Hur olika får man vara?

Denna vecka får ni höra Joel berätta om den "mansbrunch" som hans församling hade i helgen. Vad äter man på en sån och vad får man höra för undervisning där? Behövs det särskilda samlingar för kvinnor och män? Det stora samtalet kretsar sedan kring EFKs kongress i helgen och frågan "Hur olika får man vara?". Kan man tycka olika och ändå vara del av samma samfund eller församling? Klarar vi av oliktänkande i våra kyrkliga miljöer? 

Kolla in våra böcker: 

https://www.libris.se/product/nar-taket-maste-brytas-upp/ 

https://www.libris.se/product/gud-ar-ingen-godisautomat/

Lyssna till Vardagsandakten: https://www.buzzsprout.com/1060690

Musik: Dyson Eldh

Transcript

SPEAKER_00 0:01

Välkommen till varför inte med Bänge skö och Backman. Gedar Maria arbetar som församlingsutvecklare och evangelist i medan. Hon är kronikör i tidningen dagen och skriver också böcker. Själv heter jag är passer en kyrkan i SEGSUNA. Jag driver på den varchen och också jag författare. Vad roligt att du med och lyssnade och tar del av vårt samtal om tro och liv. Ja, välkomna till varför inte. I det här man skattar för att jag peppade här innan vi kör idag. Och det gick nog så där.

SPEAKER_03 0:39

Det är så gött också. Det är bara så här: mitt i vårt samtal bara trycker på.

SPEAKER_00 0:43

Nu kör vi liksom.

SPEAKER_03 0:45

Nu kör vi.

SPEAKER_00 0:49

På tal om energinivåer. Så kan jag säga att min pappa är ju anställda av samma försämn som jag. Men formellt. Men han jobbar ju på ett uppdrag som är för hela stan. Han är skolpassor, så han är anställde egentligen i skolkyrkan, men liksom formellt ligger anställningen i vår kyrka. Och då var det så här att vi en dag så var han på kontoret och jag tyckte att han var på lite 20 timmar. Tyckte jag. Så jag sa till han också här. Ska du vara så här 20 hela dagen. Men det fick jag höra sedan många gånger. Han gillade inte det att jag sa att du var så här turn. Det kanske man inte hade sagt en annan annäl att man kanske får tänka sig här.

SPEAKER_02 1:39

Det är ju jobbigt om de som inte vet om att ni släckte.

SPEAKER_00 1:45

Jag fick en del kritik när jag. Jag tyckte det var kul. Vi hade så här ner slog från något lägger. De har haft ungdomarna. Så lägga film på Instagram. Det kunde sköt vara anställa med nörgan. Det fick jag jättemycket själv. Du får inte lägga ut filmer där det skjuter hand med nerfgan. Nej, jag tyckte det riktigt kul. Men det fick jag ta bort. Jag tyckte, det här var roligt på en arbetsplats. Hej. Men det gick inte. Men nu ska vi köra vår superiösa podd. Som ökar i lyssna tal hela tiden. Jättekul. Det är många som lyssnade och det ökar på. Ska du mjuta in mobil som plingar hela tiden, det?

SPEAKER_02 2:26

Ja, men alltså jag har så himla. Det ligger en massa devicer här som inte är mina. Jag hade mjutat det kunde, men det är någon annan hypers ligga här och plinga. Och vet ni.

SPEAKER_00 2:40

Annan är som lyssnar att om du pingar och tjoar då är Ida Maria som gör det från sin sida av. Ifrån värmland.

SPEAKER_02 2:47

Vi har liksom samlat in ifrån värman, ja precis. Det är uppe i vår stug. I liken i når västra värland. Det är superhärligt.

SPEAKER_00 2:58

Kan ni lyssna och fundera på vem man var som egentligen framåt är låg som har stugat i vackra värmn.

SPEAKER_03 3:06

Men det är nämligen huutlödan priser är.

SPEAKER_00 3:11

Kanske jag ska bygna med. Vad tycker du om världen?

SPEAKER_02 3:18

Jag tycker jag. Alltså i största allmänhet. Men det vet jag inte. Men Jo, men jag tycker välsta. Men däremot, vår plats här i Värmland tycker jag är fantastisk. Vi har ju då stugat inte jättelångt ifrån Brans. Så vi är ju här dels på vinteralvaret och åka mycket skider. Men också ganska mycket så här års att stuga som ligger liksom. Det är gammalt torp från början och så ligger den nära klar elven, så tar den tomt går hela vägen i elven. Det är ju någonting. Dels är ju naturen här så fantastiskt vacker. Det är ju det i stora delar av Sverige överhuvudtaget och jag tänker att vi inte är närheten av felvärlden här. Men ändå, den är så orörd och det är de här bergen och elven och det är otroligt. Så det finns ju någonting med att vi kommer hit och verkligen kopplar av stänger av allt och bara njuta av att få vara mycket ute när vi är här. Men sen så finns det någonting på talker om värmland. Jag vet inte, det går inte generaliserat helt landskap. Men här då, där vi är här, det är ju verkligen i nordvästra kanten. Alltså den närmsta samhälle är liksom torsbus som är sju mil härifrån. Det är ju verkligen alltså landsbyggd i dess vackraste form på något vis. Vi vet någon gång när vi kom hit så har jag lagt förstås som det är på alla platser så finns det en sån här Facebookgruppet vi som bor i Klarsnålän. Så hade jag väl lagt upp den någon gång att vi var uppe på höstlovet och vi saknade någon skruvdragare eller vad det nu var. Frågan om någon som möjligtvis hade så kunde komma och låna. Och då insyn man ju så här, alla vet vilka vi är. Det är de där utbörningarna som har flyttat in. När folk skriver så här, vi bor 500 meter efter er på vänstersidan så att man kanske tänker på vilket hur det är vart det gäller. Och det finns något som jag verkligen gillar med det. Det är en mentalitet av att man hejar på varandra, man är umgås med varandra, man har ganska bra koll på varandra. Jag fattar att det kriper i folk. Men jag tycker att det är ganska skärmligt. Så det är ju verkligen.

SPEAKER_00 5:49

Man ju för serien som vet var jag bor. Varför varför har du koll på det?

SPEAKER_03 5:52

Exakt.

SPEAKER_00 5:53

Det var nog här. Så finns er.

SPEAKER_02 6:00

Men man inte ju när man kommer. Jag tänker att det här är skillnad när vi kanske har bot uppe på bransberg, för där är det ju bara turister som bor. Men nu bor vi liksom ner i själva byn och då har ju alla koll på vilken när man är. Men det gör ju också att det finns koll inte på att vi upplever det inte på ett dåligt övervakande sätt. Utan är det nyfiken. Och att det finns väldigt många som verkar uppskätta att vi faktiskt flyttar in i byen och vill ta hand om vårt hus och gör oss lite månad att lära känna folk här. För det är ju verkligen en avbefolkningsbyggd förutom själva brans fället där som bara växer och växer, men då är ju bara turister liksom. Så jag tror att det också finns någonting där med att det är svår bygg att bo i tänker jag när man stora husen och allting lämnades tomma och öde och folk flytta härifrån. Och så samtidigt så är det jättemycket turister på vinter halvåret och så. Ja, det är lite ambivalent liksom. Så jag tror att det finns också någonting av att lära känna dem som bor här.

SPEAKER_00 7:04

Ja, det fint. Det är väldigt jättebra. Jag pratade med annan av våra kollegor som är från Värmland. Jag ska inte säga vem för det kommer att bli upp en bart att det är stöldrisk då. Men den här personen i alla fall berätter om att där de bor. Där låser man inte dörrarna. Någon. Personen tror jag till och med sa, jag har inte sånnik för vi låser aldrig våra dörr. Och då tänkte jag att det är Stockholm är ni som bara. Våller du på med. Du kommer bli du död imorgån. I Stockholm låser man ju alltid jämt vad man den gör, liksom typ. Och det är samma här, jag låser alltid. Även om jag bor i Pitt Villa samhälle, så glöm det är hemma så är dun låst typ. Så får du knacka på det ringa på om du vill inte.

SPEAKER_02 7:45

Men det där måste ju vara ett stadsfenomen. Men jag är nog också den som. Framförallt här skulle vi verkligen kunna strunta er låsa. Min svärfra har ju då att vi äg i det här huset ihop med honom. Och eftersom vi då bara är här delar av året och ganska lång tid så sitter den övervakningskamera på infartan liksom. För att vi ska kunna se. Vi ser ut det här i huset med demella. Och då vill vi bara kunna se när folk kommer när de har åkt så vi vet när vi ska stänga av värmen och så. Men då har han ju noterat någon gång. Du vet att det är den grannar som inne och går på tomten och sånt. Och då är ju liksom mentaliteten, det är väl jättehärligt att de gör det. Då har de lite koll på vårt hus och kolla till läget. Det finns liksom ingenting sånt där. Varför är de inne och snokade i våra trägor. Men jag tänker det även hemma så är jätteålig på att. Fortala ställer, det är jätteolligt på att läsa. Vi går ofta in genom vår källare. Och där har vi sån här ett automat eller liksom bättre kods. Och där ställer vi in att det också låsa i viss tid om vi har glömt oss låsa på morgonen. Men vår huvudre är ju liksom vanlig. Det är ju också jättedumt att jag säger lite. Men huvudentre är ju vanligt lås. Vi går ju så sällan in där. Ibland kan vi säga att upptäcka så här: oj, den här är ju olås. Undrar hur många dagar den har varit där.

SPEAKER_00 9:08

Men du bor i en liten byggd det är nog ganska lungt tror jag. Det är lite skillnad på var man bor och vad man gör. Du har varit där nu några dagar och kopplat av lite med familjen.

SPEAKER_02 9:19

Ja, men vi har varit här med Kristin himmel färldshälgen. Och idag är det ju måndag med våra barn har studiet så vi passade på.

SPEAKER_00 9:27

Lång lång helg. Värligt.

SPEAKER_02 9:32

Men du har ju också haft superlånga.

SPEAKER_00 9:35

Det är ju långa helgen nu. Då måste snart bli kortare, känner jag. I min spontana tanke. Men ja, vi hade ju något som du inte hade fått komma på i helgen innan det. Det hade ju ensbrunch.

SPEAKER_02 9:48

Exakt, mansbrunch.

SPEAKER_00 9:49

Vad känner du spontant när du har mansbrunch.

SPEAKER_03 9:56

Det känns som extremt höga, testosteronnivå.

SPEAKER_02 10:00

Men det är ändå lite vackert att det är en brunch. Det hade ju verkligen kunnat vara så här. Mans barbecu. Där du varit nu med exakt.

SPEAKER_00 10:11

Nu har jag ju lite tanke på att vi kanske ska möta så grilla också.

SPEAKER_02 10:15

Det är klart att du har.

SPEAKER_00 10:17

Men vad tror du stod på menin in på en mens brunch, då? Vad tror du man äter?

SPEAKER_02 10:24

Bacon.

SPEAKER_00 10:25

Absolut, det var bacon.

SPEAKER_02 10:26

Man borde äta bakon. Jag vet inte. Jag tror inte att ni äte som att cupcakes som bara varit om vi hade ordnet.

SPEAKER_00 10:36

Det var inga cuchakes. Mellon där emot faktiskt. Vi hade fattiga ridare. Supergott. Fattiga ridare, och så hade vi äggör av bacon och så hade vi yoghurt och kvarg. Och melon och mackor och så här. Det var fint. Man blev mätt. Det borde en kraportioner som lade upp.

SPEAKER_02 10:58

Men alltså, den stora frågan är ju vad ni gör på en majs på en massa.

SPEAKER_00 11:02

Vi klarar på våra partners. Nej, man tror du inte. Innan jag säger det så kan jag säga. Det hade vi just precis. Innan jag säger något om det, och så kan jag säga att vi har haft kvinnorfrukost där tidigare. Så i jämställdhetens namn har vi haft många kvinnorfrukost där tidigare. Och faktiskt extremt välbesökta kvinnorfrukost där. När vi lite grann lade det eller la ner de slutade göra dem då. Då var vi 70 kvinnor på kvinnorfruk. Vi säger jag. Jag var ju på inte där. Men min fru var det. Och nu vet jag att de är på gången. Ja.

SPEAKER_02 11:40

Alltså, det här är ju en grej som Britta Härmanson brukar trycka på. Just det här med poängen av att faktiskt bland delar på män och kvinnor, inte av sjönst erotypa anledningen, men av rent evangelisationssyftet. För hon säger så här att har man en frukost för alla, då kommer man och så tar man med sig sin partner. Men har man en kvinnafrukost typ, då bjuder man med sin veninna. Så hon är ur rent evangelisationssyfte, när hon är ute och håller liksom helgen så. Och får frågan om att hålla en frukost. Då säger hon alltid att då vill jag ha en kvinnorfrukost. Och inte en frukla. Så jag tror att det finns. Jag är för att tänka ganska nishade grejer. Det behöver ju inte vara uppdelat i kön.

SPEAKER_00 12:30

Det kan ju vara en synta eller intresserap feministida som kör här nu. Vi inte bara skilja på dem. Men jag kan säga.

SPEAKER_02 12:42

Det kan också vara så här: intressegrupper är ju också ett sånt till. Det tänker jag när man ska med sig kompisar istället.

SPEAKER_00 12:48

Men i vårt fall var det så här att vi ville sparka ut dem ur vår gemenskap, denna lördag. För vi ville samla gubbarna männen pojkar. Jag tror ingestan var i 15 år, eller 14 till. Så jag grabbar med också. Och sen så var det då, älsar var nog 80. Så det var ju blandat. Däremot kan jag säga. Nu var det första gången vi gjorde det så då blir det lite så. Tar tid att få in koncept. Men det är lättare att samla kvinnor till sånt här tror jag. Det är faktiskt en reflektion jag har efter. Jag tror män är lite så här. Varför ska vi träffas vad? Alltså, varför ska. Men är sämre på att jag ibland möts i så här större grupper. Kan känns en sak att några männ möts och gör något. Nu ska vi dra ihop alla män i försämlingen. Då är det några som blir oroliga direktigt. Vad ska vi? Man måste vi prata med varandra eller vad ska vi göra?

SPEAKER_02 13:41

Men det där är ju superintressant. Varför varför?

SPEAKER_00 13:44

Jag tror att det är männit dåliga på att prata känslor. Nu hade vi inte vi så mycket samtal just den här gången, men det kommer ju säkert bli framöver. Men jag tror man är rädd för det. Det era mes av känslor och saker, vi är van att bara tugga på. Jag vet inte varför vi är oroliga för sånt. Hade jag drait om så här, hör ni, vi ska bygga en altan i Elimkykan på baksidan. Då tror jag att jag hade fått ihop ett ganska gediget gemän som bara tar med skruvdragare så kör vi. Och då hade vi säkert pratat om saker också medan vi håller på att skruva våra altan. Men just det här att möta, bara, liksom mötas. Kan vara lite mer utmaning. Det här kan ju de som lyssnar på vår podd upplysas om ni som är vän. Varför är vi lite dåliga på det här. Men sen hade vi en gäst.

SPEAKER_02 14:31

Men undrar. Okej, men lite att du ska snärf prata om vad ni pratar om. Men undrar om det. Jag sitter och tänker så här: dels vad händer om man bara fortsätter hålla i liksom att vi fortsätter. Vi ha brön för människor. Om det kommer skapa en annan kultur. Och sen tänker jag också så här: om det också har. Om det är någonting som också har med ålder att göra, alltså så här då. När jag jobbade i Habu så var kanske vårt absolut största ut av riktade arbete var vår gubbträff på måndagar. Det var ju pension här, men bara män. Och där det var, det har ju för sig hängt på ett tag, men där det är så tydligt att män, särskilt med ålder, är ganska ensamma. Så det fanns ett otroligt stort behov av att möta. Vi hade så här mellan 70 gubbar som kommer varje måndag framiddag. Och jag vet ju ytterligare någon försämling som har startat detta efteråt som tips från harbor. Det också finns ett uppdärmt behov av att hitta en ensamhet bland äldre män som är väldigt utsprydd och då har ett forum för det. I den hållen var det mycket lättare att hitta samla männen än i damar. Så kan det faktiskt vara om det bara är olika platser eller olika stadier i livet.

SPEAKER_00 15:58

Ja, det tror jag. Jag tror det är lite grann. Jag tror att det man ska aktas för generaliseringar. Det är lite roligt när vi pratar om det här för att i vårt hem så skämtar vi ofta om att det är jag som är absoluta kvinnan i vårt förande. Om man ska gå på stereotyper. Men jag tror med, annars är liksom. Tjejer har mer relationer där man pratar, där man delar känslor och liv. Men vi möter och gör saker ihop. Det är lite skillnad på det tror jag. Men jag tror att det förändras också. Jag tror att killar idag som växer upp är lite annorlunda än män för 30-40 år sedan. Det tror jag faktiskt.

SPEAKER_02 16:39

Och det är ju superviktigt med sådana här mätosplats tänker jag. Jag har ju konstaterat att en av de stora riskgrupperna när det handlar om psykisk ohälsa och suicid är ju mänskårsåda. Och det har ju mycket med att göra med tänker jag att man kanske inte är van att få tala om livet och känslor och ens inre. Så det är väl superbra att sjuka det med här.

SPEAKER_00 17:08

Nu lever ju kvar ändå tror jag att det är lite så här framför att kylla. Det här tror jag, en social konstruktion. Om jag ska låta lite nu. Pratar jag modernt språk.

SPEAKER_03 17:21

Nu kommer det i feministan.

SPEAKER_00 17:24

Han finns också. Om vi tänker social konstruktion så tror jag lite grann att vi har byggt samhällen som också har sagt till killarna när man tuffar på dig lite. Alltså det är lite den gråten. Det är inte så manligt utan upp med dig kör på. Och det har vi ju skapat. Det tror jag inte ligger. Jag tror att om män blir ledsna så gråter de lika mycket som tjejer, men det har inte varit lika accepterat att de har gjort det. Utan tugga på nu. Och var inte så mäktig. Men sen inser jag också. En allhet till jag också ville träffa Killarna med angubbarna. Är att jag inser att inte alla växer upp med förbilder. Så är det också. Och jag menar, jag brukar säga ibland att jag växte upp med en pappa som drog ut mig i trättstugan när jag var 14 och bara. Nu ska du lära dig hur man trättar. Och det är inte alla som har haft det, och det är inte alla som har fått lära sig sådana saker. Hur man hjälper till i hemmet eller haft papper som har varit närvarande. Så då kan man ibland kanske träffas och hjälpa varandra. Och då tror jag också att det kan ta bättre om det är en man som säger till en man. Hörrå, du behöver ta lite mer ansvar för vissa grejer, än om en tjej står där och säger till en man: hörr, du måste ta mer ansvar. Alltså, det går inte hämna lika bra tror jag. Så därför så tänker jag att det kan vara bättre. Så vi vet, kanske snart Mulsöping erbjuder ens brunch. Kan också.

SPEAKER_02 18:49

Man vet aldrig, eller hur jag tänker bjuda lite mig. Det finns en liten grupp som började som började som form av liksom grabb-frukost där. De började träffas på hotellet till muljär, och sakade liksom hotellfrukost, jo. Men det var lite olika tror jag, intention med vad man ville med den. Det fanns de som ville att det var en avslappnad ut och riktad plats där. Det var lätt att bjuda med sig nya om man pratade om livet. Och så fanns det de som ville att det drog med åt att få vönts och ber och läser biben tillsammans. Och det är ju lite olika syften. Jag vet inte vart den har tagit vägen. Men det kan uppstå.

SPEAKER_00 19:37

Sen tror jag att jag är väldigt. Jag är väldigt jämställd i mitt tänk. Det tror jag på alla sättet. Men jag tror också att det kanske finns vissa skillnader mellan män och kvinnor. Det tar jag nog tycka. För jag är väl hat och möjlig i podden. Men ibland kan ändå tycka att det kan finnas det. Och då kan det vara bra att män kanske får träffas också och prata om sina bekymmer eller problem u sitt perspektiv. Lite av det här kan också vara att jag är uppväxt med tre systrar. Då förstår du att det är viktigt för mig att vara man. Eftersom jag är uppväxt kvinnor. Så blir man lite extra så här. Ja, det är viktigt att försvända att man har en identitet som kill också. Nu psykoanalyserade det med hjälp. Ämer du?

SPEAKER_01 20:23

Ja, jag tänker.

SPEAKER_00 20:23

Ändar medveten med att varför är det, man skriver sig ibland. Ja, vi har tre sister, okej, det förstår jag. Men vi hade en gäst i alla fall. Lena Torbring passer i Wowchurch. We are One Church, står ju det för. Och för de som är kyrk och historiker så är ju detta gamla Södermanskyrkan på söder i Stockholm. Och han var det här och talade. Wowchurch har ju varit en del i tidningar och press och lite fått en del kritik så inte alla kanske är glada för att man bjuder honom. Men jag gillar lämnat personligen, vi har en bra relation. En lång relation för att jag gick i samma klass som hans dotter, Sofia, på södmankyrkans skola. Då passor brorspetsor i södmarkan om folk känner till honom. Jag brukar alltid tänka sig när folk ibland säger så här: wow, Chörk är lite. Det är lite speciellt eller så. Och tänker jag så här: det är ingenting mot några bror där. Det är mycket mildare nu vad det var när brorspet var där. För mig är det ingenting lugna vatten. Men jag ville ha lämnat.

SPEAKER_03 21:35

Vad grejerna?

SPEAKER_00 21:36

Det var en annan attityd. Brorspret var ganska. Det var ju då jag brukar skämta om att jag blev utsträngd för att jag hade hålllig örat i skolan. Och det var mycket så. Man fick inte ha långt hår, man fick inte vara på ett visst sätt. Det fanns ju mycket mer så. Jag vet att mina föräldrar har varit surra, för att när jag gick på den skolan så ringde de hem från skolan för att kolla mig till. Föräldrarna så här, hur går det för ert äktenskap? Har ni det bra till sådana grejer. Och det var lite så här: vi fick hän någon lapp med vad som var lämpligt att vi barn tittade på på TV och inte sånt här. Så det var lite förstår, lite och det har sett. Men där är det inte längre och nu har något med vanligt pris för att vara en väldigt bra skola. Så jag tror att jag har hänt väldigt mycket där.

SPEAKER_02 22:24

Men de har fortfarande sin egen skola.

SPEAKER_00 22:26

Ja, absolut. Det har man. Jag ville ha ut lämnat av en anledning så här fler anledningar. Men ett så tyckte att han är väldigt familjeorienterade. Alltså de en stor familj, tycker familjen är viktigt och det tycker jag är viktigt. Och sen är han på ena sidan en tydlig ledare, men han har väldigt mycket starka kvinnor runt sig. Hans fru är väldigt stark, hans dotter är väldigt stark. Och då tänkte jag bra. Det är inte någon sån kvinnorförtryckande person. Utan ju att kvinnor runt honom är starka kvinnor. Så tänkte det vara bra. Och så gillar jag hon helt enkelt. Vad väldigt bra. Han pratade om som karaktär. Det var jobbigt tyckte jag en del. Men det var bra. Du behöver ha disciplin.

SPEAKER_02 23:08

Men vad sa han det?

SPEAKER_00 23:09

Han sa att du behöver ställa klockan och gå upp på morgonen. Du behöver gå upp och be för din fru, du behöver gå upp och be för dina barn, du behöver be för din familj och ta ansvar. Det tyckte jag var bra. Så det var lite sådana disciplin. Och att vi kommer länge med disciplinen bara motivation. Det är disciplin som i slutändan är avgörande. Motivation kan vara gnista, men disciplin tar sig mål. Vad mycket sånt där. Han sa mycket bra grejer faktiskt till oss, som jag tror vi behövde höra. Och sen så på sant karismatiskt perspektiv, han hade två sessioner. Den första sessionen var disciplinspåret, karaktären. Tyck jag var jättebra. Det gav mig jättemycket faktiskt. Det spåret. Det andra spåret var hur du inte tappar smörelsen. Så nu var vi in i det karismatiska perspektivet. Vad du bör akta dig för att inte tappa smörelsen i det här. Det skulle du ha lyssnat. Så du inte pryker smörselst.

SPEAKER_03 24:02

Vad skulle jag äta mig för det?

SPEAKER_00 24:03

Men det var alla möjliga grejer. Akta dig för att behovet av vad sedd bara när du går upp på en plattform till exempel. Att inte använda plattformen för att bekräftelse behov, sådana saker. Bitterhet. Bitterhet kans själva, gudskraft i ditt liv. Olika sådana saker. Jag tyckte det var bra. Så jag uppskattar det mycket. Jag förstår att man kan ha olika åsikter, men det här kommer vi till också. För idag vill vi prata lite grann det. Hur olika får man vara. Och jag kommer ju med en dåes envishet kämpa för att vi måste kunna mötas. Även om vi tycker olika om vissa grejer och vi inte. Om man tänker så här: jag vet inte allt om Wow Church idag. Jag gillar Wow Church, men vi är olika. Och jag fattar att jag är inte medlem där. Jag fattar att de som är medlem där eller har gått dit kan ha en helt annan bild än vad jag har av den känningen. Men jag gillar människor där och då tänker jag bland säga: varför kan inte jag vara vän med dem? Om de och jag har en bra relation och jag tycker att de säger bra saker när jag träffar dem. Då vill jag ha det en relation med dem. Och så kanske de tycker nej, det kan du inte ha relation med. Jo, det kan jag. Och jag kan ha relation med E-Ma också. Fast när jag får kritik för det. Men ibland, det är för liberalt i det.

SPEAKER_03 25:17

Det där är ju superintressant.

SPEAKER_00 25:19

Så att det är liksom. Men jag tänker vara med alla. Jag bryr med. Men jag tror på riktigt att jag har viktigt med. Vi måste våga. Vi är en väldigt. Jag skämte om det att vi är en mässig körk att vi är en väldigt rörlig kyka. Och vi är väldigt mycket nåd, jättemycket något i vår framling. Och då behöver jag ibland få in någon som säger hej. Det är inte bara nåd och du måste också ta lite ansvar för ditt liv. Och jag gillar det en sak som lämnar så till oss männ var det är inte din pastors ansvar att du ska växa handligt. Det är inte någon annans ansvar, det är ditt ansvar att du växer handligt. Och det är ansvaret måste du ta. Ja, det kanske är så att man får ta det. Sen får väl vi pastor och andra hjälpa till. Men det här var inte som.

SPEAKER_02 26:10

Men också liten skönt för dig som passar. Säg mer om delarna.

SPEAKER_00 26:15

Täg ut den texten ännu mer. Helt ärligt så tycker jag att det var bra att liks. Och där. Nu kommer jag känner bara hur mycket jag får här irritation mot mig när jag säger såna saker. Men jag tror ibland att män behöver höra saker lite rakare. Och jag tror att det är bra när någon kommer in och säger typ. Jag så här. Kom igen nu, skärp dig. Ta ansvar för det här. Det behöver vi ha ibland. Det funkar bättre än bara. Har du tänkt på att du kan gå upp och be för din fru på morgonen? Det funkar okej för många. Men om någon står där och säger, du är man, du ska gå upp och be för din fru. Ja okej. Släckar klockan imorg och går upp och be för min fru. Det funkar lite bättre. Fick ni tips alla dager hur ni ska. Fast det hjälper nog inte om ni säger.

SPEAKER_03 27:03

Det kommer ju också konstigt att det funkar inte om det är vi som säger. Det är ju bara där chat.

SPEAKER_00 27:09

Min fru skulle säga: Joel, du upp och ställa klockan, du ska be för din fru och dina barn man ska säga: ja, okej sist. Men de lämnar sig, Joel, du ska gå upp du man, du ska upp och befrud. Ja, jag ska uppbe fru. Då funkar det.

SPEAKER_02 27:19

Men det där måste ju också verkligen. Nu kommer jag då. Som ska väg upp det. Jag tänker att det här är ju verkligen inte heller funkar på alla länger.

SPEAKER_00 27:31

Självklart inte.

SPEAKER_02 27:33

Nej.

SPEAKER_00 27:34

Det var bara som tar till av det.

SPEAKER_03 27:38

Absolut.

SPEAKER_00 27:39

Vill du enligt ställer. A vilken länning inte funkar på. Nej, men så är det, självklart, alla män är inte lika. Men jag tror så här. I grund av botten innan de blir sur och skickar sura mej på mig. Jag tror att män och kvinnor, jag har prediken där att vi har exakt samma värld. Gud har skapat oss jämlikt på alla sätt. Jag brukar skämta med folk ibland om att jag kan ha en lach och attityd när jag vill. Men den som skulle besöka mitt hem kommer märka att vi lever väldigt, väldigt jämställt i det här hemet. Vi delar hushållsuppgifter och allt efter vad som funkar och passar och är bra. Det finns ingen här mankvinna och grej på det. Det är min fru som lagar punktering på cyklarna här hemma till exempel. Så funkar det. Och jag lagar maten. Vi tur att sånt. Men det är inte det. Däremot så tror jag ibland att det kan vara bra att kvinnor möts för sig och men möts för sig bland, absolut. Och bara vi säger det män kvinnor. Så kommer några känna att de känner sig obikö med det också, säger inte, de kanske har svårt med sin identitet. Och så kan det ju vara, och det kan vara svårt att möta allas behov. Men någonstans kan man börja i alla fall. Och jag kände att det fanns behov för oss män att möta och prata. Och det var ett bra, var en lyckad grej.

SPEAKER_02 29:01

Och jag tror att oavsett om det handlar om vad är manligt och vad är kvinnligt, så är lite det du är inne på med att. Det finns ju också en social konstruktion av vad som förväntas från samhället och annat. Och den tänker jag också ser olika ut så det finns väl ett behov att det finns normer och förväntningar och annat som ser olika ut för män och kvinnor. Så jag tänker superbra att man får också prata om.

SPEAKER_00 29:32

Jätteviktigt.

SPEAKER_02 29:33

Och sen tror jag, jag tror också att jag tror också att det är skillnad på manligt och män och kvinnor, alltså att det finns både biologiska och psykologiska skillnader. Även om en hel del sociala konstruktioner. Men jag tror inte minst de här sociala konstruktionerna gör ju också att vi pressar sig in i olika mallar och förväntningar. Och där jag kan se, jag vet när jag jobbade i Harbor, bland annat, alltså just det här behovet av typ som unga mammor att få mötas tillsammans. Det är ju en krast en kvinnlig erfarenhet av att vara ung och mamma. Och där fällt det behov av alla den här. Hur förhåller mig till detta? Hur man till andra människor att förväntas av mig? Hur trött är jag? Det där som bara är alla människor som delar samma typ av erfarenhet eller samma typ av utmaningar. Jag tror att det finns poäng om att vi får samtala med.

SPEAKER_00 30:33

Jag tror inte vi ska vara rädda för det absolut inte. Det är nog bra. Det har sina funktioner. Och tänka att vad jag som drog upp sociala konstruktioner först i podden idag. Det var ju anmärkningskart. Men frågan är frågan är ju komplex. Det är inget att säga om det. Men det gör man då. Som jag skämtamt sa, inledningsvis. Om vi skulle dra vissa karaktäristiska drag som samhället har sagt, det här är kvinnligt, då faller jag in på många av de punkterna i den skalan. Sen faller jag nog in del mass grejer också. Absolut. Men så kan det vara. Om vi nu skulle beredda samtalet lite. När vi pratat varligt kvinnligt. Det här är ju sett i rubriken, så var vi många lyssnare på den här påden. Spännande.

SPEAKER_02 31:17

Så hade vi verkligen kunnat dra den ännu längre till att prata om lederskap.

SPEAKER_00 31:22

Vi kunde ju prata om det över huvudet, men vi tar inte den idag.

SPEAKER_02 31:28

Vi har inte.

SPEAKER_00 31:32

Alla kände det. Ja med. Vi tar inte den idag. Den kan bli en annan podd.

SPEAKER_03 31:38

Men vi har återkommer.

SPEAKER_00 31:41

Det är så när vi känner att lyssnade antalet bör sjunka. Då slänger vi in den. Och så har vi några andra sådana bomber som vi kan slänga in också. Men till detta sagt. Manligt, kvinnligt, likheter, olikheter. Så finns det ett annat samtal som du och jag tycker är spännande. En anledning till vår podd faktiskt. Varför inte. Får man vara olika, får man tycka tänka annorlunda varandra. Nu ska vi försöka med ett konst tycke att inte ge in för mycket exakt i den debatt som var på EFK-konferensen i heller. Men ändå kunna botna i den grundläggande frågan som ju var en motion där några ville att några församlingar inte skulle vara med EFK på grund av en hållning i det fallet i HPQ-frågan. Men det kan ju vara andra frågor också potentiellt i framtiden. Och då är frågan hur olika får man vara? Hur olika får man vara till här samfund? Hur olika får man vara att vara till här en församring. Eller hur olika får man vara för att vara vänner, till exempel. Som jag sa nu, jag gillar Lämnar Torbing. Jag skulle till och med säga att lämna Torbring är min vän. En del människor har svårt för lämna Torbring. Måste jag inte vara vän med honom då. Eller får jag vara vän med honom. Även om lennar skulle tycka olika på vissa frågor kan inte vi vara vänner då. Det där frågor som är ändå relevanta. Och jag sattes på sin spett i EFK där man ändå kan säga att röstningen i faktiskt ganska klar majoritet. Sa ju ändå att vi ska inte trycka ut de här försämringarna ur vår gemenskap. Sen var ett spänsligt samtal där jag förstår, och de är inte färdiga med det samtalet. Vad är det din avsikt i detta Maria? Hur olika varandra får vi egentligen vara.

SPEAKER_02 33:41

Det här är ju där du och jag är lika. Alltså att vi tycker att det är viktigt att kunna fämna bredden och att det är till och med intressant att kunna göra det. Sen är ju liksom en fråga, tänker jag. Hur lika måste vi tycka. Det genomsma församling. Vi kan ju absolut vara vänner. Det innebär ju inte att du och lämnat behöva med i samma församling.

SPEAKER_01 34:08

Absolut.

SPEAKER_02 34:10

Man kan ju ändå. Det finns ju också där en styrka i att vi faktiskt har lite olika kulturer och församlingar för att alla inte måste in i en och samma mall. Men sen är det ju ett viktigt samtal, och inte minst om man då ser som EFKos diskussion nu i helgen som handlar om hela kyrkan som de tillhör. Går det att omfämna varandra även om vi verkligen tycker att landar i olika teologi. Och det där tycker jag är jätteintressant. Och framförallt, det som jag kan bli så förvånad över. Är det hur det kan finnas så mycket ängslighet i att vi tycker olika. För mig är det oerhört intressant. Alltså, det är en sak om vi att vi tycker olika om huruvida Jesus uppstår eller inte? Ja, det är en viktig fråga. Det är någon form av grund i den kristna tron. Men saker som kanske inte. Där kan det bli så enormt helter. Där tycker jag det är intressant att vi inte bara kan se att spännande. Hur tänker du? Vör att du landar i den här frågan. Det där hjälper med att bredda min bild av förståelse förbi, förståelse av hur god är nyfikenhet på andra människor. Jag har så svårt att förstå hur man inte har det.

SPEAKER_00 35:54

Det är så många dj den här frågan tror jag. Och jag tror att du har helt rätt i att bara för att vi vänner behöver inte innebär att vi ska samarbeta med varandra på vissa plan. Det har jag inga problem med. Till exempel om vi tar ett lite mer. Inte extremt exempel ska jag säga, men ett tydligt exempel. Jag skulle kunna mycket väl sätta mig ner och umgås med folk som är katoliker. Jag har vänner som är katoliker. Och jag har inga problem att umgås med dem. Men jag tänker inte bli katolik i meningen att jag tänker gå in i den katolska kyrkan. Därför att jag anser att vi har för mycket skillnader kanske i saker som jag inte tycker. Men är de mina kristna syskon och bröder. Jag tycker det. De tror på Jesus Christus som herre, de tror på de här bitarna. Och sen finns det saker där vi absolut kan ha ganska spänstiga teologiska diskussioner. Och vi är ju i grunden protestanta, vilket innebär att vi har protesterat mot den katoliska kyrkan. Så visst, absolut. Jag köper det. Men jag ville ändå så här inte bryta kontakt med sådana människor. Eller jag är inte stingslig för att lyssna på vad de säger om saker eller hur de ser på tror. Vi hade en podd om den förra bodden om pionjärt arbete och lite annat och där vi pratade om det här med grupperingar. Då fick jag just ett meddelande från en katolik som har lyssnären: precis här. Välkommen tillbaka till kirkad. Det var inte riktigt det jag menade. Men där tycker jag det är en sak. Men jag tror för att svara på lite ägsla svaret. Jag köra lite Devils Advocat då. Få andra hållet. Det har blivit någon märklig bibelsyns diskussion just nu. Mycket av detta bottnar i Bibeltolkning och Bibelsyn. Och där de som är väldigt oroliga just nu, det är inte bara en fråga. Jag märker att det sprider sig. Jag märker att man börjar ta in en rad frågor som vi kanske har gjort upp med och gått vidarefrån, som nu börjar komma tillbaka på olika sätt. Och där är det så att man är rädd för att vi ska då överge Bibeln. Det är den rädslan som ligger i botten. Typs här om vi accepterar det här eller det här. Och det kan vara många olika saker. Nu är det kvinnligt ledarskap som också är uppe på tapeten igen och börjar dyka upp igen. Om vi accepterar det här, då överger vi Bibeln och överger vi Bibeln då har vi ingenting kvar. Och det är ju sant i grunden att lämnar vi Bibeln så har vi ingenting kvar. Jag tycker bara att de som drar det dit spetsar frågan onödigt. Det är ingen som har velat överge Bibeln, eller det finns väl några, men de behöver vi väl inte lyssna på så mycket. Men jag tror att vi kan säga att vi tolkar och läser Bibeln. Men vi kommer till lite olika slutsatser ibland och jag tror att det är okej. Alltså, Bibeln är inte rakt av 1 plus 1 till 2. Det finns komplicerade passager där vi måste kunna tolka med andens hjälp absolut. Men jag tror att det är där man bygger på räddslan att nu lämnar vi den kristnation. Nu överger vi Bibeln. Nu står vi inte fast vid våra grundväderingar eller vad vi tror på. Och den frågan måste man väl kunna möta med respekt. Men vi får akta oss att vi inte splitrar oss. Jag är väldigt oroad för den kristna splittringen just nu. Det känns som att vi är. Det är därför jag sitter här, poddar med Ida Maria träffar Torring helgen, träffar andra helgen. Vi kan tycka vi är olika. Bra. Jag vill att vi ska vara olika. Jag vill att vi ska hänga ihop. Vi får inte låta det här skeppet gå i så här. Men jag tror att det är.

SPEAKER_02 39:35

Ja, exakt. Och det där är ju jätteintressant då. För att man nu ska säga någonting om den under. Alltså, Gavälen som kommer från Diabols handlar ju om splittraren eller försvärlaren. Jag tänker att det här är det som liksom skapar polarisering i våra kyrkor oavsett vilka frågor det handlar om. Om det handlar om dobsyn eller nattvalskyner eller kvinnligt ledarskap eller HBTQ-frågan som nu är en sån supersplittrande fråga i så många av våra samlingar. Så tänker jag att det inte. Jag tror inte att det är diskussionerna i sig som är onda. Utan jag tror att det är splitringen. Att det är den som jag tror att Gällen verkligen använder att splitra rakting i våra sammanhang. Det är inte ofta eller jag säger det, men jag tror att det är så, jag tror att han nytter det här att vi använder oss av att kasta Bibeln i huvudet på folk, eller slänga Bibl mot varandra, att det där är, jag tror att han bara knöder av att se hur vi splittrar. Och då tänker jag att vad är det liksom Jesus vill och talar om, och vad är det Bibeln gång på gång och även Paulus talar om, och det är ju någon form av hitta den där enheten. Inte att vi måste vara eniga om allt, men att vi ändå behöver vara bröder och systra. Vi är en del av samma kropp. Och hur kan vi på något vis, även om vi är så olika, även om vi landar i olika hållningar, även om vi landar i att vi löser och tolkar Bibeln olika. Så hur kan vi ändå landda i en enhet mellan var det, jag tror att det är superviktigt. Det är ju när vi kan älska varandra, trots våra olikheter. Som består av att kärlek blir sedd i att folk ska förstå att han är vår härre. Det är ju den där motsegrufulla kärlingen på något vis. När folk ser att hur ser hur de älskar varandra. Det handlar inte om att älska varandra bara för att vi tycker lika. Då är det ju lätt att hålla med den. Men när vi faktiskt kan älska varandra, säga att vi är vänner, fast vi tycker så enormt olika om saker och ting. Det är ju det som är det revolutionerande och provoserande och groliga tänker jag.

SPEAKER_00 42:04

Jag tycker att du är inne på något jätte, jätteviktigt, det är roligt att det är jag som tar upp sociala konstruktioner idag och du tar upp hjälp, så nu har vi ju bytt plats lite grann in fall. När jag först kom in kontakt med dig, det har jag inte sagt det, men det är inspirerar med. Då läser du några satt kröniker och skriver så att jag var inte jättefisk jag alltid skrev där. Jag tyckte, en del grejer var lite störde mig på något sätt. Men idag så är du och jag, vi är väldigt bra polare. Som jag sa, jag ser ju dig som en fantastisk förkunna i gutsik idag som har ett otroligt budskap. Även en gusvinna, verkligen ser jag. Sen tycker inte vi kanske lika med alla detaljer och jag har ingen lust att jag med i vissa debatter som du är i och orar och sådär. Det är helt okej. Men vi har ju hittat en enhet ändå tillsammans. Jag är brädd att verkligen backa dig och jag stöttar dig i allt du gör där. Men det är farligt med splittring. Och jag tror att du har helt rätt. Gävlen är splittraden, och vad säger Jesus själv, han säger så här: ett rike som är splittrat kan inte bestå. Och om jävlen är en taktiker så vet han det. Om jag får dem kristsna och bråka med varann och splitra sig, då finns det inget kvar. Då finns det ingen kraft kvar att sprida vangelet till äskuna eller till Mullsjö. Eller någonstans, utan då är det kört liksom. Han lyckas för bra just nu. Jag tycker han lyckas för bra. Nu är det som att kristna går emot varandra. Jag ser så dumma saker nu. Kristna lägger sin energi på att riva ner andra kristna för kunnare eller riva ner andra kyrka. Våller ni på med, liksom. Ta lite av Paulus ord istället till Felipprevet. Det finns de som prediker Kristus för egen vinning, än sen, Kristus blir alla fall predikad och det gläder jag mig över. Vad är den attityden idag liksom?

SPEAKER_02 44:00

Men och någonstans tänker jag också. Det är ju. Det här sen är ju ett annat samtal också som vi har bålat om ifall vi ska komma in på lite. Vi också ha ett behov av att boxa in balenser. Ja, du är liberal, du är konservativ, och då vet jag vart det har dig. Och så skapar det ännu mer polarisering och splittering istället för nyfikenhet på aha, du tänker så i den här frågan, men du verkar ändå vara fylld av andra. Hur går det? Men det jag tänker också är att det som sker just nu. Jag blir så ledsen på att vi lägger så oerhört mycket tid på att skjuta på varandra, inte minst på sociala medier. Och det är också intressant utifrån EFK-skongresset att samtalet i sociala medier speglar ju inte alls hur samtalet faktiskt var på EFK, alltså det verkar ju vara så enormt många som vill utesluta de här samlingarna. Men så vis så var det inte. Det händer ju också någonting i det här polariserade sociala medier i klimatet. Och det tänker då är. Att vad är det som gör? På något vis, när vi har det här behovet av att boxa in varandra, av att sätta dit varandra, trycka till varandra. Det där som skapar en ängslighet kring fridge verkligen rätt, bibelsyrna, eller vad händer med det här. När vi inte vågar lämda i det som Paulus lämnade i då, i vilket fall blir krists för kunnan, så tänker jag också att det vi gör på något vis. Är att vi förminskar vem gul är? Jag tänker att om jag tror att jag har hela sänningen den samma gelet i fulla evangeliet. Då sätter jag ju mig över gul nästan. Att tro att jag är fullkomlig att jag har läst Bibeln och tolkat den fullkomligt. Det är ju väldigt högmåligt. Och någonstans måste jag ju tro att gud är större än mig, att han kan göra mer än vad jag förstår, att han möter människor på andra sätt än vad han möter mig så god att han har förmåga att möta människor som jag inte når. Och att Jesus gör sin process i olika människor på olika sätt. Men Jesus försoringsverk gäller oss alla. Och om jag inte kan landa i den övertygst om att jag förstår inte det här. Jag begriper inte hur man kan lade i den här hållningen. Men god är gud. Det är dina älskade barn. Låt din vilja ske och låt ditt verk få hända där. Och låt mig älska dem genom dina ögon. Ja, jag tycker att man förminskar gud.

SPEAKER_00 46:50

Det är ju så troligt viktigt att vi försöker. Och jag menar, jag är högaktar Bibeln. Jag är ju en skriftnör. Och jag är ju också lite så här, vad man kan skämt att säga, Hejgen hit, alltså Kenneth tror jag som skunda. Han höll mycket på att det är ordet. Man skulle stå på ordet och bekänna ordet. Jag tror allt det, men det är också därför att jag är högaktar ordet som jag också är mån om att vi ger oss tid att tolka det och förstå det rätt, och inse att vi kan ha tolkat fel ibland. Och det finns väl inget värre än att tolka fel och sen hålla fast vid den åsikten i en absurdum utan tolka på olika sätt, och där kan vi möta varandra i samtal och säga, okej, Ida Maria, hur du tolkat det här: Bibelsammanhanget, hur tolkar jag det? Och vissa saker ger mindre utrymme för tolkning för att de är väldigt tydliga. Vissa saker ger mer utrymme för tolkning. Och då får vi vara öppna för det. Men varför försöker vi inte förstå varandra? Och det här kan jag känna ändå. Nu vet jag att jag hade en relation sedan tidigare, men låt oss ta WowChurts när de här tidningarna kom nu för ett talen och det har varit mycket debatt och du kom fram grejer. Och då började jag be för WowCurts att jag känner dem så jag tänkte jag måste ändå be för dem. Och sen kontaktade jag Lennart. Och sen så bad jag få en lunch med Lennart. Och så åkte jag till Stockholm och käkade lunch med honom. Jättegunchen var supergåmena grejer. Men vi åt lunch upp och vi pratar, och så vill man förstå oss hjälper man varandra. Och jag kan också se att det finns nog problem i Wowchurch, det tror jag, precis som jag alla kyrker. De har också vunnit mycket människor för Jesus nu sista år. Jättebra, det är vi glada för. Men varför försöker man inte förstå varandra? Och till alla de som då först väntar ut på sociala medier eller skriver artiklar. Har ni försökt ringa? Har ni pratat med någon, har ni tagit kontakt? Jag tänker också. När jag gick på Johanlund hade vi. Det ligger i Uppsala, för de som inte vet vad Johanlund ligger. Det ligger i Uppsala, och i Uppsala ligger också Livets ord, och såklart. Och på den här tiden så var ju uppe för fortfarande gång. Och när jag läste teologi, då var det många som hade mycket åsikter om livets ord, och det var starka åsikter om livets ord. Och sen skulle vi göra kyrkobesök i miljöer vi aldrig varit i. Vi skulle besöka en gutt tjänst i något samma. Jag tyckte jag har varit runt över allt. Jag hamnade i katolska kyrkan på en näsa, för det har det aldrig varit. För mig varit det bra. Majoriteten av klasser, vi går till livets ord. Och då är det så här, menar ni att ni har suttit här regionet och klagat och själv på livets ord och ni har aldrig ens varit där, ni har aldrig ens tittat in, ni har aldrig besökt platsen. Då tycker jag inte att man försöker förstå. Sen menar jag inte att vi inte kan kritisera. Det är klart att vi kan kritisera saker från avstånd som vi inte har varit på. Ibland blir det väldigt tydligt att komma fram grejer, självklart, jag menar inte det. Och jag menar inte att vi inte får kritisera. Det är klart att vi måste kunna ha åsikter om saker. Men vi är ju tyskon. Och jag tänker att om något händer i min familj, om mina surre gör något dumt, vilket de gör hela tiden. Men om mina systra gör något dumt. Då ringer jag väl dem. Eller om det skulle komma fram någonting så jag vill ringa dem och säga, vad har hänt? Vad det här som vi prata om det. Men här gör vi inte det. Och det är dumt. Vi borde ta kontakt med varandra, vi borde jobba med varandra. Vi borde kämpa för att förstå varandra. För att om vi splittras, det vinner bara hjälpan på. Gud vinner inget på att vi splittras. Utan vi måste hålla ihop.

SPEAKER_02 50:21

Och det där är ju liksom, absolut att vi ska kunna kritisera vissa saker som är uppenbart fel. Alltså, ske det kränkningar eller maktöpp. Eller sådana där saker. Så absolut, vi har rätt att kritisera det. Det tycker jag verkligen. Men det här när man bara låser sig vid en uppfattning om ett sammanhang eller om en människa utan att faktiskt på riktigt. Jag möter ju det där tid som tett i kommentarsfältet och annat att folk har åsikter om ikemania kyrkan till exempel, eller svenska kyrkan, eller ja, på livets ordförande, delen också. Men om jag nu talar ut från ett eget samfund. Att man så att det här är så typiskt för det är ju ikemia-kykan. Eller de är ju liberal och Biblio förtappar det och allt vad nu. Och så kan man bli så här: men har du någon gång. Har du varit i ikemenia kyrka eller har du försökt förstå. Och så kan man nog få ibland få svaret här. Nej, jag skulle aldrig sätta mitt fot i ett sånt guds fältet istället. Man säger: du vet ju inte. Du har ingen aning. Och dessutom också dra ett helt samfund över en kant, tycker jag också är jätteintressant. Det skiljer ju enormt från försam till församling. Hur kulturen, hur bibeltolkningen, hur ledarskapet allt gött se ut.

SPEAKER_00 51:40

Och det gör det i alla samtal. Det är de som åsikt om det här också att jag poddar med dig, eller du poddar med mig om någon ska säga, ja Ida Maria, hur kan du podda med henne? Har du pratat med Ida Maria? Har du träffat hne? Har du var du varit på godkänns med? Har du stått oss emot människa med olja med henne? För det har ju gjort. Vi har stått att emot människor med olja ihop. Då ser man ju en annan bild. Eller om du skulle få kritik efter att hur kan du sitta med där, killen, han är kompis med de där och de där och han är umgås med där. De kanske så säga att har du träffat jo någon gång. Har du varit på gutkäns med honom? Har du stått i börjäns med honom? El har du någonstans måste vi mötas. Jag tror att det här är det viktigt nu att vi inte håller oss ifrån varandra utan vi vågar möta. Sen tror jag med allt detta sagt. Ja, det finns grundväringar som om vi överger dem så är det svårt att kalla oss kristna. Om jag till exempel säger att jag tror inte att Jesus var guds son, men då kanske vi inte delar samma tro du och jag. Eller om du säger att tror inte att Jesus uppstod från det döda, då har vi väldigt fundamentala skillnader. Då vet jag inte om vi delar samma tro och jag. Men då är vi nere på en väldigt den grundläggande nivån. Jag tänker att Paulus säger i något tillfälle att hur man testar andra. Då säger ju så här vet ni att den andra från gud. Den som erkänner att Jesus kommer i köttet liksom är från gud. Och det är ganska fundamentalt alltså att Jesus gud blev människa och kom till oss. Det är en grund. Ja.

SPEAKER_02 53:14

Jag tror att det var Fredrik Lingell, men jag har hört det från fler ställen, men blev påminna om det när Fredrik Lingell poddade, tror att det var i typ och poppuly kanske. Eller om det var i på spaningen efter framtid kyrka kan det vara. Det spelar inte så stor roll. Men då pratade han om just om det här med att kunna familna bredden och vad kan vi tycka olika om och så. Och då sa han det att de som försämlingar eller han som pastor och ledare har landat i att vad är det vi faktiskt måste vara överens om. Och då landat ner i så här, men trosbänsen. Alltså, den som vi bekänner med hela den kristna kyrkan och har bekämt i hundratals år. Den måste vi faktiskt vara överens om. Där är det med hur Jesus faktiskt föddes som människa att han uppstod på en 3D-dagen, att vi tror på en hel allmänlig kyrka och vi tror på en hel anden. Där finns det en grund som är så att den här kan vi inte rukka på. Det här är gemensamt. Men det som inte står där, det kanske vi på något vis kan landa i att vi att vi faktiskt ibland landar i olika uppfattningar. Och jag tror att jag har någon som sa här att om vi bara ber och söker gud så kommer vi landa i vad som faktiskt är sant. Jag förstår att du tänker så. Först utmaningen är ju att människor ber läser Bibeln, söker gud, men ändå landar i olika hållningar. Så det där är. Jag tänker att vi kommer liksom. Bibeln har alltid tolkats genom historien. Och vi kommer landa i olika tolkningar i olika tider. Men så länge vi överens om det som är fundamentet i den kristna tror, då kanske vi. Nu har jag bara acceptera.

SPEAKER_00 55:11

Nu ligger ju Pängsten runt hörnet. Och nu kommer ju läsa på slagan två, så klart, lär vi göra. Och om andra som kommer, och då kliver ju Petrus fram och så säger: Det här är vad profet Joel talar om. Och det är ju då Petrus förstår det, och det är då alla förstår det vad Joel egentligen pratar om. Och det är långt efter att Joen profeterade. Det är gått många, många sätt. Då förstod man det. Och jag tror att även vi i vår tid gör uppenbarelser och förstår saker. Det är inte att gud har ändrats, det är inte att skriften har ändrats. Men tiden förändras, vi förändras, saker händer. Och vi förstår bättre kanske vissa grejer. Och då måste vi vara öppna för att det är så många mina rörelser, den här karismatiska trosrörelserna. Vi kan ju tenderar nu lägger in mig i det, Facket, Singer Bebar, vi, jag Joel kan ju tendera att vara några av dem som blir väldigt konservativa i många avseenden. Då ska vi ändå komma ihåg att våra rörelser är typ is 100 år gamla. Alltså finns brött fram i början av 1900-talet, att trosrörelsen kom under 1900-talet. Det är ju saker som alltid har varit, anländningen alltid varit sant. Alltid alltid varit sant, men vi förstår nya saker med tiden och det är okej. Men jag tror att vill vi nå Sverige, då måste vi hålla ihop. Och ju mer vi splittar oss, du blir vår egen förust. Det är helt övert.

SPEAKER_02 56:43

Men och sen tror jag att jag tror att det är en styrka att vi faktiskt är olika församlingar. Att vi har olika sätt att tolka och läsa Bibeln att vi möter olika människor på grund av det. Joel Hallar och Patrik Hagman gjorde ett jättefint avsnitt nästare nästa i läsarpodden. Där de problematiserar lite grann. Eller de frågar egentligen om man behöver problematisera de här unga konservativa männen som vi ser en strömning av just nu. Då lyfter de lite grann det perspektivet av att de kanske behöver en ganska svartvit hård, tydlig tro. För att det är det som når där, det är det som når in där. Och vi använder behöver inte vara så ängsliga för det. Ut gör Gesus någonting i det sammanhanget. Men det kanske inte är mitt sammanhang. Utan att också få singla varandra i det. Och så ja, vi kanske behöver få möta och ibland korrigera varandra med det tror jag sker först efter någon form av samtal tillsammans. Jag tror att vi var så ängsliga. Det är väl avsnitt för att lyssna på.

SPEAKER_00 57:48

Jag tänker så här. Jag har tänkt mycket på här precis. Jag har funderat på att skriva en del om det. Jag är orolig för att ge mig i vissa debatt för jag bara orkar inte med all kritik och allt knälla och all splittring. Men i Ellemkyrkan där jag jobbar har vi bjudit in väldigt mycket olika talare genom åren. Vår höstgadskonferens till exempel bjuder vi in alla möjliga. Vi har haft allt från. Katolik, då eftersom Ulf är katolik nu, till svenska kyrkan, till trosrörelse till EFK och Ekemania. Jag tror vi har haft alla samfund mer eller mindre nästan representerade. Och jag ska erkänna att ibland har jag haft några talare hos mig där jag har suttit lite orolig genom friken. Och jag har tänkt: jag hoppas inte den här personen går in på det här eller det här ämnet. Jag hoppas de håller sig borta från det. Och om de ger sig in på det, då kommer jag få stura SMS från medlemmar. Eller jag kommer få folk som blir upprörda eller. Och så. Men vad är alternativet? Alternativet är ju då att vi sektar ihop oss och bara bjuder in talare som säger vad vi vill att de ska säga, bara lyssnar till röster som är som oss. Och till slut blir vi en sekt. Vi blir ju en egen liten sjö. Och det där sämre. Det är bättre att bjuda in en talare som kanske går över en grens ibland, och då får vi korrigera det. El prata om det efteråt, eller försöka ha. Jag tänker också så här: förhoppningsvis har jag byggt en så sund församring i grunden tillsammans med ledarna och andra. Att våra medlemmar kan solla ut vad som inte är bra och inte. För det är ett långsiktigt arbete i sundhet. Men om det blir jättefred, då kan man gå på.

SPEAKER_02 59:23

Och det är ju också så. Och det är ju också så viktigt att du säger nu. Ställer ett krav på ledarskapet. Att våga stå i det där spänningsfältet och att leda med någon trygg i hand i det. Sen tänker jag att sen behöver vält och visa också som ledarskap. Man kanske också faktiskt när vi bjuder in människor som tycker något helt olika om oss i vissa frågor. Man kanske faktiskt pas inte det här du ska pridika över. Du behöver inte välja HBQ-frågan utan du kan få predik om Jesus död och uppståelse. Ta den med vinkeln. Vi kan ju vara lite kloka också i att just i prediktstolen måste vi ju inte slå på de spikarna som vi vet skiljer oss åt. Men däremot att bjuda in till ett panelsamtal eller ett mer samtalsforum där vi faktiskt får ha olika ingångar tror jag är jättejigt.

SPEAKER_00 1:00:18

Jag tror också att det har gått båda håll nu. Det är så att vi måste då våga lyssna på andra röster. Men också att när folk kommer till oss då. Vi behöver inte moralpridika över dem. Låt dem vara dem. Jag måste inte rätta dig eller nu ska jag visa dig hur det ska vara. Ut okej, vi möts. Du har din åsikter göra med sen kan vi ha samtal om det. Och vi kanske kan påverka den här i det. Och det kan bli en förändring hos mig gäller det. Men att vi ändå vågar mötas. Jag tror att det är faktiskt en avgörande fråga för försämlingen framåt hur vidare vi kan hålla samman. Jag tänker på Jesubörn, som vi så gärna citerar allihop, men han säger att jag ber att de ska vara ett. Och att det är en av Jess sista böner som vi har nedskrivna från han så avskedstal till lärarna att de ska vara ett. Då kräver det något av oss att vi jobbar på det att bli ett inte ett i alla åsikter.

SPEAKER_02 1:01:17

Jag ska bara. Ja, precis. Jag ska bara övervända strax. Jag ska undervisa imorgon på pastorutbildningen. De håller på att lär sig om samtal om vikslär och äktsenskap och sånt nu. Och då är det en annat av lärarna som är inne och pratar mycket om teologin och annat och så ska jag komma in med pastoral erfarenhet. Då är ett av de som jag har fått mitt bord att undervisa om diskrimineringsgrunden i ekmurkyken och det här med att vi landar i en dubbel äktenskapsyn. Och jag tänker inte ta den diskussionen nu för jag har full respekt för båda hållningarna i vetenskapsfrågan. Men det gäller att jag har behövt brotta lite med det dokumentet som finns skrivet om diskriminering och hur vi kan föra samtal på ett bra sätt. Och nu ska jag ändå gela lite själv till mitt eget samfund. För jag har varit ganska skeptisk till det innan. För jag tycker att man pushar den här frågan hårt just nu. Men då är det så att hela det dokumentet handlar egentligen inte alls. Det handlar inte om teologin i frågan, det handlar inte om att lyfta olika hållningar i frågan utan det handlar bara om hur kan vi skapa ett bra samtalsklimat i våra försämlingar. Och hur vad gör vi när vi landar i olika hållningar? Det är egentligen ingången i just äktenskapsfrågan i det här dokumentet. Det står ingenting om teologin för eller emot, eller mot olika håller, utan det är så här. Det får ni söka på annat sätt. Men hur gör vi för att mäta den? Och då lyfter man fram Paulus. Det var det jag tyckte var så fint i det här som fick man tänka till lite att man lyfter Paulus utifrån rommabrevet där ju alla texterna om, eller de liksora texterna om vad man tänker kring homosexualitet finns. Och Paulus i samma texter också pratar om det här med vikten av att inte döma varandra. Men det man framför allt lyfter i den här är att när Paulus skriver rommabrevet, så verkar det vara väldigt tydligt i den att det finns konflikter i den här församlingen. Inte just om HTQ-frågan utan om hur man ska förhålla sig till hedningar och hur man tänker kring matregler och levnadsregler och annat. Och att det finns väldigt, väldigt starka åsikter och konflikter. Och så lyfter man fram vikten av att det verkar också vara ganska tydligt vad Paulus står i de här frågorna. Att hur han tänker kring sin egen syn. Men att det han gör att han inte lägger sin åsikt över andra utan så här verkar säga att de här finns. Och ni ska inte se till att den andra hamnar på fall. Är det någon annan som behöver de här reglerna så lå det vara så då och låt inte ditt liv gå ut över någon annans. Och att han landar i att vi kan leva med olika åsikter. Vi kan leva med olika förhållningssätt i en och samma församling. Och så landar han ner i att det ni behöver göra det att ni behöver godta varandra. Det är pauls ord. Jag tycker att det var så fint sätt att ändå närma sig den här frågan. Och då tänker jag att i det här fallet pratar om äktenskapsyn. Men det här tror jag gäller så många frågor där vi tänker olika. Om det så har att göra med annor eller ropet eller vad vi nu tänker. Även på Bibens tid så tyckte man olika. Man hade enorma konflikter i församlingarna. Men Paulus ingång är liksom att ni måste inte överdryga varandra, ni måste inte vinna den här striden. Utan vi behöver godta varandra och hjälpa varandra att bara få leva tillsammans. För mig var det väldigt fint att få lösa den ingången. Kan det vara ingången i våra samtal inte att vi måste vara överens. Inte att jag måste övertyga någon annan tycker som jag. Men jag behöver godta att det här är min bråd eller sistera.

SPEAKER_00 1:05:10

Och det här tror jag till och med, jag tror att vi är i slutet av romarbrevet nu. Jag kan mina teologikunskaper berättar i kapitel 15 eller 16 där Paulus säger: ni ska godta varandra så som Kristus har godtagit er till gudsära. Någonting sånt står det. Och det är väldigt starkt, alltså Kristus har godtagit oss och vi ska godta varandra. Och den som är stark ska ha ansvaret att stå ut med en svage. Han säger till att sätter inte till doms över den som är svag. Så han kan till och med säga att visst, det finns de som är svaga i troet, som inte har förstått vissa grejer eller kommer över vissa pupplar. Men ni ska inte sätta till doms över dem utan ni ska istället låta dem vara med och uppmuntra dem. Jag är ju också en barnsligt tro att om vi bara får alla människor till Jesus så kommer det till slut reda ut sig. Om mitt mål är att få människor. Så nära ge som möjligt, få in i mitt läringarskap. Och sen så kommer den heligande att jobba med dem, och det kommer bli bra. Jag behöver inte rätta upp alla människor. Det är inte min uppgift. Jag har nog att rätta upp mig själv. Det finns en del att jobba med. I backbandshemmet. Det finns en del här som jag behöver ta tag i. Jag behöver inte gå längre till spegen för att se det här liksom. Det måste jobba med mig själv. Till alla er som lyssnar. Då får vi säga så här: vi ska runda podden här. Men säga: hörrni, vi tycker nog olika om vissa saker. Några av er som har lyssnat på den podden kanske blir irriterade på vissa saker som idag säger. Vissa av er som lyssnar blir irriterade på vissa saker jag säger. Det är okej. Kan vi ändå knäppa händerna ihop i slutet av dagen och bet Jesus för vårt land, för oss själva, för varandra. Då tror jag att vi är på väg någonstans som kan bli bra. Och för allt i världen att prata med varandra. Ha dialog med varandra. Alltså tycker ni olika, tänker ni olika, men sätta upp det på ringa varandra. Prata med varandra, tar kontakt med varandra. Och sen finns det nog saker, ja, tänker jag. Som vi ska ta avstånd ifrån där vår tro totalt kollapsar. Men då är vi nere på, kanske som idag, då är vi inne på det som bryter mot en kanske trosbekännelse som vi alla bekänner oss till. Bör vi trycksa med den, då kanske vi måste ta avstånd från gemenskapen. Men trosbekänselsen säger ingenting om kvintligt ledarskap till exempel. Det kan man faktiskt tro att den gör. Men den gör inte det. Och det finns många andra frågor. Säger inte så mycket om pengar heller faktiskt, om vi tänker framgångsteologi och andra saker. Står inte så mycket om det i troskännsen. Så att vi kan tycka olika om de sakerna och ändå hitta en gemenskap. Har du något slutord du vill säga i det?

SPEAKER_03 1:07:47

Och det är vi.

SPEAKER_02 1:07:52

Men också då. Jag håller bara med dig här. Det är ju fint att vi kan fålla med varen. Och också det här. Jag tror att vi är. Vi inte bara slutet prata om liberal och konservativ allt det här. Det är ju också. Det behöver inte dra upp nu. Jag tycker bara inte är intressant att beroende på vilka sammanhang vi gör mig, så är det antingen för liberal eller för konservativ. Det är ju alltid lagom. Det är trod är problematiskt att vi skapar onödiga polariseringar. Istället vara lite nyfikna på varandra. Men med det sagt. Du behöver ju inte gå med i den församligen. Om du känner att här är något, jag är inte på. Det har inte en annan gemenskap därifrån, men du kan ändå vara nyfiken och ändå prata om det.

SPEAKER_00 1:08:35

Jag pratade med en person idag som sa: jag har gått till en kyrka här och här. Den sista känner jag verkligen att jag trivs inte där. Nej, men gå någon annanstans. Det finns många kyrker i din stad. Gå till en annan. Det är inte ohedligt. Och vi kan ändå väl signa den kyrka vi lämnar. De gör nog sitt, och de vill singga gud på sitt sätt. Men jag trivs inte där. Nej, men gå till en annan kyrka. Hitta en annan gemenskap. Men vi behöver inte hög.

SPEAKER_02 1:09:01

Vi behöver du inte säga dig till. Man får ju inte säka det till de sammanhangerna när det inte är tillåtet.

SPEAKER_00 1:09:10

Ja, det blir en annan explosiv podd om kvinnliga fastor. Det tar vi någon annan gång. De behöver inte folk vara så roligt. Vi är glad för alla som blir skarp. Innan vi spränger oss själva i podvärden. Ja, vi har inte det här nu. Han är tack för att ni lyssnade. Förhoppningsvis har det här samtalet faktiskt ändå lätt i mycket tankar och ser. Så vi är tillbaka som en vecka igen. Då har nog Ida kommit tillbaka till muskär kanske från de värlenska skogorna. Och jag sitter nog kvar här, troligt. Inte på väg mot oss sen. Ha en bra dag. Hej då. Tack för att du har lyssnat på vår podd. Både jag och Ida Maria ut och regel och besök olika kyrkosammanhang. Följ oss på sociala medier för att inte missa vad vi dyker upp nästa gång. Kåbrig. Sjuglig snart tillbaka igen. Hej då.