Behövs det nya kyrkor?

I dagens avsnitt pratar vi lite om den bönekurs som 24/7 nätverket med Pete Greig i spetsen har skapat. Joel berättar om det nya pionjära arbete som hans församling håller på att starta i Eskilstuna. Det leder oss in på ett samtal om just pionjärt arbete. Vad är det för något och behövs det verkligen fler kyrkor? Finns det en risk att vi polariserar kyrkligheten genom nya församlingsplanteringar? 

Kolla in våra böcker: 

https://www.libris.se/product/nar-taket-maste-brytas-upp/ 

https://www.libris.se/product/gud-ar-ingen-godisautomat/

Lyssna till Vardagsandakten: https://www.buzzsprout.com/1060690

Musik: Dyson Eldh

Transcript

SPEAKER_01 0:01

Välkommen till varför inte med Bänge Sö och Backman. Gedar Maria arbetar som församlingsutvecklare och evangelist i gemet kyrkan. Hon är kronikör i tidningen dagen och skriver också böcker. Själv heter jag är pasterkan i SEGSuna. Jag driver på den varten och är också jag författare. Vad roligt att du med och lyssnar och tar del av vårt samtal om tro och liv. Välkomna till varför inte tak med. Det hade ett mixrul.

SPEAKER_00 0:41

Ja lite mixrul. Men nu hoppas vi att det ska funkar.

SPEAKER_01 0:43

Vi tappade inte super mycket, vi tappade typ 5 minuter eller någonting av strunt snack. Exakt. Jag sa att du satt framför en blommigvägg och såg blom ut och du sa? Och antid att det såg ut som en blomkål.

SPEAKER_00 1:03

En blom. Det var ju det jag inte säga. Det är ju det som är bra med att vi tar om här tagningen, att vi inte behöver dig.

SPEAKER_01 1:09

Ja, men du kommer det med i alla fall. Du römde inte hundan den. Jag sitter i mitt vardagsrum och vi gör vårt bästa här nu för att vara professionella och seriösa poddare.

SPEAKER_00 1:19

Ja, vi får se hur det går.

SPEAKER_01 1:22

Men vi har också sagt att det inte ska vara för seriöst. Eller hur lite både.

SPEAKER_00 1:28

Lite både och.

SPEAKER_01 1:31

Men om man är ny till podden så kan vi väl säga att vi brukar inleda lite mer framsigt kanske för att landa i lite mer seriösa frågor. Och vi har bra viktiga frågor på bordet idag också.

SPEAKER_00 1:42

Ja. Men vi försöker i alla fall ta upp någonting vettigt varje vecka. Eller är ju planen.

SPEAKER_01 1:47

Det är målet att du ska få med någonting som lyssnar.

SPEAKER_00 1:51

Ja. Så du är med oss i vad är du någonstans. Hur är läget?

SPEAKER_01 1:56

Hur är läget? Jo, men så här är det, full fart, maj månad är full fart. Jag tror att det inte är den enda som känner det. Det är mycket mer skolor och allting och allting börjar varva inför sommaren. Så full fart för mig och full fart på helgerna nu. Och jag inledde faktiskt min första helg med tre-lördags helgjobb i rad nu, så det känns lite sekt. Men vi hade min fru och jag hade fika på fredagskvällen. Vi hade barn kul samlingar då. Vi är liksom föräldrar som ruller på schema, så det är inte så ofta, men nu var det bort hur. Och sen så hade vi ledat dem på lördag, och vi hade det utifrån det här 24 sju-bön-nätverkets undervisning i bönekursen, kallas det väl på svenska. Och Alfa brukar hänvisa till den. Så den är bra tycker jag.

SPEAKER_00 2:48

Den finns att hitta på Alfas, det är Alfa som hanterar materialet som ligger på Alfas hemsida.

SPEAKER_01 2:53

Jag tror att det var så vi hittade en gång i tiden. Jag kan återkomma lite grann till det. Sen hade vi musikafé på Ladakväll i kyrkan. Vi brukar ha det lite då då. En gång i månad typ. Eller ett par gånger per termin i alla fall. Det är så här: samlar ju en viss typ av människor till det. Och sen så hade vi gudkäns till söndag som är full fart och liv och allting. Så det var. Och sen hade jag familjefest här hemma. Grillade 50 handbörjare och allt det som man skrev.

SPEAKER_00 3:24

Som är så sjukt speckad helg.

SPEAKER_01 3:26

Det är det. Jag kände mig manligen när jag stod ute vid grillen i alla fall på slutet, så det var ju bra. Jag ser inte. Det var väldigt trevligt. Men bönikursen kan vi ju starkt rekommendera. Vad är dina intryck av bönikursen V?

SPEAKER_00 3:43

Jag tycker den är fantastisk. Jag har kärt den några gånger. Det är ju 24-7 som du säger, som har tagit fram den och Pit Greg som hostade den. Och sen har den gjorts om en gång så att den är lite längre nu i den nya versionen tror jag. För nu är det väl åtta avsnitt.

SPEAKER_01 4:00

Åtta avsnitt, precis.

SPEAKER_00 4:03

Jag tycker att den är superbra. Jag har köpt den både digitalt och fysiskt i församling. Vi gjorde den digitalt under pandemin. Som testar, då var det inte jättemånga. Men det funkade förvånans vart bra. För det som hände också blev ju när man dyker ner hemma i någon svagadsrum på något vis. När folk sitter hemma och pratar bön och det andra livet och så blir det ganska int på något vis. Så vi insåg att de personer som gick på önekursen digitalt har fått väldigt starka relationer till varandra efteråt. Och någon som var med som inte hade gått om den var fysiskt i kyrkan för att man får inte till att komma väg i kväll för det. Men sen har vi också kört den i kyrkan som en kurs för alla och till skillnaden från allfall så har vi inte haft fasta grupper. Vi har kört varje avsnitt och sen har vi samtalat runt borden där man sitter. Det är gjort någonting tror jag med vår församling i att prata bön, att få upp ögonen för vad bön av förban är. Och ett sånt där samtal som jag refererar till mycket efteråt. Det är också när man pratar om. Vi kommer in på mycket samtal om gåvor och andra gåvor. Utifrån det här att någon uttryckte att jag har inte gåvan att be. Jag hade önskat att jag hade det. Och så fick vi ett fördjupat samtal med varandra i församlingen om vad ser vi av varandras gåvar och be för varann. Han är ju väldigt avsläppnad och naturligt Pit Greg som håller i den. Och samtidigt väldigt djup i att ta med oss in i härens bön, och bottna i den. Jag tycker att jag kan bara rekommendera den. Men jag gillar ju honom också som förkunare liksom.

SPEAKER_01 5:59

Han verkar väldigt balanserad. Och sen tycker jag att just det du sa, annars med bön som någon gåva. Jag tycker det han gör bra i bönikurserna att avdramatisera. På ett sätt är det stort. På ett sätt är det något otroligt. Men ändå så får han ner det på ett så väldigt vardagligt sätt. Han första avsnittningen ska inte avsla allting nu. Men det är ganska roligt att han äter de första avsnittet upplevde att gud talar till den att han ska stå och titta på det här trädet. Man stannar upp och tittar på träden ganska länge och under till vad är med det här. Och hon säger gud, jag tyckte att det var ett fint träd. Och att han får ner det bönen på den dialogen, ganska fascinerande. Så jag tycker en väldigt bra grej.

SPEAKER_00 6:41

Och också där att han lyftade så många dimensioner tycker jag börjar. Nu har ni ju bara precis börjat i den grupp där. Men det också det här, att bön har så många bottnar. Det är båda den här begärande bönan, att vi får kommer med våra önskningar. Men det finns också det som är lovprisningen. Att det finns precis som att musiken har olika funktioner, olika funktioner. Vi var ju lite inne på det förra veckan i vår podd. Jag tycker att den rekommenderas att göra.

SPEAKER_01 7:12

Och sen vill jag rekommendera att jag också om du är ledare och lysnär på den podden. Vill du ha med din församling på någonting, så är jag tänkt att vi vill bli en mer bedjande församling, eller vi vill ha mer. Då måste man börja med ledningen tror. Om inte ledningen ber, om inte de som säger sig, stå i brärsan för församlingen själva ber, hur ska du få med folk att be då. Så jag tror att det känns som att vi gör någonting här nu för att vi vill ha med alla på det här. Och då inser jag att då måste vi också börja med oss själva. Men jag märker att en del tycker det lite lurigt, att det tycker lättare att bara, nu ska vi diskutera hur vi hanterar COVID. Eller hur vi ser på olika relationer eller andra saker. Men att prata om bön. Det blir lite för personligt för en del, eller lite för så här känsligt. Jag märker att en del brottar lite med det. Det är lättare att bara prata strukturinledningen och prata kanske så där.

SPEAKER_00 8:08

Och det är just därför tänker jag att det här är ett väldigt bra sätt. Det blir inte du som passor som undervisar dem om hur de ska tänka. Det är ju lite det jag gillar med hela alla konceptet. Att det blir en annan röst som kommer in som vi får samtala om och som öppnar ett samtal. Det är ju ett mer avväppnande sätt att förhålla sig till det. Eller håller jag med och håller jag inte med. Men jag tycker det är santom.

SPEAKER_01 8:33

Nu hoppade jag in i samtalsgrupper också. Men ibland tycker jag varit med på att det är bra att inte vara med. A låta folk prata utan just som ser den här pastorala rösten som ibland lägger lite matta på grejer på något sätt. Folk är rädda kanske.

SPEAKER_00 8:53

Ja, exakt. Och sen tänker jag ju, precis som du säger, att det är superviktigt att om ledningen är obekvämma med att prata om djupa frågor som bön och det andra livet. Då kan man ju bara ana att det finns ganska många i våra samlingar som tycker att det är ovan. Det är ju jättänyt och att verkligen då våga gå föra, precis som du säger, som ledarskap. Vi behöver börja öppna de samtalen och be med varann. Och kanske också våga dela det där vi tycker det är svårt med börn. Det är djupare vår tro och våra relationer.

SPEAKER_01 9:28

Sen gjorde en grej till här innan jag släpper till dig nu. Det var ju mer jobbigt, det känner jag av den idag. Det var att i fredags fick jag till gymmet och det har ju börjat göra nu lite grann igen. Jag försöker rädda upp mig själv. Men nu gick det lite med en församlingsmedlem som har tattat på mig att vi ska gå gymma ihop. Och han gymmar sju dag i veckan. Och vi är inte på samma nivå. Vi är inte det. Och jag känner det i min kropp. Vi var inte riktigt på samma. Men ändå tycker jag kommer upp i sängen på lördag, det var bra. Jag har en annan försämningsmedlem med svartbält i juet så jag han har försökt få mig till träning också. Men det går inte. För jag är 40 plus ner på marken, jag kommer inte komma upp igen. Det får vara. Men gumet. Så jag har lite tjänning kvar i kroppen av det där. Men hur din helg Ida Maria? Har du också haft en tress i helg eller har du haft det lugnt?

SPEAKER_00 10:24

Nej, låt som att jag har haft lite motsat i din helg. Det här är ju det svärt om när man inte jobbar i församling längre. Som jag ju inte gör, utan jag jobbar ju på en mer regional och nationell nivå. Och det gör ju att mig är ju superintensivt i församlingar. Vilket gör att för vår del så blir livet lite lugnare. För att ingen vill ha besök av oss.

SPEAKER_01 10:48

Ingen om höra dig pratar om det här i dem.

SPEAKER_00 10:54

Jag insåg nu att jag var ikenens sjön i söndags, och prikade där och hade sedan möten med styrelsen efteråt. Så det var ju väldigt härligt. Men jag insåg att förutom den så ska jag iväg en hel till Norrland. Så jag vara en hel helgö i Vilmina. Vatt det lånst bort. Det är jättelångt upp. Men det skulle bli superroligt att få tala utifrån min bok och tala. När ikemisk helg där uppe.

SPEAKER_01 11:22

När och kredit?

SPEAKER_00 11:25

Sista helgen i maj.

SPEAKER_01 11:28

Så alla ni nu som bor i Vilhelmina, ni får sista helgen i maj ska ni gå och lyssna på Jad Maria.

SPEAKER_00 11:34

Nu ska ni verkligen. Framförallt kan ni komma dit och få prata tillsammans om vad det är att vara kyrka.

SPEAKER_02 11:40

Vad roligt.

SPEAKER_00 11:41

Men jag inlogg att förutom, det är typ de besöken jag har kvar fram till sommar. Sommaren. Sen drar jag med puckel i början på sommaren. Men i maj är liksom det som är församlingsbesöken just nu.

SPEAKER_01 11:55

Är du bokad på många konferenser i sommar. Eller du ganska lite.

SPEAKER_00 12:01

Jag ska till Gotland på Gotlandskonferensen.

SPEAKER_01 12:04

Och det är ju trevligt.

SPEAKER_00 12:06

Ja, jätteroligt ska det bli. Jag var därför. Sist jag var där så låg jag den äldsta dotter i magen. Så det måste ju vara exakt tolvår sedan då. Men en jättehärlig konferens som församlingarna på Gotland, både Pingst och Ekemedia gör tillsammans på en lägård. Och de har ju, liksom, tror jag i alla fall fortfarande. Tältmöten på den här läggården. Jag har, efter att jag var där senast jag var där två gånger, så har jag tänkt sig där att det där har det varit roligt att få komma tillbaka till. Så det känns jättekul att få inbjudan i år. Så det är jag och Thomas Sedin som ska vara där. Exakt. Mina Mö som var hand om låsången. Och sen är Linda där och har konsert på Lärarskvällen.

SPEAKER_01 12:56

Det är en kändisk konferenskonferens. Och tältmötes, är du.

SPEAKER_00 13:01

Tältmöten, ja exakt. Du vet, det kommer bli bra.

SPEAKER_01 13:05

Det där typ min barndom var och åka runt på tältmöten. Pappa hade mycket tältmöten, så vi åkte runt massa olika delar säger. Både hem hos några familjer. Det var aldrig riktigt kul men vi gjorde det i alla fall.

SPEAKER_00 13:21

Det är ju här våra barn skiljer sig åt lite. Jag har inte haft enda tältmöten.

SPEAKER_01 13:26

Du var ute i skogen och hälsade på alla skogsmöjliga personer.

SPEAKER_00 13:31

Det var ju för Jesus i mitt liv som jag brukar säga. Ja. Min barnomans.

SPEAKER_01 13:37

Ja, men nu är jag när.

SPEAKER_00 13:41

Mina första tältmöten var ju hönarkonferensen när jag var 15 kanske.

SPEAKER_01 13:45

Men hönan är inte tält möte längre?

SPEAKER_00 13:48

Nej, det är ju inte det. För det är ju precis som nyhem att man har bytt emot en halv. Sen har ju varit nu där sist åren i stor liksom brädgår ute i hamnen. Spännande.

SPEAKER_01 14:04

Jag har aldrig varit på hönnen. Det ligger på min backlist att jag ändå ska åka till här nu. Så det kommer bli av. Jag blev ordinerad ändå för att vi ser in ekmenkyrken. Fast ni inte varit på hön. Men om vi skulle vrida oss mot lite mer seriöst samtal. Nu skulle jag säga då.

SPEAKER_00 14:24

Annars så har jag ju haft typ. Mina barn har varit på scout hike. Så vi har liksom varit själva hemma och inte haft barn här. Nej, exakt, det hör ju. Så i fredag var jag och Use hemma och ett par vänner och börja får sitta och prata i lugn och ro. Det är ingen som. Vi behöver inte gå hem för att barnen ska gå lägga sig eller så här. Och i lödet hade jag en halvdag med min svägerska där vi var fikade och bara han pratade till punkt. Superfint. Jag har verkligen haft tvärtom.

SPEAKER_01 14:57

Låter opskämtlyxigt. Jag skulle försöka få en liten stund för mig själv efter den här crazy helgen. Och kolla på fotboll på sent på Lörarkärna, och då förlorade mitt lag. Så det var den helgen. Men det var roligt vist, men jag är glad för din skulle också. Gläder med de som glädd och grå med de som var inte. Snart är sommarsemester. Om vi tänker det här, vi har bollat i det. Vi har ju tagit ibland samtal som vi ville. Vi har fått in från lyssnare. Det tog vi förra veckan. Men har vi både lite egna idéer och vi var med grejer kring vårt pionära arbete i veckan. Du hade också varit med om någonting som fick dig att tänka lite kring pionjärt arbete. Så då kan vi väl båda lite kring det. Vad är pioniärt arbete?

SPEAKER_00 15:45

Ja, men exakt, det är det vi måste börja inne på.

SPEAKER_01 15:48

Börja med det, Maria. Förklarar du ditt perspektiv vad du ser på pionjärt arbete.

SPEAKER_00 15:54

Men kortfältet handlar väl det pionäret om att bryta ny mark. Det handlar ju om i stor utsträckning om att plantera nya församlingar, ofta då vi använder det i vårt sammanhang. Att hitta nya gemenskaper, nya sätt att vara kyrka, men framförallt att nå människor som inte möter var hjälp innan. Så det ligger ju ganska nära evangelisationen förstås, eller de hänger ihop. Och att det pionärarbetet handlar ganska mycket om just församlingsbyggande och hur kan vi hitta sätt att forma gemenskaper där inte kyrka finns innan. Typ väl? Eller vad tänker du?

SPEAKER_01 16:32

Ja, men precis så tänker jag mig att det är ett sätt att försöka nå nya människor på nya sätt. Vi ser också att i ekemen kyrkan, inte bara Ekemen kyrkan, alla kyrker så har ju kyrka läggs ner i ett ganska rasande tempo, tärke. Det innebär att vi ser behov av nya gemenskaper som växer fram. Och då finns det pioniärna där som en del av det. Men jag kan säga att min resa till det, för jag är ju ganska engagerad i pionärtarbete nu. Var inte självklar. Jag har inte varit en sån här som har brunnit för att starta nya församlingar i grunden. Utan när jag läste teologi, då hade jag vänner som jag förstod att de här kommer gå ut och starta församlingar. De vill något nytt, va? Och ofta var det ju lite emot, protest. Man var missnöjd med kyrkan som den var så vill man göra något nytt. Och det där kände inte jag riktigt. Jag hade mer en passion att gå in i befintliga församlingar och försöka jobba med det. Vilket ju är lite vad du gör idag. Du som försämlningsutvecklare också jobbar ju med att utveckla redan befintliga församlingar. Här finns en liten kontrast. Men sen av olika skäls har hamnat i det. Men det var aldrig min grundpassion egentligen början att nu ska vi plantera nya försämringar. Men jag ser ett stort behov.

SPEAKER_00 17:55

En liten fråga då. När typ i tid var du som möter en massa människor som längtade efter att gå ut till försämlingsplantering.

SPEAKER_01 18:02

När det var mina klasskamrater tänker du på det.

SPEAKER_00 18:07

Ja.

SPEAKER_01 18:08

Ja, så här. 20. 2007 skulle jag tro. Ungefär. 26 2007.

SPEAKER_00 18:21

Jag läste ju passoran 0,8 och 12. Jag bara för det på om det var någonting i luften. För jag kände igen precis som resonemang. Så många av dem jag läste med som var helt inne på församlingsgrundande arbete. Eller det här att man tänker missionell kyrka. Det var ganska mycket ihop kring både Vinjard och Life. Vätte de i Stockholm. Som var verkligen så här, kaférörelse, kyrka med runt kafeboden.

SPEAKER_01 18:52

Ja, just det någonting.

SPEAKER_00 18:54

Ja, och att det fanns ganska många sådana. Mycket tankar på att vara hemgruppsförslingar också och husnätverk och så. Det känns som att det var väldigt i ropet under. Jag tycker att det har avtagit lite. Jag vet inte. Men jag tycker att just det var ett starkt driv kring det under.

SPEAKER_01 19:14

Jag tror vi såg en stark framväxt. Jag tror också att Hillson började väl. Hillson Sverige var kanske inte superstar på den tiden, men Hillson internationellt började ändå ta på ganska hårt. Sen hade vi typ. Fanns i församlingar nere i Magnes Pärs och nere i Malmö hade sin församling som växte väldigt. Och det fanns en del exempel på försämlingar som drog igång. Och jag tror att folk kände att det här är en framgångsdaga. Sen tror jag att folk har insett också att det är extremt mycket jobb. Och att det är liksom vi har ju sett också att det inte alla som lyckas. Och allt blir inte kvar. Och allt var inte så lätt som man kanske. Det var lite guld och gröna skogar är vad jag försöker säga på den tiden.

SPEAKER_00 19:56

Jag tror det att det finns en romantiserad bild av hur det är. Och att nu kanske vi har lämnat lite grann i att det är inte riktigt så enkelt och kanske lite mer nytt sätt att tänka kring försvingslingsplantering kanske. Att faktiskt våga att det inte är själv att allting kommer flyga. Men för den saken skull måste vi ändå pröva.

SPEAKER_01 20:17

Jag tror att man förby ser vad äldre församlingar har som ett plus, vilket är man har en lokal. Man har en plats att vara på mötas. Man har utrymme för barnen, man har ljud och teknik och fyra. Kanske inte det modernaste men man har grej. Och sen planterar du en församling. Då måste du hyra en lokal och det kostar pengar. Du måste konka dit utrustning och det är jobbigt. Och du måste hitta volontärer och nya människor. Det är mycket jobb. Så kan man väl.

SPEAKER_00 20:48

Men ni är ju det nu. Eller du är ju ändå i din andra.

SPEAKER_01 20:52

Jag menar ju berätta hur det kom in i mitt liv kan jag väl berätta eftersom jag mer själv nu jobbar i en försämning som är så fyllt 160 år. Så jag är ju inte i en ny startad försämning. Och har varit med mer och pratat om vad jag tror kommer bli en annan podd. Kulturförändring och att jobba med det jag har jobbat mycket med. Men sen i äskturna så hade vi ett par som var med och byggde försämring. De heter Hemon och Rena Däckig och de byggde något tillsammans med Life Center som egentligen finns i Västerås. Och så slutade de lite så här ipp i äskturerna. Och jag tänkte att oj, det gick lite fort och under hur de har det så. Så jag började in mig själv på en lunch. Ville bara höra hur de hade och så. Och det byggde en relation. Så de flyttade till Norrköping och ville stöta försämring där. Och så hittade de inte riktigt någon samarbetspartner. Och de ringde till mig och rådfrågade: hur ska vi göra? De hade någon situation. Jag ska inte gå in på de detaljerna, men det var någonting som de funderade kring och jag gå. Och då vet jag att jag tänkte i det samtalet, jag har aldrig tänkt för att vad kul det var de vi. De som de jobbade med istället. Jag sa ingenting. Men jag tänkte så här, det hade varit väldigt roligt om de hade ställt frågan. Och sen ringde faktiskt hemu upp med och sa här att ni då. Skulle inte ni kunna vara vår samarbetspartner. Och där inleddes det. Och då visste jag ingenting om försämnsplantering eller hur man gör, eller hur rikeming kyrkan gör. Men det var ju en resa över fem år och vi var med och var mod i församling. Idag är Vojs fristående såklart kös ett eget Race, men vi var ändå med i bakgrunden under en tid och hjälpte timme där. Och nu ska vi göra det på nytt hos oss. Det fick precis besked. Det var lite grann därför vi kom in bra också. Innan helgen att vi beviljade bidrag för pionärt arbete i eskilet.

SPEAKER_02 22:44

Så vi kommer roligt.

SPEAKER_01 22:47

Vi kommer köra igång från hösten här. Eller vi är redan igång. Men alltså vi kommer kunna utöka det. I och med att det kommer till lite resurser och pengar.

SPEAKER_00 22:58

Tanken att man anställer någon.

SPEAKER_01 22:59

Ja, på något sätt kommer det bli så absolut det tanken att kunna frigöra resurser för det här arbetet. Men vi har ju lärt oss mycket och nu gör vi på hemmaplan. Så är det lite annorlunda. Eller mycket annorlunda jämfört med när man stötar något på avstånd. Men om man säger så här, varför ska man göra det? Jag tycker det är väl en besentliga.

SPEAKER_00 23:17

Kan du inte berätta lite om den planteringen ni håller på med nu. Det är ju jättespännande. Jag vet ju lite. Men jag tycker inte är ett så spännande tänkt.

SPEAKER_01 23:26

Det är jättespännande. Det är så att egentligen började det med en hemgrupp som vi hade som möttes på norr, heter det. Och de växte och varit större, liksom. Och det var en öppen hemgrupp. Man kan ha låsta hemgrupper. Vi har några sådana av. Man tar inte in så många ner. Men sen finns det här som öppna. Och de tog in och de har varit för många. Och så de som höll i den här tänkte att det är förtrångt i vår lägenhet för att möta här. Och då börjar man leta efter lokal någon annanstans. Och frågar mig. Och då styder jag lite av ett område som heter Munkell. Och varför jag vill in i det området är där för att det är liksom så här kulturcentra äskes. Jag vet att när folk tänker äskes, då tänker man problem, svårigheter ner ut i ett utsatt område. Och det är vi faktiskt inte just här. Ut nu jobbar vi ett område där alla föräldrar åker lämna sina barn på träning, på sport. Jag åker ner fem dagar i veckan till det här eliga området. För att lämna barn till ping och karater. Och då när man gör det, så ser man hur mycket föräldrar det är som rör sig. Det är ju galet mycket föräldrar som åker och lämnar barn, hämtar barn. Och då började jag tänka så här, här skulle det finnas en kyrka liksom. Här finns det konstmuseer, har de byggt sporthall, har de byggt badhus, här har byggt kommunen råsat i det området. Och det finns ingen kyrka där. Så de fick tag i att hyra av kommunen en lokal för 100 spännande timmen, vilket ju är skämt, och började mötas där. Och det ledde till att det växte och då gjorde man en alfakurs. Och den här alfakursen var tror det var officiellt 25 deltagare men sen var typ 10 barn också som man passade samtidigt så var 35 pers. Den gången var med, var de 40. Det var väldigt mycket. Fantastiskt. Ja, otroligt verkligen. Alla var kvar. Flera som inte tillhör i kyrkan kom utifrån. Nu går på våra guttkänster varje söndag, liksom. Så de kom verkligen in i det här. Nu gör man bönikursen där. Och det som var roligt var att lite av visionen vart sann direkt. Så min fru säger till mig, vi hade inte pratat om det. Om man säger så här. Jag tänker gå Alfa, aha, skulle du gå alfall. Det är jättebra för ljudet har karater. Så då släppte de vår dotter i samma byggnad bara hej då går till karaten. Och sen när karaten var slut, då kommer vår dotter upp till Alfan som var en månad upp och bara möter mammar, och så åkte man hem ihop. Och det var ju precis den visionen jag hade lite att tänk om vi kan bli en del av den rörelse som är här. Vi kan ha en alfa kurs medan det är träning på gång för barnen eller annat. Och det där superspännande. Det finns hur mycket utvecklingsmöjligheter som helst på arbetet att få vara där och komma in och se att kommunen sätter upp på skyltarna. Ekumen kyrkan i de här lokalerna. Vi får ju bra reklam. Så jag tycker att det är spännande. Och vi når människor vi inte skulle nå annars. Så det är fantastiskt. Ja, det är jättekul att se nu med resurser. Vad kan vi ta steg två? Och det finns mycket idéer kring det. Det här området är också området där alla som har konserter och allting i ska stå. Det är här man har det. Så här kan man försöka slå sig in i millan.

SPEAKER_00 26:52

Vad skulle du säga är liksom skillnad, det finns en massa skillnader tänker jag. Men vad är den stora skillnaden med att jobba i kyrka för samlingsplantering, dremot hur vad ni gör in i stan?

SPEAKER_01 27:05

Jag tror inte att det är något snack om att om du vill nå nya människor. Så är det att bjuda in dem till en alfa till exempel. En kristan kurs och säga att den här är i Mungellaren nere i Mungtellområdet. Jag menar i den där Mungtellaren har jag varit på andra kurser och andra möten med kommun och andra. Många äsker bor av varit där. Det är liksom inget märkligt att vara där på en kurs. Det snarare är ju det man gör. Och då tänker jag så här att den trösken är lägre. Och då säger folk alltid att vi vill ha in dem i kyrkan. Det är steg två. Av de vi har mött på alla där är det jättemånga som nu går i vår kyrka på söndagarna. Men att få in dem i kyrkan först, ibland är det ett steg som är lite svårare. Och jag tror att möta människor på deras plan halva. Plus du är mamma, jag är pappar vi har barn, vi är stressare. Vi sköljar barn och vi lämnar barn. Men om jag då kan få in ett intresse samtidigt som barnen tränar. Då kanske jag vinner tid också och möjlighet. Så jag tror att det finns många aspekter till varför det är lättare att nå där. Men inte minst just att. Och jag kan ju tillöra de som tycker att det är bättre för om vi möter folk lite lågtrösklär där. Så kan vi höja trösken också i kyrkan sen. När vi är i kyrkan, då är vi kyrka. Hej, välkommen till vår kyrka. Men när vi möts ner i det området, då kan vi vara lite mer en gemenskap eller något annat.

SPEAKER_00 28:39

Ja, just det. Eller för jag tänker att många försämningar försöker ju det där lågt tröskel. Tänket fast fortfarande i sin egen byggnad.

SPEAKER_01 28:51

Ja.

SPEAKER_00 28:52

Vad tänker du om det?

SPEAKER_01 28:54

Jag ska inte säga att det är fel. Det beror på hur man gör det. Vi gör det också i meningen att vi har öppen kyrka en gång i veckan. Då öppnar dörrarna mot gatan och släpper in folk på kaffe, te och macka och sådär. Absolut. Och det funkar, vi får in nya människor på det. Men det är ändå en kyrka. Jag tror att för en del människor är det oroligt att gå in genom den porten eller den dörren. Och på något sätt att man blir stämplad på en gång. Jag vet att vi har folk som nu har förespråkat det här arbetet vi har som säger att jag aldrig gått in i kyrka när jag söker ut. När man börjar som resa utan det behövdes ett mellansteg. Och det är inte att göra det här oandligt. Den här alfakursen, alla som har gått en alfakurs vet jag att den är jättetydlig med vad vi tror. Bönekursen som de nu kör är jättetydlig. Så det är inte lågtröskel på innehåll eller på vad vi står för. Det är bara att det är lite enklare miljö att möta sig och lite mer lätt att bjuda med en vänning till det där.

SPEAKER_00 29:52

Men det är ju ganska intressant för jag tänker att när vi behöver tänka, eller behöver kanske fel. Men ofta när vi tänker lågtröskelverksamhet i kyrkan, då är det ju nästan som att vi blir den här fredagstappsen. Eller vi gör liksom vi gör någonting som inte är så kyrkligt bara för att vi behöka tröskeln in i kyrkan som byggnad. Det kanske absolut att vi byrr in till alla böna kurser också. Men just när vi tänker lågtröskel i kyrkan, då är det nästan som att vi plocka bort i många sammanhang, det här kristna innehållet. För att poängen är huvudet få inom i kyrkan. Det är jätteintressant det du säger nu att när vi redan har sänkt den trösken från start, då kan vi vara väldigt tydliga i var vi står. Det var jättekonstigt tänka om kyrkan bara bryt in till en liten tackoshäng i Bunkellområdet. Det har ju varit jättemäkligt.

SPEAKER_01 30:46

Men jag tror att vi är akta.

SPEAKER_00 30:49

Nu förväntas det att ni. Jag akta oss att det var något. Vi pratar om det går. Mut mycket dålig poddtekniker. Men jag tycker det är intressant att det förväntas typ. Då kommer vi med kyrka till det här stället. Och med det som är vårt innehåll på riktigt.

SPEAKER_01 31:11

Men i den här trenden som har varit nu med unga som söker sig till kyrkan. Så verkar inte de söka en utvattnad kristendom. Tvärt de märker ju att de nästan drar sig till högkyrka miljöer eller ortodoxa miljöer också väldigt mycket faktiskt. Och det innebär att de inte är rädda för den trösken på ett sätt. Men i första mötet, det är mer det jag är ute lite grann efter. Den första. Jag tror att alla vill ha djup och jag tror att vi ska ha samlingar med tydligt. Jesus ska ju vara vårt centrum tydligt. Men kan vi ändå säga hallå på ett enkelt sätt, tänker jag. Kan vi hitta en miljö där vi möter dem att det där första hej och välkommen är lättare. Sen kan vi bjuda in till kyrkan. Sen kan vi ha allting annat. Och också. För mig handlar det lite om det.

SPEAKER_00 32:01

Och jag tänker att det där tänket. Jag tycker det är superspännande det ni gör nu och att bara se vad det blir av det. Blir det en egen församling, eller är det en utost till det ni gör. Så bli spännande att se vad det blir liksom. Men jag tänker att det där tänket oavsett om vi är i en ny församling, i en församlingsplanteringsinitiativ eller om vi är i den befintliga församlingen, så tror jag att vi behöver ha med oss det. Och också medvetenheten om att för en del så är det kyrkan man vill till. Alltså, en del har ju det: man vill inne i det där rummet. Man vill förstå vad det handlar om. Och man kanske redan är lite på väg i sitt sökande. Jag tror också att lite generationellt, alltså det har för en äldre generation är det inte lika stort steg att gå in genom kyrkens dörrar för en del. För att man har ändå någon form av att man kanske har varit på några gutsen som har varit på skolavslutning i kyrkan en gång eller sådan. Jag kan märka det när jag möter många äldre att då är det mer naturligt att tänka att ska jag börja pröva och tro, då går jag en sönd förmiddag för det är då de möts. Medan vår generation neråt så är det ju inte det givna. Ut då är ju verkligen känslan av att det bara är för de redan invigda. Vi får ju inte gå. Det där tror jag att vi behöver jättemedvetna om att vi möter olika människor beroende på om vi bjuder in till en samling i kyrkan eller inte, eller utanför.

SPEAKER_01 33:35

Det är jättebra. Vi hade en äldre person som nu har blivit del av vår gemenskap. Inte medlem men på väg. Och hon är pensionär. Hon har kommit till kyrkan nu och hon satt på hon kom in via öppen kyrka bland annat som vi har då. Och då hade vi en praktikant roligt roligt som var i vår kyrkan vecka. Och hon kände inte den här personen och ställde bara frågan, varför kommer du hit? Och visste ju inte då att det här är någon som precis har hitta tillbaka. Och den är pensionärens svar var att jag växte upp i kyrkan. Men sen har jag liksom i livet kommit bort från det där. Och nu när jag kommit hit igen det som att jag har kommit hem. Så för hennes där var det ju full cirkel, och som du säger, det fanns något att förhålla sig till i början av livet som jag nu kopplar till. Men för den som inte har något att koppla till bakåt så tror jag att det kan vara lättare att möta sig ibland på en annan plats. Man ska inte sätta det i kontrast, och det är väl det kanske min kritik mot pionärtarbete. Är att jag har lite svårt för att möta pionära människor som gör det bara i protest. De startar nya kyrkan där för att de är trötta på de gamla kyrkorna och för att de vet bättre hur de ska göra kyrka om några människor. Och då är de väldigt blinda för att de kyrka som de nu hugger ner, har vunnit med människor än vad de som har gjort historiskt om man går bakåt. Men det är klart de kanske inte har hängt med i tiden, de kanske inte har hängt med i viss utveckling som bor av skett. Men jag tycker inte om den där protestgren. Och när man möter om kyrkan så tycker jag bland att så mycket av deras identitet blir protest. Det är inte främst bara att nå nya människor är väl. Men det är också protest mot den gamla gaggia tråkiga kyrkan. Vi är en levande, modern, häftig kyrka. Den person som är utanför kyrkan vet inte ens vad den gamla gaggia tråkiga kyrkan är som vi protesterar emot. De har aldrig varit där. För mig blir det bara tantigt. Jag tycker att jag föredrar när man gör det utifrån att man vill något.

SPEAKER_00 35:43

Det är ju det tänker jag som är så fint med det ni får göra nu, då, och som jag tänker är ekuminakyrkans huvudsakliga modell för hur man vill tänka försämlingsplanteringen då att det faktiskt är kopplat till en befintlig församling. Att det finns den här geota i moderförsamlingen, och det pionära att det hänger ihop. Att det också är en del av den befintliga församlingens naturliga sätt att vara är också att knappa av sig. Men det är inte i en protest utan det är en naturlig fortsatt tillväxt.

SPEAKER_01 36:20

Vi ser det här nu som vårt arbete, vårt utriktade arbete. Tror vi att det kan bli en kyrka, det är pionärt arbete. Det är väl en förhoppning att det skulle stå en kyrka där framti. Men just nu är det vi som gör det här i det området. Och jag tycker det är en styrka och arbetet också. Och det finns en koppling till en kyrka också. Och människor kan vara med och jobba. Jag tror ändå på ett nära ett kopplande mellan vad vi kallar för modersamling i ekem kyrkan och ett pionärt arbete. Jag tror att det finns goda grunder för att det skulle kunna lyckas och bli något bra. Sen kommer det krävs mycket jobb och det kommer inte sig självt. Men om du tittar på SKS och så tänker vi så här: det bor 15 personer, 15 000 personer.

SPEAKER_00 37:07

Jätteligt.

SPEAKER_01 37:10

15 000 men invånare. Och om vi skulle fylla alla kyrker idag så får vi bara in några tusen. Även om det skulle kräva om liksom. Så då kan man säga, varför behövs det nya kyrka? Jag vill inte ens plats. För om gud skulle slå ner med veckor sedan, då har vi inte ens plats för alla de här människorna. Och det måste vi börja förbereda för i någon tros satsning. Så därför tycker jag det är viktigt. Och den kyrkan, det passar ju nu, den är 160 år. Den hade vi en tidpunkt 12 utposter. Så den, alltså historiskt har den ju jobbat på flera olika platser. Så det är egentligen inget nytt. Men om jag skulle nu.

SPEAKER_00 37:52

Och så har ju så kyrkan gjort, tänker jag om man tänker fry kyrkorna bakåt i tiden. Det här med sönder skolarbetet som var i var och var annan trappuppgång och varandra hus. Som ju väldigt många av våra friskyrkor har som sin identitet och historia. I det där att vi gick ut och så hade vi söndag skolor där och alla var där. Det var ju ett pionärt arbete. Det var ju någonting som låg i hela denat för hur man var försämling. Så någonting har vi ju tappat längs med vägen när vi är mer och mer. Och det kanske har också att göra med att vi har byggt störra kyrkor. Från början var det där missionshusen och man hade inte plats utan man gick ut. Sen byggde vi de där stora kyrkorna som rymmer många. Jag tror att någonting kanske också gick förlorat i vårt sätt att tänka utanför kyrkans vägar. Inomhus eller inom vår kyrka.

SPEAKER_01 38:50

Jag tror vi är rädda. Vi är rädda för att tappa, vi kämpar mycket själva. Vi är rädda för att tappa arbetskraft, vi är rädda för att tappa människor. Vi är rädda för att inte klara det. Men jag tror att det är fel sätt att se på det. Min generella livsinställning är att när vi ger ut eller såg ut till gud så får vi skör tillbaka. Jag tror ju snar att det ökar på. Gud kommer fylla på våra resurser i med att vi också vågar satsa utåt. Min tro i alla fall. Men sen är klart att jag förstår också försämring som är rädda för det här. Och försvämringar som kanske är rädda för att nu kommer en planteringen och den tar alla unga. Den kommer ta alla från oss. Det har ju hänt också såklart att det har kommit försämlingar som har utmanats på något sätt. Jag skulle ändå vilja våga tro att man kan satsa. Men Ida Maria, om vi skulle kontrastera det lite nu, tror jag i grunden positiva till pionärt arbete och att nå ut på nya sätt. Din bok handlar ju. Den är delvis till för äldre församlingar som behöver förändring. Men den är också till för att tänka nytt. Att vi måste bryta upp och göra på ett annat sätt. Men vad ser du för farer med det här? Vad tänker du då? När du jobbar med gamla församlingar som vill utvecklas, och du ser att det kommer nya initiativ. Och jag antar att du har en del kritik. Jag har hört en del kritik ibland så här, i församlingar att varför ska i mening kyrkan satsa på nya församlingar när det redan finns församlingar som kämpar. Vad har du i de samtalen och vad tänker du kring det liksom.

SPEAKER_00 40:26

Jag tänker att det vi kanske att det egentligen är en signal på att vi har misslyckat som att prata om vad kyrkan är. Alltså att vi som grund är en missionsrörelse. Det borde vara vårt fokus. Att liksom vi vill. Men hela missionsbefallningen går därför ut och göra alla människor till lärungar. Det finns ju i uppdraget vi har som kyrka, och därför är det en del av vårt sätt att tänka att hela tiden vara i den där rörelsen ut mot samhället, ut mot nya människor. Och det jag tänker är när man har den där kritiken är att det egentligen kanske signalerar om att vi har missat med någonting i den befintliga kyrkan. Jag tror att i kyrkor där vi tänker missionellt och vågar tänka det, och inte är så måna om att tänka vi och dem, alltså vårt eget rejer. Då gländes man ju med nya initiativ. Men det som också händer i kyrkor, som kanske ser lite missant är ju också ofta på grund av att jag tänker så här: att det de nya församlingsrörelserna lyckas med det är ju att man får med sig de där entreprenörerna, de som vill något nytt, som längtar efter något nytt, och som inte riktigt upplever att man får rum med det i den egna befintliga församlingen. Och det tänker jag ju är. Det i sig är ju ett egentligen ett problem. Inte att man får med dem till församlingsrörens nya församlingar utan att de inte får rum i det som redan är. Att vi kanske ibland i våra församlingar har blivit lite stelben i våra strukturer och här är ju kämpar vi med på olika sätt i våra olika samfund. Men ekumed kyrkan är ju generellt kung på struktur och demokratiska former. Det gör ju också att det finns en tröghet som gör att saker till tar tid. Det är svårt att få igenom beslut. Det går inte så snabbt. Och då tappar vi ju de människorna som har mycket idéer, som är på G, som vill någonting. Jag brukar använda när jag möter försämningsstyrelser så brukar jag använda det som heter Adoption Curv. El den heter egentligen law of diffusion of innovation. Man kan man söka på.

SPEAKER_01 42:54

Komplexa uttryck du kan genom det.

SPEAKER_00 42:57

Som handlar ju om egentligen snabbt vi tar till oss förändringar. Och framförallt använder man det när det handlar om köpbeenden eller teknik tillvändning och så. Har man hört uttrycket early adopters någon gång så är det från den kurvan. Men den handlar ju om att det finns mellan 16 och 20% av befolkningen som är människor som tycker om förändring, som gillar nya saker som är snabba på det. Och sen finns det en lika stor procent av del som aldrig kommer tycka att nya saker är fantastiskt och härligt. Däremellan finns det en stor massa som egentligen inte bryr sig simblyck. De kommer hänga på förr eller senare när de ser att saker funkar. Utmaningen som befintlig församling tänker jag är att vi lyssnar lite för mycket på de som aldrig vill förändring. Att vi tror att vi gärna ska få med oss alla, vilket aldrig kommer hända. Och att vi ibland behöver inse det att det kommer alltid finnas folk som tycker att det vi gör bättre för. Eller vi borde upp på ett annat. Sätt, eller det här var inte tillräckligt förankrat, eller det var fel styrelse. De kommer alltid finnas. Umaningen för oss är på något vis att hur kan vi få de där första femti-delen som Max som tycker att saker och ting är spännande, som har nya initiativ, som har nya idéer. Hur kan vi låta dem få springa med sina bollar och testa saker och ting? Utan att allt måste gå två år i någon form av organisationsstruktur först. För jag tror att det är det vi har gjort fel mycket. De här som är apostlarna och evangelisterna och entreprenörerna, att de inte har fått utrymme i våra kyrkor att våga göra initiativ inom kyrkens vägg hänger på något vis. Och då klart kommer det någon ny som vill något nytt då hänger man på det istället. Och då blir det ett hot mot den befintliga församlingen för man förlorar medlemmar eller man förlorar de där som faktiskt drev någonting eller ville någonting. Och så tappar man energi i den befintliga församlingen. Men problemet är ju inte församlingsplanteringarna. Problet är ju att man tappar att man inte lyckas härberiera det eller låta det få utrymme tidigare kanske. Så tänker jag nog.

SPEAKER_01 45:15

Det tycker jag är jättespännande. Och jag tycker det är en viktig poäng, vilket är att vi är ju väldigt omsiggsfulla. Vilja tro, jag tror att det bottar mycket. Som du säger, vi är många av de här som har jobbit med förändring. Och tänker att vi vill ju att de ändå är deras kyrka också de ska försänna. Men det som säger problemet är att den första gruppen, de är ju lika viktiga dem, och det är lika mycket deras församling. Och när det stannar upp då till slut så får de nog och sticker vidare. Då blir det ofta de som startar missnöjtsförlingar. Men kanske god grund också känna att vi fick aldrig ge hör för vad vi ville. Men det är för att de vill mer. Och vill man vara lite fräck, kanske man måste säga med det läge vi har i Sverige, så kanske vi måste våga låta dem få mer utrymme att faktiskt kommen. Och en del av dem kanske aldrig hade stuckt iväg och störda nya försämringar om de hade fått möjlighet att vara med att förändra sin befintliga församling. Men man fick inte det. Och då går man vidare. Jag tror att jag har helt rätt i det. Samtidigt så tror jag att det behövs harmoniska nya projekt. Och det kan jag känna med det som vi gör nu. A jag är väldigt glad för att det är ett harmoniskt projekt. Det har funnits frågor. Den enda stora frågan hos oss när vi gjorde det här. Vi tog upp det, du var med när vi presenterade förstudien till det här faktiskt. Då tog vi upp att det var splitringsrädsla var det enda. Att kommer det här splittra vår egen församring om vi nu går ut och gör någonting nytt. Men det har vi diskuterat under den resan, och ändå kände att okej, vi känner att vi inte så rädda för länge. För vi har pratat om det. Vi har vågat sätta ord på det och jobba med det. Och då känns det harmoniskt. Det är vi som gör någonting nu tillsammans, som vi hoppas kan bli något eget men ändå alltid vara en del av oss. Mina barn kommer väl flytta hem från gång och leva sitt eget liv? Men de kommer ändå alltid vara en del av min familj och mitt det här. Mina barn får aldrig flytta hem ifrån för det var en sidor. Det kommer ju aldrig klar.

SPEAKER_00 47:23

Jag tänker också att vi måste ju fundera på. Grundtanken behöver ju någonstans också vara: hur når vi så många människor som möjligt med? Det måste ju vara grunden. Och då är ju någonstans bara insikten om vi når fler människor om vi gör fler satsningar. Om vi rör oss i fler områden, om vi möter fler granskap, olika målgrupper. Och där är ju bara att inse att vi har våra olika nätverk. Jag vet att Egil svartar är inne på det, tror jag att det han som är i tan inne på det i sin bok här talat om det: att det här med varför behöver vi ha en fler generationsförsamling. Det handlar ju inte bara om församlens skull, utan det handlar om att varje generation har lättats att nå sin egen generation. Att det också är ett evalisationssyfte. Och jag tänker att det är lite samma sak med det här. Att vi har olika nätverk. Vi har olika intressen, vi har olika människor vi konnektar med. Vi har i bästa fall olika etniciteter och olika typer av människor i våra församlingar och de når sina nätverk bättre än vad jag kanske skulle göra. På något vis handlar det också om att grundtanken är att vi vill nå så många som möjligt med äva hjälphet. Hur kan vi använda människors gåvor, intressen och egenskaper så att de får komma i funktion i den kallelsen? Då tänker jag att tro att vi som församling kan vara den enda församlingen på en ord och täcka alla behov och alla människor. Det tror jag är ju en fullständig illusion som inte kommer funka.

SPEAKER_01 49:08

Nej, det kommer inte funka. Och människor är olika och det är helt okej. Det där ska vi inte vara så rädda för att kyrka kan ha olika kultur och olika sätt för att nå olika människor. För vi tycker inte lika om allt och vi gillar inte alla samma musik och där. Även om jag tror på att ha en mix i försämringar så menar jag att det är klart att det kommer vara olika. Sen tänker jag bland att det finns något också för mina barn. A mamma har gått på Alfa kurs där mina barn också tränar. Och det gör att kyrka och vardag och verklighet inte skyls åt så fruktansvärt mycket. De åker till samma ställe. Mamma går på kristens kurs och de går att köra eller penis. Och då tänker jag att det där är bra. Vi har ibland skylt de här arenerna åt väldigt mycket sundarna går till sportaren med sina barn och de förälsta går till kyrkan? Och jag tycker det jag gillar med det här att när kyrkan tar plats där människor är. Är det där ni är, då är också kyrkan där. Och det gillar jag vill jag utveckla ännu mer att vi vågar det. Sen kan vi ha en gudkäns lokaligt vi åker och fira gudar och gudkjänst. Jag kan tänka mig. Vi håller ju på att forma det här arbetet nu. Men en sak som är ganska tydlig är att det kommer inte bara bli rakt av vad vi gör i vår kyrka som vi gör i det här nya området. Utan vi kommer göra andra saker här nere för att nå människor. Sen kommer vi ha gudtjänster och allt konferenser och häftiga grejer där vi är i vanliga fall. Ja, men då har vi lite olika forum för det och det är okej. Men det här kommer vi säkert prata mer om. Det är ett spännande samtal. Och alla ni som lyssnar som jobbar pionärt och så här. Gur, men också skicka in frågoringar. Vad ser ni för utmaningar, både era lokala förningar. Och vi kan ju säga: jag sitter med Pionärgrupp. Du har väl också varit med i så här pionärrådgrupper. Jag har ju suttit, där blir ett ganska ordentlig fejt städer kring att det startar så nya kärnningar. Så det är inte okomplicerat. Och det finns platser där det varit väldigt kämpigt för folk att plantera nyt. Så det är en komplex fråga och det finns för skäl att jobba vidare med den.

SPEAKER_00 51:19

Och det är ju också verkligen handlar ju också jättemycket om var i Sverige, alltså vilken storlek på samhället till exempel, finns man i. Det är ju lättare liksom. Även om det har varit konflikter också. Men det är ju lättare om man tänker att det är ingen större stad där det finns så tydligt om 105 000 invånare. Det finns inte en chans att vi kan tänka alla. Men det är klart att kommer man till mindre samhällen. De är som här i Muljö, där vi börjar några tusen, det är klart att de församlingspionära initiativ som har gjorts här, det är klart att det skapar konflikter med församlingar för att det är mindre gena och vi är mindre ord. Det är jätteintressant att bara höra folks erfarenheter kring det. Hur når vi? Hur jobbar vi med pionära initiativ utan att skapa konflikter på mindre ordel. Det är en jätteviktig fråga.

SPEAKER_01 52:08

Men Ida Maria. Jag vill inte sätta dig i tubbel med någon människa nu. Men när jag åker ner till Muljö ibland, vilket jag gör på nyhemsveckan till exempel, så har jag bott så här lite udda ställe i Muljö. Du vet vad jag brukar bo. Ungefär. Det är väldigt udda. Men när man åker förbi dit så åker man förbi. Har man åkt förbi någon typ av plantering. Som jag bara typ: vad är det här? Vad är det för liten kyrka som var lägrat där?

SPEAKER_00 52:38

Du menar att jag inte ska mig ovän med frågan.

SPEAKER_01 52:41

Men jag vet inte om du känner dem i Polarmed.

SPEAKER_00 52:44

Men delar av dem känner jag. Nu har ju de byggnad på vägen mot den PN som du brukar båda. Så de hör ju in sig lokaler och kallar sig för Life Church. Inga kopplingar till liksom Life Church i USA eller i Storbritannien eller sånt.

SPEAKER_01 53:04

Än ju i mulschjö.

SPEAKER_00 53:05

Ja. Jag vet inte om att det finns några kopplingar till några andra. För det är ett etablerat namn, annars liksom. Det finns kopplingar till andra församlingar men inte med samma namn. Men i mulchö just så är ju en stor del av den grupperingen är ju från Pings församlingen från början. Och ja, men draske lite mer mot trosrörelse hållet. Man vill få. Ping till Muljö som vi tillhör då är ju en väldigt stor församling. Den är ju på nästan, alltså runt 650 medlärmärna kanske eller något sånt. Det är klart att man får inte utrymma för allt man kanske hade del här.

SPEAKER_01 53:51

Det är en väldigt stor kyrka också i förhållande till bygden. Vilket är intressant.

SPEAKER_00 53:55

Exakt. Det är ju verkligen. Så det här är ju ett av, jag har funnits till Pyritt initiativet som har varit lite mer om en hemgruppskyrka. Jag vet inte om den finns kvar, men det har varit ett hemnätverk med som kanske gått lite mer under radan. Eller inte varit så offentliga i alla fall. Men ändå har varit ett nätverk som har funnits här. Men lifechart här nu ser ju liksom flitigt att göra en del satsningar och så. Det är en ganska liten gemenskap så vitt, jag vet.

SPEAKER_01 54:23

Det ser väldigt dött ut när man åker förbi och jag åker bara förbi, och jag åker alltid bara förbi under missommarveckan också, så kanske man. Men så syns, det var det något skylt också. Då hänvisar de till en annan kyrka som heter megakyrkan, vilket är superkul. När man åker förbi nerslitet industriområden så står det någon som hänvisar till megakyrkan. Så är vi en munskö. Jag tror inte på det.

SPEAKER_00 54:49

Det är säkert jättefina gemensamer. De gör säkert jättebra arbete. Men vi måste ju ändå kunna få ironisera lite grann. Även namnet Megakyrkan. Och den finns i huskvarna. När jag pratar med folk om, jag känner ju bara till den här församlingen för att jag vet att Live Kart gör en del grejer ihop med dem. Och jag vet inte, Livekörj här kanske är typ åtta personer eller något. Så det är ju också en liten grupp. Jag tror inte megakyrkan i huskvarna. Nu kanske det är mina fördomar som talar, men det är ju inte jättemycket större gemenskap. Och när jag då pratar med folk om vad har du koll på? Vad är den där megakyrkan? Folk vet ju inte om att den finns. Så att kalla sig för medakyrkan, det är ju lite storhets. Men de kanske de är säkert jättefina gemenskap.

SPEAKER_01 55:39

De kanske talar tror jag talar tror för framtiden.

SPEAKER_00 55:42

Det gör de. De talar absolut tro. Jag tror att de får med och se människor möta i om.

SPEAKER_01 55:51

Det är mega bra om de får vara med det. Då kan man kanske mer. Man får skämta lite. Vi är för pe onjärt arbete i det stora hela.

SPEAKER_00 56:02

Men det har absolut skapat lite konflikter.

SPEAKER_01 56:04

Jag lägger in min brasklapp är det något jag är kritiskt mot när jag själv nu är en av dem som jobbar hårt för det här och kämpar för nya planterar. Så är möter jag människor som jag märker framförallt gör det för att de är besvikna. Då tänker jag att det här är ofta inte en bra modell. Kom med en passion istället. Kom med en vision eller en dröm berätta vad du vill göra, men om det bara är jag vill inte vara som dom, det är inte så attraktivt för människor att vara med. Det är attraktivt för en del missnöjer människor, men det är inte attraktivt för gemen man att gå in sån gemenskap.

SPEAKER_00 56:40

Det tror jag inte tänker också att det är ju. Det kanske också är en egen podd. Det är många saker vi säger. Men att det här med enheten i Kristus mellan församlingar. Det finns ju någonting redan i det där med att jag tror att vi också är kallade till att absolut ha olika uttryck, tänka olika, men också älskar varandra. Att det finns någon form av enhet mellan församlingar. Så när grunden då för att man startar en församling är någon form av uppror och frustration över en annan församling. En annan del av kristtig kropp. Jag tror att det är från början är att så insplit i någonting. Som jag inte tror är från gjort.

SPEAKER_01 57:22

Nej, och det här är något vi brinner för och jag brinner mycket för det just nu. Jag är väldigt orolig över den polarisering vi ser, inte bara i samhället, den är inte bra. Men det ännu är också att vi är så polariserade i kristning kropp. Och jag tänker redan Paulus var orolig för det här pratar om. Varför delar ni upp det i Apollos och Paulus och olika grupperingar? Det är en kropp. Vi har olika uppgifter, men vi är folk. Det är där vi kommer behöva att det behöver vi jobba med att inte vi polariseras mer.

SPEAKER_00 57:57

Ja, verkligen, verkligen. Och det är ju lite det här. Vi kan absolut få tycka olika och landar olika slutsatser kring mycket och vill ju ha olika typer av former. Men vi är fortfarande en del av kristtig kropp. Jag tror att det är viktigt. Det här behöver vi verkligen återkomma till tror jag.

SPEAKER_01 58:17

Men om vi tänker så här, vi ska runda podden här. För det första, alla ni som lyssnar kul att ni är med. Vi vill gärna ha feedback och kommentarer. Det går bra att skriva på våra sociala medier. Det går också bra skicka med där, det är en del gjort med frågor och så här funderingar. Det skulle vara intressant att veta vad ni tycker om più arbete, vad ni har för positiva och negativa erfarenheter av det. Om ni har andra frågor ni vill att vi tar upp. Vi har en liten lista nu med saker som vi kommer börja pod de här kommande veckor. Och vissa mer flamable än andra. Det finns vissa ämnen som kommer så klart. Det handlar med bara om när vi orkar om timing och läge, kanske för när vi tar vissa saker. Men skriv gärna till oss. Vi kan göra en gallup vår egen lilla undersökningar. Du sa så här, vi borde prata någon gång om varför det är svårt att skaffa vänner när man är vuxen. Det vore ju intressant om ni som lyssnar delar era erfarenhet med oss. Är det svårt att skaffa vänner när man är vuxen? Är det jobbigt? Varför är det jobbigt? Är det för att de är dumma, eller är det svårt i allmänhet? Vad är det som gör att vi inte bunkar vänskaper som när vi var ung, kanske?

SPEAKER_00 59:32

Och det som tycker det är lätt får gärna ge tips. Eller på vad gör man? Som gör att det funkar. Som lyssnade och bara håller ni på med.

SPEAKER_01 59:38

Det är ju rätt som hält.

SPEAKER_00 59:41

Jag har velat höra det.

SPEAKER_01 59:43

Vi tackar för den här podden och välkomna tillbaka som en vecka igen. Vi kör ju varje vecka och då får vi se vad det blir framöjnen. Fram till sexon. En bra maj månad och gör som Ida Maria drar ner på tempot om ni kan, och har lediga helger hela tiden.

SPEAKER_00 59:58

Ta det lungt, ha en fin kristig humlefärshej, för det är ju nu. Venka som kommer.

SPEAKER_01 1:00:05

Och mina kids går off. De har valt av de här lärarna tyckte att det här var ju super bra. Då lägger vi studier där på ons också. Nu kommer två av mina barn droppa av redan på onsdag.

SPEAKER_00 1:00:19

Vi har studiered på måndagen efter, så vi är också för längd. Man kan säga att vi alla hade missat den för att den ligger ju en vecka efter.

SPEAKER_01 1:00:29

Nästa veckor när vi poddar, då har du hela huset full med barn. Det blir spännande.

SPEAKER_00 1:00:34

Det kanske är till och med i värmbland.

SPEAKER_01 1:00:37

Det löser vi logistikproblem. Har ni alltid gott till alla er som lyssnar. Och på det senare. Hej då. Tack för att du har lyssnat på vår podd. Både jag och Ida Maria ut och reser en hel del och besök olika kyrkersammanhang. Följ oss på sociala medier för inte missa vad vi dyker upp nästa gång. Kå sig på libris på se, för det hittar du vår senaste böcker. Kursing, det är snart tillbaka igen. Hej då.