vända sig till dit för vi vill ha tid till det, och det var väldigt bra frågor. Först fick du in en fråga. Och vi kanske börjar lite där. Men sen kom det en fråga till som kom in till mig och som är samma det rör sig i bönens eller närmandet av gud på det sättet. Den frågan jag fick handlade lite mer om vad gör man när det inte blir som man har tänkt eller längtat eller hoppats, och bönsvar som ut det blir, och samtidigt uppmanas vi att lyfta fram alla våra önskningar för gud och så. Det är en viktig grej. Och sen så du fick en fråga som lite mer berörde när vi var inne och talade om ljusständning och olika moment. Vad vill du säga om den? Ska du kicka igång samtalet där med den frågan?

SPEAKER_02 24:02

Men jag tänker att de två egentligen hänger ihop lite grann. Därför är det bra att vi ändå adresserar dem tillsammans. Jag fick en fråga utifrån det samtalet vi hade för två podder sen. När vi talade om 200?

SPEAKER_00 24:18

Men det fyller sig för tungtal, precis.

SPEAKER_02 24:26

När det lite in i ljusbärlaren så var det många som tyckte att det var konstigt och så.

SPEAKER_00 24:31

Det var jag som tyckte var konstigt.

SPEAKER_02 24:32

Nej, det var du som tyckte det var konstigt. Och att ibland vågar utmana sig och testa nya saker eller pröva nya praktiker. Och den frågan som kom in handlade egent om att vad är det vi tänker händer när vi gör de där olika praktikerna. Att vi frågan var ställt utifrån att när vi tänder ljus i ljusbären, eller när vi går fram till förbörn, eller när vi sjunger lovsån så minst av den här personens erfarenhet av att vi har en förväntan på att någonting ska hända. Och att kanske också att hon själv hade sett i sin ungdom att det verkade som att någonting händer med hennes vänner och så där upplevde någonting. Och då var väl frågan lite grann så här vad är det vi tänker hände? Och jag tänker att det där, och vad gör vi när det inte upplevs som att det händer någonting? Så därför tänker jag att det hänger lite grann ihop med det där med bönessvaren med. Varför ber vi om vi inte får bönsvar? Jag tänker att de hör samman lite grann. Vill du?

SPEAKER_00 25:47

Vi kan börja med det som jag upplevde när jag tog upp det med bönjustänningen till exempel. Så att jag kommer ifrån en karismatisk miljö som är mer fokuserad på den personliga förbören med kanske handpäggning och så. Det är min erfarenhet när jag växte upp. Det var det vi gjorde. Vi började in till personlig föremåta. Lå händerna på folk och sånt. Och det finns ju också tydliga bibli exempel på att de lå händerna på de här balna greet. Sen när jag kom till ekuminkykan och började här. Då hade ju elomkyrkan en stor ljusbärare, eller så här, man tände ljus. För mig var det ju väldigt annorlunda. Det var något av mina fördoms. Det fannade på fördomskontot av några sorts. Vad är det där för något, liksom substitut för the real deal ungefär. Och så hade jag en dålig inställning, kanske när jag kom dit, eller jag hade ingen förståelse för det. Det är så rätt det sagt. Men då började jag se vad som hände hos oss vid ljusbärare. Vår ljusbärare står vid korset, så här finns ett stort kors och så står ljusbären där. Och så började jag se folk gå fram till den här ljusbären. Jag såg att de tände ljus, men det var inte så att det mycket om tändet ljus och gick, utan ofta stod de kvar där vid korset och bad. Och jag insåg att det hände ju någonting här. Det är en kommunikation på gång på något sätt mellan gud och människor. Och ljuset är någon form av del av det som fördran. Och så såg jag och sen såg att folk till mig bland stannade och bad för varandra ljusbärare. Jag såg att det var en hel grej. Och då börjar jag bli lite intresserad av det. Och sen så har jag själv börjat. Jag går alltid fram till ljusbären och tänret ljus nu. Men för mig så är ju inte ljuset i sig magiskt. För mig är inte det en sån här, oj, det är just ljuset i sig som är grejen. Ut är ju det att jag sätter mig i rörelse på något sätt, till gud. Jag går dit, jag tänder ett ljus och när jag gör det så har jag en bön med mig. Och den bön betyder någonting. Och det händer någonting där när jag då gör det. Och vi i vissa tider har till och haft att jag har haft ett bönne. En person eller någonting varje söndag går fram och tänder ett ljus. Och det blir väldigt upprepande påminnande att nu betar för det här. Så där börjar det för mig att idag kan jag säga att vi har köt i vår ljusbär. Vi har till och med fått ta bort bänkar i vår kyrksal för att göra plats för att folk ska komma fram. Det är en jättegrej att så att sig att folk går fram dit. Sen har vi placerat eftersom nu tror jag är mycket. Vi har placerat personliga förberedare vid sidan av ljusbären. Så att går du fram och tänd ljus kan du också gå få person i förbärda med handpåläggning om du vill det. Det går jättebra. Och så har vi bönekorg, man kan skriva bönelappar. Vi har haft bönedukar också som man kan ta och ge till folk. Så vi kör på allt det här. Men för mig så tänker jag att det är inte ljuset i sig. Det är inte heller böneduken i sig. Det är inga magiska ceremonigrejer på det sättet. Men det gör något med mig och min längtan. Eller ett sätt för mig att uttrycka min längtan kanske jag tänker.

SPEAKER_02 28:54

Men jag tänker att vi är inne lite på det där i. Jag tänker nog flera saker kanske. Dels tror jag att vi har vissa handlingar. Typ ljusbäraren, skriva lappar som man gör ibland förbänen, låsången. Jag tänker att det finns en hel del handlingar vi gör, som ju verkligen handlar om det som vi också var inne på förra gången, att öppna mig själv för saker och ting. Att det kanske egentligen inte är någonting som händer utifrån, men det handlar om att jag gör mig mottaglig. Eller att jag, att vänder mitt hjärta mot gud. Att jag med min kropp och med det jag är också vänder mitt fokus att jag hjälper mig själv att fokusera på gud eller att öppna mig för gud. Jag tänker det lite samma sak som det här med att räcka händer i lovsongen. Att det är på något vis också att jag överlåter mig till gud, eller jag sträcker mig mot gud. Men handlingen i sig är ju egentligen inget magiskt, men det hjälper mig och det är ett sätt för att också rent kroppsligt visa min tacksamhet eller min överlåtelse. Men sen tänker jag också ha. Och det här är ju jättespännande samtal, egentligen att det finns ändå vissa handlingar som gränser vid det där. Som är den kristna trons misterium på något vis.

SPEAKER_00 30:27

Absolut.

SPEAKER_02 30:27

Det finns. Det finns vissa handlingar vi har som vi kallar för sakrament, alltså i nattvärden i dopet, som är ju en del sakrament för att Jesus påbjuder dem förstås. Men vi tror ju också att det ändå sker någonting i mötet med det gedomliga vid dopet och vid nätvarden. Och jag tänker att det där. Och ett vis också det där med när man ber för böner dukar. Eller varför praktiserar vi hand påläggning. Det är klart att det finns någonting i det där som också är bibiskt och som kanske är ibland lite bortom det vi själva kan förstå och förklara. I varför liksom. Ja.

SPEAKER_00 31:12

Det var skick där att sätter igång något övernaturligt moment kommer ändå i rörelse. På ett sätt när jag säger att ljuset är bara ett ljus och duken och banduk, det är ju tills det kommer i kontakt med någonting här. Det är ju ändå så vi fick en bön i vår kyrka en onsdag kväll för flera år sedan och jag fick något infall som jag ju får. Det var ju gud säkert, det ser jag, men det var ändå jag också. Jag fick för mig att nu ska vi börja dela ut böneduka. Jag kände det att vi ska börja be för bönter. Vi hade inga bönedukar. Jag tänkte hur svårt kan det vara att tag i bönedukar. Var ju jättejobbigt. Vi fick ju kämpa ner veckan och få tag i bra bönedukar. Som jag till slut för ett tagarna. Och vi kunde be för det ut. Vi har delat ut hundratals nu i Elim under några år. Och det hände grejer. Det är bara tyg. Det dukar som någon har klippt söder dig på så har vi bett för dem liksom. Men när vi ber för dem så händer någonting med den duken ändå. Och när folk får den så. Jag hade en äldre man i vänt, han är hos Jesus nu, han var så rolig. Han hade någon sån som han sällskapade med som de gör. Ibland, när de inte annat dejt program. Men äld som har vänner. Och de har varner. Hon hade sagt att hon så här, hon hade tagit en böneduk i kyrkan och tyckte att det var bra så. Du borde ta den för du så vi så dåligt så. Sen hade tagit en böneduk i kyrkan. Och sen så var det här med sånt och sa här: du har tog en sån böneduk. Nu har jag sovit som en gris i flera dagar så han så här, hur länge håller det i? Jag vet inte. Men grejen var att han upplevde att det var en förändring. Han tog den där böneduken lar i sin säng och någonting hände. Han sov helt plötsligt bra. Och det är en lång story i sig, men när jag gifte mig med min fru så var hon sjukd. Hon såg med en böneduke sänger i typ tio år. Och det gjorde verkligen skillnad för hälsan enormt skillnad. Så att någonting finns i det här. Är det vår tro kopplat till det ska de kunna prata om det vad är det som gör det? Men det hjälper oss i alla fall. Och det finns något övernaturligt moment i det som vi inte kommer ifrån. Att folk som lägger bönelappar i en bönekorg tänder ett ljus. Upplever också att det här gör skillnad. Annars hade inte vi haft kö till vår ljusbärare om inte folk tyckte att det gör någon skillnad. Ut någonting händer ju. Och det är klart att det finns ett visst mått av mysticism i det. Det måste man säga. Och det kanske vi inte heller. Vi måste förstå. Måste vi förstå all mysticism. Jag är inte säker på det.

SPEAKER_02 33:51

Och jag tänker att det finns liksom. En öngöare i jobbar med innan, han påmer mig ofta om att öva naturligt på engelska är supernatural istället. Alltså att det är det supernaturliga i gustsperspektiv. Att det är också att vi också lever med den supernaturlig eller övenaturlig verklighet där vi inte alltid förstår vad som sker. Och ibland så tror jag att vi tänker vi är så otroligt påverkade av det här känslor och markande samhället som vi är en del av att vi också tänker att saker ska hända och då ska jag uppleva så mycket. Och det kanske jag inte alltid behövde göra. Utan det kanske ibland också handlar det om att jag med min tillvändhet för att öppna någonting för gud, men också bara logga lite på att gud gör någonting i det. Jag sitter och tänker på att min pappa, som jag ju tror hade en tro i slutändan men det vet jag inte. Han hade ju väldigt mycket skepsis mot det religiösa som jag höll på med, tyckan. Men så berättade han vid något tillfälle att under en av sina depressioner och ångestperioder, så var han inlagt på sjukhus. Och pratade med en präst i samma med det. Och så hade de frågat så att är det okej att vi ber för dig i samband med gurttjänsten på söndet. Eller vad nu var en samling här i kapellet. Och han hade väl sagt att ja, det är väl klart. Eller vad som helst som hjälper i typ. Ta bort den här oron och ångersten. Och så hade det gått det på dag. Och sen så liksom och sådan så bara så här från ingenstans typ så bara upplevde han hur all ånge släpper. Och då tittade han på klockan och då är jag klockan söndag klockan 11. Och då tänker jag så här: jag tror inte att någon i gudtjänsten eller den som bad, eller som kanske tände ljus för min pappa upplevde att någonting hände. Men pappa upplevde det. Och det där tänker jag att vi inte har någon kontroll över. Men gud vet vad som sker i det andliga. Och det där tänker jag också en del av det där mysteet eller det övernaturliga som vi också är en del av. Och som jag tänker att det kanske. Jag tror inte att gud alltid behöver våra bönor, men att våra böner öppnar för någonting. Sätter saker till rörelse i det andligen.

SPEAKER_00 36:32

Ja, jag tror att bönarna är väldigt viktiga. Jag tror att det händer något där när vi ber. Jag tror att bönnen behövs. Men jag tänker på en känd person, jag ska inte säga namnet för det har inte upp, men väldigt känd karismatisk person, som i alla fall sa till mig vad hela bönnen, att vi är karismatiker som har fel ibland. För vi lägger så mycket i känslan att det alltid ska kännas. Det ska alltid kännas på ett visst sätt. Och han sa att bönnen är en känsning. Det spelar ingen roll i känns. Vi ber i alla fall. Och det är sant, att det finns någonting där vi behöver återröva av. Och jag är känslig bedrar ju. Jag brukar ibland fråga min fru sig att de söndagarna jag går hemma efteråt och skit snö för att jag tyckte att pridiken var ett skogen dålig och jag inte levde upp till min egen ribba som jag ofta sett är högt. Det är nästan alltid de söndagarna som folk efteråt sedan kommer att säga att det här berörde verkligen mig. Då är ju uppenbart mina känsla ljuget lite för mig. Folk tyckte det var jättebra, det gav dem mycket. Jag tyckte det var skrapp. Då måste man funera på, då är det mina känslor som inte riktigt är med i leken. Eller man bedrar. Men du sa en sak som var. Tillvändhet. Jag tänker så här: att du skickade till mig ett sms inför, det här har du säkert glömt, för det var till en vecka. Men du skickade ett sms till mig inför lyssnarfrågan. Och då hade du fått ur en bok. Jag har ingen aning om vilken bok det är. Men det är säkert en bra bok.

SPEAKER_02 38:04

Det är magnusmalm.

SPEAKER_00 38:06

Ja, jag tänkte. När jag läser tänkte att det här är magnus malm, men jag visste inte att det var det. Men okej. Men han säger i alla fall i en bok här. Att bön är inte ett sätt att framkalla guds närvaro. Att vi ber förändrar ingenting i guds närvaro. Att gud är konstant och odelat närvarande överallt är ett uttryck för hans väsen, har inget med oss människor att göra och så fortsätter så. Och där tror jag är sant. Gud är ju alltid närvarande och gud är alltid med oss. Men vi är ju inte alltid närvarande med gud på något sätt. Jag är ju inte alltid vän till honom även om han alltid är vän till mig och alltid nära mig. Och det är där jag tror att både ljusen, bönelapparna, grejerna, de fyller ett syfte. Det är ett sätt för mig att vända mig till gud. Det är ett sätt för mig att aktivera mig mot honom. Och det är där jag tror magin ligger om du förstår vad menar. Jag får inte säga magin kristen påden, du förstår vad det är där det händer någonting över naturligt är ändå när jag tror jag vänder mig till den gud som alltid är närvarande mot mig. Men jag är inte alltid där med honom liksom. Och det krävs ju ändå att vi möts liksom jag gud i någonting då. Och de här gamla trospredikanter här. Oral Roberts, till exempel, som var ju handför kundare i USA. Han pratade mycket om point of contact det var hand. Att man behövde någon punkt där jag kopplar min tro till. Och att det är det som. Det är inte saken i sig, det är inte duken eller ljuset eller vad det är. Utan det är min tro jag kopplar till att jag tror att nu hände det någonting. Att jag börjar sätta en förväntan till det jag gör nu. För om du tar en böneduk eller tänder till hus, så är det ju per definition en troshandling. Du skulle inte göra det om du trodde att det var totalt meningslöst troligtvis. Utan någonting förlöser det i tro där. Och ja, det kan ligga något i det. Att det är mitt sätt att vända mig mot gud, att öppna mig för gudan och säga. Ja.

SPEAKER_02 40:11

Ja, men exakt. Utifrån det Malmö citatet så tänker jag så handlar det också ganska mycket om det här med att släppa bönan som en prestation. Det handlar ju om. Han är ganska mycket inne på att det också just handlar om den relationsinriktade bönan. Och det är också att vi är så lätt att tänka att vi ska be för att vi ska prestera för att vi också inte bara är känslå och knakande personer utan vi är också ganska prestationsfokuserade som människor. Och att det gud i första hand längtar efter att vi ska vända vara hjärten till honom och umgås med honom för att vara i den där nära gudsrelationen, och att det är det som är bönens grundläggande syfte i att det är en dialog med gud och inte bara någonting vi begär av honom. Utan också handlar lika mycket om att lyssna till vad gud vill säga. Och det ibland tänker jag att när vi bara låter framsigt med bara, när vi bara sitter och ber, så är det så lätt att vi fokuserar på vad vi själva ska säga. Men ibland kanske det då krävs de där handlingarna för att också öppna oss för att börja lyssna på vad göra i mig genom mig i mitt liv i den här världen. Att också få bara lyssna till hans hjärta på något vis. Och då kanske vi ibland behöver de där. Nu snurrar vi in vid katolismen här. Men det är också det där som ikonerna fyller lite som funktion tänker att också ibland får ha någonting att fokusera på som gör att vi bara lyssnar till vad vem gud är. Även om jag inte är där så kan jag förstå poängen, att vi bland kanske behöver fokus för att vända inte bara vårt hjärta utan också vårt öra mot gud.

SPEAKER_00 42:07

Ni hör det här först när Ida Maria började sänga mot katolismen. Jag håller med dig om att jag skulle inte ha något emot av ikon beroende på vad det är. Och beroende på hur det används. Jag har väldigt svårt för hälg och tillbedjan eller dyrkan eller vad man ska säga så. Men om det är bilder på Jesus eller något liknande som får mig att komma ihåg Jesus eller reflektera. Eller det skulle vara en bild på faktiskt också någon apostel eller vad som helst, och det får mig att se på den personens föredömme eller exempel. Paulus säger att ta mig som exempel eller föredömme. Så då är det en sak. Då har jag inga problem med det. Då kan jag inte tycka att det är bra.

SPEAKER_02 42:46

Jag har också svårt för hälgon dyrkan. Men jag tänker att ikonen är ju en del av den retritformen. Den typen av anlighet. Det är ju ganska tydligt att handlar om just Jesus ikoner att ändå öppna för någonting.

SPEAKER_00 43:04

Ja, men jag håller ändå mer i grundpoängen. Däremot vill jag utmana er lite grann och pusha lite nu bra om vi ska spänna oss lite här nu. För ibland kan jag känna att när man kommer till ekumena kyrkan så finns det lite av det här som du var inne på att möta gud i bönan, och att jag blir sedd och möter mig nu som den jag är, är i typ national såg i ekemena kyrkan liksom den. Och så är det bra. Men det finns något i mig också som är lite så här. Vi behöver tro på bönsvar. Vi behöver också. Och att bön är ett arbete. Även om jag är nådperson i grunden, väldigt mycket nåt, så tror jag också att bön är ett jobb. Och att bönsvar. När jag skrev min bok ur Egen gods automat, så har jag med ett kapitel om att be och ni ska få, det är en av de andra principerna. Och problemet är ju när man läser Bibeln, att Jesus är ju väldigt Jesus lämnar inte mycket öppningar för något annat än bönsvar i sin förkundelse. Vilket är problematiskt för oss. Eftersom vi har mycket annan erfarenhet. Så är det problematiskt. Och där av den titta på. Titta. Lyssna frågan som kommer in till oss. Jag måste få ordning på det här med tittar och lyssnar. Men lyssna frågan som kommer in till oss. Om just det här vad händer när det inte slår in. För det har ju alla erfarenhet av, eller det vet vi alla hur det är när vi inte får. Men samtidigt, hur håller vi spänns den här där ändå bibeln är liksom be och ni ska få eller be att glädje blir fullkomlig vad ni en berfad om i mitt namn ska göra finns ju så många sådana här löfesord. Hur håller man den spänvidden? Förstår jag menar? För jag i grund är att bönen är ju första främst vårt samtal och vår relation med gud. Det är ju nummer ett. Det är inte vad gud gör för oss utan det är att vi får ha en relation och honom som är det primära. Samtidigt finns de här stora löfterna om bönsvar. Och vad gör vi med det? Hur hanterar vi det?

SPEAKER_02 45:04

Hur hittar vi spänningen där, men det där är ju jättebra. Och precis som du säger tror att vi tappar det ibland i våra sammanhang. Alltså alltså den där. Ja, precis förbänstjänsten. Ibland är ibland tänker att vi har så. Jag tänkte bråll innan när du sa något vad nu var. I bland annat svenska kyrka en större bild av en förbänstjänsten att vi faktiskt ber för världen, vi ber för sammanhang. Det är en del av vår tjänst som församling också kyrka. De har inte så mycket av den personliga förbärden, men de har ju verkligen förbönen för världen.

SPEAKER_00 45:46

För världsbildningen av nat.

SPEAKER_02 45:48

Exakt. Jag tror verkligen att vi missar någonting i det där med uthållighet i bönnen. I att det genom pratar man ju hand om. Jag vet inte vad jag tänker om det, men vi gåter som ett tropikant nu det. Exakt. Det finns ju ändå någonting i delar av det där i uthålligheten, att är Bibelordet att också tjar på gud tills man får det man vill. Jag tycker att det är svårt för jag tänker att egentligen är bibliskt, och samtidigt så möter vi ju så många som inte får de där vansvaren. Och vad gör vi då med den förkundelsen. Men i grund och botten så tror jag att vi är också lite förligt hamnar i riket av att vi inte vågar be alls. Och kanske framför allt upplever jag det mycket kopplar till handet. Jag tänker att det är ganska lite annat som vi har förväntan på att gud måste göra som vi vill. Men när vi inte får svara i just handeln, då är det som att det där. Oj, då får jag inte be alls för det.

SPEAKER_00 47:03

Nej, då lägger jag helt fel.

SPEAKER_02 47:06

Ja, men det är exakt och att vi kanske inte ens är när vi beränniskor, våga be mig att tro för att vad gör jag om det inte händer. Jag ber att gud skulle vilja öppna en väg för mig när det handlar om jobbval. Jag skulle ju be om det tror att han gör det. Utan att kunna garantera att det händer eller inte. Men skulle du be om be att min kanser försvinner. Då är det som att helt plötsligt så händer det någonting med oss. Oj, oj, vad gör jag om inte gud svara på det här? Det är också intressant att vi tänker och värderar böner olika. El att vi på något vis tar ansvar för hur gud svarar i vissa bönar men inte i andra.

SPEAKER_00 47:50

Det är någon sorts mirakelbrist också. Vi har för lite av det Sverige. Vi ser för lite av det och då försvinner trod på något sätt. Det är samma sak om du går upp. Om någon skulle gå upp i kyrkan och vittna och berätta så här: det här är något jag varit med om och det är ett mirakel om något slag. Helt plötsligt kan man känna i rummet hur fler börjar känna. Oj, kan det hända för dig, då kanske det kan hända för mig och så. Lyftstron. Men när vi aldrig har någonting, vi bara har det negativa, då liksom det tar ju lite luften nu där på något sätt. Vi skulle behöva en väckelse av mirakel på något sätt för att få upp tro i oss. För det är också jag tror ändå. Och jag vet att det är känsligt och jag vet att de har missbrukat. Jag är inte okänslig för detta. Men jag tror att tro är en avgörande faktor. Jag tror också att om jag inte har tro så ställer det till problem också i min relation till gud om jag inte litar på honom. Hält brevet 11, sex att den som vill markas gud måste tro att han finns och att han lönar den som söker det. Det måste finnas någon typ av förväntan hos mig. Men samtidigt så har vi de själva aspekter av detta som är väldigt svåra där vi måste ha nåd och förståelse. Jag tänkte också så här att det är så komplicerat. Folk tänker alltid svart eller vitt, men det är komplicerat. Om du tänker bönsvar, så ger oss Bibli flera skäl kan säga, till varför vi inte får bönsvar. Och vissa av dem kan vi ro på. Jesus säger vi något tillfälle för ni inte har tro. Det kanske jag kan jobba med att jag får på något sätt få min troväxa. Men sen Daniel det gamla testamentet, han fastade i tre veckor. Och då kommer en engel och säger att första dagen du bad, så hörde gud din bön och sen bönesvar. Och ändå tog det tid innan bönsvaret kom. För då var det någon andist som inte. Daniel har ingenting med den att göra, för då är det, han har gjort rätt, han har bett, hans bön gick fram. Bönesvaret skickares andar man det aspekten. Och sen tänker jag påtret ibland som kanske du har hört de flesta av söker i kirkan att du kan vara någonsvar. Och det är ju också problematiskt. Gud använder ju människor till sitt verk. Och då är den aspekten. Gud kan ju tala till mig och säga: Jo, du borde ge Maria massa pengar. Nu har han inte sagt, jag borde säga. Ja, men säga, ge i den mobil. Och jag inte gör det till exempel, jag har ju valet att ändå göra det gud säger åt mig eller inte. Så ibland är det så här att människor kanske inte får bönsvar. Därför jag gör inte min del av vad jag borde göra, eller vad gud förväntar sig att jag ska göra. Så jag tänker att det är komplext. Det är inte så lätt att bara säga att det är det som man inte först.

SPEAKER_02 50:42

Och dessutom så tänker vi ju bara att bönsvar är när det blir som jag vill. Alltså, det kan ju vara ett bönsvar även om det inte blir som jag vill.

SPEAKER_00 50:51

Nej, då är det fel.

SPEAKER_02 50:53

Alltså alltså att nej också ett bönsvar. Alltså att gud faktiskt väljer att inte göra att inte agera på det vi vill. A orsaker som vi inte begriper, kan ju lika gärna vara ett bönsvar. Men det var inte det jag ville. Och då är det som att du bara säga att gud svarar inte på den här börnen.

SPEAKER_00 51:11

Det är som många sordande psykolog säger bland också att behavior as language, liksom att det vi gör är också ett sorts språk. Men om gud aldrig svarar på den bön du ber, så kan det också vara så att det är ett svar. Att det här kommer inte vad gud vill eller det är inte vad som kommer ske. För vi måste ändå synka med guds vilja på något sätt. Gud ska väl ändå inte ge oss massa grejer som vi inte bör ha förhoppningsvis. Även om det finns bibiska exempel på det med där folket ber en kung och gud säger det. Så det inte ha det blir bara problem och sen genar de en kunga i alla fall. Det är klart att vi. Jag var i sjövd på den här dagen om Tellos, då, som har sett för det snabbet, nu har blivit debatt om Tellos. Att det bara är att det är en podd. De har ju en podd Tellos podden, och nu var den dagar som tyckte att den var grabbig, för det bara var män som satt. När de ändå sattte och pratar om kvinnliga pastor annat. Och grabbit tyckte.

SPEAKER_02 52:12

Då är det faktiskt lite dåligt i för sig.

SPEAKER_00 52:15

Men de var ju, jag förstod så var de ändå positiva med skitsa.

SPEAKER_02 52:21

I teorin men inte praktiken.

SPEAKER_00 52:23

Nej, jag tror inte att de är så grabbiga egentligen. Men hur som helst, då var jag på den här domet. Då var en amerikan där som prdiker om bön, eller talar om bön. Och han talade om bön som var jobbig där vi alltså tjatar på gud. Vilket ju är ett bibliiskt exempel en kan som tjatar hos domar till som får sin rätt. Inte för att hon har rätt utan för att hon är så tjatig. Och Jesus tar det här som ett exempel, så här ska ni be. Och då pratar de det att i sin försämring hade de utmarat folk att de skulle be ta upp en bön som de hade get upp och be för den varje dag ett helt år. Fortsätt att be. Ge inte upp varje dag. Och det här till och med något par som inte kunde få barn och han tänkte så här: det här kan bli antingen jättebra katastrof. Men han var ändå inne på det som du är inne på att antingen kommer Gud göra det. Eller så kommer Gud säga nej. Men oavsett så får man ett svar. Vi ska be tillminstone får ett svar. Att vi får veta vad är ja eller nej någonting, men att ändå be igenom det. Eller vad man vill säga, men att man når fram och ja vet inte, jag har varit lite inspirerad själv att ta upp böen. För mitt problem är ju att jag egentligen tror väldigt mycket på bön och på sak i bön och i här i bön. Och samtidigt är jag väldigt odisciplinerad i det här. Det har jag fått kämpa med i mitt liv att hitta den disciplinen att verkligen be. För jag ger så lätt upp tröttar eller orkar inte eller gör något annat. Ja, det är svårt. Och sen sorghantering kanske om det inte blir som man vill, som du säger också. Det är också.

SPEAKER_02 54:03

Men om det där med. Jag är också superodisciplinerad. Så jag ska. Ja ursäkte mig ibland med att det finns människor som är bättre ben det vad jag är. Jag tror att det finns de som verkligen har den gåvan men det är ju ingen ursäkt för mig. Men jag tänker att det där tanken på att fortsätta be för någonting i ett år. Alltså, även om det inte skulle bli som jag hade velat, eller som den som ber hade velat, så tänker jag att det där gör ju något måste ju göra någonting med min relation till gud att varje dag är ett år beför det. Jag tänker att det där måste också forma och dra mig närmare gud och göra någonting med förrolighet och samtalet med gud. Om det inte bara heller den där begärande bönan utan att faktiskt är lite vecka gudan för någonting under ett år. Att komma ur det året. Jag tror inte man kan göra det som samma människa oavsett om det har hänt.

SPEAKER_00 55:09

Jag tror inte att Gud är dum på det sättet att han till slut ändå inte svarar oss på något sätt. Även om jag inte får det svär, så vill jag ju tro att den som uppriktigt söker gud om någonting till slut får en respons på ett eller annat sätt. En insikt eller en kunskap. El någonting som gör att jag ändå landar i okej, gud ville inte det här. Eller gud ville det här. Eller det fanns omständigheter som gjorde att det blir på ett visst sätt. Sen får vi också inse att vi kommer aldrig få svar på alla frågor. Det tror jag inte vi kommer få.

SPEAKER_02 55:43

Sen tänker jag att det är ju någonting också det där med vänen. Precis på samma sätt som det när man pratar med en mentor eller en terapeut eller en handledare. Ibland så är det också någonting. När man väl börjar be för någonting så börjar man ju sig här: varför är det här så viktigt för mig? Och så helt plötsligt upptäcker jag, men det här handlar om en annan längden. Det här handlar om något annat i mitt liv. Och så får jag syn på det istället. Och det kanske är det gud vill hjälpa mig med. Men det är också viktig.

SPEAKER_00 56:13

Men jag tänker så här: att vi ska inte ibland, alltså. Jag tänker mig att det finns olika saker med bön. Jag tänker med att det finns en sak som handlar om att bara vara med gud att umgås med gud, att dela sitt liv med gud. Du sa är ingen jättebra. Disciplinerad belare. Men jag tänker det beror på vad man lägger i bön tänker jag. För att säkert är du i dialog med gud hela tiden. Det finns en dialog som pågår. Och det är ju bön. Så fort jag vänder min tanke och mitt hjärta mot gud så är det ju bön. Men sen finns det den här där jag tänker mig att det är mer än tjänst eller ett jobb. Dönen blir också något. Och där är jag ju skadad eller påverkad formad. Jag vet inte vad man ska lägga i det. Men av min karismatiska miljö, där jag tror att ändå man var duktig på att nu ska vi be till det här händer. Nu ska vi be igenom det. Nu ska vi be tills gudgör någonting. Det skulle jag ibland önska att vi fick in lite mer av äck med kyrkan. För jag tror att vi är så duktiga på det andra redan. Förstår du vad jag menar? Om jag skulle önska att vissa karismatiska miljöer fick in lite mer av bara att vara i guds gemenskap. Så tror jag att vi skulle behöva få in lite mer av det här kom igen nu. Nu ber vi tills det verkligen bryter igenom någonting eller händer någonting här. Jag växte upp med bönätter och sånt där folk som badom. Och ge så läser vi om vad hela natten igenom vi något tillfälle. Så det finns ju sådär också verkligen att stå på i bön och tro att gud kan göra någonting och att det händer något när vi ber. Men har inte det där.

SPEAKER_02 57:53

Harte det där, jag kan hålla med om att jag läntar efter mer av det. Jag tror att vi skulle behöva upptäcka vad det är. Att vi skulle behöva mer av både och liksom. Men jag undrar om inte det har tystnat lite grann överhuvudtaget i kristnenheten i Sverige.

SPEAKER_01 58:16

Hundra procent.

SPEAKER_02 58:17

För jag kan ju uppleva att det var mer i de karismatiska sammanhangen än vad det är idag.

SPEAKER_00 58:23

Jag har tystnade jättemycket, absolut. Det har ju verkligen gjort. Jag tycker inte att vi ser det på samma sätt som förr där. Det var en annan attityd kring vissa av de sakerna. Och jag saknar lite. Sen är jag en del av det problemet själv. Och jag är den första som vill ändå säga att jag upplever faktiskt att jag har fått kämpa med bönnen själv. Jag har till och med sökt hjälp hos pastor jag har stort förroende för och fråga att hur kan jag få igång ett bättre bön i liv? Hur kan jag? Det här är inte så enkelt som det låter. Det låter enkelt när vi bara kasar, men det är en resa. Och jag tänker mig att om bön är kommunikation, vilket det väl i grunden ändå är, då är det kommunikation svårt. Det är svårt i en vanlig parrelation, det är svårt mellan människor, det är svårt överlag med kommunikation. Och då får man väl ge det lite tid att ändå jobba på det och inte vara så besviken på sig själv om det inte funkar direkt eller det inte är vad man har tänkt. Ut ge det lite tid. Men ta tid för det, det tror jag är viktigt ändå.

SPEAKER_02 59:28

Ja. Och jag tänker också att det vi kanske skulle behöva återfor. Jag vet inte om vi ska återka tror att vi har behövt få det överhuvudtaget. Det är ju tillbaka någon form av glädje i början. För jag sitter och funderar på det: vad beror det på att jag har tystnat? Hur mycket är det för att vi är en del av det samhället, vi är en del av så att vi inte har tid och ork och att vi är mer rösa. Eller hur mycket har du att göra med det där vi vet om att folk har blivit lite sårade eller annat, och så blir vi rädda. Men jag tänker också att en anledning kanske också faktiskt är att glädgen inte finns där. När man orkar vara lite uthål i bönnen och när man är det tillsammans, jag tror åter mycket på att det här med bönet och annat att också be tillsammans med varandra. Att be som församlingar och att när vi vågar hålla ut lite längre. Alltså så finns det något vila och en gläge i det. Det är lite samma sak som är om du vet inte om du var till TC någon gång. Men det också det här är att folk är så obekvämma i det där med tystnaden och CC-sånger och annat. Tills man är i TC och bara inser vad grejen är. När det är en lång tystnad. Och så tar det ett antal dagar innan man tycker det är jätteobekvämt och bara inte hitta något vila i det. Och sen plötsligt är det som att någonting öppnar sig att vad fantastiskt det är att vi får sitta här flera tusen och vara en figur och får be tillsammans. Även om det är en tyst typ av bön. Men jag tänker att jag tror att det finns något även i den där bönan, den aktiva bönan, som är lite på samma sätt. Ibland behöver vi ta oss över den där första känslan av restlöshet som vi också ofta lever med. Och att det händer någonting när vi får hålla ut i det lite längre. Och ibland tror vi behöver göra det tillsammans, för att hjälpa varandra över det. Att fortsätta be att fortsätta hitta det. Att hålla ut några minuter till. Och så inser man ju efter ett tag att det kommer en glädja och en vila i det är min erfarenhet. Och jag tror att den kanske vi behöver slutar vara så oroliga för restlösheten, kanske.

SPEAKER_00 1:02:00

Ja, när man har bett igenom till friden. Jag tror alltid säger det rätt. Och jag tänker att här gifter sig båda delarna lite grann. Därför jag tror att vi behöver den här relationen med gud, där vi bara är med gud, och där vi tar tid för att vara i hans närvaro på olika sätt. För att också få glädjen in i det andra bön i livet som är känns den lite mer shatande. Jag tror inte man kan ha bara en del. Jag märker på mina barn. Det finns inget gran blir mer trätt på än när de skatar någon stopp. Man blir crazy och de är in i den ålder nu hjälp vad de kan tata mina barn. Men om det blandas med typsarvet om de inte smarta nog för att fatta det än du. Men om de skulle komma så här och säga att pappa, kan inte vi sitta och spelar TV spela ihop eller göra någonting ihop. Och så skulle man bara umgås. Och i den stunden skulle de kasta in en fråga om jag få det här. De skulle ju få allt de vill ha typ för det bygger på båda gemenskap och vad de vill ha. Men när de bara kommer med chatet så är det något som bara nöter. Och det tänker vi här med gudet att vi måste ju bygga en grund relation med gud, som är att vi älskar att vara med honom och hans närvaro, den här malm, den här guden som alltid är närvarande att vi hittar det. Och utifrån det kan vi sedan börja tata på gudet också om saker vi önskar eller vill ha och. Där måste vi ju våga vara mer. Jag tänker att om vi är trygga med gud vågar vi tata lite på gud också. Jag går runt här och tjatar. Jag vill ha en dyr grej. Det vill jag alltid ha. Då går jag ju runt här och alla vet att jag vill ha den där grejen. Mina barn vet att alla vet att pappa vill jag ha sånt här. Och det är en del av. Det kan jag göra här för jag är trygg med alla i mitt hem. Förstår det vad jag menar? Men då tänker jag att med gud också. Om jag har byggt en grunden först. Så kan det bli lättare även med det här. Gud, nu måste du verkligen hjälpa mig med det här. Men att det bygger utifrån en kärlek relation. Jag har ibland, man kan inte gå tillbaka till tiden men jag var 1819 någonting kanske. Jag hade slutat på gymnasiet. Jag jobbade bara i videobutik. Då började jag jobba två på eftermiddagen. Då varnade jag på mångerna och så hade jag började data Milda och hon gick på kred och hon var så främst, hon gick på Bibelskola på dagen. Och jag var bara på mångerna, och så började jag jobba vid två. Då bad jag under en period så mycket. Jag bad två, tre timmar på förmiddagen under en period. Jag hade på lovsång så att det var inte bara bön, men det var lovsån och bön. Jag gjorde det under några månader. Det har förändrat förändrar det hela mitt liv. Och nu vet jag att vi jobbar. Jag vet att vi har barn och familjer. Jag skulle kanske inte kunna dra ut tre timmar än förmiddag och ben nu hur som helst, det är svårt med livsbusslet. Men jag kan ändå säga att jag tror att ta tid för bönnen, har en livsförvandande kvalitet att vara i guds närvaro och gör någonting med mig. Och det är väl främst i det gör. Det förändrar kanske inte gud, men det gör något med mig. Verkligen.

SPEAKER_02 1:05:16

Och det där tänker jag om vi nu ska avrunda. Att det där är ju oavsett så gör någonting med mig. Och också det där att även om vi då inte får börna svarer, och ja, det kommer ju hända att vi kommer ju aldrig fatta vad inte alla människor blir hela. Eller vad för gud inte briper in, eller vad för inte stoppar krig. Ellt det där som är vår världsfallanhet på något vis. Men så får vi också bara då tillbaka i det där misteriet och liksom det större på något vis att vi lever i en värld som inte är perfekt. Och det finns mycket vi inte förstår vad det händer. Men ändå tror att när vi vänder oss till gud så gör det någonting. Och att det där drar oss närmare honom också. Och så är vi bara vila att det kommer en annan tillvarå så småningom.

SPEAKER_00 1:06:09

Och samtidigt så utmanar jag och säger: vil jag inte bara utan tata på lite. Trå att ni sätter. Det kan också hända. Ibland tänker jag så här, vi ber för 100 personer sig. För helande. Och så blir det så här, alla blir inte hela. Det här är ett uttrycket hatare bland annat visar. Alla blir inte hela. Men tänk om någon blir hlad. Tänk om du ber för 100 personer och en skulle bli frisk från kancer eller från huvudverk eller vad som helst. Det är ju värt allting. Så jag tänker ibland så här. Kom igen nu. Alla kanske kanske inte blir bönsvarnt. Men tänk när du blir bönsvar. Det borde vi lyfta mycket mer. Wow, det finns great som blir hela det.

SPEAKER_02 1:06:51

Det är ju lite det här, vad är det värsta som kan hända. Om det värsta så kan hända att ingenting händer. Men det händer ju inte oavsett om vi berar det inte. Det händer ju absolut ingenting om vi inte ber. Så det är ju verkligen så här.

SPEAKER_00 1:07:06

Spännande samtal, och där tror jag egentligen i med det. Det finns gott om tid att fortsätta tillbaka i detta. Och jag tror: med alla spännsliga samtal vi kommer ha, och vi kommer säkert hitta många punkter där vi skär lite på varandra. Det tänker jag är bara bra. Och jag tror att sanningen för er som lyssnar ligger någonstans i allting. Det är vad jag tror att vi måste ha med helhetsbilden av gud, och hela perspektivet för det ska bli bra. Det vi inte behöver i vårt liv är skogsmulle. Han kan vi skita i. Han kan få vara där i kil i mullskogen om han vill det. Han behöver inte ta sig hit till estorna eller någon annanstans. Men tack för att ni har lyssnat. Det tycker jag var ränt som skogsmulle. Det kanske du räntar ju mycket på Instagram idag. Jag kanske skulle lägga upp en skogsmullernt. Men du kanske skulle få mycket.

SPEAKER_02 1:08:00

Vad som händer.

SPEAKER_00 1:08:04

Den skulle vara passionerad kan jag säga. Det är alla fall en sak som är säker. Det kommer igenom i podden. Men vi är tillbaka som en veckor. Vi kan börja be för en skogsmullen. Jag vet att Jesus säger att vi ska be för våra felnare. Men det här är ett steg för långt. Det är nästan podd. Det är nästa podd. Han är nästan en sorts okult väs. Det kan jag inte be för det. Det här funkar inte. Det går inte. Vi är tillbaka som en vecka.

SPEAKER_02 1:08:31

Jag tror vi är klara nu.

SPEAKER_00 1:08:33

Jag tror vi är färd här. Om vi veckar är tillbaka och vi uppmuntrar er. Som ni ser, nu tog vi två så här lyssnarfrågor. Och vi vill jättegärna ha fler av er. Vad vi kan samt om och också skriv på våra grejer. Hur förhåller ni er till bland? Vad tänker ni när ni hör det? Vad är er erfarenhet? Horde ju kunna väcka mycket samtal. Men fram till det, ha en riktigt bra vecka allihopa. Så ses om en veckan eller hur det?

SPEAKER_02 1:08:59

Det är vi.

SPEAKER_00 1:09:00

Hej då.

SPEAKER_02 1:09:02

Hej då.

SPEAKER_00 1:09:03

Tack för att du har lyssnat på vår podd. Både jag och Ida Maria ut och reser en hel del och besöker olika kyrkersammanhang. Följ oss på sociala medier för att inte missa vad vi dyker upp nästa gång. Kå också in på libris. Scuvlig snart tillbaka igen. Hej då.