Ledarskap, offentlighet & kritik

I veckans avsnitt samtalar vi lite om föräldraskap och frustration i sommarlovstider. Vi summerar även våra intryck av årets Nyhemsvecka där Joel och hans familj också har varit på besök hemma hos familjen Brengesjö i Mullsjö. Joel berättar om Pelle Hörnmarks predikan och det leder oss in på ett samtal om ledarskap, offentlighet och kritik. Hur hanterar man den stundtals hårda kritik som man kan möta inte minst på sociala medier? Finns det en risk att den typen av kritik får oss att hålla igen? Vi talar också om vikten av att uppmuntra goda ledare. På slutet av samtalet delar Joel vad han anser behöver bli bättre på Nyhemsveckan. Mycket nöje! 

Kolla in våra böcker: 

https://www.libris.se/product/nar-taket-maste-brytas-upp/ 

https://www.libris.se/product/gud-ar-ingen-godisautomat/

Lyssna till Vardagsandakten: https://www.buzzsprout.com/1060690

Musik: Dyson Eldh

Transcript

SPEAKER_00 0:01

Välkommen till varför inte med Bänge skö och Backman. Gedar Maria arbetar som församningsutvecklare och evangelist i medan. Hon är kronikör i tiding dagen och skriver också böcker. Själv vet jag jo paster i SEGSuna. Jag driver på den bara stand och är också jag författare. Vad roligt att du är med och lyssnar och tar del av vårt samtal om tro och liv. Så nu är vi tillbaka igen. Och vet du vad det är för speciellt med vårt avsnitt idag idag?

SPEAKER_03 0:40

Oj, vi kan kugis. Nej, ja det vet jag inte.

SPEAKER_00 0:44

Det är vår tionde podd.

SPEAKER_03 0:47

Det är sant.

SPEAKER_00 0:47

Vi har gjort det här är nummer 10. Så det är nästan som ett anniversary. Det är liksom någonting stort.

SPEAKER_03 0:55

Verkligen. Det borde vi ju fira här lite grann. Hur ska du fira det här?

SPEAKER_00 1:01

Som jag vill fira allt annat med typklass.

unknown 1:04

Ja.

SPEAKER_00 1:05

Och kaffe kanske.

SPEAKER_03 1:07

Det är ett bra sätt att fira.

SPEAKER_00 1:10

Eller hur? Ja, och jordmåbar. Ja, det är jättekort. Jag har faktiskt fått några jordgobar. Jag såg att du hade rakt ut på Instagram att du hade fått någon jättejordgubb som jag skrev till dig att den ser genmaniplerad ut. Men jag vet.

SPEAKER_03 1:25

Alltså, det här är ju i grann till oss som här är jordgubsodlingarna här utanför. Och de är ju. Det är ingen ovanlig sajs på en jordgubla liksom. De är ju nästan lika stora som äpplen. Inte alla, men en del av dem. Men det finns två jordgubbar som smakar så mycket som de gör. För man är ju så vanligt att om de är stora, så är de vatten typ. Men de här är fantastiska. Så tips om man. Varför de är så stora. Men det är bara en start som man har. Och att man odlar dem i. Om man är i närheten av Mullskär, så är ju det ett tips att åka dit. De odlar ju sådana här stora tunnlar så de har ju de liksom högt upp ovakvå marken så att de inte heller kommer åt några liksom. De ligger ju inte nära jorden eller kommer inte åt så mycket skadejmort. Och nu under några veckor om man skulle råka vägarna förbi efter nyhem varit. Men om man ändå passerar mulsjö så har de kaffé på hembygdskåren ute i börjobbstårta med jordgubbar från Jacob och Källig.

SPEAKER_00 2:33

Så det känns som en så här mullskögrej, liksom att man bara litar på när grannen kommer att säga att jag har honormalt stora jordgobar. Men de är helt fina. De är normala.

SPEAKER_03 2:42

Absolut.

SPEAKER_00 2:43

Ja vad bra typ. Jag kommer ifrån kanske på den här på att varför är de onormalt stora.

SPEAKER_03 2:51

Bönder. Det är fint.

SPEAKER_00 2:55

Det är fint. Det har ju gått en vecka sedan vi poddade sist. Vi hade ju en ambition som såklart inte blev verklighet att vi skulle podda tillsammans i samma rum. Men det blev ju inte så. Däremot så fick jag och min fru och två av våra barn. De som fortfarande vill vara med oss på nyhem, har ju en 15-rigb också. Han ville vara med sig själv på ny och andra människor.

SPEAKER_03 3:20

Han fick ju en inbjudan också. Kan jag ändå bara säga.

SPEAKER_00 3:23

Ja, han var inbjuden. Men vi fick ju besöka er i ert vackra hem. Vi spenderade ju faktiskt den hel kväll hos er.

SPEAKER_03 3:29

Det var väldigt trevligt trevligt.

SPEAKER_00 3:32

I muljärz, nu vet jag hur rummet där du sitter och poddar faktiskt ser ut i real life. Och så hade din dotter bakat den rabbarbej, tror jag. Som var jättegå.

SPEAKER_03 3:48

Ibland glimmer de till, de där barnen. Vi hade ju få tal av våra barn och varför vi inte spelade in igår också. Det är också samma samma barn. I går den där moment när jag inte var Sveriges bästa föräldrar, tänker jag. Alltså dröm med barn är ju fantastiskt och skitjobbigt på samma gång på något vis. Och i går tror jag att vi alla varvligt i läget efter missomargen. Alla var egentligen lite förtrötta och inte borde ha ungås med någon typ. Men sen var en ynstater som drog igång bakprojekt. Så hon är bakat i mängder och var bara och frustrerad över att inga kompisar ville umgås med henne. Så hon börj skicka ut, dels hade vi ju massa folk kompisar på förmiddagen, trots att jag väldigt tydligt sa här: Nu ska jag hjälpa Stev, vi ska renovera hennet rum. Jag kan inte ansvara för att det är massa folk här. Hon var nej. Det är ingen fara. Och sen några minuter senare så har man hur hela huset skylljs av folk. Och så dra sig igång det bakprojektet. Alla som någon gång har barn som bakar vet att man kan inte bara låta där. Och sen bör hon in till en liten klasspeknik. Jättemusigt initiativ att vi ha lite kompis här och teknik med om. Det blev jättebra. Jag kan som sagt, fortfarande inte vara en del av detta. Så då får ni på eget ansvar att hon är nio år. Och det har ju varit lugnt om de blev typ 4-5 stycken. Snart inser vi att det är 16 barn som kommer till den här klasstekniken. Världens finaste och krataste initiativ. Fast alla som har någon form av konsekvensstänk vet också 169 på samma ställe kommer inte vara så lugnt harmoniskt. Så det slutar ändå med att jag fick följa med på den här prigan. Och det var nog bra. Styra lite bråk och konflikter och annat som uppstod. Den där lugna manden som jag hade behövt för att bara låsa in mig i rum och måla väggar som var min plan. Det är min typ av avslappning liksom. Det blev inte. Och mitt i det skulle jag då försöka podda med dig. Det gick inte.

SPEAKER_00 6:20

Men det var ju ganska roligt för du med lite grann under jag tror att jag insåg. Det känns som att jag insåg innan du insåg till att det kommer inte bli att jag försöker uppmuntra dig och bara. Det är lugnt, vi kan podda i måndor. Jag hör av mig med stund för att vi säger att nej, det kommer inte. Det kommer inte hända. Men det krävs ju bara lite jobb, eller. Jag sitter på övervåningen i mitt hus nu. Vi har en TV-hörn på övervåningen. För vi har onormalt många TV-apparater för att vi är inte friska. Då sitter jag här uppe i TVSA på övervåningen. Och nu har jag försökt inspirera mina barn till tystnad på nedvåningen. Vi får se hur det går. Det kan vara att de låter en massa. Det märker vi. Jag hade en gång ett samtal med Lasse Svensson när han var kyrkulerare. Och jag hade varit ganska så här viktigt samtal. Eller ja det var. Och jag hade på telefon och bokat tid med honom att vi skulle höra sin visdag. Och samtidigt så var det något så här, barnen var hemma, liksom. Så jag bara att just det här kommer ju byta på. Så ja jag försökte jobba på det. Och sen så när jag pratar med lassen, jag säger att mina barn är hemma, vad ser du vet? Och så att man att du måste ha fantastiska barn. De har varit helt knäpptysta under hela det telefonsamtalet. Du förstår inte hur mycket godis glas. Hur mycket förberedelse jag har lagt ner på det. Jag har ju bunker att har ju jobbat inte så att det här skedar av sig själv, den här tystnaren. Det finns ett förejobb. Så är det ju när man är frändlig. Man får ju faktiskt planera vad man vill ha. Och sen vet man ändå aldrig vad som händer. Just nu har jag nullsköden inte låser dun. El kommer in många barn.

SPEAKER_03 8:07

Nu har jag mutat om att de får typ göra vad de vill så länge de är tysta. Var på irma sa, då kan vi äda upphuset. Varför skulle du vilja göra det? Plus att ni också stör mitt poddande om du börjar brinna. Det är ju jättebrakt. För då har sökt en brand.

SPEAKER_00 8:26

Och en sån sak som avbryter podden.

SPEAKER_03 8:27

Exakt. Så det fick de inte göra. Och sen så har jag också sagt att om ni lämnar huset typ att gå ner baderna, då behöver ni lägga en lapp på škordet. Det är den enda bilen som ligger här just nu. Vi får se om de är kvar när jag kommer ut ur kontor.

SPEAKER_00 8:41

Men det är ganska bra än att man kan vara ärlig med att det är som det är med känslor och liv och föräldrarskap. Nu har jag haft mina hälsoissus. Så tänker man så att när man är på sjukhuset och man inser att jag kunde ha dött eller precis överlevt det. Då tänker man så här att jag ska aldrig bli arrig på mina barn. Jag ska bara vara nuta av varje sekund och stund. För att man känner att man har fått en andra chans. Det är fantastiskt hur fort frustration kommer i alla fall. När man till slut. Det innebär inte att man inte älskar om det.

SPEAKER_03 9:15

Ibland blir svårt och frustrande. Men det här är ju ändå ändå ändå i låst till alla föräldrar där ute. Ibland tycker jag att man möter sådana här föräldrar som har dåligt samveta över att man blir här på sina varnor och att man borde vara så mycket bättre. Det är ju, eller befriande ibland att höra precis det där. Att det går ganska fort till att den här frustrationen ändå byggs upp. Och att det är extremt mänskligt.

SPEAKER_00 9:44

Så vi borde vara bättre. Det borde ju säkert alltid vara. Jag menar, man får ändå ha någonting med båda sig själv och man kan alltid böse. Och faktiskt så är jag ju en sån här riktig. Jag är ju riktigt barn här. Jag är en riktig familjepappa. Jag älskar jag vara med mina barn. Så jag lägger jättemycket tid på. Och jag har alltid. Jag har sökt några år nu, sedan min minsta började skolan. Så har jag sökt att på måndagar så hade jag alltid mina barn hemma. Jag kände till en del passårskollegor de har gått iväg med sina barn till fritids i alla fall, fast om de är lediga på måndagen för att de behöver vila eller någonting. Men jag har alltid typt: det är min chans att ta igen tid med mina barn. Så jag har alltid hållit barnen hemma på måndagar. Det var ett pappad om det var roligt. Då får de äta lunch i soffan. Vilket de inte får för sin mamma. Nu får de inte det för mig heller, för jag köpte en ny sofa där nu den var dyrt. Så nu får de sitta för bordet. Men för fick de äta Lunch i soffan. Det var del av pappaden. De fick äta frukost i soffan också.

SPEAKER_03 10:48

Det är att det väldigt ofta. Det är ändå gätt.

SPEAKER_00 10:53

Vilken sofa för ni har två varat.

SPEAKER_03 10:56

I tvsoffan. Äler vi äta i kväll.

SPEAKER_00 10:58

I TVsan, ja, precis. När man sitter där och tittar på en fin.

SPEAKER_03 11:01

Exakt.

SPEAKER_00 11:02

Annars har ni otroligt vackert typ vardagsrum med usikt över heter den mulchen?

SPEAKER_03 11:10

Jag tror faktiskt att den heter mulsjöskön egentligen. Man säger ju bara mulchmö. Men det finns en skär som heter mulchön, som ligger inte jättefrån. Så ligger nära tida håll. Därför tror jag att den här inte heter samma. Men det är ingen som säger något annat. Men jag tror att den egentligen heter mulsjöskön. Men jag vet inte, nu gillar jag lite.

SPEAKER_00 11:32

Ja, det gör jag ofta. Men vi var på nyhem. Då både vi typ tre minuter enligt GPS ifrån. Det är ju alltså ett par som har massa stugor som de hyr ut och har gudvetad vad de gör de här stugarna känner jag när man är på besakt. Men under nyhem sträckan så är ju min familj hela skabet typ. Det var några andra. Men det här paret blir äldre. Nu var det liksom gränsmattan var inte klippt.

SPEAKER_03 12:02

Men du men att det kändes mer suspekt när du brukar göra det stået?

SPEAKER_00 12:06

Lite grann. Och jag får se. Jag kanske börjar fundera på nytt boende till nästa år. Jag borde ser min fru.

SPEAKER_03 12:16

Jag som bor i Moskja, jag har ju bara gått förbi det här stället och bara tänkt så här: vem bor här någon gång? Det här är så konstigt. Alle träffat något innan jag lärde känner dig som faktiskt har bort det.

SPEAKER_00 12:27

Det var sjuka se att hur sknt det här stället än är. Så är det ändå bättre än vad Mulskärkamping. Jag menar det, allting går ut. Men jag är för bekväm för att orka bo inne på nyhemsområdet och behöva använda det gemensamma push och talättutymmen och med familje och barn och det gjorde man alltid när man var ungdom. Men jag orkar inte nu liksom. Så att det får vara. Men min fru gick ner till, eller hon tog bilen ner till typ någonstans. Jag har kondit i mull. Och så joggade hon faktiskt runt med muljön. Så det var till 4-5 km eller någonting tyckte jag så. Något sånt. Det var jättekul i alla fall. Och det var som sagt trevligt att få möta dig och din man ser hans betong gjutna bord. Som han själv har gjort. Jag tror jag. Det är så här. Jag får lite ångest när jag kommer hem till män som är så här manliga att de betonger sina egna matsavsbord. Då känner jag att jag är inte där. Jag ska hälsar till Josef att min manlighet fick en hörn av Josefs händighet. Här är typ så här: vi betalar folk för göra saker. Men nyomsveckan var vi på. Jag kommer på onsan. Just det onsdag kvällen. Eftersom jag har varit lite trött i min hälsa så kände jag att jag orkar inte hänga där hela veckan. Mina barn var där hela veckan. Men jag kom ner på onsdag kvällen.

SPEAKER_03 13:58

Vi har ju gått om varandra lite grann tror jag under nyhem. Vi var ju där mycket i början av veckan och sen har vi haft folk här hela medsummargen. Så vi har ju inte varit där från torsdag.

SPEAKER_00 14:08

Men är du liksom så mycket på nyhem? Det känns som att du glider in och ut lite grann.

SPEAKER_03 14:12

Alltså. Ja. Det tycker jag också är lite skillnaden när man bara har med sig banan också. Innan när de antingen var mindre. Och jag jobbar lite grann den här veckan och då kanske hade de på fris eller annat. Då kunde jag åka ut ibland och bara gå på ett seminarium för min egen del. Nu har jag ändå barn som börjar bli mer och mer så att de vill åka ut och hänga själva, och att jag kan gå och lyssna på någonting jag vill lyssna på själv. Men annars så är det ändå ganska mycket att man får säga att kan vi inte ta hem, kan vi inte köpa glass, kan vi inte göra det här. Då blir det inte att jag kanske hinner eller tar mig tiden att åka ut för min egen del. Så därför har det nog varit lite grann så det senaste att vi har åkt ut, gått på lite grejer. Men framförallt åkt ut och hängt där och träffat folk och liksom så där. Och sen i med att vi har så pass och nackterna har väldigt nära dit. Det gör ju också att vi kan alltid åka till nyhem och så gör det att det kanske inte alltid blir istället. Men att vi också åker hem och käkar och sånt. Jag gillar en del av det som händer på nyhem, men det kanske inte är allt är riktigt i min smak, tänker jag. Och det är väl tror att man har olika platser att man kan åka till. Jag kan vara med på en del. Jag kan också tycka att det blir lite lätt. Jag kan nog ibland känna att jag kan få. För mig kan nog bli lite för mycket efter ett tag. Det är nog mer så. Jag kan åka ut och gå och välja vissa delar och sen börjar jag ha en liten paus. Jag tror att det är både att jag är ju inte jättemycket för hela det här festivalområdet. Grejen av att folk är på lite yta hela tiden och man springer in i alla man känner. Jag tycker att det där är lite jobbigt eftertag. Dels är det nog att jag behöver paus rent socialt. Men också att en del av ny. Kan jag också känna efter tag att jag orkar någonting med den här intensiteten eller hypen i det som skärgna. Även om det är väldigt, väldigt mycket som är bra så behöver jag en paus ibland.

SPEAKER_00 16:40

Är du lite introvert eller? Det verkar ju inte vara med en lite så här.

SPEAKER_03 16:45

Ja, men jag vet inte om jag är så introvert, men jag behöver nog få lite egen tid. Och bara få pauset. Jag kanske inte har riktigt så stort behov av det som andra kan. Men jag kan också få lite panik när det är för mycket. Och för allt det här liksom. Det finns också någonting det här med mingelgrejen som blir på konferensområden. Jag älskar att mingla när jag är där i någon form av roll. Alltså som pastor typ, har jag jättelätt för det i kyrksammanhangen, i när det är tydligt vad som är förväntan på mig när jag har ett lande till vad jag är här. Men det där med att mingila när man bara är sig själv som privatperson. Jag tycker ibland att det är svårt, eller svårt för att jag inte men är lite obekväm med att man säger att man tränger sig på, eller så man vad gör jag nu? Nej, jag tänker att de svårare sammanhangen är ju när man är på bröllopp och medbjuden som respektive till den som egentligen känner brukar exakt. När man inte känner folk om man inte har ett uppdrag. Men det där tycker jag är jättesvårt. Så jag har så mycket respekt för människor som tycker att kyrkikomiljön är jättesvår. För det är verkligen olika. Jag har väldigt lätt för att migla, men jag tycker inte alltid att det är bekvämt. Hur är du i sociala.

SPEAKER_00 18:34

Kung.

SPEAKER_03 18:38

Jag äger på det.

SPEAKER_00 18:42

Absolut. Jag tycker nog att det har väldigt lätt för att gå mingla runt. Och i vilka miljö som helst. Jag kan trivas jättebra inom så här duhet. Där man förstår att det är övrigositet. Jag har inga problem att hänga med dem heller. Och jag har ju inga problem att hänga med de mest utsatta. Jag hittar intra i de flesta miljöer. Sen kan jag bli trött ibland. Och framförallt kan jag bli trött på när man minglar runt så här de här miljöerna, så kan jag bli lite trött på de som bara pratar om sig själva. Alltså, du vet att när man sitter jättänge och pratar med någon och typ så ska inte du fråga något om mitt liv så är du inte intresserad av vem jag är eller vad jag är. Det kan jag tycka bland är lite tolvigt. Då lyssnar jag bara okej. Mentalt slår man av någonstans halvsida samtalet, kanske. Men jag tycker det är ganska. Det är därför lite jag åker till nyhem för att mingla runt bland folk och heja på gamla kollegor och människor och sådär. Mina barn tycker att det är jobbigt. Pappa, du känner alla på nyhem, och det gör jag ju inte. Jag möter en annan kollega, pasterskollega, som hände på mig i vacken. Han hade sina barn med sig här. Jag har sagt mina barn att jag ska inte hälsa på någon mer. Så de var uppenbart frustrerade över att han stannade med mig i någon minut och så här.

SPEAKER_03 20:00

Men jag är ju likadan. Och det är där som är så svårt. För jag har egentligen också väldigt lätt för det. Och är ju också en sån som stannar och pratar med alla hela tiden. Men du ibland tycker att det är jobbigt.

SPEAKER_00 20:15

Sen borde för nära. Det är ju så. Bor man fem minuter från nyhem eller något vad det nu är, så blir det ju sådär att man gör annat. Är man hemma och så kommer man på grejer och måste fixa. Jag åker ner om en stund eller jag väljer utvilka möten. Men har man som jag suttit och åk i flera timmar för att komma dit, då åker man ju ner till området och går på grejerna. Eller sitter i backen och dyker en ratta eller någonting.

SPEAKER_03 20:39

Då är man där. Man är i modet för det hela tiden.

SPEAKER_00 20:43

Ja, det är ju därför man är där. Sen har jag en stor familj och vi är ju det här udda stället som vi är på. Och det är klart att vi umgås en del där också. Och nu var jag lite tröttare än vanligt i år så att jag orkade inte riktigt med allt tempo som jag kanske brukar orka med. Jag tror det lite mer suft. Till exempel spenderade vi in kväll här musiker istället.

SPEAKER_03 21:06

Men jag tänker att vi ska komma in lite på nya, men jag ska vara säga en sak först. Vi har kommer alltid till kärnan. Men vi var på tal om det här med sociala sammanhang. Och människor som liksom. Vilka som är enklare att umgås med och inte ansa det där med människor som pratade om dig själva eller inte. Vi var på kanske en av de trevligaste tillställningarna vi har varit på länge. När vi var på just ett brölopp ganska nyligen. Eller det var ju inte ett brölopp egentligen utan de förnyade sina löften efter tio år som gifta. Och gjorde det nu i kyrkan för att de har kommit till tro på Jesus sedan de gifte sig så de gifte sig båligt och nu förnyer de löfna i kyrkan. Men det här gör ju att de är ju lite äldre, alltså de har varit samma ganska länge. De är inte 19-20 år när man gick på mycket brapp i fritkomvärnor när man väger. Utan alla gister som är där på festen har ju ganska mycket lyftsfarenhet med sig som kommer. Sen är detta också ett extremt spännande par. De är supersociala. Och framför allt han är en sån här som bara säger och haft ut vad man tycker och tänker i alla lägen och som är genuint nyfiken på människor och som pratar oavort typ. Och så insåg vi lite grann när vi satt och pratade med folk där att det är inte vem som helst som orkar med en sån människa. Utan behöver vara lite likadant själv. Att man tycker det är kul att debattera, diskutera, ställa följdfrågor på allt. Och man ska orka vara med det här paret som gifte sig. Men det gjorde ju att alla som var på den här fösten var ju den typen av personer som bara vad spännande! Vad tycker de det här? Vem är du? Hur kommer du med det här? Hur tänker du kring detta? Så var man vände sig på den fästen, och vilken konstellation man hamnade med när det mig lades runt. Så var det folk som bara älskar att prata, tyckte det var jätteintressant, nyfiken på nya människor. Pratar om allt ifrån samhällsfrågor till religion till yrken. Och också den här gruppen som är alltifrån de här ingenjörerna som har plugat med dem på chalmär. Folk som rör sig ganska mycket i kymvärden och kanske ganska långt utåt höger politiskt. Till hon som är grannen som jobbar som kommer kikatör för vänsterpartiet. Och allt däremellan på den här festen, men bara människor som tycker är så genuint intressant med andra människor. Det var det bra stämning där när man mixar ihop det jättetrevligt. Och verkligen så här, att det inte spelar roll vilka för folk minglar runt med varandra hela tiden. För att här är annan människa. Spännande att sitta och prata med dig lite grann.

SPEAKER_00 24:01

Det är roligt när det kan bli så att vi har ju tappat lite i Sverige just nu i världen, kanske tappat lite förmågan att prata med människor som har andra åsikter om oss själva. Det är ju det som är så märkligt att vi inte kan njuta av det att ha ett sådant samtal. För det är ju liksom. Jag tycker att det är berikande. Du och jag har mycket vi är väldigt lika. Jag vet att vi bland gör en grej av att vi inte är det, men det finns väldigt mycket där vi uppenbarligen. Jag menar Janat var hem och ser så trivdes vi väldigt väl. Så det finns mycket. Men det är också ganska kul när vi sitter och skickar våra valkompasser till varandra olika grejer här. Vi har ju skickat flera olika här nu, det blir aldrig lika. Så att vi har ju uppenbarligen mycket olikheter också. Och jag tycker att det är berikande. Jag vet ju att jag kan fråga dig om det är någonting som. Jag undrar över kring miljöfrågor och annat. Då kan ju prata med dig.

SPEAKER_03 24:57

Och det som var så tydligt tänker jag på den här fästen var ju att det blir ganska tydligt att folk har väldigt olika åsikter och ganska starka åsikter. Men så länge man är genuint nyfiken på en annan människa så kan det ändå bli ett väldigt gott samtal. Svårigheten blir ju när man måste övertyga den andra personen om att jag har rätt. Eller att man bara sätter sig låter sin position. Men så länge man är intresserad av människor och tycker det är intressant att ha nya perspektiv och tycker att det vidgar min världsbild, då blir ju sammanhanget otroligt spännande.

SPEAKER_00 25:37

Länge leve olikheter. Precis, och nyfikenheten. Det är ju den som är avgörande faktiskt. Vi var på nyckan. Vad är dina intryck? Du var på några möten, Ida Maria. Vad kände du spontant? Var något du reagerar på? Är det något du tar med dig?

SPEAKER_03 25:58

Vi var på nya svekan.

SPEAKER_00 26:01

Men vi kommer inte in det riktigt. Det är ingen fara. Folk som lyssnade på det, de tycker om oss.

SPEAKER_03 26:05

Ja, jag hoppas det. Ja var på nya svekan. Men jag var ju då inte på jättemycket grejer egentligen. Jag var lyssnade på Rebecca Viberg på måndag förmiddagen. Det var ju typ det jag var och lyssnade på ordentligt.

SPEAKER_00 26:22

Jag talade honom här något tema.

SPEAKER_03 26:24

Det var ju i hela konferensen hade ju den här redo-temat med olika infallsvinklar. Och måndens tema, om jag inte minns helt fel nu då var redo att följa starten på. Jag känner ju Rebecca Beberg sen innan, hon pastor i Taberg och gift med Edvar Bibberg som har varit i samma styrelse som är Taberg. Det ligger söder om Jönts. Och Hennet man är med i We are Mountain som har ett kollektiv ihop med Josefina Renus och Fredrik Vinäll som pratar mycket om generation och kulturförståelse och sånt. Vi har gjort en del grejer tillsammans tidigare. Så vi kände dem där lite. Så det var kul att få vara där och lyssna på henne rent personligt liksom att Petka. Hon talade på ett sätt ganska grundläggande om vad kallelsen är. Hon gjorde avsamt i Petrus och tre avgörande tillfällen i Petrus liv som utspelade sig vid en och samma plats videts skäl. Och just det här, så det var både kallelsen det var när han går på vatten, och det var när Jesus upprättade honom igen efter uppdannelsen. Och så talade hon det med tillfällen, alla de är tillfällen när Petrus egentligen och inte tror sig själva om så mycket men det är Jesus förnya någonting i hans liv och gör honom redo att följa typ. Och att det också är hon hade också lite grann den här vinkan av att också vissa platser kan få bli avgörande. Hon hade det som en återkommande också att skön hela tiden var platsen där hans kallet blir förnyad. Det var bra. Det var ju inte jättemycket som jag inte har hört förut, men väldigt mycket. Det var väldigt så basic Bibel studie på ett sätt. Men också en bra grund tänker jag för veckan och bra påminnelse om hur Just ständigt förnyar sin tilltro till oss. Och då kallade det så hänger inte på oss utan på honom. Så det var jag på för min egen del. Sen fann det ganska mycket jag hade väl att gå och lyssna på. Jag hade väl att lyssna på Johanna borde.

SPEAKER_00 28:49

De fick väldigt bra blandat. Men jag hörde från människor som jag har förtroende för. Jag hörde att hon hade gjort det väldigt bra.

SPEAKER_03 28:56

Ja, men jag har också hört att hört mycket positivt.

SPEAKER_00 29:00

För den som är ny till det här så kan man säga att Johanna borde är ny förestående för Pings FFS, alltså hon är den nya Pingschefen.

SPEAKER_03 29:09

Just exakt. Jag hade förmande att hinna heja på den lite. Men han inte lyssnat till henne liksom. Sen var det något seminarium som jag såg som här att gå på så. Men däremot hängde vi ju lite på barngrejerna. Aktiviteter och pysel och så där. Häng mycket i nya musiker.

SPEAKER_00 29:33

Men roligt med Johanna borta. Ja, min sån köpte man sagen, skrivis. Det är frukten satt. De går i sönder hela tiden. Men kul med Johanna borde som ny ledare för Pingst. Jag önskar verkligen att det ska bli bra. Jag tror att hon kommer in i en märklig tid. Därför att helt plötsligt har ju inte bara konservativa vindar utan väldigt konservativa vindar på att blåsa. Konservativa vindar kan jag ibland ju uppskatta efter jag har legat. Han kanske blir på väldigt konservativa vind där man börjar ifrågasätta kvinnligt ledarskap igen och sånt som jag trodde att vi var förbi faktiskt i debatten. Men det börjar komma tillbaka lite grann. Nu kliver hon in så på det sättet ett bra val av pensk att ändå markerar att vi tror på kvinnliga ledare. Nu gäller att hon också orkar genom den stormen. Jag tänker mer och mer. Den här kritiken och gället som kommer emot ledare är verkligen uttröttande. Vi pratade lite grann du och jag innan om att det finns inte alla som gillar oss och vår podd uppenbarligen och som lägger ut grejer om det och vi kommer inte att återhälla känslan att hänga ut de här personerna, men man kan säga att det finns de som uppenbarligen inte gillar oss. Man blir så irriterad av det att folk alltid ska ha synpunkter och skriva otrovligheter när de inte ens vet vem man är. Och då tänker jag att jag kan känna en vissa. Jag känner inte Johanna, hon är en av dem som jag inte känner sig väl i finns. Nu är det ändå ett ta signal lämna. Men jag hoppas verkligen att hon orkar med för jag tror att hon kommer säkert möta på en hel storm av saker. Både att hon är ganska ung, sen att hon är kvinna. I vanliga fall om hon gör ett misstag som ledare, vilket alla ledare gör misstag, annars gör man ingenting. Så kommer hon dels få kritik för att hon är ung. Det har de fått i vilket fall som helst, och så kommer de få kritik för att hon är kvinna dubbelt upp. Så hon jag hoppas att hon orkar härda ut i den sitzen, för jag tror att det är viktigt.

SPEAKER_03 31:45

Och han tänker att det blir så otroligt avgörande hur organisationen runt hennes som ledare är formad. Det är någon kvinna som jag känner Johanna lite. Och jag tänker att hon har ju en otrolig pondus i sitt ledarskap och i vem hon är och är trygg och stabil. Jag tänker att man inte så lätt sätter sig på Johanna i vem hon är som person. Hon utstrollar någonting ändå i ett ganska tydlig ledarskap. Och samtidigt otroligt varm och inne lig i sin personlighet. Så tänker att det är någon som ändå kan stå i den formen, så hoppas jag att det är hon. Men jag tänker att det som blir så avgörande är ju verkligen vad har man för stöd runt. Och hur många har man som backar upp och håller en string på något vis. Jag tänker att det spelar ingen roll hur stadig man är som levare på ett sätt. För den där kritiken, den når ju in till slut oavsett.

SPEAKER_00 32:52

Det är ganska roligt att jag sa i vår förra podd, eller kanske förra, att en av de saker jag kände att jag hade lämnat på sjukhuset var vad folk bryr sig om mig. Och det är sant på ett sätt. Jag faktiskt kände att jag har släppt mycket av det. Därför är så att men uppenbarligen inte helt. Sen när jag såg att det kom ut lite så här grejer som träschade mig och annat. Då tänkte jag så här att jag blev stöd av den. Och folk är runt omkring mig och har märkt att jag blev irriterad. Därför att jag tyckte att det var inte rimlig kritik eller töntigt helt enkelt. Det här sätter sig. Och det är där viktigt att kunna prata om vad jag är rädd för att vi kan förlora goda ledare. Därför att man inte orkar med den pressen av att i det samhälle vi lever i just nu, så har det blivit en sorts kristentrollliga som rör sig på sociala medier. Och uppenbarligen är det okej att säga vad man vill i de här kommentatorsfälten och uttrycker sig hur man vill. Och så gömmer man det bakom att man kämpar för sanningen ungefär och står upp för det som är rätt. Då tror jag man borde läsa sin Bibel lite mer noga och se hur Jesus ändå i regel bemötter människor. De enda han egentligen skäler ut är fareerna, de andra så. Annars så är ju Jesus i regel trevlig. Det var inte så fansk.

SPEAKER_03 34:16

Det där är ju jätteintressant och att också för det jag tänker lite grann på jag tänker att det gäller ju alla typer av ledare, alltså både i företag och inte minst politiker, men också hos kristna. J mer offentlig kritik man får ta på i frågas att det är en sak när man får rätt personligt, att folk kommer fram och ge kritik eller skickar ett mejl eller så där. Då kan jag ju bemöta det och jag kan hantera det. Men när det blir det här, att man blir uthängd på sociala medier och man bara ser hur kommentarsfälten går igång runt det här. Det gör ju någonting med den. Och det jag har märkt i mig själv lite grann, som jag inte riktigt kanske var beredd på, är ju också att jag helt plötsligt på rövid märker att jag egentligen vet vem jag är och vad jag tycker och att jag är trygg i det, och egentligen kanske tycker att kritiken, kritik kan vara befogad, men ganska mycket kan jag tycka att jag är obefogad eller kan hantera det och bemöta det. Men att jag ändå så här: nästa gång måste jag säga någonting som får de här att gilla mig lite mer. Eller så här: så får de att förstå att det var inte så här menade. Jag börjar märka på mig själv att jag vill börja anpassa mig för att minimera risken för kritik eller för att få klappa vissa medhår står för att inte blå sig mer helt på någonting. Och bara så att det där är ju så läskigt hur de där tankarna så snabbt börjar komma in i att jag vill förändra också på vem jag är. Inte utifrån vad jag egentligen är i min identitet utan bara för att det blir som andra människor. Jag tänker att det är inte så konstigt att leda det och andra för den delen också, men det här påverkas av hur människor hela tiden kritiserar eller för den delen när man får uppmuntra den också. Då blir det att det här verkar vara bra fortsätter på det här. Så hur viktigt det blir att ha sin rot också i fäster i vem jag är i gesus och i mitt läringarskap och i min identitet i vem jag är hos honom och inte i första hand i vad andra tycker och tänker om det jag gör jämtligt. Det där tänker jag är superviktigt som ledare om man ska stå med.

SPEAKER_00 36:52

Det är väldigt intressant och jag har brottats med de här frågorna nu. Så det är bra att vi tar vi offentlig skälvård i podcastformat här det är bra. Jag pratar så här: för rejält, jag är en ganska trygg ledare. Jag är inte en sån som blir nervös, och inte en sån som känner att jag i regel måste stå på mig eller försvara mig. Eller en person som inte gillar mig en gång vi åt lunch var helt bedrövlig lunch nihoppade över den. Men jag försöker ha snälla på personen. Han sa så här: Gud har sagt i mig att jo, eller så starkt så han kan ingen människa rocent till mig. Jag tänkte, det var inte väldigt kompliment. Fint av gud att uttrycker att jag var så starkt. Uppenbar inte sant. Men i alla fall så är det så här att jag som är trygg och stark och stabilare, till och med nu avväger, ska jag göra vissa saker eller inte. Jag sitter i den sitsen där jag skriver lite, jag skriver någon så här resonerande text åt sändaren jag fick frågan. Och kanske kommer skriva fler åt sen här. Och innan jag började göra det så tänkte jag igenom så här: vill jag det? Orkar jag skriva resonerande texter därför trolligen kommer hitta fram och det kommer bli åsikter och synpunkter och gräl. Och sen har jag en bok som har börjat växa inom mig som jag inser. I vanliga fall när någonting har växt så mycket inom mig. Så hade jag tänkt så här: det är klart att jag ska skriva den här boken därför att gud ligger på mig om det. Och nu känner jag att den boken övervägar om jag vill skriva eller inte, för jag förstår att den kommer väcka debatt. Och jag vet inte om jag vill vara med i den debatten. Därför att klimatet är så skräpigt i det kryssna debattsamhället just nu. Och det är också lite märkligt för att vi som kristsna är ju minoritet i Sverige. Och vi har delat upp oss i olika samfund och vi tycker och tänker lite olika saker och ting, vilket är helt okej. Men vi, varför det borde väl vara vi mot de andra i sådana fall. Det borde väl vara vi som håller ihop och försöker vinna resterande människor till vårt sätt. Varför ska vi hålla på att tafsa med varandra när vi ändå har så många emot oss. Det är ju bara dumt. Men ändå så tycker vi hamnat där vi är mer och mer västartonen. Och då kan jag ta det till nyhem. Pellehörmark predikade på sista mötet. Jag har hört Pelhörmarkredika, jag vet inte hur många gånger jag hört Pelhörmarkredika. Han har också predikat sen ur minnes tider på nya svekan typ. Han är alltid och predikar varje nyensvecka. På ett sätt, när man ser Pelresnamn så tänker man så här att ja, men vi har ju hört Peller nu liksom. Men med det sagt så håller han en suverän prediken på söndag avslutningsmötet och uppmunta verkligen alla att gå upp på nätet och lyssna på den. Jättebra friken om kärlek och jättebra prediken om det hårdnande klimatet som han uppfattar i den kristna svären just nu, vilket ja, vilket är det vi pratar om nu. Då var ju poängen att vi måste älska varandra. Vi måste ha översvänd med varandra. Och det han bad Sofint i böner efter priken var Gud hjälp oss att älska de som skriker högt just nu. Och det där är svårt att känna att vi kan. För svaret på detta är ju inte att gå tillbaka med samma mynt. Svaret är ju inte att göra mims och relera tillbaka mot de här människor. Svaret är att älska. Och då är bara frågan hur man gör det och hur man hittar den styrkan att älska de som skriker högt till exempel. Hur gör man det, Ida Maria? Du har fått ta i regel mer kritik än vad jag får ta på sociala medier för du har hållit igång lite mer och du har också tyckt ut hakan i lite mer profilerade frågor än vad jag har gjort hit och Sena fan. Hur möter du med kärlek människor som är. Ut människor som har starka åsikter.

SPEAKER_03 41:04

Man kan absolut känna det så ibland. Jag tycker det är jätteintressant för att jag märker ju också då att jag låter bli att lägga upp grejer precis som du säger. Jag låter bli att göra. Det ganska ofta i min vardag som jag tänker så här: det här borde man skriva någonting om. Eller det här borde man göra en redom. Eller för att det här är ett viktigt ämne eller det här är en intressant spanning eller vad det nu är. Men jag gör det inte. Och jag tänker att ibland gör det inte bara för att jag glömmer bort, men ganska ofta så är det också att är det väldigt. Så jag är ju också förhållandevis tystare än vad jag hade velat vara. För det jag märker också är ju att när man väl orkar ta de där smällarna. Det är precis det här som du upplever med att det bultar någonting i ditt hjärta att du läkligt ärende. Det som gör att vi skapar mycket debatt och diskussion det är ju också för att så många faktiskt behöver få höra vissa saker. Och att man också får med och uppmuntra människor och man får vara med och jag tänker att vi behöver ta upp för gudkällek och ävangälligt i de glada budskaperna budskapet. Och inte bara det hårda. Hur älskar man människor? Dels tänker jag att det är ju det som blir så tydligt i hur mycket jag behöver ut häl. Alltså rent krast. Bara är ju det för de här människorna som hatar mig. Det är ju det starkaste vapen jag har tillbaka. Att bara jag får be för dem. Jag får bara be att du får hjälpa med att även om inte jag kan älska alltid så kan han göra det. Och att jag får förståelse för vad för vissa höger som gör, eller förmågan att ibland kunna skaka av dammet och gå vidare. Det är också bibliskt tänker jag. Men framförallt att be för dem. Jag tänker att en del av det hat sområder, eller egentligen tänker jag nog det mesta hat sområder kommer ju ur något annat från början. Att det grundar sig en otrygg person eller en människa som länge efter bekräftelse eller att man har varit med om någonting som trigger sig igång av något så någon annan säger eller osun miljö eller vad den är. Så egentligen tänker jag att be för människor överhuvudtaget att de ska få uppleva guds kärlek. Och trygghet i att de älskar för de är att de inte måste driva det hat som de gör. Det är nog min starkaste bön. Men sen tänker jag också mycket på tal om det här ledarskap också. Det är så otroligt avgörande att omgöra sig med de människor. Som gör att jag båda kan ha sammanhang där jag faktiskt också kan få dela det här. Jag märker att det här händer med mig när den här salstårmende går igång. Eller nu har jag fått hålla detta. Sammanhang där jag ibland bara kan få ventilera saker och spri mig det jag ibland känner i ett fykmiljö så att det inte det ska komma ut på sociala medier. Så att jag inte kontrar med samma mynt. Men ibland bara få ösa ur mig min sorg och min frustration över vissa saker. Men också de människor som bara kan hjälpa än att få att det där är bedrligt. Nu har vi fått över oss det där och kan vi gå vidare. Eller de som faktiskt är att det där är inte sant. Det där är inte sanningen om du är. Och så kan man få hjälpa mig att återfaansen på något vis. Det tänker jag är superviktigt. Och i ledarskap. Det där möter man ju inte bara på sociala medier, utan de som ledare i en församling eller så möter man ju även i vardagslivet människor som inte tycker att det man gör bra. Det kan man ju vara mer eller mindre hatiskt eller mer eller mindre offentligt. Och då det som gör att man håller i längden är ju förutom säkerheten i vad man är i gud och den djupa frankringen som jag tror är navet och grunden, så tänker jag att det andra som blir avgörande för hur länge man kallar, är verkligen vilket skyddsnabb man har under sig. Och hur många människor man har som har den stött den och uppmuntrar den, som ibland kräskott och tar den i försvar. Det där är jätteviktigt.

SPEAKER_00 45:50

Och som du säger, talar sanningen iens liv och jag tänker att för det du inte pratar om nu är ju inte bara åsiktsskillnader. Om du är ledare eller du driver någonting, du gör någonting, då är det självklart att du måste kunna möta att människor tycker annorlunda av dig. Det är ju en del av hela grejen att du står för en åsikt och du kan argumentera för den och tror att det här är vad jag tror, det har skält i det. Och någon kan komma och säga: Du jag tror faktiskt inte som du. Och du och jag i det att vi skulle kunna dra upp några ämnen och jag har några pollut, och du har några som vi kan ta upp framöver. Där jag tror att vi kommer inte riktigt komma till samma slutsats i alla lägen. Och det är ju inte ens ett problem för oss är inte det vad då. Du tycker annorlunda, ja okej, intressant, varför gör det. Utan vi talar här om är ju när det går vidare därifrån, till personagrepp eller påhopp eller insinueringar som inte har med en debatt att göra eller ett samtal att göra utan som går förbi det. Och du är ju starkare med mig, för du går ju faktiskt in ibland och kommenterar, svarar på sina kommentarer. Jag läste igen om dig, som jag bara, det var ju samma person som hade på mig på dig och skrev att Ida Maria, du måste omvända dig. Och det är massa sådana här uttryck omvända sig. Ida Maria är ju. Vad pratar du om? Hon är ju främst. V ska honvända sig ifrån? Ska de vända tillbaka till synergen? Det här går inte ens ihop. Och då behöver man kanske människor i ett liv som kan säga, Ida Maria, du behöver inte omvända dig. Du är religt främst. Du är en jättebra gudskvinna. För även om du och jag vet att de här sakerna inte är sanna, så har de en tendens att gå inom för huden. Och det har jag ju märkt även i gudkjänsten du kan ha 10-15 personer komma fram till dig en söda och säga tack för prediken eller det här var bra, det berörde mig, eller det här betyder något. Och så kan du en person som kommer fram och säger någonting vast eller kritiskt om din prediken, och det är det du går hem och tänker på i alla kvällen. Du tänker inte på de 15 hepen eller duktiga urpen. Uan det är ju den där vassa grejen som du tar med dig hem. Jag tror att vi måste bli mjukare. Och jag måste säga att jag tyckte att nu slutar ju Pelle Hörmark och Johanna Taid. Och jag tyckte att det var en ypperlig avrunningssprediken att gå ut och säga att nu måste vi tänka så här: det här är ett hot i vår tid att kärlek svalnar och att vi blir hårdare mot varandra. Och vi måste ta hand om varandra, vi måste älska sätta kärligen först. Jag tyckte det var jättebra och viktigt att avsluta den här nya på det sättet att det här är faktiskt. Och jag tror att det här kommer vara mycket mer avgörande än mycket annat. Jag vet att det finns de nu som bråkar om teologins renlärighet, att det är det som kommer vara avgörande i tidens slut. Jag tror inte det. Jag tror att det är viktigt med renlärighet. Jag säger inget annat. Jag tror att vi ska försöka förstå Bibeln och hålla oss till budskapet. Men jag tror kärleken är ännu viktigare i tidens slut att vi håller oss till. För gud är kärlek. Gud är inte renlärighet. Gud är kärlek säger Bibel. Han är sanning också med han är kärlek och det är väldigt viktigt.

SPEAKER_03 49:14

Det är verkligen. Jag tänker också, ni tänker två saker. Jag sitter bara inse här hur viktigt. A man har sammanhang med människor som verkligen kan tala sant och som man har respekt för, och som också har ändlig urskilning. Att få omgöse med det. Jag tänker att för mig så har ju nödvändighet i att orka som ledare är dels vikten av att gå i handledning och få reda ut vad är mänskligt, vad är andligt, vad är ledarskap och handlar om mig som person, vad är vad att bara få ett sammanhang där får ventilera det. Men sen också för mig så är ju en sån gemenskap som evangelisterna i Kmänkyrken. Det är inte så många är sex stycken upp. Men där människor som jag på så många olika sätt får ta rygg på, som har en sån urskilning och finkänslighet, men som också jag vet älskar mig. Och de älskar Gesus. Och det är liksom människor som bara hjälper mig ibland där jag bara kan vara otroligt transparent. Och så vet jag att de innesluter mig i sin bön och i sin omsorg. Och ibland bara det här också människor som jag kan känna. Det är olika vad man behöver, men för mig har också varit viktigt att det här är människor som jag kanske ser upp till rent andligt med som också ibland kan få hjälpa med att urskilja typ. Det där är inte. Det där är inte samlingen. Eller det där är inte som gud. Eller som faktiskt kan få ge an profetiska tilltal inom mit liv för det här är utan inte dig. Det där har varit ett otroligt viktig plats för mig. Vi möter inte så ofta. Men jag vet att det där gerningen finns om jag behöver det. Jag tänker att man ändrar sig i en hemgrupp eller det är en grupp av kollegor när man får möta snans eller. Jag tror att vi behöver de åaserna där vi kan få fullständigt transparenta. Framförallt när det handlar om påhopp. Och det tänker det svårigheten i kristall ledarskap och jämfört med andra ledarskap är ju att det också inte helt sällan är påhopp som också kläs i någon form av anligkt maktspråk. Det är ju det som är riktigt tuffa att du har, verkligen urskilningen i det att vara vad.

SPEAKER_00 51:49

Ja, men när man säger till exempel till dig att du behöver använda dig. Då anspelar man ju på att du inte ens främst, eller du är på helt fel väg, eller du tjänar jävulens syfte med ditt liv. Det är ganska stark anklagelse att göra. Och en del av de här skulle jag önska ibland att de tänkte till. Därför att det finns en aspekt av det här som är känslig pratande speciellt när både du och jag är ledare. Men jag bärde med mig från när jag var ung, från min mormor och var pastorsfru. Och min mormor var supernoga med att om någon talade illa om en pastor eller predikant, då slutade hon lyssna eller avbred samtalet eller gick in i ett annat samtal. Hur knäpp den här pastaren skulle varit, och vad dumt här än skulle ha gjort, så hade hon det här, man talar inte illa om de andra ledarna. Det är vad hennes. Och det där förstår både du och jag att det kanske i en viss generation gick lite för långt. Man måste kunna kritisera eller ifrågasätta, eller när saker spårar ur, måste man kunna ha prata om det. Men det finns någonting hersamti också som Bibeln faktiskt talar om att göra det lätt för era ledare i skriften, alltså sett värde på dem som utför det tyngsta arbetet hos det står det, och gör det lätt för dem, för de sörjer för era skälar. Att faktiskt inte kritisera i onödan. Med andra ord om jag ska ta upp någonting mot en andlig ledare, då vill jag ha på det. Och då kanske det är processer som ska föras som inte ska föras främst på sociala medier. Så förstår jag vad menar. Om det är en ledare som spårar ur. Okej, då kanske vi behöver prata med den ledaren, och då kanske vi ska göra det turman hand eller ett par olika ledare eller en grupp som kan prata om det här tillsammans. Vi kanske inte ska göra Instagram-mims och inlägga om det. Det är inte den hela värda vägen att gå.

SPEAKER_03 53:40

Men det som är så tydligt med det är ju att man bara söker. Man söker ju bara folk.

SPEAKER_00 53:46

Mm-ksamhet och action. Men problemet som kan bli är att om jag går ut och kritiserar någon som genuint är smor av gud och genuint är kallad av gud att göra något den gör, då kritiserar jag ju indirekt gud. Jag kritiserar ju arbetsgivaren som har gett det här uppdraget och den här kallelsen. Och det är där man inte vill hamna, man måste ju vara lite förnuftig i de banerna. Därmed sagt att man inte får kritisera eller ha synpunkter. Det är inte det som Ida Maria och jag talar om. Utan vi är för en positiv debatt. Vi är för oliktänkande. Hela den här podden handlar ju om det att man får tycka tänka olika vara olika. Men debattera scouter och skog och mark och annat och miljöpartiet och annat. Vi kan diskutera saker. Men vi kan göra det med respektfull ton mot varandra och i bästa av det som du var inne på, en nyfiken ton mot varandra. Alltså varför tycker du som du tycker, och vad har du för skäl för det?

SPEAKER_03 54:48

Sen kan jag ju absolut. Jag kan köpa att man behöver granska ledare hårdare en annan. Så är det ju de ska ju ta till svar för församlingen eller för gudet egentligen. Jag fattar det, men det är ju sättet som man gör det på, eller vågar man söka samtalet eller är man bara ute konflikten. Jag sitter också och tänker på. Om jag bara ska sjuka med en bild som har betytigt jättemycket för mig i ledarskapen. Det var Peter Bernersson som sa den första gången när jag hade förmåg att få jobbar med honom. Men den är ju hämtad från amerikansk fotboll. Jag kan ju ytterst lite om amerikansk foboll.

SPEAKER_00 55:34

Jag handlar nu i amerikanskmålen.

SPEAKER_03 55:36

Jag kan ändra en del. Men mycket tack vare att jag har jobbat ihop med Peter i många år och han är ju ett stort fan av amerikansk foboll. Men den här handlar om att det finns en term i amerikansk football som heter Blind Side. Det är en hel film som heter det. Och som handlar om att den mest värdefulla och spelar den på planen är quarterböcken, som också är den som leder laget väldigt mycket. Och då för att det finns ett tillfälle när quarterbacken ska lägga en passningar på plan, så han är ju tvingas stå ganska blottad mot, eller vända ryggen till planen och egentligen inte se vad som händer bakom. Han ska vinkla upp kroppen för att kunna passa bättre. Och då är i just det läget när han ska göra det där kastet. Så använder i sitt mest utsatta läge för en tackling bak ifrån. Det man gör i amerikanskopollen är att man ställer den spelen som dels tyngst och stark, men framförallt den som kommer till böcken har absolut mer till. Den ställer man på hans blinda sida. Den här termen blindside, för att han ska kunna veta att kommer en tackling från det hållet, då tar han den. Och då står den där som har min håller den sidan jag själv inte ser. Vi talar om ledarskapen är ju att vi alla har blinda sidor och blinda fleckar. Och vi alla har områden där vi. Den är ju koppling till ledarskap, dels också i våra fallgropar. Vi alla har områden där vi är svaga, där vi är känsliga både för kritik men också för att faktiskt göra fel och göra misstag och gå och visser. Det finns ju många ledare genom åren som har gjort rejält med steg och hamnat väldigt fel. Då har någon som man verkligen litar på, som man kan vara totalt transparent för och säga: Kan du vara på min blinda sida, kan du vara den som använder det. Både för att ta smällna när de kommer, för smällarna kommer ju, det är det vi sitter här och pratar om. Men också för att när man gör väl, du börjar lyssna för mycket på den där mösten. Eller när man gör hamnade i det där som faktiskt alla mina brister, eller när man gör misstag, vara den som också vågar säga det. Som våga ta även den sämningen i mitt liv. För att jag som lever använder ju verkligen inte fleckfri, utan tvärtom ska man ska vara stå i ett annat position, och då behöver jag också ha någon som vågar ta alla den sänningen i mitt liv. Att det handlar som man säger att det stämmer. Det här faktiskt en blind flek för dig. Du ser inte att det här sårar de människor eller det du gjorde här, var fel. Att ha någon eller några i sitt liv som man har den typen av förtroende för som faktiskt också kan hjälpa till att korrigera ibland om man går och vil sig. Men som också kan ta de där smällana att det här är obefogad kritik. Det här är inte det du behöver lyssna på. Men det här är faktiskt någonting som du behöver ta till dig av. Det där tänker jag.

SPEAKER_00 59:02

Det var riktigt. Nur ett. Fantastiska fotbåskunskaper. Du brädar ju många här i det här. Det var oväntat. Men jag tror att det är helt rätt. Och jag tror att jag har några sådana vänner, inte många. Men jag har några sådana både vänner kollegor som faktiskt kan ringa upp mig och säga att du, jag såg att du gör det här och det här just nu och så har du tänkt igenom det. Är det bra? Det här känns oenomtänkt. El gör det inte så här? Till och med när vi släppte vår första podd efter att jag varit på sjukhus. Då hade jag en av mina bästa vänner ringde upp mig. Du vet vad det här är. En kilenare som jag ville gå. Han ringde upp mig och så sa här. Vall du på med? Vål du på med för något? Vad tror du att du tror att du cool eller skala på podden urs. Tänk på dig själv. Nu tänk på din familj, dina barn och håller du på med? Du bevisar ingenting för någon. Vad är det där för någonting? Men sen så hade vi ett samtal och förklarar jag att jag gör inget annat. Jag bara vilar och tar lugnt men den här podden är det jag gör. Men jag måste faktiskt säga att jag uppskattar honom när han ringer mig. Han ringer mig privat, han ringer inte för att vara elak för att vara dum. Han ringer av 100% kärlek. Jag är orolig för dig. Vad håller du på med? Tänk på din hälsan, tänk på din familj. Och allt det här. Och det är sådana vänner är ju värda sin viktig guld. Du behöver dem. För annars kommer du ta oss ner steg och det gör vi ju oavsett. Men du kommer inte backa eller ångra dig eller kunna se ner. Så det är jätteviktigt tror jag att vi har såna personer. Du och jag börjar bli närmlig vänner, när vi poddar mycket och pratar med varand mycket. Till slut kommer vi vara där också. Där man kan ringa var och säga att du var det så smart att du la ut den där grejen eller fundera kring det här. Och inte utifrån ett kritiskt dömmande utan från att jag vill hjälpa dig. För vi blir ju blinda. Alla människor blir ju det. Faktiskt så en del av de här som nu är lite hög där och som fellet så att vi skulle be att vi fick kärligt att älska. En del av dem tycker jag lite synd om. Därför att jag tänker så att de förstår inte själva vad de gör. Det är lite som Jesus när länger på kort jag hade inte kunnat be en bön eller utan läget, men Jesus var bättre än oss. Han sänger den där att förlåt om de vet inte vad de gör. Och så tänker jag lite med här. De har ingen på sin blinda sida som säger gör inte det där. Utan de har bara folk som hänger på dem. Ja, galsa mer, gör mer, häng ut fler personer eller gå på hårdare. Istället för att fatta att okej, du borde nog tagga ner liksom. De rösterna kan vara frustrerande att ha i sitt liv. Men man ska nog tacka gud för de rösterna som faktiskt säger till en tagga ner inte det här.

SPEAKER_03 1:01:46

Och att det är personer, är det personer som jag tänker de här personerna vi pratar om nu, det är klart att de har människor som säger det här är dumt. Men det är ju inte människor som de är förtroende för, och som de där med lyssnar. Och det som händer då när man inte har dem där som talar sanningen. Det är ju precis det du är inne på nu. Då går vi bara på den där. Vad är det som just nu känns bra som bostar mitt ego, som gör vad det är den där kören som hänger på mig. Det är de jag börjar lyssna på mest. Istället för vad är gudsröst här.

SPEAKER_00 1:02:22

Och här tror jag också att det finns en utmaning för oss. För jag tror att missnöjtsmänniskor är ganska högguda människor. Och de klickar likes och de kommenterar och de hör av sig. Men den stora massan av människor är ganska dåliga på att höra på det som är bra eller det man tycker om eller det man gillar. Och faktiskt med att gjorde vi det lite mer kanske vår öröst bli starkare också. Så det är nog bra att tycker man något är bra, gillar man något skriva, kommentar, likare och uppmuntra det så att vi ger styrka och det som är gott och lyfter det goda. Då på något sätt kräver vi per automatik det dåliga. Det är ju så.

SPEAKER_03 1:02:59

För det finns ju någon sån här rent i företagstänket att typ en dålig recension. Då behöver man om det är lite olika så säga 12 eller 20. Hur många positiva man behöver för att väga upp det. Så det är ju också där det räcker inte om att bara en hej. För du kommer fortfarande det där negativa, slå högre. Men däremot, ja jag länger efter det där. Det är väl uppmunta alla som lyssnar att bara inte bara gilla utan faktiskt kommentera. Skicka positiva kommentarer och hjälpa uppmuntra varandra. Men vi är ju fler. Så enkelt är ju, vi är ju fler som är helt överdrigade om som vill gott, som vill uppmuntra, som tycker mycket av det vi gör. Står för det goda. Men de där negativa skrikerhögre. Det är det som är problemet.

SPEAKER_00 1:03:56

Och vi är människor. Och människor behöver uppmuntra något stöd och ha känslor också. Men absolut uppnå. Jag skrev i Gud är ingen godisautomat min senaste bok som alla borde köpa om ni inte haft köpt den. Det fanns på nyhem, inte på Rordet, utan faktiskt i Hyllan. Där fanns din bok också för övrigt, inte på Rordet utan i Hyllan, bara så har rätt ut det. Sen hade jag en bok på Rordet också. Vilket var stort. Det kände jag stoltligt över år därför att rebordet var litet. Så hade ändå en bok där.

SPEAKER_03 1:04:26

Det är en väldigt medveten strategi fram. Att de inte vill vara en butik som bara säljer billiga grejer. Ut de har verkligen aktivt minskat bordet för att promota deras andra böcker bättre.

SPEAKER_00 1:04:39

Det var fint. Men i den här boken, gud en god som att så skriver jag om att hedra våra andliga ledare i ett kapitel. Och där så börjar det först med att det finns gott om dåliga ledare. Jag skriver ju en hel del om det att det faktiskt känns som att det är naturligt. Men just därför bör vi också hedra de goda ledarna. Och det tycker jag är viktigt. Hittar du en god ledare. Har du en passor i din kyrka där du jobbar som är bra, som faktiskt bryr sig och aggerar inte 100% för ingen, men kärikfullt och efter sin bästa förmåga att uppmuntra den ledaren. Stötta den ledare. Säg bra jobbat. Ge en klapp på ryggen så att vi ger energi åt dem som är goda ledare så att de orkar fortsätta med sitt uppdrag. Något annat man kan ha svårt orka med nu när vi avslutar podden är, däremot köarna på nyhem. Snälla någon. Kan någon göra något åt köna till korvmogen eller till glassorren. För att den där mjuklaskön eller kurglaskön var ju absurd den är bananas verkligen. Jag stod hur länge som helst. Till slut gjorde vi det. Vi var upp ett par gånger. Sen stod jag jättelänge i handburg kön. Nu kommer min frustration. Det är alltid kring matker du. Men nu kände så min frustration. Jag stod jättelänge i handbergkön. Nu var det väldigt trevligt för att Simon Hållstod ihop. Och det var kul. Fick prata med om jag gillar. Men när jag kommer fram efter att stått i 40 minuter i Hanborger kön för att äta en hambörjare, så säger de att börjarna är slut, du kan få korv. Jag vill inte ha korväljare. Men jag fick äta korv emot istället, vilket inte var min plan.

SPEAKER_03 1:06:19

Och jag inte gilla korvet. Jag gillar ju hambörjare om det goda hambörare, inte så här platta fristet som man stecker färdiga som finns i den typen av korvmåjar. Jag då vill ju ha de här andra alternativen. Typ pastavagnet eller mat i takkossen eller vad nu är. Men de är ju typ öppna så här, alltså pitte liten tid. Det tingar man ju aldrig innan de har stängt. Nej. Bättroga potential till nyomsveckens mat.

SPEAKER_00 1:06:54

En fantastiskt bra nyomsväcka med jättemycket bra, jättemycket positiva intryck och hej er nyomsveckan, ni gör det bra med köarna och utbudet på mat. Det var faktiskt Europakonferensen. Du har aldrig varit på Europakonferensen har du. Det här måste vi lösa. Du måste. För några år sedan på Europakonferensen, då hade de liksom, de hade ju pizza och handburgar, de hade ju allt världens. Det var ju det bästa. Nu har de faktiskt tacklat av lite nu är det lite sämre där också.

SPEAKER_03 1:07:28

Men de hade för något år sedan på nyhem, hade de Fodrak med typ. Vad är liksom så här, Pullpock, den styrken av. För den var ju så här omåtligt populärt. Det sålde ju slut på liksom en halvtimme fast inåtkvar. Men det var en hit. Och den har jag inte sett det år. Eller bara varit stängt längt.

SPEAKER_00 1:07:50

Jag var på en fest i bromma för övrigt. Studentmottagning där familjen hade Fudschack på tomten som de hade hyggt in till den här festen. Nej, det var häftigt. Det tänkte jag av det här. Det var att leva upp, eller hur får du till fudschucken och beställar maten där. Ja, det har ju ingenting med gud att göra. Eller ja, men det har vi värdet. Tack för att ni har lyssnat. Men vi summerar den här podden, så är det väl det här. Ha olika åsikter. Tyck olika. Det är bara roligt. Dela det med nyfikenhet och öppen. Men glöm inte att vi pratar med människor vad vi än pratar med för typer. Att vi ska ha hjärta och skärlik och omsorg och låter oss tona ner den hårda retoriken i samtalet. För jag tror inte att det gynnar någon.

SPEAKER_03 1:08:46

Ja, och uppmuntra varandra och människor som du värdesar. Jag tycker att du sammanfattar det bra.

SPEAKER_00 1:08:55

Ja, det är klart det gör. Tack Jani för tack för denna vecka. Vi är tillbaka nästa vecka igen. Hej då. Tack för att du har lyssnat på vår podd. Både jag och Ida Maria ut och reser en hel del, besöker olika kyrkosammanhang. Följ oss på sociala medier för att inte missa vad vi dyker upp nästa gång, se, för det hittar du våra senaste böcker. Gibsingar, det är snart tillbaka igen. Hej då.